En månad sedan jag skrev senast. Lite för länge. Men som ni kanske förstod av förra inlägget så ha jag inte mått så bra. Det har varit en jobbig period och inte underlättas den av det fruktansvärda vädret. Jag är verkligen ingen vintermänniska. Visst, jag kan också tycka att det är fint en solig vinterdag med 20 grader minus och massa snö. Att det är estetiskt vackert ett par dagar per vinter gör ju inte att de andra dagarna inte är ett helvete. Snöstormar, kyla, problem i trafiken. Allt sådant gör vintern till något meningslöst jag gärna skulle slippa.
Hade jag pengar och möjlighet skulle jag inte tveka. När jag ser att den plats jag åker till i Spanien på somrarna ska ha 20+ denna helg så vet jag var jag hellre skulle bo.
Nä, vintern med kyla, torr luft och alla problem är något jag hatar.
Vad har hänt sedan sist? World Aids Dagen den 1/12 försvann lika obemärkt i media som varje år. Jag har skrivit det förut, det verkar som vi bryr oss mer om kanelbullens jäkla dag än vi gör om viktiga World Aids Dagen. Även andra sjukdomar, som bröstcancer får mer uppmärksamhet. Det är ju bra att den får det men WAD borde å minst lika stor uppmärksamhet. Okunskapen om HIV och AIDS är enorm i Sverige. Efter 80-talets kampanjer så verkar sjukdomen fallit i glömska i Sverige och många verkar tro att den inte finns längre. Lite uppmärksamhet fick AIDS efter Jonas Gardells "Torka aldrig tårar", men den utspelade sig på 80-talet och jag tror folk har svårt att förstå att sjukdomen sprids lavinartat fortfarande. Nu finns det bromsmdiciner och de flesta HIV-smittade i länder som Sverige får ett fult liv utan att AIDS bryter ut. Men det finns länder där de sjuka inte har det lika bra och inte har samma möjligheter. I fattiga delar av världen dör det fortfarande skrämmande mängder AIDS-sjuka per dag och skrämmande mängder barn föds med sjukdomen. Här kan i göra något, men vi verka vilja blunda.
För mig känns det som om svenskarna gått tillbaka till okunskapens 80-tal och tror att det enbart är en bögsjukdom, så är inte fallet idag. Okunskapen om vad HIV är är för stor. En undersökning visade att 7 av 100 svenskar vill att HIV-smittade ska ha egna toaletter på jobbet t.ex.
Varje år gör Peter Englundh från Diamond Dogs ett kanonjobb då han sätter ihop WAD-galan på Kolingsborg. Jag var där ett år och det var en kanonkväll. Bra musik, trevlig stämning och så fick jag träffa Maria Montazami :)
Ett tips - kolla på dessa filmer i den Novemberkalender som WAD-galan satt ihop. Verkliga människor pratar om HIV och AIDS och det är rörande, skrämmande och bra.
http://www.youtube.com/user/WorldAidsDayGala2012
Vad har skett i övrigt sedan senast? Jo det har varit ett Kommunfullmäktige och rapport kommer i dagarna. Dock inte från bakre bänk :)
För mig personligen så har jag fått sömntabletter för att försöka komma till bukt med mina sömnproblem. Jag har tidigare testat Propavan men fick fruktansvärd "baksmälla" dagen efter. Så nu har jag fått en insomningstablett istället. Visst, jag blir trött efter att jag tagit den (vilket jag kanske hade blivit ändå?) och jag somnar snabbt de kvällar jag tar tablett. Men likförbannat vaknar jag ändå efter ca 4 timmar. Klurigt och stressande för kropp och skalle. Jag måste lösa det där på något sätt om jag ska orkamed överhuvudtaget.
söndag 16 december 2012
torsdag 15 november 2012
Ångesten - din djävul
I min sjukdom ingår något som heter förväntansångest. Enkelt sagt så är det ångest över att få ångest, jag tar ut oron i förväg. Vad jag än ska göra i livet så måste jag planera för att minimera risken för ångest och även vara förberedd om den slår till. Vart jag än ska så måste jag ha flyktvägar, jag måste ha koll på var toaletter och utgångar finns, så jag snabbt kan fly om ångesten hugger tag i mig.
Jag är fullständigt medveten om att denna förväntansångest är destruktiv och oftast irrationell. Att den ändå finns där beror på min sjukdom. Att se fram mot saker med lite nervositet och tillförsikt är vanligt, det gör nog de flesta. Men då ångesten styr över hela ens liv och förlamar en så är det rent ut sagt för jävligt.
I mitt fall innebär det att inför varje sak jag ska göra utanför hemmet (eller inför andra saker, som vissa telefonsamtal) så måste jag planera alla eventualiteter, vara förberedd på vad som kan hända och på hur jag tar mig dit och hem etc. Ska jag exempelvis träffa ny läkare, handläggare från FK eller någon överhuvudtaget som jag inte vet vem det är så googlar jag fram information om denna, just i syfte att kunna minska risken för ångest.
Jag är medveten om att det kan ske saker som jag inte har planerat för. Faktum är att det ofta gör det. Men i mina ångestelimineringsförsök så kan jag även räkna in att det okända kan ske och ha planer för hur en sådan händelse kan påverka min ångest.
Tyvärr vinner ångesten över att få ångest och växer sig så stark att det utvecklas ångest och jag inte klarar av att göra det jag tänkt göra, inte kunnat gå på det möte jag velat gå på etc. Jag börjar känna min ångest så pass bra att jag vet att det redan nu, en vecka innan, inte är någon idé att ens fundera på att gå på nästa AK-möte. Det är förlagt till en för mig okänd lokal och jag vet att alla försök att styra ångesten skulle leda till ångest då det för mig finns för mycket okänt. Jag har därför hittat en annan sak att göra samma kväll som jag vet att jag klarar av. Så slipper jag få ångest inför mötet och ångest för att jag inte klarade av att gå på det (om ni föstår).
Orsaken till att jag skriver om detta nu är att jag just nu sitter med ångest som skapats av förväntansångest inför ett möte jag ska ha på fredag, ett möte som det just nu känns som jag inte kan ta mig till då ångesten redan blivit så kraftig. Ofta, liksom i detta fall, så skapar ångesten fysiska problem som svår stress, dålig mage etc. och det blir lika handikappande som ångesten själv. Dessutom slutar aldrig den förbannade hjärnan att fundera och arbeta, så det är svårt att koppla av med sömn etc.
Nä, ångest inte så jäkla kul precis. Det tar på krafterna och bryter ner och tyvärr är det oftast osynligt för andra, vilket gör att många inte förstår att det är sjukdom och man kan sällan se vilka som är drabbade.
