Saker du inte visste om mig - del 6

Statist, inte trist

Jag har tidigare skrivit att jag har något gemensamt med både Demi Moore och Colin Nutley. Dags att avslöja vad. Demi Moore är bara ett exempel men det passar bra då det var det första någon sade då jag fick reda på att jag stod med på Internet Movie Database. Jag var i London och min bror mailade mig och berättade att jag hade något gemensamt med Demi Moore så det var så det blev. Internet Movie database (IMDb) är en sida där nästan alla filmer som görs och gjorts registrerats. De flesta läsare känner kanske till den men för er som inte gör det kan jag berätta att det är en utmärkt källa om man vill läsa mer om vissa filmer, se trailers, läsa recensioner etc.

Vad gör jag då med där? Det är en lång historia, som vanligt då jag berättar något J

För 20 år sedan anmälde jag och min dåvarande flickvän oss till ett statistregister.  Det var ett produktionsbolag som hette Thorne Film som sökte folk till sina kommande produktioner. Sedan var det inget mer med det förrän ett par år senare. Flickvänen hade då blivit före detta flickvän och jag hade glömt detta statistregister. En dag fick vi båda samtal på våra respektive håll. Thorne Film sökte statister till reklamfilmer för McDonalds och de frågade om vi ville vara med. Vi fick berättat för oss att det inte var garanterat att vi skulle synas i reklamen men det verkade kul ändå och det betalades ju ut ett arvode också.

Eftersom jag och mitt ex fortfarande var väldigt goda vänner åkte vi till statistinspelningen tillsammans. Den skedde i McDonalds i Arlandastad. Alla statister (ca 30-40 stycken om jag minns rätt) placerades i en stor buss på parkeringen där vi fick sitta och vänta på att eventuellt få vara med något under inspelningen. Under tiden (och det var en lång tid) bjöds vi på fria hamburgare mm. Framåt lunch tröttnade vi att sitta i bussen och gick omkring lite. Mitt ex började prata med en kille som ingick i filmteamet och fastnade där. De blev sedan ett par, förresten. Jag vandrade omkring runt McDonalds och började prata med en kort trevlig engelsman. Inte visste jag att det var producenten Josh. Eftersom jag visade intresse för inspelningen fick jag följa med in i McDonalds och se på hur det hela gick till. Mycket intressant. Jag började prata en del med folk i produktionen och med tanke på senare händelser så var det en lyckträff.

Sista inspelningspasset på dagen behövdes jag, mitt ex och en bunt människor till. Vi skulle föreställa kunder på restaurangen och sitta vid borden medan kameran svepte över oss. Kul men lite ovant och lite nervöst, även fast det var stor risk att vi inte skulle synas i reklamen senare. Efter detta inspelningspass kom producenten fram och frågade om vi ville komma tillbaka dagen efter. De behövde ta en del Drive-thru-bilder också och eftersom jag visat sådant intresse så frågade de mig. Kanonkul.

Dagen efter fick jag köra om och om igen genom Drive-Thrun och låstas beställa och ta emot mat. Lite segt men ändå kul. Tyvärr var det ganska klart tidigt att det mesta som eventuellt skulle synas av mig var min arm då jag tog emot maten J

Efter detta var det tyst ett längre tag från produktionsbolaget och inte kom reklamen på Tv heller. Vi visste ju att det kunde ta lång tid från produktion till färdig produkt men började ge upp hoppet om att se filmerna.

