Som den trogne läsaren av min blogg vet så gillar jag att komma tidigt till Kommunfullmäktigesalen. Den tystnad som inryms där och den spända förväntan som byggs upp när deltagarna trillar in ger en skön stämning och lugnarmig inför KF-sammanträdena.
Denna gång var det inte lika tyst som vanligt då det ur en högtalare strömmade brus på mellanhög volym. Fast det monotona ljudet störde inte, utan gav mer en lugnande effekt. Jag var extra tidig denna gång eftersom Vänsterpartiet inbjudit till en demonstration mot de nedskärningar som görs av M-styret inom kultur- och fritidssektorn (det vi så "fint" kallar Upplevelseförvaltningen).
Det blev en välbesökt demonstration med fler vanliga besökare (alltså Icke-politiker) än politiker och det kändes bra. Det visar att borttagande av badvakter, bokbussar, konsumentvägledning mm inte accepteras av Enköpingsborna.
Få allianspolitiker vågade sig förbi denna demonstration, som var precis utanför kommunhuset, utan de verkade välja feghetens bakdörrar in i huset.
Känslan efter demonstrationen var bra och då sammanträdet började. M med bihang var sena in i KF-lokalen, vilket enbart kan tydas som att de är rädda för oppositionen samt har lite svårt att hålla ihop alliansgruppen (därav de sena rådslagen). Jag som älskar att betrakta människors beteenden märker mer och mer hur ansträngda de ser ut. Framförallt gäller detta M-gruppen och kvinnan vi alla skulle vilja spela poker med, Anna Wiklund (noll pokeransikte på den kvinnan). Det är inte alls samma glada, om än ofta ytliga, glättighet mellan allianspartierna längre. Det är väldigt få skratt och trevliga blickar partigrupperna emellan, vilket visar alltmer på sprickorna i alliansbygget.
Första punkten på agendan denna gång var fastställandet av Vision 2030. I min mening en massa plattityder och meningslösheter som ska låta bra men är lika tomma som ointressanta. Självklart vill alla kommuner växa, må bra, ha bra företagsklimat, ha invånare som trivs mm. Det är också enbart sådant dravel som står i visionerna gång efter gång.
Det intressantaste under den debatt som ärendet bjöd var att Wiklundskan citerade Martin Luther King. Jag hoppas det bara var ett, ganska dåligt, citat och inte ett tecken på att hon på något sätt jämför sig med MLK.
De första ärendena på föredragningslistan gick fort. Sedan dök motionssvar upp. Det första om miljöbilsparkeringar, en motion från S. Här lät det som vi var överens menegentligen så vill inte M ha dessa parkeringar mer än för de som har råd att köpa "supermiljöbilar", något som färre äger än det finns Kd-väljare i landet (så få, utropar ni och tyvärr är det så. alltså inte tyvärr att det finns få Kd-väljare utan att det finns så få som har råd med "supermiljöbilar" utan istället för köpa vanliga miljöbilar och de ska tydligen inte få parkera bättre än vi som förgiftar miljön med bensinångor).
På nästa ärende som skulle behandla motionen om att avskaffa 1:a vice ordförande i nämnderna skickade M fram centern för att be om bordläggning. Detta var bara ett fegt grepp för att på samma fullmäktigesammanträde slippa förklara varför man vill behålla dessa viceordföringar (kostnad ca halvmiljonen per år) och samtidigt göra sig av med badvakter (till vilka denna halvmiljon skulle räcka långt). fegt men som vanligt i politiken i Enköping så gör knähundarna allt för sin (M)atte.
Nästa punkt tyckte jag, som ju gärna gör motioner, var intressant. Det var en redovisning av ej slutbehandlade motioner. Det är skrämmande att se så många motioner som legat så länge utan att ha besvarats och tagits upp i KF igen. Den äldsta var över 2 år gammal. Den lämnades in av MP i mars 2011 och remitterades till skolnämnden och tekniska nämnden. Skolnämnden yttrade sig efter 3 månader men fortfarande 2 år efter den lämnades in så har tekniska förvaltningen inte inkommit med svar och kan inte heller säga när det kommer (man "beräknar" att man kan svara i vår). Bedrövligt, ynkligt och pinsamt.
Detta är ett område som Enköpings kommun måste förbättra sig inom. Motioner ska ha snabba svar och krävs mer betänketid eller utredningar så får remissinstanserna inkomma med besked om detta. Svagt av alla som inte gör det jobb de är avlönade att göra.
Till sist i ett fullmäktigemöte som kunde varit klart snabbt men som nu växte och blev långt men intressant, så kom Lars van Allers (S) interpellation till Mona Örjes (ordförande i upplevelsenämnden och centerpartist) upp. Detta har behandlats mer hos bl.a andra lokala bloggare så jag ger bara mina tankar om det (vilket jag iofs gör om allt annat också :) )
Det är uppenbart att M med Wiklundskan och Monica Avås i fronten kastar Örjes under bussen och offrar henne i denna fråga. M kom med vaga och osäkra inlägg i debatten som kanske lovade översyn av det som föreslagits men som som ändå inte lovade eller sade något alls. Bra av FP-Jenny att gå fram och visa att hennes parti var emot borttagandet av badvakter och det ger vissa förhoppningar om att Örjes och vänner ser över detta en gång till. Tyvärr fokuseras det lite mycket just på dessa badvakter i debatten (både i media och i KF) men att ta bort komnsumentvägledningen är ett lika idiotiskt förslag. Man försökte detta 2006 men fick snabbt installera en då Enköpingsborna, precis som alla andra, behöver hjälp i konsumentfrågor. Dessutom gör konsumentvägledningen ett bra informationsjobb, något som kan leda till vaknare invånare som kan mer om konsumentlagarna och hur de undviker fällorna som finns. Fast även om de gör detta så behövs konsumentvägledningen för att bistå vid tvister etc. Nu kommer Enköpingsborna ha ingenstans att vända sig då Konsumentverket inte ger denna hjälp och andra kommuners vägledare har fullt upp med sin kommuns invånare.