Ångesten är en del av mig, på gott och ont, och på samma gång har den skapat den jag är idag.
Jag är fullständigt medveten om att denna förväntansångest är destruktiv och oftast irrationell. Att den ändå finns där beror på min sjukdom. Att se fram mot saker med lite nervositet och tillförsikt är vanligt, det gör nog de flesta. Men då ångesten styr över hela ens liv och förlamar en så är det rent ut sagt för jävligt.
I mitt fall innebär det att inför varje sak jag ska göra utanför hemmet (eller inför andra saker, som vissa telefonsamtal) så måste jag planera alla eventualiteter, vara förberedd på vad som kan hända och på hur jag tar mig dit och hem etc. Ska jag exempelvis träffa ny läkare, handläggare från FK eller någon överhuvudtaget som jag inte vet vem det är så googlar jag fram information om denna, just i syfte att kunna minska risken för ångest.
Jag är medveten om att det kan ske saker som jag inte har planerat för. Faktum är att det ofta gör det. Men i mina ångestelimineringsförsök så kan jag även räkna in att det okända kan ske och ha planer för hur en sådan händelse kan påverka min ångest.
Tyvärr vinner ångesten över att få ångest och växer sig så stark att det utvecklas ångest och jag inte klarar av att göra det jag tänkt göra, inte kunnat gå på det möte jag velat gå på etc. Jag börjar känna min ångest så pass bra att jag vet att det redan nu, en vecka innan, inte är någon idé att ens fundera på att gå på nästa AK-möte. Det är förlagt till en för mig okänd lokal och jag vet att alla försök att styra ångesten skulle leda till ångest då det för mig finns för mycket okänt. Jag har därför hittat en annan sak att göra samma kväll som jag vet att jag klarar av. Så slipper jag få ångest inför mötet och ångest för att jag inte klarade av att gå på det (om ni föstår).
Orsaken till att jag skriver om detta nu är att jag just nu sitter med ångest som skapats av förväntansångest inför ett möte jag ska ha på fredag, ett möte som det just nu känns som jag inte kan ta mig till då ångesten redan blivit så kraftig. Ofta, liksom i detta fall, så skapar ångesten fysiska problem som svår stress, dålig mage etc. och det blir lika handikappande som ångesten själv. Dessutom slutar aldrig den förbannade hjärnan att fundera och arbeta, så det är svårt att koppla av med sömn etc.
Nä, ångest inte så jäkla kul precis. Det tar på krafterna och bryter ner och tyvärr är det oftast osynligt för andra, vilket gör att många inte förstår att det är sjukdom och man kan sällan se vilka som är drabbade.
Ångesten är en del av mig, på gott och ont, och på samma gång har den skapat den jag är idag.
onsdag 7 november 2012
Val val val
Jaha, Obama vann i natt. Kanonbra att det blev demokraternas kandidat som vann i USA, oavsett vem de har så är det bättre än abort- och gaymotståndarna hos republikanerna. Obama har lite tur som vann. Nu har han chansen att visa att han är en bra president. Nu får han 4 år på sig att genomföra det han lovade inför förra valet; stänga Guantanamo bland annat. Hade han förlorat i natt så hade Obama gått till historien som en av de sämre presidenterna, nu får han en chans till.
För det är inte just det faktum att Obama valts som får de flesta i Sverige att jubla, utan det är att demokraterna vann som gläder oss.
I Wisconsin röstade man fram USA:s första öppet homosexuella senator, demokraten Tammy Baldwin. Det känns stort av väljarna. Jag vet inget om hennes politiska tankar och om orsaken till hon valdes, kanske för att hon är den bästa senatorn, kanske för att hon är gay, kanske enbart för att hon var demokraternas kandidat?!
Jag ställer mig iaf frågan om en öppet homosexuell man kunde ha valts. Tyvärr så verkar en del män ha en romantiserad (och sexuell) bild av kvinnliga homosexuella (efter att ha sett för mycket porrfilm) och jag tror att toleransen mot en gay kvinna ä större än mot en gay man. Titta bara på kändisar som kommer ut som homosexuella; kvinnor blir hjältar medan män blir avskydda (iaf av andra män och kvinnor som kärat ned sig i dessa kändisar för att de trodde att de var straight).
Överhuvudtaget är det sjukt att det i dagens samhälle överhuvudtaget spelar roll vilken sexuell läggning man har. Vad spelar det för roll om man älskar män eller kvinnor eller både och? Jag förstår det inte. varför skulle en människa vara sämre eller bättre på sitt jobb, sin idrott eller politik t.ex. för att hon eller han är homosexuell eller inte?
Likadant är det då det gäller kön eller hudfärg. Nu har USA en färgad president och om 4 år får de förhoppningsvis sin första kvinnliga prsident. Wow, så bra för dem men varför ska kön, hudfärg och sexuell läggning spela roll? Och tro inte bara att det är så i USA, i Sverige är det nästan värre. Titta på alla kvinnor som varit partiledare. de har fått utstå mycket mer än sina manliga kollegor och det finns fortfarande folk (även i mitt parti) som öppet är kvinnonedsättande och aldrig skulle rösta på en kvinnlig statsministerkandidat. Sjukt.
Jag såg inte några valvakor i natt. För det första var det inte intressant och för det andra så var det klart sedan länge att Obama skulle vinna. Rykena om att det var jämnt kom ju främst från partinära organisationer för att folk skulle ta sig ut och rösta. Som vanligt kunde man lita på spelbolagen som hade Obama som enormt stor favorit, större än för 4 år sedan.
jag råkade dock hamna i en valvaka på aftonbladet. Helt utan fri vilja utan de sände den bar man gick in på deras sida och kollade nyheter. Per Schlingmann var en av gästerna. Jag gillar inte honom egentligen (inte bara för att han är moderat) men jag måste ändå säga att jag imponeras lite av att han är smart då det gäller det taktiska.
Det som mest intresserade mig i det han sade var när de diskuterade vikten av sociala medier och bloggare. Han nämnde bland annat en bloggare som inte är knuten till partiet och som skriver bra och öppet om varför han eller hon röstar på ett visst parti är värt lika mycket som det arbete en partimedlem gör inför valet, om inte ens mer till och med. På social medier finns den stora möjligheten att påverka och få folk, som annars kanske inte är så intresserade, att diskutera poltik, även om de inte vet att det just är politik de diskuterar.