En morgon ringde det hos mig. Jag svarade urvaket ”Mårten”. En röst sade ”Hej Mårten, det är Mårten…ööhh.. på Thorne film. Vill du åka till Mallorca och vara med i reklam?”. SJÄLVKLART J

De ville bara ha en provfilmning först. Jag fick sitta hos Thorne Film på söder i Stockholm och bli filmad medan jag pratade och svarade på frågor. Jag kände efteråt att jag absolut inte skulle komma med, för vem vill ha med mig i reklamfilm? Samtidigt som jag var där fick jag reda på att reklamfilmerna för McDonalds höll på at klippas om. Detta då kunden inte blivit nöjd och den kampanj de skulle ha inte skulle genomföras. Jag fick se de tänkta filmerna och det var synd att de inte visades för jag syntes en hel del i dem. Den slutgiltiga produkten fick jag se året senare. Jag bodde i Bollnäs då och pluggade på folkhögskolan där. En morgon såg jag plötsligt mitt ex på TV. McDonaldsreklamen visades äntligen. Jag syntes bara lite snabbt, samt att armen fanns kvar i DT-delen av reklamen.

Tillbaka till mallorcareklamen. Det visade sig att de visst ville ha med mig. Det var i stort sett klart då jag kom på provfilmning. Producenten Josh ville verkligen ha med mig. Både för att jag passade i den roll jag var tänkt för och för att an och jag fick bra kontakt på McDonaldsinspelningen. Så det var bra att jag var nyfiken och h intresserad där.  Ett par veckor senare åkte jag till Mallorca för att göra reklam för Fritidsresor. I reklamen skulle jag spela ”tönten”, en blek kille som var på semester med sin ”snyggare” och brunbrända kompis. Så jag fick order om att inte sola innan avresa. Med från Sverige åkte 3 statister till och skådespelaren Steve Kratz, känd från TV-roller, Stadsteatern och Dramaten och såklart, mest imponerande, så var han Scooby Doos svenska röst. I reklamen skulle även ett par reseledare som fanns på plats vara med, bl.a. den som skulle spela min kompis.

Regissör för reklamfilmerna var Colin Nutley. Det var extra kul med en så känd regissör. Med sig på Mallorca hade hen Helena Bergström och deras nyfödda dotter Molly (som vara var några veckor). Första kvällen då vi kom till hotellet mötte Colin upp med oss och presenterade sig och förklarade för mig att första dagen skulle bli inspelningsfri för mig. Han skulle ha med sig bimbotjejerna och de två gamla damerna och sela in lite med dem enbart, så jag fick ledigt. Jag bestämde mig för att hyra bil och åka runt lite på ön. På morgonen på min lediga dag satt jag i frukostmatsalen och åt frukost med Steve Kratz, som också var ledig första dagen, då Helena Bergström kom in. Hon gick fram till oss och hälsade, Steve kände hon sedan tidigare. ”Jaså, är det du som är tönten”, sade hon när jag presenterade mig (och syftade såklart på min roll… hoppas jag iaf J ). Enormt trevlig människa var hon iaf. Jag kände mig verkligen som en i gänget och det blev en kanonvecka.

4 dagar var jag med på inspelningar. En kväll fotograferades jag och de två äldre damerna i gänget på en lyxbar och det blev bilder som sedan kom med i Fritidsresors katalog året efter J

Det var mycket kul som spelades in och som sedan kom med i reklamen. Bl.a. satt jag och min kompis i en fontän och sjöng ”ole, ole, ole”. Något man inte sökt tillstånd för så när polisen kom var det bara att springa snabbt därifrån. Kul bilder blev det åtminstone.  När Colin regisserar så gillar han naturliga och lite oväntade reaktioner och brukar ofta få skådespelarna att göra något utanför manus. När vi filmades på en strand fick han mig att pussa Steve Kratz, som spelade reseledare, på kinden och det blev en rolig, bra bild som kom med i reklamfilmen sedan. Överhuvudtaget var det en skitkul vecka som skapade mersmak.

Jag pratade en del med Colin under veckan. Bl.a. läste han en biografi om min stora idol, Freddie Mercury, och berättade en del anekdoter om saker som stod i biografin. När veckan var över fick jag boken av honom eftersom han visste att jag gillade Freddie. Han sade även till mig att jag skulle kontakta honom senare under hösten för att han skulle göra en ny film och han berättade om den och ville ha med mig som statist. Nu blev det inte så, både för att jag började på folkhögskola och för att den spelades in i Norge och att han då tog lokala statister. Det var lite synd.