Jag ska ta och kontakta den vägledare vi har i Enköping för att höra hur mycket jobb denne har.
En annan sak som jag kände kanske är taktiken med att ta bort badvakterna är att det ska vara ett skäl till att låta privata aktörer sköta driften av det nya badhuset. "Oj, vi har inte råd med badvakter, men om vi låter "badhusföretaget" sköta driften så lovar de att sådana ska finnas". Det gäller att se upp där för de badhus jag besökt som arrenderas eller drivs av privata aktörer har varit sorgliga att beskåda.
Ett KF-sammanträde som gav vind i seglen och som var riktigt kul att besöka och beskåda. Nu får vi se hur M försöker klättra upp ur badvaktsgraven de grävt (kanske genom att stå än mer på Örjes huvud för att nå upp) och försöka rädda sitt ansikte i denna fråga.
söndag 14 april 2013
torsdag 4 april 2013
Bad decision
Enköpings Kommun går plus. "Det går bra för Enköping", hävdar Moderaterna. För att gå plus kräver dock M med bihang att Upplevelseförvaltningen ska spara pengar, mycket pengar. En av de saker man bestämt är att ta bort badvakterna i simhallen. Ett beslut som är dåligt på så många sätt och i slutändan kan orsaka att någon dör. Men M tycker väl det är värt att riskera barns liv för att de ska kunna spara en slant.
I dagens tidning säger Upplevelseförvaltningen att man minsann i Stockholm tagit bort badvakterna. Jo, och vi vet ju att om Stockholm gör något så fungerar det även i Enköping....
Man säger även att vuxna som är i badhuset får ta mer ansvar. Det känns ju verkligen rimligt. Även om en vuxen blir uppmärksammad på att någon ligger på botten och håller på att drunkna så finns inga garantier på att någon vuxen besökare i badhuset har kunskaper i livräddning, kan HLR eller överhuvudtaget har en aning om hur man ska göra.
En intervju med en badvakt finns i dagens Enköpings-Posten. Hon berättar att de inte bara räddar folk från att drunkna utan att det även förekommer att folk halkar och slår sig medvetslösa, får hjärtinfarkter mm. Men framförallt så skadas barn, mer eller mindra allvarligt, dagligen i bassängen. Vad händer med dessa om inte badvakter finns tillgängliga? Är det värt att riskera barns säkerhet bara för att spara ett par kronor och kunna säga att det går bra för Enköping.
Badvakterna har dessutom bra översikt av vad som händer i simhallen. De ser om det finns folk där med andra motiv än att bada. Något som är väldigt svårt att ha koll på om man själv är där som badgäst.
"Det går bra för Enköping". Kommunen har gått plus, ändå vill man spara och det är ett krasst sätt att spara, att göra det på att riskera kommuninvånarnas liv och säkerhet. Vi får hoppas att ingen drunknar eller dör pga detta beslut. Skulle det dock ske utgår jag från att Upplevesenämndens ordförande Mona Örjes och moderata Kommunalrådet Anna Wiklund båda avgår om det visar sig att deras spariver dödat ett barn.
I dagens tidning säger Upplevelseförvaltningen att man minsann i Stockholm tagit bort badvakterna. Jo, och vi vet ju att om Stockholm gör något så fungerar det även i Enköping....
Man säger även att vuxna som är i badhuset får ta mer ansvar. Det känns ju verkligen rimligt. Även om en vuxen blir uppmärksammad på att någon ligger på botten och håller på att drunkna så finns inga garantier på att någon vuxen besökare i badhuset har kunskaper i livräddning, kan HLR eller överhuvudtaget har en aning om hur man ska göra.
En intervju med en badvakt finns i dagens Enköpings-Posten. Hon berättar att de inte bara räddar folk från att drunkna utan att det även förekommer att folk halkar och slår sig medvetslösa, får hjärtinfarkter mm. Men framförallt så skadas barn, mer eller mindra allvarligt, dagligen i bassängen. Vad händer med dessa om inte badvakter finns tillgängliga? Är det värt att riskera barns säkerhet bara för att spara ett par kronor och kunna säga att det går bra för Enköping.
Badvakterna har dessutom bra översikt av vad som händer i simhallen. De ser om det finns folk där med andra motiv än att bada. Något som är väldigt svårt att ha koll på om man själv är där som badgäst.