Tyvärr är detta något de flesta partier i Sverige har varit usla på och jag måste tyvärr säga att mitt parti varit sämst. kanske beror det på att vi är ett parti med många gamlingar i ledande positioner som är att par generationer äldre en de som nyttjar internet och sociala medier mest. Tyvärr verkar inte mitt parti inse hur viktigt det är att finnas med och påverka på en plats där majoriteten av svenskarna finns varje dag. Var når man enklast ut till ungdomar till exempel om inte på nätet. Där kan man även synas och påverka jämnt, inte bara de sista veckorna innan val (då det oftast är den tid partierna syns bland allmänheten).
Om S inte inser vikten av sociala medier och internet så kommer vi tyvärr inte att vinna nästa val heller. Inför förra valet så hade vi i Enköping besök av en av de viktigaste kuggarna inom distriktet. På frågan om internet och sociala mediers påverkan så var han bestämd med att det inte var viktigt. Märkligt och farligt att tänka så.
Gå in på vilket forum som helst på nätet. Till slut kommer politiska tankar och beslut att diskuteras. Titta vilka som då syns mest och fundera sedan på varför de gör så bra ifrån sig i val och opinionsundersökningar!?
Till mitt eget parti måste jag säga att det är dags att lämna stenåldern och tron på att politik utövas på samma sätt som på 50-talet. En ny tid nu och vi måste hänga med innan vi blir överkörda.
För det är inte just det faktum att Obama valts som får de flesta i Sverige att jubla, utan det är att demokraterna vann som gläder oss.
I Wisconsin röstade man fram USA:s första öppet homosexuella senator, demokraten Tammy Baldwin. Det känns stort av väljarna. Jag vet inget om hennes politiska tankar och om orsaken till hon valdes, kanske för att hon är den bästa senatorn, kanske för att hon är gay, kanske enbart för att hon var demokraternas kandidat?!
Jag ställer mig iaf frågan om en öppet homosexuell man kunde ha valts. Tyvärr så verkar en del män ha en romantiserad (och sexuell) bild av kvinnliga homosexuella (efter att ha sett för mycket porrfilm) och jag tror att toleransen mot en gay kvinna ä större än mot en gay man. Titta bara på kändisar som kommer ut som homosexuella; kvinnor blir hjältar medan män blir avskydda (iaf av andra män och kvinnor som kärat ned sig i dessa kändisar för att de trodde att de var straight).
Överhuvudtaget är det sjukt att det i dagens samhälle överhuvudtaget spelar roll vilken sexuell läggning man har. Vad spelar det för roll om man älskar män eller kvinnor eller både och? Jag förstår det inte. varför skulle en människa vara sämre eller bättre på sitt jobb, sin idrott eller politik t.ex. för att hon eller han är homosexuell eller inte?
Likadant är det då det gäller kön eller hudfärg. Nu har USA en färgad president och om 4 år får de förhoppningsvis sin första kvinnliga prsident. Wow, så bra för dem men varför ska kön, hudfärg och sexuell läggning spela roll? Och tro inte bara att det är så i USA, i Sverige är det nästan värre. Titta på alla kvinnor som varit partiledare. de har fått utstå mycket mer än sina manliga kollegor och det finns fortfarande folk (även i mitt parti) som öppet är kvinnonedsättande och aldrig skulle rösta på en kvinnlig statsministerkandidat. Sjukt.
Jag såg inte några valvakor i natt. För det första var det inte intressant och för det andra så var det klart sedan länge att Obama skulle vinna. Rykena om att det var jämnt kom ju främst från partinära organisationer för att folk skulle ta sig ut och rösta. Som vanligt kunde man lita på spelbolagen som hade Obama som enormt stor favorit, större än för 4 år sedan.
jag råkade dock hamna i en valvaka på aftonbladet. Helt utan fri vilja utan de sände den bar man gick in på deras sida och kollade nyheter. Per Schlingmann var en av gästerna. Jag gillar inte honom egentligen (inte bara för att han är moderat) men jag måste ändå säga att jag imponeras lite av att han är smart då det gäller det taktiska.
Det som mest intresserade mig i det han sade var när de diskuterade vikten av sociala medier och bloggare. Han nämnde bland annat en bloggare som inte är knuten till partiet och som skriver bra och öppet om varför han eller hon röstar på ett visst parti är värt lika mycket som det arbete en partimedlem gör inför valet, om inte ens mer till och med. På social medier finns den stora möjligheten att påverka och få folk, som annars kanske inte är så intresserade, att diskutera poltik, även om de inte vet att det just är politik de diskuterar.
Tyvärr är detta något de flesta partier i Sverige har varit usla på och jag måste tyvärr säga att mitt parti varit sämst. kanske beror det på att vi är ett parti med många gamlingar i ledande positioner som är att par generationer äldre en de som nyttjar internet och sociala medier mest. Tyvärr verkar inte mitt parti inse hur viktigt det är att finnas med och påverka på en plats där majoriteten av svenskarna finns varje dag. Var når man enklast ut till ungdomar till exempel om inte på nätet. Där kan man även synas och påverka jämnt, inte bara de sista veckorna innan val (då det oftast är den tid partierna syns bland allmänheten).
Om S inte inser vikten av sociala medier och internet så kommer vi tyvärr inte att vinna nästa val heller. Inför förra valet så hade vi i Enköping besök av en av de viktigaste kuggarna inom distriktet. På frågan om internet och sociala mediers påverkan så var han bestämd med att det inte var viktigt. Märkligt och farligt att tänka så.
Gå in på vilket forum som helst på nätet. Till slut kommer politiska tankar och beslut att diskuteras. Titta vilka som då syns mest och fundera sedan på varför de gör så bra ifrån sig i val och opinionsundersökningar!?
Till mitt eget parti måste jag säga att det är dags att lämna stenåldern och tron på att politik utövas på samma sätt som på 50-talet. En ny tid nu och vi måste hänga med innan vi blir överkörda.
måndag 5 november 2012
Idiotpolitiker
Såg idag att Kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, Socialdemokraten Jimmy Jansson, sällat sig till den skara idiotpolitiker som gör en Zander. En Zander kallar jag det då en politiker låstas leva som fattig eller liknande under en mycket kort del för att sedan kunna slå sig för bröstet och berätta hur duktig han/hon varit och för att få kunskaper och erfarenheter (vilket denna lilla period inte ger). Detta döpt efter Solveig Zander, Centerpartistisk riksdagskvinna från Enköping som under 2 veckor mitt i en sommar levde som pensionär med grundpension. Ja, ni hör själva hur idiotiskt det låter och ni inser ju att Zander, liksom Jimmy Jansson gör bort sig själva mer än de gör nytta. Zanders idiotpåhitt har jag skrivit om tidigare men kan kortfattat beskrivas så här: En höginkomstkvinna låstades vara fattig pensionär i 2 veckor en sommar. Detta innebar att hon levde ett liv som de flesta andra på sommaren. Hon kunde inte ta sig råd att gå ut och äta på fina krogar och liknande, fast hennes man kunde ju inte vara ifrån räkmackan efter golfrundan, förstås. Golf och räkmacka är två saker som inte hör ihop med att leva på garantipension, men de rika måste ju få ha sina nöjen (eller?). Efter dessa två veckor, som hon skröt om i alla medier, så åkte hon på semester. Då var det slut med fattigmanslivet och hon hade gjort något så enormt bra (i hennes egna ögon och ingen annans). Fjanterier som drar skam över politiken och de politiker som försöker vara seriösa.