2 år senare fick jag på nytt ett samtal från Thorne Film. Jag hade haft en del kontakter med dem under tiden och visste att det var på gång. Under hockey-VM 1997 skulle man göra reklam för Falcon och den skulle göra live innan matcherna och i periodpauserna. Allt för att vi skulle kunna nämna något om matcherna och visa att det verkligen var direktsänd reklam. Otroligt nervöst och spänt för alla då det var det största live-reklam-projektet någonsin i Sverige. 12 dagars inspelning blev det. 48 reklamfilmer (varav jag var med i 47). Massor av kändisar på besök; Lasse Lönndahl, Micke Dubois, Blossom Taintom, Rolle Stoltz, Linda Lampenius, John Houdi ml. Och en hel del okända gästbesök också. Enormt roliga dagar. Det enda tråkiga var att vi inte kunde se filmerna själv eftersom de gick ut live. Under matcherna repeterade vi en hel del också så det blev inte mycket hockey heller.

Varje kändis som var på besök fick signera en falcontavla (samt även vi andra medverkande). När Thornefilm sedan lade ned verksamheten så fick jag tavlan och den händer nu i mitt vardagsrum. Även det kanonkul, framförallt med tanke på att ett par av de medverkande sedan dess har avlidit.

Dessa var de sista reklamfilmer jag var med i. kanske inte lika många som ”teliapappan” gjort men ändå nästan mest av en Enköpingsbo J Jag har varit med i totalt 53 reklamfilmer. Inte illa pinkat.

Men det var inte detta som fick mig at vara med i IMDb. Producenten Josh ville ge sig in på regiarbete och gjorde senare en kortfilm där jag fick frågan om jag ville vara med. Jag spelar en förare som krockar min bil med en kvinnlig förare (spelad av Josh fru som ä skådespelare). Ett par dagars arbete och en bra kortfilm som tyvärr aldrig visades någonstans (vad jag vet iaf). Josh lade in information om den filmen på IMDb och självklart står jag där med om en av skådespelarna. Googlar ni på mitt namn får ni därför upp en massa träffar just pga att det finns så många sidor som har tagit info från Imdb och gjort till sin egen. Det finns även en länk om man googlar på mitt namn som det står ”Mårten Wedebrand Nude pictures and scenes” på. Men sådana har jag inte spelat in vad jag vet J
 

Nåväl.. så hamnade jag på IMDb, en sida där Demi Moore finns (och massor av andra människor). En kul tid i mitt liv och en tid jag saknar. Statistjobb var enormt kul men det hade varit kul att hålla på med bakomarbetet i produktionsteam. Kanske borde jag satsat på det? Då hade jag andra inriktningar i mitt liv tyvärr som tog mig åt ett annat håll.

Betraktelser från bakre bänk - långt bak

Kommunfullmäktige igår. Men inga betraktelser. Min närvaro vid sammanträdet blev bara någon minut lång eftersom jag endast lämnade över lite Alla-Hjärtansdags-choklad till mina partikamrater. Jag hade fått chokladen men då jag inte tål soja så kunde jag inte äta den själv.  Hade tänkt ta med den till KF men sedan mådde jag för dåligt för att kunna närvara.

Jag orkade dock ta mig till kommunhuset för att stödja mina partikamrater med socker och kalorier så de skulle orka ett KF-sammanträde som troligen inte skulle innehålla så mycket kärlek. För kärlek är det inte mycket av inom politiken. Nu blev tydligen sammanträdet ovanligt kort så chansen för kärlek blev ju inte så stor denna gång heller :) Hoppas min choklad hjälpte åtminstone.

Att jag inte kunde medverka på mötet idag berodde, som vanligt, på min sjukdom. Förutom att jag har den dygnet runt så är jag utförsäkrad med allt vad det innebär i extra stress och ångest. Hela tiden gnager en oro för framtiden, oro för pengar, ångest över min situation och depressionen kommer allt starkare varje dag.