"Det går bra för Enköping". Kommunen har gått plus, ändå vill man spara och det är ett krasst sätt att spara, att göra det på att riskera kommuninvånarnas liv och säkerhet. Vi får hoppas att ingen drunknar eller dör pga detta beslut. Skulle det dock ske utgår jag från att Upplevesenämndens ordförande Mona Örjes och moderata Kommunalrådet Anna Wiklund båda avgår om det visar sig att deras spariver dödat ett barn.
söndag 24 mars 2013
Årsmöten
Jag har aldrig varit en människa som gillat sociala tillställningar. Inte så att jag är osocial men har alltid haft svårt för sådana tillfällen då man ska sitta och småprata och umgås. OK, är det med riktigt bra vänner så kan jag prata och vara social, men i större sammanslutningar så trivs jag inte. Ännu värre är det just nu då det är så mycket annat som stör. jag går fortfarande i KBT och jag har även försäkringskasseutredning på gång efter att min handläggare vill ge mig sjukersättning. Något som förvisso vore bra, då det ger en trygghet och inte alls är (även fast M försöker få det att låta så) något som behöver vara för evigt. Den dag en med sjukersättning kan testa att arbeta så ges den möjligheten och egentligen är det lättare för en långtidssjuk att komma tillbaka och bli lite friskare om den har sjukersättning än om den pendlar mellan sjukskrivning och utförsäkring. Bara den sjuke får hjälp och rehabilitering under tiden, något som många landsting inte fattar. Jag har en del bekanta som inte får hjälp alls efter att de fått sjukersättning då "pengar inte finns" att lägga på någon som är permanent sjuk, vilket sjukersättning inte alls alltid innebär.
Tillbaka till sociala sammanhang nu :) . Jag är ju med i KF och går på Kommunfullmäktigemöten och de gruppmöten vi hartill dessa. Det fungerar oftast bra och även fast jag sällan säger något så känner jag att jag är med och framförallt isoleras jag inte i hemmet, vilket alltid är en risk för sjuka människor. Dessutom är det inte hur ofta du står i talarstolen som avgör om du gör något bra politiskt. Jag skriver ju gärna insändare, bloggar och har gjort några motioner (och jag har en hel del motionstankar kvar som jag ska dela med mina KF-kamrater när tid finnes till det). Jag hoppas mitt parti också tycker det är en bra insats och att man inser att det både beror på hur jag är som människa och på min sjukdom. Jag får ju verkligen hoppas att just mitt parti är ett sådant som förstår sig på och accepterar att vi alla är olika och att man inte bedöms annorlunda bara för att man är sjuk eller har problem av olika slag.
Min sjukdom gör att jag är mindre road av sociala sammanhang än normalt, som sagt. Årsmöten är ofta ett sådant sammanhang där man inte bara ska lyssna (och kanske delta) utan det även förväntas att man är social och snackar med sina partikamrater. Så var det igår då AK i Enköping hade årsmöte. Efter årsmötet bjöds det nämligen på lite buffé och förstår jag det rätt umgicks en hel del av partikamraterna ganska sent på kvällen. I möteslokalen var borden uppställda inför det efterföljande samkvämet på ett sätt som inte är optimalt för någon som jag. Med de problem jag har så har jag svårt att ha folk bakom ryggen och att inte ha överblick över rummet jag är i samt flyktvägarna. Så en kort tid in i årsmötet var jag tvungen att gå ut. Jag satte mig dock utanför och lyssnade och hörde det mesta men det här är något som är riktigt jobbigt. För samtidigt som jag behövde vara utanför för att kunna vara där så var det svårt att hitta en plats där jag inte syntes från möteslokalen och de frågande blickarna som undrade varför jag var där ute och inte inne i gemenskapen. Samma sak var det efteråt. Jag stannade för att äta men ville sitta själv, något som en del inte verkade förstå. Kanske beror det på en liten aspbergersläng eller något i mig men jag förstår verkligen inte vitsen med småpratande och hatar att vara social (om det inte är på trygg mark eller liknande). Som Dexter, i TV-serien med samma namn, så har jag dock lärt mig hur man beter sig socialt men ibland orkar jag bara inte.
Årsmötet var som det oftast alltid varit. Som det Framtidsparti (enormt löjligt namn, återigen) vi ska var så är vi väldigt traditionsbundna och sega. Årsmöten, AK-möten mm behövs "hottas upp" lite för att de ska vara lockande att gå på. Ibland känns det som då jag var med i teaterföreningen; man vågade inte ta in alltför ungdomliga pjässer då besökarna med stor majoritet är 50+. Men om man aldrig vågar satsa på det nya så blir man fast och när gamlingarna försvinner så står man utan besökare.
Visst, många besökte årsmötet, men man kan ju undra hur mycket gratis mat efteråt lockade (Gratis mat och arvoden är det enda som lockar politiker till möten) och även hur många som var där av pliktkänsla!?
Mötet inleddes med ett anförande av nye Riksdagsmannen Ardelan Shekarabi. Jag gillar honom och har gjort så sedan han var här i Enköping på 1:a maj för ett antal år sedan (något han även tog upp i anförandet). Han är duktig, vältalig och ser trovärdig ut. Jag tror på honom som framtidsman i partiet och gläds att han äntligen är i Riksdagen. Han är alltid bra, även fast jag har hört honom vara bättre än just på årsmötet. Fast ett årsmöteanförande skiljer sig säkerligen en hel del åt mot förstamaj-tal och liknande. Bra start på mötet blev det iaf.
Sedan följde sedvanliga årsmötespunkter och som vanligt blir dessa ganska sega. Fast mitt i årsmötet höll Jesper Englundh ett anförande. Han är ju vår kongressman och pratade om den uppkommande kongressen. Det gjorde han bra och han fick även en del frågor som han klarade bra. Men en sak i det han sade irriterade mig och jag vet inte om det var Jespers ord eller den framtida kongressens ord. På frågan om vinstdrivande skolor så svarade Jesper att kongressen är emot ett förbud mot vinster i skolorna och att ett förbud i princip skulle innebära att dessa skolor skulle stängas. "och det vinner vi inga val på", sa Jesper. Och det var just den tanken som irriterade mig lite. "Det vinner vi inga val på". Är det bara frågan om att vinna val så kan vi lova skattesänkningar, guld och gröna skogar, fri bensin eller vad som helst. Anser vi att vinster inom välfärd och skolor är fel så ska vi säga det och ha en vilja att ändra det. Vi ska inte låta bli enbart för att vinna val, för då är vi inte ärliga mot oss själva eller väljarna. Jag är stenhårt emot vinster inom välfärd och skola och skulle vilja se ett förbud omedelbart, även om det innebär att vi inte vinner val. Visst får man kompromissa lite för att kunna åstadkomma mer men detta är en så viktig fråga enligt mig och en fråga vi inte ska trampa mer höger i.