Nu kör Eskilstunasossen en liknande grej. han ska leva på försöjningsstöd (eller socialbidrag som jag kallar det i texten eftersom det är vad det kallas i folkmun fortfarande. bara för man byter namn på saker så ändras inte vad de är). Samtidigt bloggar han om det och redan efter ett par dagar så märker man vilka uppoffringar han fått göra. han låstas ju om att han inte har bil, t.ex. Jimmy, testa att lev som socialbidragstagare på riktigt; Sälj bilen! För det är det som drabbar många som behöver socialbidrag. Flytta dessutom till en så liten och billig lägenhet som möjligt. Jo, dessutom hade säkert jimmy bra inkomst innan detta test. För de som söker socialbidrag (vilket även jag gjort under den tid jag var utförsäkrad) så kollar man inkomsterna 3 månader bakåt. Jimmys lön skulle inte ens berättiga till socialdrag, kan jag tänka mig.
Jag fattar inte hur man kan vara så urbota dum som Jansson, Zander och tyvärr flera andra politiker och tro att man verkligen gör nytta med sina påhitt. Vill ni veta vad det innebär att leva på socialbidrag och existensminimum, vill ni veta hur det känns att leva i enorm osäkerhet, få lov att göra sig av med bil, bostad, båt etc, vill ni veta hur det känns att varje månad lämna in ansökan till Socialkontoret och få varenda utgift, varenda krona genomgången, vill ni veta hur det känns att inte ha råd med massor av de saker som de med bra inkomter tar för givet (mobiler, platt-TV etc etc.), vill ni veta hur vissa skäms för att behöva söka socialbidrag, hur deras barn mår dåligt och i vissa fall mobbas. Då kan ni ger er ut och prata med folk som lever detta liv. Människor som inte bara lever fattigt under 2 veckor till en månad för att sedan ta sin höga lön och köpa allt de vill. Sök upp dessa människor. Många vill berätta, många vill bli hörda och många har fruktansvärda öden att dela med sig av.
Låstas för 17 inte att ni gör något bra och tro fanimig inte att ni lär er något. Lyssna på de som lever på detta sätt, sätt er in i deras situation istället.
Fundera lite på hur nedsättande det känns när höginkomsttagare leker fattig eller sjuk.
Om vårt Socialdemokratiska kommunalråd i Enköping, helena Proos, skulle hitta på något liknande så skulle jag omedelbart lämna partiet. Nu är jag som tur var inte Socialdemokrat i Eskilstuna, men vore jag det skulle jag tappa allt förtroende för Jimmy jansson (något jag iofs har gjort nu också och kommer hans namn någonsin fram i något val eller liknande så har han diskvalificerat sig från att bli vald i mina ögon). Jag skulle dessutom jobba för att få honom avsatt då jag skulle skämmas otroligt mycket att ha en sosse med så enormt dåligt omdöme i ledande position.
Idiotpolitiker är vad ni är och ni gör ingen nytta. Att hitta på sådant där larv drar ett löjets skimmer över alla andra som jobbar politiskt och framförallt över er själva!
Nu kör Eskilstunasossen en liknande grej. han ska leva på försöjningsstöd (eller socialbidrag som jag kallar det i texten eftersom det är vad det kallas i folkmun fortfarande. bara för man byter namn på saker så ändras inte vad de är). Samtidigt bloggar han om det och redan efter ett par dagar så märker man vilka uppoffringar han fått göra. han låstas ju om att han inte har bil, t.ex. Jimmy, testa att lev som socialbidragstagare på riktigt; Sälj bilen! För det är det som drabbar många som behöver socialbidrag. Flytta dessutom till en så liten och billig lägenhet som möjligt. Jo, dessutom hade säkert jimmy bra inkomst innan detta test. För de som söker socialbidrag (vilket även jag gjort under den tid jag var utförsäkrad) så kollar man inkomsterna 3 månader bakåt. Jimmys lön skulle inte ens berättiga till socialdrag, kan jag tänka mig.
Jag fattar inte hur man kan vara så urbota dum som Jansson, Zander och tyvärr flera andra politiker och tro att man verkligen gör nytta med sina påhitt. Vill ni veta vad det innebär att leva på socialbidrag och existensminimum, vill ni veta hur det känns att leva i enorm osäkerhet, få lov att göra sig av med bil, bostad, båt etc, vill ni veta hur det känns att varje månad lämna in ansökan till Socialkontoret och få varenda utgift, varenda krona genomgången, vill ni veta hur det känns att inte ha råd med massor av de saker som de med bra inkomter tar för givet (mobiler, platt-TV etc etc.), vill ni veta hur vissa skäms för att behöva söka socialbidrag, hur deras barn mår dåligt och i vissa fall mobbas. Då kan ni ger er ut och prata med folk som lever detta liv. Människor som inte bara lever fattigt under 2 veckor till en månad för att sedan ta sin höga lön och köpa allt de vill. Sök upp dessa människor. Många vill berätta, många vill bli hörda och många har fruktansvärda öden att dela med sig av.
Låstas för 17 inte att ni gör något bra och tro fanimig inte att ni lär er något. Lyssna på de som lever på detta sätt, sätt er in i deras situation istället.
Fundera lite på hur nedsättande det känns när höginkomsttagare leker fattig eller sjuk.
Om vårt Socialdemokratiska kommunalråd i Enköping, helena Proos, skulle hitta på något liknande så skulle jag omedelbart lämna partiet. Nu är jag som tur var inte Socialdemokrat i Eskilstuna, men vore jag det skulle jag tappa allt förtroende för Jimmy jansson (något jag iofs har gjort nu också och kommer hans namn någonsin fram i något val eller liknande så har han diskvalificerat sig från att bli vald i mina ögon). Jag skulle dessutom jobba för att få honom avsatt då jag skulle skämmas otroligt mycket att ha en sosse med så enormt dåligt omdöme i ledande position.