Jag tror ingen som inte lidit av ångest och depression kan sätta sig in i hur det känns. Jag hade ingen aning om vilket helvete dessa sjukdomar innebär innan jag blev sjuk. Med sådan typ av sjukdom är det också svårt att visa hur sjuk man är. Jag kan klara av att göra saker en dag, men inte andra saker. Vissa tycker detta är konstigt, men då vissa saker är mer stress- och ångestframkallande så blir de för tunga att göra. Dessutom kan en liten sak förstöra en hel dag. Jag kan må relativt bra för att plötsligt drabbas av helvetesångesten och bli helt oförmögen att göra något alls.

Egentligen är det onödigt att skriva om min ångest och min sjukdom, just för att den inte kan förstås av någon som inte varit drabbad av densamma. Jag märker att t.o.m. den psykolog som utreder mig och mina sjukdomar inte förstår. Han har teorin bakom mina problem men saknar all insikt hur det är att leva med skiten. Den enda lilla tröst jag känner är att det kunde varit värre. När jag insjuknade för en massa år sedan trodde min läkare att det kunde vara panikångest. Men som tur är så har jag inte den sjukdomen. Jag känner och har känt flera med panikångest och även om min ångest och min sjukdom är helvetisk så är den inget mot vad en paniker tvingas leva med. Mina ångestattacker tar på krafterna, både fysiskt och psykiskt, men den ångest som en paniker kan uppleva är många gånger värre. Jag har varit med då bekanta fått panikattacker och, nä, det är inget jag skulle vilja uppleva.

KBT, piller mm ordineras och visst kan en del bli bättre av det. Men för många blir detta lidande evighetslångt, förlamande och nedbrytande. Tyvärr syns det inte alltid på dem (eller oss med ”vanlig” ångest) och de kan lätt missförstås eller tolkas som icke-sjuka. Vilket än mer bidrar till ett ökat helvete i tider som dessa då sjuka misstros, utförsäkras och behandlas som skit.

Men jag ska inte klaga, för det får man ju inte. Jag tycker inte synd om mig själv men jag önskar inte ens mina (eventuella) ovänner att genomlida det helvete som ångest för med sig. För att förtydliga lite så inkluderar jag min depression i ångesten, likaså stressen, då jag skriver här. Ångesten är det jag fått diagnostiserat hittills och för mig inkluderar den allt annat just nu.

Jag har därför tagit lite semester igen från politiken, åtminstone till dess att livet ordnat upp sig lite mer (om det gör det). Varje dag längtar jag tillbaka till Spanien. Inte bara för solen, värmen mm utan för att det är enda stället där jag hittills kommit undan från att må riktigt dåligt. Att komma bort från Sverige, Enköping, politiken mm mm gör mig bara gott. Det var ingen semester då jag var i Spanien senast. Jag kan inte koppla bort från min sjukdom, jag förflyttade bara mitt liv till en annan plats i ett försök att må bättre. Till viss del hjälpte det och jag fick även mindre problem med min whiplashskada.  Vi får se vad framtiden bär med sig.

Nåja. Nu har jag skrivit av mig lite om mitt mående. Skulle kunna skriva många sidor om det men det tråkar bara ut er läsare.  Jag hoppas orka betrakta KF framöver och ge er de t ni vill ha.

Till dess vill jag lämna er med en sak som stämmer bra både på depression och ångest och även om det är sagt på ett lite skämtsamt sätt så är det så sant, så sant.

The main problem with depression is that it's always there, lurking. Like a horny, drunk cellmate. Just waiting to fuck you.