.
Som sagt, det är mycket nu som stör i livet och jag hoppas snart kunna släppa en del stressmoment och fokusera mer på annat, som att skriva i bloggen t.ex. :)
Tillbaka till sociala sammanhang nu :) . Jag är ju med i KF och går på Kommunfullmäktigemöten och de gruppmöten vi hartill dessa. Det fungerar oftast bra och även fast jag sällan säger något så känner jag att jag är med och framförallt isoleras jag inte i hemmet, vilket alltid är en risk för sjuka människor. Dessutom är det inte hur ofta du står i talarstolen som avgör om du gör något bra politiskt. Jag skriver ju gärna insändare, bloggar och har gjort några motioner (och jag har en hel del motionstankar kvar som jag ska dela med mina KF-kamrater när tid finnes till det). Jag hoppas mitt parti också tycker det är en bra insats och att man inser att det både beror på hur jag är som människa och på min sjukdom. Jag får ju verkligen hoppas att just mitt parti är ett sådant som förstår sig på och accepterar att vi alla är olika och att man inte bedöms annorlunda bara för att man är sjuk eller har problem av olika slag.
Min sjukdom gör att jag är mindre road av sociala sammanhang än normalt, som sagt. Årsmöten är ofta ett sådant sammanhang där man inte bara ska lyssna (och kanske delta) utan det även förväntas att man är social och snackar med sina partikamrater. Så var det igår då AK i Enköping hade årsmöte. Efter årsmötet bjöds det nämligen på lite buffé och förstår jag det rätt umgicks en hel del av partikamraterna ganska sent på kvällen. I möteslokalen var borden uppställda inför det efterföljande samkvämet på ett sätt som inte är optimalt för någon som jag. Med de problem jag har så har jag svårt att ha folk bakom ryggen och att inte ha överblick över rummet jag är i samt flyktvägarna. Så en kort tid in i årsmötet var jag tvungen att gå ut. Jag satte mig dock utanför och lyssnade och hörde det mesta men det här är något som är riktigt jobbigt. För samtidigt som jag behövde vara utanför för att kunna vara där så var det svårt att hitta en plats där jag inte syntes från möteslokalen och de frågande blickarna som undrade varför jag var där ute och inte inne i gemenskapen. Samma sak var det efteråt. Jag stannade för att äta men ville sitta själv, något som en del inte verkade förstå. Kanske beror det på en liten aspbergersläng eller något i mig men jag förstår verkligen inte vitsen med småpratande och hatar att vara social (om det inte är på trygg mark eller liknande). Som Dexter, i TV-serien med samma namn, så har jag dock lärt mig hur man beter sig socialt men ibland orkar jag bara inte.
Årsmötet var som det oftast alltid varit. Som det Framtidsparti (enormt löjligt namn, återigen) vi ska var så är vi väldigt traditionsbundna och sega. Årsmöten, AK-möten mm behövs "hottas upp" lite för att de ska vara lockande att gå på. Ibland känns det som då jag var med i teaterföreningen; man vågade inte ta in alltför ungdomliga pjässer då besökarna med stor majoritet är 50+. Men om man aldrig vågar satsa på det nya så blir man fast och när gamlingarna försvinner så står man utan besökare.
Visst, många besökte årsmötet, men man kan ju undra hur mycket gratis mat efteråt lockade (Gratis mat och arvoden är det enda som lockar politiker till möten) och även hur många som var där av pliktkänsla!?
Mötet inleddes med ett anförande av nye Riksdagsmannen Ardelan Shekarabi. Jag gillar honom och har gjort så sedan han var här i Enköping på 1:a maj för ett antal år sedan (något han även tog upp i anförandet). Han är duktig, vältalig och ser trovärdig ut. Jag tror på honom som framtidsman i partiet och gläds att han äntligen är i Riksdagen. Han är alltid bra, även fast jag har hört honom vara bättre än just på årsmötet. Fast ett årsmöteanförande skiljer sig säkerligen en hel del åt mot förstamaj-tal och liknande. Bra start på mötet blev det iaf.
Sedan följde sedvanliga årsmötespunkter och som vanligt blir dessa ganska sega. Fast mitt i årsmötet höll Jesper Englundh ett anförande. Han är ju vår kongressman och pratade om den uppkommande kongressen. Det gjorde han bra och han fick även en del frågor som han klarade bra. Men en sak i det han sade irriterade mig och jag vet inte om det var Jespers ord eller den framtida kongressens ord. På frågan om vinstdrivande skolor så svarade Jesper att kongressen är emot ett förbud mot vinster i skolorna och att ett förbud i princip skulle innebära att dessa skolor skulle stängas. "och det vinner vi inga val på", sa Jesper. Och det var just den tanken som irriterade mig lite. "Det vinner vi inga val på". Är det bara frågan om att vinna val så kan vi lova skattesänkningar, guld och gröna skogar, fri bensin eller vad som helst. Anser vi att vinster inom välfärd och skolor är fel så ska vi säga det och ha en vilja att ändra det. Vi ska inte låta bli enbart för att vinna val, för då är vi inte ärliga mot oss själva eller väljarna. Jag är stenhårt emot vinster inom välfärd och skola och skulle vilja se ett förbud omedelbart, även om det innebär att vi inte vinner val. Visst får man kompromissa lite för att kunna åstadkomma mer men detta är en så viktig fråga enligt mig och en fråga vi inte ska trampa mer höger i.