Idiotpolitiker är vad ni är och ni gör ingen nytta. Att hitta på sådant där larv drar ett löjets skimmer över alla andra som jobbar politiskt och framförallt över er själva!
måndag 8 oktober 2012
Saker du inte visste om mig - del 7
Coke is it?
Dags att vara lite mer personlig igen. Det var ett tag sedan :)
De som någon gång besökt mig känner till det som jag avslöjar nu, men det är ju så få som hälsat på...
Jag har alltid varit en samlare. Som liten samlade jag på frimärken, nyckelringar, ölburkar, tändsticksaskar mm. Ibland har samlandet kanske blivit lite väl maniskt men så är det väl för alla oss som samlar på något. Ofta har samlarivern gått över ganska fort. Av ovanstående så har jag kvar frimärkssamligen i källaren någonstans och nyckelringar samlar jag fortfarande på då jag får sådana. Jag köper inte längre nyckelringar som souvenirer, på så sätt som jag gjorde som liten. Utbudet är både för stort och intresset för litet.
Under de senaste dryga 20 åren har jag dock hållit i en samlarmani och det är det enda jag verkligen samlar på för tillfället; Coca Cola-prylar.
Hur det riktigt började minns jag inte. Jag minns att jag hade några pepsiburkar som var fina på min kryddhylla (de har jag kvar men då de inte är Coca cola prylar ska jag sälja dem, har jag tänkt). Sedan dök det väl upp någon Coca Cola burk som var lite annorlunda och efter att jag fått burkar från ett par vänner som varit utomlands (bl.a. israel) så satte det hela igång lite långsamt.
Inledningsvis var det nästan enbart burkar och flaskor som jag sparade på och under åren har det blivit många sådana från alla världens hörn. Min bror köper ibland otroligt fina och ovanliga burkar då han är i USA eller annorstädes. Han fixade även hem en stor glasflaska från Sri lanka, som är en av de mer udda länderna i samlingen. Jag har även en del ovanliga flaskor och burkar som bara finns i begränsad upplaga. Utgåvor som bara fanns en viss tid eller som gavs ut i starkt begränsad upplaga. Såsom stoltheten bland flaskorna i samligen; Karl Lagerfeldt-flaskorna i metall, som gavs ut i begränsad upplaga och nu ibland kan dyka upp till höga priser på nätet.
De flesta burkar och flaskor står nedpackade då de, liksom alla dricksglas jag samlat på mig, bl.a. från McDonalds, genom åren skulle uppta alldeles för stor plats i lägenheten om de skull stå framme.
Hade jag råd med fler rum eller en stor villa så skulle jag kunna ha ett helt Coca Cola-rum som museum :)
Jag har en del vänner som hjälper till att fylla på samlingen titt som tätt. Det brukar kunna bli en hel del roliga saker. Dessutom händer det att jag vinner saker i tävlingar, som t.ex. snowboard, cykel, kylskåp mm.
De enda gånger jag köper prylar är då jag hittar till bra priser. Jag har inte ekonomi nog att samla på och köpa in de dyra rariteterna som man kan finna på auktioner eller på nätet, framförallt i USA. Men samlandet blir ju roligare om man hittar prylar för en billig slant, prylar som för samlaren blir en dyrgrip.
På väggarna i vardagsrummet och köket är det fullt med Coca Cola. I köket har jag massor av plåttavlor, bl.a. en riktigt gammal jag fick av en vän som hittade den i Kanada. I vardagsrummet har jag tavlor, gamla Coke-annonser och ett par skåp och hyllor som är fulla med Coca Cola prylar.
En hel del saker har det blivit under åren, jag har inte ens koll på vad jag har nedpackat i lådor. Jag borde kanske gå igenom och katalogisera samligen någongång då ork finns. Det är ju inte meningen att saker ska ligga undenpackat och bli bortglömt. Emellanåt får jag gå igenom samligen och möblera om lite i den. Dessutom har jag bestämt mig för att sälja av en del saker som jag har i flera upplagor, både för att få bättre plats, för att få lite pengar för det och för att det är onödigt att ha 3-4 exakt likadana saker i samligen.
En del saker är jag lite extra stolt över, en del ögonstenar finns i samligen. Dessa saker behöver inte vara de som är värda mest men för mig är de värda en hel del.
På vardagsrumsväggen har jag en tidningssida från en amerikansk dagstidning från 1913 med en gammal fin Coca Cola reklam. Bredvid den hänger en elgitarr som jag fick av en vän (hon brukar ge mig saker, bl.a. om hon vinner CC-prylar, som kylskåp, en till cykel, gitarren, ett airhockeybord mm). Jag har en fin fickkniv från en världsutställningen från tidigt 1900-tal, ett fint CC-shackbräde och fia med knuffspel mm mm.
Som sagt, får ni någonsin en inbjudan till mitt hem så kan ni ni inte undvika att se delar av samlingen. Jag tycker samlandet är kul (så länge det tar rimliga proportioner) och tycker det blir fint med CC-prylar i hemmet. Visst skulle jag kunna samla på mig ännu fler prylar men utan bra ekonomi så får man ta det lugnt, dessutom ratar jag ibland bort inköpet av saker som inte lockar mig. Vid mina få resor så brukar jag iaf alltid kolla butikshyllorna efter burkar som har någon typ av samlarvärde för mig. Någon gång kanske jag tröttnar på detta samlande också, men jag tvivlar på det. Jag har hållt på så länge, har så mycket saker och börjar bli för gammal för att hitta nya saker att samla på. Och nej, jag är ingen storkonsument av Coca Cola numera. För et första undviker jag socker, framförallt i drycker och liknande och de osockrade cokedryckerna är inte de godaste osockrade koffeindryckerna. Dessutom är koffein något jag också försöker dra ned på. Det går bra att samla ändå
Dags att vara lite mer personlig igen. Det var ett tag sedan :)
De som någon gång besökt mig känner till det som jag avslöjar nu, men det är ju så få som hälsat på...
Jag har alltid varit en samlare. Som liten samlade jag på frimärken, nyckelringar, ölburkar, tändsticksaskar mm. Ibland har samlandet kanske blivit lite väl maniskt men så är det väl för alla oss som samlar på något. Ofta har samlarivern gått över ganska fort. Av ovanstående så har jag kvar frimärkssamligen i källaren någonstans och nyckelringar samlar jag fortfarande på då jag får sådana. Jag köper inte längre nyckelringar som souvenirer, på så sätt som jag gjorde som liten. Utbudet är både för stort och intresset för litet.
Under de senaste dryga 20 åren har jag dock hållit i en samlarmani och det är det enda jag verkligen samlar på för tillfället; Coca Cola-prylar.