Sjuksköterska värvad till Sjukhuset i Värnamo för 4 miljoner Euro

Idag är det sista dagen i det sk. transferfönstret för de största europeiska ligorna i fotboll. Mycket intresse finns kring detta och många tidningar rapporterar live, både i Sverige men framförallt i utlandet.
makalösa summor erbjuds för spelare som relativt sett är ganska mediokra. Dessutom får de astronomiska månadslöner. Allt för att roa folk. Det är en fotbollsspelares enda uppgift, att roa. Ungefär som en cirkusapa. Visst, de ska även generera pengar till klubbarnas ägare men de gör det genom att uppträda och roa massorna.

Tyvärr lär vi inte se rubriker i Aftonbladet som den jag har på mitt inlägg. Skillnaden mellan en fotbollspelare, som inte har någon utbildning relevant för "jobbet" de gör förutom kanske språkkurser om de hamnar i nytt land, och en sjuksköterska som har studier och skulder bakom sig är milsvid.
En sjuksköterska kan precis som en fotbollsspelare drivas av sin passion för yrket då de valde karriär och liksom fotbollsspelare så kan det krävas talang för att bli en bra sjuksköterska. Men samtidigt som cirkusaporna inom fotbollen jagar en boll för att roa folket så bidrar sjuksköterskorna till att rädda livet på detta folk och ofta även cirkusaporna.

vem gör viktigast jobb? visst, folket måste roa sig men varför är Zlatan värd så mycket mer än en sjuksköterska? Varför värvar ingen sjuksköterskor och ger dem miljonlöner? Det finns säkert de som är bättre än andra inom vården också och vill ett sjukhus ha de bästa får de väl betala för det!?

Zlatan, för att ta ett välbetalt exempel, tjänar mer i månaden än en sjuksköterska gör under sitt liv. För att sparka en boll och vara en cirkusapa är ju så mycket mer värt än att rädda liv?

Ibland säger folk att idrottsmän har korta karriärer och det är rätt att de därför tjänar mycket. Men varför ska inte Zlatan tvingas skola om sig efter att han är för gammal, för dålig eller för skadad för att spela boll? Kan en 50-årig verkstadsarbetare tvingas skola om sig för att verkstaden eller bruket läggs ner så kan en yngre fd bollkickare göra detsamma. Zlatan får väl bli sopgubbe eller göra något annat samhällsnyttigt efter bollkarriären.


(obs sjuksköterskan ovan kan bytas ut mot annat underbetalt yrke som gör en stor nytta i samhället och är basen till att folk som kan och gillar att vara cirkusapor kan fortsätta vara det)

Juholt

Juholt avgick idag. Inte oväntat men jag är inte säker på att det var rätt beslut. politiken idag är iofs väldigt inriktad på person och inte parti och Juholt kanske inte skulle kunna vända den negativa opinionen men samtidigt känns det vanskligtatt söka ny partiledare så långt in i en mandatperiod. Vi får se om Juholt valde rätt till slut.

media måste gotta sig då det är de som fällt Juholt egentligen. S är fritt villebråd hela tiden för högermedian, som ju kvällstidningarna etc. är, och partiledningen har verkligen misslyckats i att vända fokus från Juholtssnacket.

Man måste vara medveten om att vi nu inte plötsligt får skyhöga opinionssiffror. problemet sitter djupare än partiledaren. Att byta ut Juholt är som att byta tränare i ett fotbollslag. Emellanåt går det bättre direkt men utan att ändra taktik och spelare i laget så kommer det fortfarande gå dåligt.

jag hoppas nu på tydligare politik och mindre käbbel inom partiet. Viktigast är att vi nu, trots att vi är utan partiledare kommer med politiska infall och jobbar vidare. S har inte råd att avvakta och vänta, vi måste vara tydliga och tuffare.

Visst är det märkligt

Visst är det märkligt att Anna Wiklund numera inte vet om hon anser att det fanns särskilda skäl för budgetändring?

Visst är det märkligt att Wiklund valde att föra in förslag på budgetförändring till dagordningen inför senaste KF i sådana fall?

Visst är det märkligt att Wiklund var överrens med oppositionen om att det fanns särskilda skäl inför mötet men nu inte vidhåller detta?

