Enligt senaste opinionsundersökningarna så ligger S under 25%. Det förvånar inte men det visar på två viktiga saker. För det första så för vi ingen oppositionspolitik för dagen. hela partiet verkar vänta på ny ordförande och fram tills dess leker vi tydligen Kurragömma, men precis som
Micke Dubois brukade skämta om så är det ingen som letar efter oss.
Det andra och
IMO mycket viktigare är att det visar att partiledaren är viktigare än politiken i dagens Sverige. Media styr politiken och skapar genom sina skriverier "sanningar" om hur personer är och tycker och det påverkar svenska väljarna skrämmande mycket.
Svenskarna har (till stora delar) slutat tänka själva och skapar sina åsikter från löpsedlarna, vilket är skrämmande. Jag tror fler personer vet vad Björn
Ranelid åt till frukost än vad det finns personer som känner till vad ex. idiotpåhitt som RUTavdrag och
vårdnadsbidrag egentligen leder till.
Med andra ord så är det dags att göra såsom M gjorde. Man valde inte den mest politiskt kompetenta till partiledare utan man valde en som har ett sätt att vara som lockar väljare. Samma sak i Enköping. Anna
Wiklund skulle inte klara sig en sekund utan sina medhjälpare då hon inte har den kompetens som egentligen krävs. Men hon är på något sätt folklig (och har en populär man).
Vi i S i Enköping har Helena
Proos, som slår Anna med hästlängder då det gäller politisk förståelse och det tycker man borde räcka vid val, men så är det tyvärr inte.
När vi väljer partiordförande så kan vi inte bara gå på vem som har mest kompetens. Sahlin hade mer kompetens och erfarenhet än alla andra partledare tillsammans men hennes person och hennes bakgrund låg henne rejält i fatet. Vi måste
ha en bra balans mellan
utstrålning, popularitet och kunskaper.
I alla situationer då det pratas val etc. (även lokalt) så tjatas det så mycket om att den som
väljs måste ha facklig bakgrund och facket bakom sig, men där tycker jag vi biter oss i svansen. Bara för att man jobbat mycket fackligt så innebär det inte att man är bra politiskt och det innebär definitivt inte att man är populär. I vissa fall kan det vara precis tvärtom.
Så jag hoppas vi glömmer personer helt utan
utstrålning, som Österberg och Östros, då det gäller snack om partiledare och tittar på någon som är lite mer "folklig".
Jag känner inte till alla tänkbara partiledare men av de jag har någorlunda
koll på så tycker jag
Veronica Palm skulle vara ett intressant alternativ, gärna uppbackad av starka, kunniga personer inom alla områden. fast, väljer vi en
kvinna så blir det väl det vanliga gnället från
gammgubbarna i partiet som fortfarande verkar ha en rejält negativ syn på kvinnor. Jag trodde i min enfald att vi var ett parti där vi trodde på
jämställdhet men lyssnade man runt bland de Sahlinkritiska herrarna i partiet så var det många som opponerade sig just för att hon var kvinna. Dags att rensa ut en hel del känns det som. S lever för mycket i det
förgågna. Vi måste ha ett parti för dagen och framförallt för morgondagen och det innebär att vi får släppa en del gamla
stofiler och åsikter om vi ska
moderniseras.Varför gillar jag
Veronica Palm då? Jo, som sjuk så har jag hängt med mycket i debatten om sjukförsäkringen och inför valet så var
Veronica enorm i det området gentemot Husmark Pehrson och vilka tomtar som helst som regeringen satte emot. Och jag tror att de "mjuka" frågorna, som sjukförsäkring, kommer bli alltmer viktiga då folk inser att skattesänkningar skadar mer än det gynnar landet.
Dessutom är
Veronica en ung, dynamisk kvinna och jag tror att det är bättre än en medelålders man utan
utstrålning.Men, visst. Det finns kanske andra alternativ, vad vet jag.
Ardalan Shekarabi vore ett annat spännande drag, framförallt i framtiden.
Vi får se hur det blir. Helst av allt vill jag att vi i S kliver längre
vänsterut igen och börjar föra egen politik igen.