Hur det riktigt började minns jag inte. Jag minns att jag hade några pepsiburkar som var fina på min kryddhylla (de har jag kvar men då de inte är Coca cola prylar ska jag sälja dem, har jag tänkt). Sedan dök det väl upp någon Coca Cola burk som var lite annorlunda och efter att jag fått burkar från ett par vänner som varit utomlands (bl.a. israel) så satte det hela igång lite långsamt.
Inledningsvis var det nästan enbart burkar och flaskor som jag sparade på och under åren har det blivit många sådana från alla världens hörn. Min bror köper ibland otroligt fina och ovanliga burkar då han är i USA eller annorstädes. Han fixade även hem en stor glasflaska från Sri lanka, som är en av de mer udda länderna i samlingen. Jag har även en del ovanliga flaskor och burkar som bara finns i begränsad upplaga. Utgåvor som bara fanns en viss tid eller som gavs ut i starkt begränsad upplaga. Såsom stoltheten bland flaskorna i samligen; Karl Lagerfeldt-flaskorna i metall, som gavs ut i begränsad upplaga och nu ibland kan dyka upp till höga priser på nätet.
De flesta burkar och flaskor står nedpackade då de, liksom alla dricksglas jag samlat på mig, bl.a. från McDonalds, genom åren skulle uppta alldeles för stor plats i lägenheten om de skull stå framme.
Hade jag råd med fler rum eller en stor villa så skulle jag kunna ha ett helt Coca Cola-rum som museum :)
Jag har en del vänner som hjälper till att fylla på samlingen titt som tätt. Det brukar kunna bli en hel del roliga saker. Dessutom händer det att jag vinner saker i tävlingar, som t.ex. snowboard, cykel, kylskåp mm.
De enda gånger jag köper prylar är då jag hittar till bra priser. Jag har inte ekonomi nog att samla på och köpa in de dyra rariteterna som man kan finna på auktioner eller på nätet, framförallt i USA. Men samlandet blir ju roligare om man hittar prylar för en billig slant, prylar som för samlaren blir en dyrgrip.
På väggarna i vardagsrummet och köket är det fullt med Coca Cola. I köket har jag massor av plåttavlor, bl.a. en riktigt gammal jag fick av en vän som hittade den i Kanada. I vardagsrummet har jag tavlor, gamla Coke-annonser och ett par skåp och hyllor som är fulla med Coca Cola prylar.
En hel del saker har det blivit under åren, jag har inte ens koll på vad jag har nedpackat i lådor. Jag borde kanske gå igenom och katalogisera samligen någongång då ork finns. Det är ju inte meningen att saker ska ligga undenpackat och bli bortglömt. Emellanåt får jag gå igenom samligen och möblera om lite i den. Dessutom har jag bestämt mig för att sälja av en del saker som jag har i flera upplagor, både för att få bättre plats, för att få lite pengar för det och för att det är onödigt att ha 3-4 exakt likadana saker i samligen.
En del saker är jag lite extra stolt över, en del ögonstenar finns i samligen. Dessa saker behöver inte vara de som är värda mest men för mig är de värda en hel del.
På vardagsrumsväggen har jag en tidningssida från en amerikansk dagstidning från 1913 med en gammal fin Coca Cola reklam. Bredvid den hänger en elgitarr som jag fick av en vän (hon brukar ge mig saker, bl.a. om hon vinner CC-prylar, som kylskåp, en till cykel, gitarren, ett airhockeybord mm). Jag har en fin fickkniv från en världsutställningen från tidigt 1900-tal, ett fint CC-shackbräde och fia med knuffspel mm mm.
Som sagt, får ni någonsin en inbjudan till mitt hem så kan ni ni inte undvika att se delar av samlingen. Jag tycker samlandet är kul (så länge det tar rimliga proportioner) och tycker det blir fint med CC-prylar i hemmet. Visst skulle jag kunna samla på mig ännu fler prylar men utan bra ekonomi så får man ta det lugnt, dessutom ratar jag ibland bort inköpet av saker som inte lockar mig. Vid mina få resor så brukar jag iaf alltid kolla butikshyllorna efter burkar som har någon typ av samlarvärde för mig. Någon gång kanske jag tröttnar på detta samlande också, men jag tvivlar på det. Jag har hållt på så länge, har så mycket saker och börjar bli för gammal för att hitta nya saker att samla på. Och nej, jag är ingen storkonsument av Coca Cola numera. För et första undviker jag socker, framförallt i drycker och liknande och de osockrade cokedryckerna är inte de godaste osockrade koffeindryckerna. Dessutom är koffein något jag också försöker dra ned på. Det går bra att samla ändå
Bad och Bowling
Nu får vi äntligen ett nytt badhus i Enköping. Eller nu och nu... det dröjer flera år innan det står klart. Men äntligen har partierna enats kring ett förslag, något som de borde ha gjort för länge sedan och med bättre politisk ledning i kommunen så hade så skett.
Som det är nu kommer nuvarande badhus att rivas och ett nytt byggas på samma plats. Under byggtiden finns inget badhus i staden och även efter det nya står klart så kommer en bowlinghall att saknas, åtminstone i absolut närhet till badhuset, så som det varit under lång tid. Detta är mycket beklagligt. Jag själv är ingen större fantast av bowling, så länge det inte är Stigas bowlingspel eller bowling på Wii, och ser väl bowling mer som rekreation än sport. Fast det innebär inte att det inte är en idrott som utövas av många spelare i vår kommun och trots att jag inte är intresserad av bowling så anser jag och inser jag att vi måste ha en hall för bowlarna att utöva sin idrott i och för andra att ha lite kul på hobbynivå.
Eftersom bowlinghallen försvinner så känner jag att det finns en risk ingen ny byggs i kommunens regi. På ett sätt vore det ju bäst om kommunen ägde det, precis som nu, men jag ser inte att det är helt nödvändigt. Det finns säkert privata intressenter som kan göra en bättre bowlinghall och som kan driva det på ett bra sätt. Risken då är väl bara att de klubbar som finns kanske kan få svårare att hitta träningstider mm, vad vet jag, och det är inte bra.
Allra bäst vore en bowlinghall där bowlingklubbarna får vara med och komma med önskemål om vad de behöver för att få en ultimat hall, innan den byggs. Det är trots allt de som sitter inne med expertisen i detta ämne.