Visst är det märkligt att Wiklund nu ska tjafsa och låta beslutet på den överklagen en privatperson gjort få bestämma?

Visst är det märkligt att Wiklund inte säger sig läsa vissa bloggar, när hon trots allt tidigare kommenterat dem?

Visst är det märkligt att Wiklund inte avgått när hennes budgetförslag slogs ner?

Visst är det märkligt att Wahlberg inte uttalat sig i budgetfrågan?

Visst är det märkligt att Wiklund överhuvudtaget får nytt förtroende av väljarna och av allianskamraterna att leda Enköping?


Mycket är märkligt. En sak är dock klar. Anna Wiklund läser inte min blog. jag är ju "bara" ersättare i KF och då är det under hennes värdighet att läsa min blogg. Tur att hon har sina smånissar runtomkring henne som kan visa henne det jag skriver ändå.

Sjuka bekostar maten

Krogarna sänker inte priserna till följd av sänkt restaurangmoms. Någon som blir överraskad? Nej, förstod väl det. Nu säger man att det enbart är en satsning frö att restaurangerna ska anställa fler. Men då momssäkningsförslaget dök upp lovade en del (framförallt från centern) att det skulle leda till billigare priser. Det talades om 10-15:- billigare luncher.

Men Mcdonalds och Max har ju sänkt priserna, kanske någon ropar. Jo, men är det verkligen den maten vi vill att fler ska äta? Ett redan överviktigt Sverige ska bli allt mer överviktigt? passar ju iofs bra i Reinfeldts förhoppning om att göra Sverige till ett nytt USA. Andra som sänkt priserna är en del lyxkrogar i Stockholm. orsaken till detta är egentligen inte momssänkningen. En del av krögarna har sagt att de ändå skulle få lov att sänka priserna på maten för att få dit kunder. Däremot har de ökat priser på kringvaror, som alkohol och cigaretter, som de säljer.
Det är väl bra, lyxkrogar där m-regeringen äter, och hamburgerbarer där vi, pöbeln, äter har billigare mat. Tack för det.

Denna meningslösa sänkning kostar en hel del, alldeles för mycket. Någonstans måste pengarna tas ifrån och denna gång blev det de sjuka som får betala. IGEN, precis som varje gång M-regeringen hittar på något så drabbas sjuka, fattiga och pensionärer först.

Högkostnadsskydden höjs, från 900 till 1100:- (inte i alla landsting dock) då det gäller läkarbesök och höjningen då det gäller mediciner kommer kosta sjuka några hundralappar extra per år också.

Nu är inte jag en som brukar äta lunch ute då det är alldels för dyrt. Får lika god mat hemma för en tjuga. Men för de sjuka som vill äta ute så kostar högkostnasförändringen mer än 4-5 luncher. detta även om priserna på maten skulle sänkts.

Så ni som äter ute. Njut av er mat, vi sjuka bjuder på en del av den!

Tar det slut nu?

2012 nu tydligen. Sista året någonsin? Har mayakalendern rätt (eller tolkningen av den?)?

2011 var ett år som var fyllt av mycket bra stunder blandat med några av de värsta. För mg personligen alltså.

Årets början var jobbig. Inte nog med att Sverige blev attackerat av en fruktansvärd kall och snöig vinter, jag mådde inte så bra heller. Den sjukdom jag har griper ibland tag i mig under långa perioder och får mig att må sämre än annars. När jag under denna period möttes av respektlöst och otrevligt beteende av en person som inte hade någon anledning alls att bete sig på det sättet, så hade jag inga vapen att stå emot. Jag började tvivla på om politiken verkligen var rätt för mig och, om den var rätt, om S i Enköping verkligen var det jag ville tillhöra. Fortfarande har jag mina tvivel men inser att det är inte mig själv jag ska klanka ned på när det är andra människors brister och oförmågor som kommer fram. Jag har blivit lite hårdare av det hela och på ett sätt är det bra eftersom jag nu känner att mina åsikter och tankar är lika valida och viktiga som andras. Passar inte det jag tycker om olika frågor och liknande så bryr jag mig inte. Jag har rätt, precis som alla andra, att själv bestämma vad jag anser viktigt och intressant. Ett stort problem i mitt parti är dock att vi säger att vi ska ha högt i tak, och en del tror säkert att det är på det viset, men så är det inte. Vi har alldeles för många som tror att de har en slags expertmakt och inte är sena med att visa att de tror sig ha det.
Om vi som parti ska lyckas måste vi börja se in i oss själva och inse att mycket av det som vi kritiserar våra motståndare för även finns i vårt parti.