.
Som sagt, det är mycket nu som stör i livet och jag hoppas snart kunna släppa en del stressmoment och fokusera mer på annat, som att skriva i bloggen t.ex. :)
lördag 2 mars 2013
My Ass
I dagens EP fanns en insändare som fick mig att inse att jag inte hade läst tidningen förra lördagen. Så är nu gjort och jag blir lite fundersam till den artikel som dagens insändare hänvisade till.
Det var en artikel om näthat och Anna Wiklund gick återigen ut och visade sig som ett offer (något hon gärna gör) och berättade om det näthat hon upplevt- jag är alldeles säker på att hon, liksom många förtroendevalda får en rejäl dos hat riktat mot sig, det är inte det jag säger. Det jag reagerar mot är att hon återigen tar upp en Facebookkommentar jag gjorde, om än i förvrängda ord, under ett KF-sammanträde. Ord som hon totalt missförstått och som jag fortfarande står för.
I EP:s artiel sade Anna att någon skrivit "Your ass" till henne. OK, kanske har någon skrivit just så och det inte alls är min kommentar hon åsyftade, men den har hon å andra sidan pekat på ett flertal tillfällen.
Kanske en kurs i Engelska för förtroendevalda vore något. För hur hon och hennes M-gäng kunnat misstolka det jag skrev kan bara bero på en stor brist i hur det engelska språket används. Jag har förklarat det på bloggen förut men då Anna Wiklund påstår sig inte läsa bloggar skrivna av ersättare i KF så har hon väl missat det. Jag vet dock att nissar i hennes närhet läser, så de kan väl försöka förklara för henne.
Det jag skrev på facebook under ett KF-sammanträde var:
Anna Wiklund har tänkt på mig - my ass.
Detta då hon ställde sig upp i talarstolen och sade att hon tänker på de sjuka och fattiga ifall skatten skulle höjas. Samma sjuka och fattiga som hon säkert tänkte på som Moderat då hennes parti drog bort tryggheten och säkerheten iom sämre villkor för arbetslösa och sjuka. Men det är iofs typiskt moderatsätt att använda de svaga i samhället som slagträn man slår vilt med och mot. Att ena dagen försämra enormt för de sjuka, fattiga och arbetslösa för att nästa dag stå i KF och säga att man tänkt på de "stora försämringar i ekonomin" en eventuell skattehöjning skulle leda till för samma grupp gjorde att jag reagerade.
Eftersom jag både är sjuk och lever på minsta sjukpenningen/garantipension så är jag en av dem Moderaterna egentligen avskyr och så ställer sig Wiklundskan upp i talarstolen och säger att hon tänkt på mig och andra i min situation.
Visst, jag kunde skrivit: Anna Wiklund har tänkt på mig - Vilket jäkla skitsnack. Då hade hon väl kanske iaf förstått det jag skrev. Men nu använde jag uttrycket My ass. Något som betyder i stort sett det samma.
Jag skrev inte Your ass eller You´re an ass. Jag pratade överhuvudtaget inte om åsnor eller rumpor. Och det var definitivt inget hatuttryck.
men är man dålig på engelska och på vanliga uttryck som inte dök upp på skolengelskan så kan jag förstå att det är svårt. Det finns dock både sidor på nätet som förklarar uttryck och även sidor där man kan översätta ord och meningar. Eller så kan man köpa sig en engelsk-svensk ordbok. Testa, Anna, så kanske du förstår bättre nästa gång.
Är det jag skrev det värsta någon skrivit till Anna så har t.o.m jag drabbats värre under min korta tid inom politiken. Jag har fått mail (ett lade jag ut) och kommentarer, mestadels från MUF:are och moderater som innehållit mycket värre saker. både om mig och om Helena Proos. Inga direkta hot mot mitt liv men ändå kan det bli obehagligt.
Men jag säger igen som jag sagt förut. My ass betyder inte det Wiklundskan vill att det ska betyda. Jag står 100% för det jag skrev. Och jag skulle aldrig kalla Wiklundskan en åsna, för åsnor tycker jag är fina djur.
Det var en artikel om näthat och Anna Wiklund gick återigen ut och visade sig som ett offer (något hon gärna gör) och berättade om det näthat hon upplevt- jag är alldeles säker på att hon, liksom många förtroendevalda får en rejäl dos hat riktat mot sig, det är inte det jag säger. Det jag reagerar mot är att hon återigen tar upp en Facebookkommentar jag gjorde, om än i förvrängda ord, under ett KF-sammanträde. Ord som hon totalt missförstått och som jag fortfarande står för.
I EP:s artiel sade Anna att någon skrivit "Your ass" till henne. OK, kanske har någon skrivit just så och det inte alls är min kommentar hon åsyftade, men den har hon å andra sidan pekat på ett flertal tillfällen.
Kanske en kurs i Engelska för förtroendevalda vore något. För hur hon och hennes M-gäng kunnat misstolka det jag skrev kan bara bero på en stor brist i hur det engelska språket används. Jag har förklarat det på bloggen förut men då Anna Wiklund påstår sig inte läsa bloggar skrivna av ersättare i KF så har hon väl missat det. Jag vet dock att nissar i hennes närhet läser, så de kan väl försöka förklara för henne.