Vilket som, en bowlinghall behövs i kommunen, och allra helst i centrala Enköping. Bowlarna måste få möjlighet att utöva sin idrott precis som rugbyspelare mfl, som ju har sina arenor. Fotbollen, som på herrsidan är så usel i Enköping tjatar om nya planer och ny Enavallen för att utvecklas. Ska inte bowlarna få samma chans i en ny fin hall? Jag tror chansen till att Enköping får en världsmästare i bowling är större än att vi får se ett lokalt fotbollslag i Superettan igen. Dessutom vill jag minnas att Enköping en gång i tiden berömde sig själv för att vara en stad där många små idrotter utövades. Då fanns det även en Curlinghall i staden, något jag saknar nu. Jag minns alla friluftsdagar som tillbringades i den hallen spelandes en av de roligaste sporter jag testat på. Nu kanske bowlingen följer med i curlingens grav?
Vi Socialdemokrater kommer inte låta det hända och jag personligen ska göra vad jag kan för att se till att mitt parti är med och ordnar detta.
Jag förstår att många Enköpingsbor är besvikna på hur ärendet skötts och stämmer det som Enköpings Posten skriver så är det verkligen uruselt. Lite mer respekt för bowlarna och klubbarna borde kommunen haft. Man borde ha bjudit in dem för att förklara vad som var på gång att hända och inte som nu, låta dem få reda på det genom tidningen.
Badhuset i övrigt då. Blir det bra? Jag hoppas det men är långt från lika optimistisk som kommunens folk är då det gäller antalet besökare. Första året, då nyhetens behag finns kvar, så kanske många tar sig ett bad men det krävs mer för att få folk att återkomma.
Jag hade gärna sett ett bygga på annan plats, även om närheten till idrottshuset och fotbollsplanerna där givetvis är bra. Men då hade man kunnat bygga och ha igång det gamla badhuset (även om badet kanske skulle falla ihop under tiden) och bowlinghallen under tiden. Då hade man även kunnat bygga en hall med 50-meters banor och på sätt öppnat för chansen för fler simtävlingar i kommunen. Fast, logistik och ekonomi gör ju sitt och jag är helnöjd med att planer för ett nytt badhus kommer göras.
Tre önskemål bara från min sida.
1. Bra bastun behövs. Något det tyvärr slarvats med vid andra badhusbyggen. Gärna både torr- och våtbastu.
2. Bowlingen måste få en ny hall INNAN badhuset och bowlingen rivs. De måste iaf få komma igång med byggandet av det innan dess så bowlingen som sport inte drabbas för hårt.
3. Låt inte Enköping vara dåliga förlorare igen. Bad Sport-skyltar klarar vi oss utan.
Som det är nu kommer nuvarande badhus att rivas och ett nytt byggas på samma plats. Under byggtiden finns inget badhus i staden och även efter det nya står klart så kommer en bowlinghall att saknas, åtminstone i absolut närhet till badhuset, så som det varit under lång tid. Detta är mycket beklagligt. Jag själv är ingen större fantast av bowling, så länge det inte är Stigas bowlingspel eller bowling på Wii, och ser väl bowling mer som rekreation än sport. Fast det innebär inte att det inte är en idrott som utövas av många spelare i vår kommun och trots att jag inte är intresserad av bowling så anser jag och inser jag att vi måste ha en hall för bowlarna att utöva sin idrott i och för andra att ha lite kul på hobbynivå.
Eftersom bowlinghallen försvinner så känner jag att det finns en risk ingen ny byggs i kommunens regi. På ett sätt vore det ju bäst om kommunen ägde det, precis som nu, men jag ser inte att det är helt nödvändigt. Det finns säkert privata intressenter som kan göra en bättre bowlinghall och som kan driva det på ett bra sätt. Risken då är väl bara att de klubbar som finns kanske kan få svårare att hitta träningstider mm, vad vet jag, och det är inte bra.
Allra bäst vore en bowlinghall där bowlingklubbarna får vara med och komma med önskemål om vad de behöver för att få en ultimat hall, innan den byggs. Det är trots allt de som sitter inne med expertisen i detta ämne.
Vilket som, en bowlinghall behövs i kommunen, och allra helst i centrala Enköping. Bowlarna måste få möjlighet att utöva sin idrott precis som rugbyspelare mfl, som ju har sina arenor. Fotbollen, som på herrsidan är så usel i Enköping tjatar om nya planer och ny Enavallen för att utvecklas. Ska inte bowlarna få samma chans i en ny fin hall? Jag tror chansen till att Enköping får en världsmästare i bowling är större än att vi får se ett lokalt fotbollslag i Superettan igen. Dessutom vill jag minnas att Enköping en gång i tiden berömde sig själv för att vara en stad där många små idrotter utövades. Då fanns det även en Curlinghall i staden, något jag saknar nu. Jag minns alla friluftsdagar som tillbringades i den hallen spelandes en av de roligaste sporter jag testat på. Nu kanske bowlingen följer med i curlingens grav?
Vi Socialdemokrater kommer inte låta det hända och jag personligen ska göra vad jag kan för att se till att mitt parti är med och ordnar detta.
Jag förstår att många Enköpingsbor är besvikna på hur ärendet skötts och stämmer det som Enköpings Posten skriver så är det verkligen uruselt. Lite mer respekt för bowlarna och klubbarna borde kommunen haft. Man borde ha bjudit in dem för att förklara vad som var på gång att hända och inte som nu, låta dem få reda på det genom tidningen.
Badhuset i övrigt då. Blir det bra? Jag hoppas det men är långt från lika optimistisk som kommunens folk är då det gäller antalet besökare. Första året, då nyhetens behag finns kvar, så kanske många tar sig ett bad men det krävs mer för att få folk att återkomma.
Jag hade gärna sett ett bygga på annan plats, även om närheten till idrottshuset och fotbollsplanerna där givetvis är bra. Men då hade man kunnat bygga och ha igång det gamla badhuset (även om badet kanske skulle falla ihop under tiden) och bowlinghallen under tiden. Då hade man även kunnat bygga en hall med 50-meters banor och på sätt öppnat för chansen för fler simtävlingar i kommunen. Fast, logistik och ekonomi gör ju sitt och jag är helnöjd med att planer för ett nytt badhus kommer göras.
Tre önskemål bara från min sida.
1. Bra bastun behövs. Något det tyvärr slarvats med vid andra badhusbyggen. Gärna både torr- och våtbastu.
2. Bowlingen måste få en ny hall INNAN badhuset och bowlingen rivs. De måste iaf få komma igång med byggandet av det innan dess så bowlingen som sport inte drabbas för hårt.
3. Låt inte Enköping vara dåliga förlorare igen. Bad Sport-skyltar klarar vi oss utan.
måndag 24 september 2012
En insändare
Jag hade en insändare i Enköpings Posten i onsdags (19/9) som hade med mitt gamla nämndområde att göra, skolan.