Sommaren gav mig mycket tid att tänka på detta och min politiska framtid. Jag hade förmånen att få tillbringa en längre tid i Spanien, vilket var mer än underbart. Önskar jag var där nu eftersom prognosen säger 24 grader i Murcia idag :( Jag kom bort från Enköping och politiken och tristessen av att vara sjuk. I Spanien kände jag att även min sjukdom lättade lite (eller jag tyckte iaf att det kändes så). Slippa vardagen och att dessutom göra det i ett varmt land (både klimatmässigt och på personliga plan) gav mycket, enormt mycket. Jag kan mycket väl se en framtid för mig där, oavsett om jag är sjuk eller inte.

Hösten kom igång OK, men sedan blev jag utförsäkrad. Något som är fruktansvärt då man är sjuk. Det är inte bara att man under 3 månader får förstörd ekonomi, man behandlas som skit och måste dessutom gå på möten, söka socialbidrag, ha massa kontakt med FK mm och allt detta är jobbigt, grymt jobbigt, då man är sjuk. Jag ska försöka att inte sjunka alltför djupt ned i en depression under denna tid. Jag får ju trots allt något som de allra flesta som beslutar i dessa frågor inte har varit i närheten av, jag får erfarenhet om hur verkligheten är för de på botten. Erfarenhet på riktigt och inte på ett löjligt Zanderskt sätt. Känner nu ännu mer avsky mot påhitt som det hon hade då det verkligen är förnedrande mot de som är i den situation politiker som Zander låstas vilja testa på.
Att söka socialbidrag är även det förnedrande. Det är dock inte personalens fel, även om de säkert är de som får all skit från sökanden. det är en hel del stelbenta och idiotiska regler som de tvingas följa och här behövs ett systemskifte. Sökandeprocessen nu gör att de som är ärliga förlorar och de som fuskar tjänar på det. Så ska det inte vara och jag förstår frustrationen hos många bidragssökande. Hela utförsäkringsprocessen är vidrig och att behandla folk på det sättet visar att Sverige är ett kallt, egoistiskt och hatiskt land. Återigen en orsak att lämna det.


vad ser jag fram emot 2012? Ja, jag vet faktiskt inte just nu. Jag håller på med en omprövningsansökan om Sjukersättningen och därefter kommer kanske en överklagansprocess. vad som händer senare återstår att se.
Politiskt känns 2012 spännande, om vi nu kan göra det bästa av läget. Jag är inte så säker på att vi lyckas men kommer ändå bidra till att göra Enköping lite bättre hoppas jag. Jag kommer fortsätta blogga och jag kommer fortsätta att skriva och säga vad jag tycker. Jag blir än mer stärkt efter mail som det jag publicerade häromdagen. Om mina åsikter får folk att reagera så gör jag något rätt. Att sedan andra är veka kryp bryr jag mig inte om.

Sköt om er. Ha ett bra 2012. Jag hoppas få ett bra år, kan behövas ett sådant nu. OS-år är det också. I London. Jag tillhör de som kommer bli förvånade om inte något terrorattentat kommer att ske, snarare är jag övertygad om att något kommer hända. Men vi får väl se, jag har ju haft fel förut, tydligen. Oavsett hur det är så har ju redan terroristerna vunnit.