Det jag skrev på facebook under ett KF-sammanträde var:
Anna Wiklund har tänkt på mig - my ass.
Detta då hon ställde sig upp i talarstolen och sade att hon tänker på de sjuka och fattiga ifall skatten skulle höjas. Samma sjuka och fattiga som hon säkert tänkte på som Moderat då hennes parti drog bort tryggheten och säkerheten iom sämre villkor för arbetslösa och sjuka. Men det är iofs typiskt moderatsätt att använda de svaga i samhället som slagträn man slår vilt med och mot. Att ena dagen försämra enormt för de sjuka, fattiga och arbetslösa för att nästa dag stå i KF och säga att man tänkt på de "stora försämringar i ekonomin" en eventuell skattehöjning skulle leda till för samma grupp gjorde att jag reagerade.
Eftersom jag både är sjuk och lever på minsta sjukpenningen/garantipension så är jag en av dem Moderaterna egentligen avskyr och så ställer sig Wiklundskan upp i talarstolen och säger att hon tänkt på mig och andra i min situation.
Visst, jag kunde skrivit: Anna Wiklund har tänkt på mig - Vilket jäkla skitsnack. Då hade hon väl kanske iaf förstått det jag skrev. Men nu använde jag uttrycket My ass. Något som betyder i stort sett det samma.
Jag skrev inte Your ass eller You´re an ass. Jag pratade överhuvudtaget inte om åsnor eller rumpor. Och det var definitivt inget hatuttryck.
men är man dålig på engelska och på vanliga uttryck som inte dök upp på skolengelskan så kan jag förstå att det är svårt. Det finns dock både sidor på nätet som förklarar uttryck och även sidor där man kan översätta ord och meningar. Eller så kan man köpa sig en engelsk-svensk ordbok. Testa, Anna, så kanske du förstår bättre nästa gång.
Är det jag skrev det värsta någon skrivit till Anna så har t.o.m jag drabbats värre under min korta tid inom politiken. Jag har fått mail (ett lade jag ut) och kommentarer, mestadels från MUF:are och moderater som innehållit mycket värre saker. både om mig och om Helena Proos. Inga direkta hot mot mitt liv men ändå kan det bli obehagligt.
Men jag säger igen som jag sagt förut. My ass betyder inte det Wiklundskan vill att det ska betyda. Jag står 100% för det jag skrev. Och jag skulle aldrig kalla Wiklundskan en åsna, för åsnor tycker jag är fina djur.
tisdag 26 februari 2013
Ja du... äntligen ett inlägg igen
det känns som jag ofta startar mina inlägg med en ursäkt över att jag inte skrivit på ett tag. Men icke så idag. jag ber inte om ursäkt, jag har helt enkelt inte haft energi. Förutom att min KBT tar enorma krafter så är oron för framtiden stor då jag både blir av med min läkare på närpsykiatrin och istället får lita på att landstinget för en gångs skull kanske eventuellt gör något bra. Dessutom har FK strulat igen och helt plötsligt fick jag ett brev att jag utförsäkras 1/3, men inte ett ord från min handläggare om det. Jag har skickat in ny ansökan men vem vet hur många månader det tar innan jag får besked.
Det tar iaf på krafterna och skapar onödig ångest.
Vi hade KF för 2 veckor sedan. Två frågor påverkade mig. Den ena var att jag nu blev ersättare istället för ordinarie ledamot i Socialnämnden. Precis som det var tänkt från början. Ingen större skillnad men rätt ska vara rätt och jag är nöjd.
Dessutom hade jag en motion som lämnades in. Eftersom jag är ersättare i KF så får jag inte lägga fram en motion själv, så Jesper stod som medförfattare. Inte visste jag att så många skulle vara borta från vår grupp så jag fick rycka in och tjänstgöra. jag hade ju kunnat gå fram och tala om den då men jag var inte förberedd. Nästa gång ska jag vara det. Och nästa gång kanske blir nästa KF, eftersom jag har en ny motion på gång. Den tredje som jag är grunden till isf under mandatperioden. Känns kul även om det inte precis är stora ideologiska frågor,
Den senaste motionen handlade om att vi borde QR.koda parker och sevärdheter i kommunen så att man med en smartphone (och QR-kodsläare) kan få mer information om just den sevärdheten. Underlättar för våra besökare i kommunen och görs det rätt så kan kommunen även ploka fram statistik om vilka sevärdheter som besökare kollar QR-koden mest på och till vilka sevärdheter de tar sig mm. Hoppas det blir en motion som går igenom.
Återkommer med info om nästa motion om/när den läggs fram :)
Socialnämnden nämnde jag. Ganska intressant nämnd men jag tänker inte gå in på det mer. för det första är en del hemligt och så länge det inte är stora politiska frågor så behöver jag inte diskutera det så mycket överhuvudtaget.
Två saker dock. för det första är ventilationen i konferensrummet vi sitter i alldeles bedrövlig. precis som den är i andra kommunala lokaler. Det är något som borde ses över. Dålig luft skapa inte klara hjärnor som ska ta koka beslut.
Det andra jag tänkte nämna (utan att tala om i vilken fråga det sades) var att det märks att moderaterna har noll koll på vilket elände de ställt till med i landet. En av de moderat nämnddeltagarna som i samband med att det pratades om 10 st Fas 3-personer (Alltså inte om 10 specifika fas3:are utan som en anonym bunt på just 10 stycken), frågade "Finn det så många Fas-3:are"? Wow... snacka om att ha koll på verkligheten.