Jag reagerade på att inga nu i budgettider verkar vilja satsa på de mjukare värdena i skolan. Förbättra resultat är en sak, men jag anser att vi måste göra mer för att hjälpa de barn som mår dåligt i skolan av olika skäl. Tyvärr hade EP klippt bort en del av min avslutning. den delen innehöll kritik mot de styrande moderaterna i kommunen och det gillades tydligen inte.
Jag återger här versionen som fanns i EP. Kritik mot M antar jag att ni redan vet att jag har massor av :)
Så här i budgettider så ser vi hur partierna slår knut på sig själva i försök att se ut som om man satsar på skolan. Tyvärr blir det ändå alldeles för lite. Emellanåt görs lovvärda satsningar, så som vi i S vill lägga pengar på att se till att elevernas läskunskaper ökar.
För det är faktiskt en enkel sanning att man måste kunna läsa för att få full tillgång till livet, ofta måste man även kunna läsa bra. Självklart finns det de som lyckats alldeles utmärkt trots bristande eller obefintliga läskunskaper men majoriteten av de som inte kan läsa stängs ute från mycket i samhället.
Häromveckan kom dessutom rapporter om att läskunskaperna minskat avsevärt i Sverige de senaste åren och det är en skrämmande framtid vi har om allt fler går ur skolan utan att ha goda läskunskaper. Även de icke läskunniga elevernas framtid kan bli tuff då det kan innebära svårigheter med framtida studier och jobbmöjligheter.
Men vi får inte tro att resultaten i skolan förbättras enbart av att elever läser bättre eller kan mer matematik.
Det finns fler faktorer som är viktiga för att barn till fullo ska kunna tillgodogöra sig den utbildning de får, faktorer som alltför ofta glöms bort eller ignoreras av de styrande politikerna. För att eleverna ska ha möjlighet att ta till sig kunskaperna och delta i och lära sig det sociala samspelet som sker i skolan så måste de må bra och känna trygghet. Tyvärr är det alldeles för ofta inte fallet. Under de år jag var med i skolnämnden (och säkerligen både före och efter det) så kom återkommande rapporter om att många, alltför många, elever mår dåligt i skolan.
I snitt är det 2–3 elever per klass som uppger att de inte mår bra i skolan. Det är alldeles för många. Likaså är det alldeles för många unga flickor som uppger att de skär sig, något som är ett tecken på att man inte mår bra. Hur ska dessa barn kunna få ut det mesta av sin potential? Det är något vi alla måste försöka hitta en lösning på. Hur kan vi tillåta att ett endaste barn går till skolan och känner sig otrygg för att han mobbas av dem som borde vara hans skolkamrater, eller går runt med ont i magen hela dag arna för att mamma och pappa bråkar hemma?
Vad kan vi göra för att se till att alla barn mår bra i skolan? Mobbing och bråk mellan föräldrar etcetera kan vi nog aldrig stoppa. Jag har en fast övertygelse att exempelvis fler vuxna i skolan skulle kanske kunna hjälpa!? Fler vuxna som både kan uppmärksamma barnet och vara någon för barnet att söka stöd och hjälp hos. Självklart är detta ingen universallösning men jag tycker vi politiker ska sluta stirra oss blinda på siffror och procentsatser och istället se till människan bakom siffrorna och inte vara nöjda förrän alla elever, utan undantag, mår bra i skolan, kan läsa och går ut med godkända betyg i alla ämnen.
Jag reagerade på att inga nu i budgettider verkar vilja satsa på de mjukare värdena i skolan. Förbättra resultat är en sak, men jag anser att vi måste göra mer för att hjälpa de barn som mår dåligt i skolan av olika skäl. Tyvärr hade EP klippt bort en del av min avslutning. den delen innehöll kritik mot de styrande moderaterna i kommunen och det gillades tydligen inte.
Jag återger här versionen som fanns i EP. Kritik mot M antar jag att ni redan vet att jag har massor av :)
Så här i budgettider så ser vi hur partierna slår knut på sig själva i försök att se ut som om man satsar på skolan. Tyvärr blir det ändå alldeles för lite. Emellanåt görs lovvärda satsningar, så som vi i S vill lägga pengar på att se till att elevernas läskunskaper ökar.
För det är faktiskt en enkel sanning att man måste kunna läsa för att få full tillgång till livet, ofta måste man även kunna läsa bra. Självklart finns det de som lyckats alldeles utmärkt trots bristande eller obefintliga läskunskaper men majoriteten av de som inte kan läsa stängs ute från mycket i samhället.
Häromveckan kom dessutom rapporter om att läskunskaperna minskat avsevärt i Sverige de senaste åren och det är en skrämmande framtid vi har om allt fler går ur skolan utan att ha goda läskunskaper. Även de icke läskunniga elevernas framtid kan bli tuff då det kan innebära svårigheter med framtida studier och jobbmöjligheter.
Men vi får inte tro att resultaten i skolan förbättras enbart av att elever läser bättre eller kan mer matematik.
Det finns fler faktorer som är viktiga för att barn till fullo ska kunna tillgodogöra sig den utbildning de får, faktorer som alltför ofta glöms bort eller ignoreras av de styrande politikerna. För att eleverna ska ha möjlighet att ta till sig kunskaperna och delta i och lära sig det sociala samspelet som sker i skolan så måste de må bra och känna trygghet. Tyvärr är det alldeles för ofta inte fallet. Under de år jag var med i skolnämnden (och säkerligen både före och efter det) så kom återkommande rapporter om att många, alltför många, elever mår dåligt i skolan.
I snitt är det 2–3 elever per klass som uppger att de inte mår bra i skolan. Det är alldeles för många. Likaså är det alldeles för många unga flickor som uppger att de skär sig, något som är ett tecken på att man inte mår bra. Hur ska dessa barn kunna få ut det mesta av sin potential? Det är något vi alla måste försöka hitta en lösning på. Hur kan vi tillåta att ett endaste barn går till skolan och känner sig otrygg för att han mobbas av dem som borde vara hans skolkamrater, eller går runt med ont i magen hela dag arna för att mamma och pappa bråkar hemma?
Vad kan vi göra för att se till att alla barn mår bra i skolan? Mobbing och bråk mellan föräldrar etcetera kan vi nog aldrig stoppa. Jag har en fast övertygelse att exempelvis fler vuxna i skolan skulle kanske kunna hjälpa!? Fler vuxna som både kan uppmärksamma barnet och vara någon för barnet att söka stöd och hjälp hos. Självklart är detta ingen universallösning men jag tycker vi politiker ska sluta stirra oss blinda på siffror och procentsatser och istället se till människan bakom siffrorna och inte vara nöjda förrän alla elever, utan undantag, mår bra i skolan, kan läsa och går ut med godkända betyg i alla ämnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)