Nä.. nu hoppas jag FK sätter lite fart och att våren gör detsamma. Bort med vidriga kylan och den ännu mer vidriga snön. ge oss sol och värme och besked från FK :)
Det tar iaf på krafterna och skapar onödig ångest.
Vi hade KF för 2 veckor sedan. Två frågor påverkade mig. Den ena var att jag nu blev ersättare istället för ordinarie ledamot i Socialnämnden. Precis som det var tänkt från början. Ingen större skillnad men rätt ska vara rätt och jag är nöjd.
Dessutom hade jag en motion som lämnades in. Eftersom jag är ersättare i KF så får jag inte lägga fram en motion själv, så Jesper stod som medförfattare. Inte visste jag att så många skulle vara borta från vår grupp så jag fick rycka in och tjänstgöra. jag hade ju kunnat gå fram och tala om den då men jag var inte förberedd. Nästa gång ska jag vara det. Och nästa gång kanske blir nästa KF, eftersom jag har en ny motion på gång. Den tredje som jag är grunden till isf under mandatperioden. Känns kul även om det inte precis är stora ideologiska frågor,
Den senaste motionen handlade om att vi borde QR.koda parker och sevärdheter i kommunen så att man med en smartphone (och QR-kodsläare) kan få mer information om just den sevärdheten. Underlättar för våra besökare i kommunen och görs det rätt så kan kommunen även ploka fram statistik om vilka sevärdheter som besökare kollar QR-koden mest på och till vilka sevärdheter de tar sig mm. Hoppas det blir en motion som går igenom.
Återkommer med info om nästa motion om/när den läggs fram :)
Socialnämnden nämnde jag. Ganska intressant nämnd men jag tänker inte gå in på det mer. för det första är en del hemligt och så länge det inte är stora politiska frågor så behöver jag inte diskutera det så mycket överhuvudtaget.
Två saker dock. för det första är ventilationen i konferensrummet vi sitter i alldeles bedrövlig. precis som den är i andra kommunala lokaler. Det är något som borde ses över. Dålig luft skapa inte klara hjärnor som ska ta koka beslut.
Det andra jag tänkte nämna (utan att tala om i vilken fråga det sades) var att det märks att moderaterna har noll koll på vilket elände de ställt till med i landet. En av de moderat nämnddeltagarna som i samband med att det pratades om 10 st Fas 3-personer (Alltså inte om 10 specifika fas3:are utan som en anonym bunt på just 10 stycken), frågade "Finn det så många Fas-3:are"? Wow... snacka om att ha koll på verkligheten.
Nä.. nu hoppas jag FK sätter lite fart och att våren gör detsamma. Bort med vidriga kylan och den ännu mer vidriga snön. ge oss sol och värme och besked från FK :)
onsdag 30 januari 2013
Palmemordet
Snart 27 år sedan Olof Palme mördades och fortfarande dyker det upp tokiga teorier om vem som mördade Palme och varför. Detta trots att mördaren för länge sedan greps och dömdes för mordet.
Japp. för mig är det helt klart att det var Christer Pettersson som sköt Palme. Något han även dömdes för i tingsrätten. En dom som hovrätten senare ändrade. Hade vi däremot haft en mer kompetent polis så hade inte Christer klarat sig i hovrätten heller.
Av någon anledning verkar folk inte vilja tro på att en ensam galning kan ha skjutit Palme. Nej, det ska till en konspiration bland poliser, utländska regeringar mm mm för att svensken ska börja acceptera hur Palme mördades.
Trots detta är alla helt inne på att gå med på att en ensam galning mördade Anna Lindh. Märkligt. Öven om det där också fanns tokiga konspirationsteorier. Ser man dock till dessa personer med konspirationsteorier och som offentligt går ut med dem och sin ovilja att tro att Pettersson var mördaren ser vi främst två typer:
1. De rejäla galningarna - de som har konspirationsteorier om allt och även i många fall en paranoid livssyn. Det är i mångt och mycket samma personer som tror att mer övervakning i samhället enbart skulle vara till för att ha koll på vissa element och att det skulle inkräkta på personliga integriteten. Troligen går dessa i foliehattar hemma för att inte aliens eller myndigheterna ska kunna läsa deras tankar.
2. De som tjänar på det - i denna grupp ingår en del från grupp 1. De ger ut böcker och skrivelser som de även tjänar pengar på. Till skillnad från icke-galningarna (som Leif GW Persson) så gör inte galningarna det för pengarnas skull men de pengarna hjälper dem trots allt i sitt spridande av alla konspirationsteorier. Andra som GW skriver böcker som det görs filmer av. Syftet är såklart att tjäna pengar och så länge allmänheten duperas i att tro att ensam galen-teorin är osann så tjänar alla dessa författare pengar på att hitta på den ena knasiga teorin efter den andra.
Det som dock ingen annan teori (förutom den rätta, att pettersson är mördaren) kunna göra är att placera gärningsmän i området kring mordet. Jag har läst mycket om dessa teorier. Lars Krantz som såg massor av poliser som gjorde konstigheter med walkie talkies etc, Hans Holmer (som är främsta orsaken till att mordet inte klarats upp i allmänhetens ögon) skrev även han en förvirrad bok om mordet. Dock finns det ingen som på ett förklarligt och trovärdigt sett kunnat visa minsta bevis på att deras teorier skulle hålla. Christer Pettersson fanns bevisligen kring mordplatsen och det är han ensam om av alla utpekade.
Jag blev än mer säker på att det var Pettersson som var mördaren då jag började läsa psykologi på universitetet. Fakultetens studierektor vid den tiden (som även var ansvarig för psykologiutbildningen) var (iaf då 1998) en av sveriges främsta experter på gärningsmannaprofiler och liknande. han hade forskat mycket i de profiler och annat som gjordes efter mordet och lämnade den enda tänkbara slutsatsen; Christer Pettersson var mördaren.
En annan sak som är viktig att tänka på är att det numera ofta bevisats att ögonvittnesskildringar för det mesta är skit och något vittnets hjärna ändrar om. Detta har påvisats i mängder av tester och det är skrämmande vilken mängd människor som dömts (främst i USA) med ögonvittnesskildringar som främsta "bevis". Det finns tester där testdeltagarna är medvetna om att ett brott ska begås, dock inte när eller av vilket slag, och trots detta ger de helt olika ögonvittnesskildringar. Så att folk sett en massa tokigheter en kväll i februari 1986 utan att veta vad som skulle hända är ganska otroligt.
Nä, släpp detta med Palmemordet nu. Mördaren är dömd, frikänd. död och begraven. Politiker kan mördas av ensamma galningar, både Palme och Lindh råkade ut för det.
Ge inte mer utrymme för de mediakåta som 27 år efter mordet går ut med att poliser ska ha försökt få dem att skjuta Palme och annat. Låt det vara. Palme är död, likaså hans mördare.
Japp. för mig är det helt klart att det var Christer Pettersson som sköt Palme. Något han även dömdes för i tingsrätten. En dom som hovrätten senare ändrade. Hade vi däremot haft en mer kompetent polis så hade inte Christer klarat sig i hovrätten heller.
Av någon anledning verkar folk inte vilja tro på att en ensam galning kan ha skjutit Palme. Nej, det ska till en konspiration bland poliser, utländska regeringar mm mm för att svensken ska börja acceptera hur Palme mördades.
Trots detta är alla helt inne på att gå med på att en ensam galning mördade Anna Lindh. Märkligt. Öven om det där också fanns tokiga konspirationsteorier. Ser man dock till dessa personer med konspirationsteorier och som offentligt går ut med dem och sin ovilja att tro att Pettersson var mördaren ser vi främst två typer:
1. De rejäla galningarna - de som har konspirationsteorier om allt och även i många fall en paranoid livssyn. Det är i mångt och mycket samma personer som tror att mer övervakning i samhället enbart skulle vara till för att ha koll på vissa element och att det skulle inkräkta på personliga integriteten. Troligen går dessa i foliehattar hemma för att inte aliens eller myndigheterna ska kunna läsa deras tankar.
2. De som tjänar på det - i denna grupp ingår en del från grupp 1. De ger ut böcker och skrivelser som de även tjänar pengar på. Till skillnad från icke-galningarna (som Leif GW Persson) så gör inte galningarna det för pengarnas skull men de pengarna hjälper dem trots allt i sitt spridande av alla konspirationsteorier. Andra som GW skriver böcker som det görs filmer av. Syftet är såklart att tjäna pengar och så länge allmänheten duperas i att tro att ensam galen-teorin är osann så tjänar alla dessa författare pengar på att hitta på den ena knasiga teorin efter den andra.
Det som dock ingen annan teori (förutom den rätta, att pettersson är mördaren) kunna göra är att placera gärningsmän i området kring mordet. Jag har läst mycket om dessa teorier. Lars Krantz som såg massor av poliser som gjorde konstigheter med walkie talkies etc, Hans Holmer (som är främsta orsaken till att mordet inte klarats upp i allmänhetens ögon) skrev även han en förvirrad bok om mordet. Dock finns det ingen som på ett förklarligt och trovärdigt sett kunnat visa minsta bevis på att deras teorier skulle hålla. Christer Pettersson fanns bevisligen kring mordplatsen och det är han ensam om av alla utpekade.
Jag blev än mer säker på att det var Pettersson som var mördaren då jag började läsa psykologi på universitetet. Fakultetens studierektor vid den tiden (som även var ansvarig för psykologiutbildningen) var (iaf då 1998) en av sveriges främsta experter på gärningsmannaprofiler och liknande. han hade forskat mycket i de profiler och annat som gjordes efter mordet och lämnade den enda tänkbara slutsatsen; Christer Pettersson var mördaren.
En annan sak som är viktig att tänka på är att det numera ofta bevisats att ögonvittnesskildringar för det mesta är skit och något vittnets hjärna ändrar om. Detta har påvisats i mängder av tester och det är skrämmande vilken mängd människor som dömts (främst i USA) med ögonvittnesskildringar som främsta "bevis". Det finns tester där testdeltagarna är medvetna om att ett brott ska begås, dock inte när eller av vilket slag, och trots detta ger de helt olika ögonvittnesskildringar. Så att folk sett en massa tokigheter en kväll i februari 1986 utan att veta vad som skulle hända är ganska otroligt.
Nä, släpp detta med Palmemordet nu. Mördaren är dömd, frikänd. död och begraven. Politiker kan mördas av ensamma galningar, både Palme och Lindh råkade ut för det.
Ge inte mer utrymme för de mediakåta som 27 år efter mordet går ut med att poliser ska ha försökt få dem att skjuta Palme och annat. Låt det vara. Palme är död, likaså hans mördare.
torsdag 24 januari 2013
Närpsykiatri
Närpsykiatrin i Enköping, och framförallt företagets chef, har blivit rikskända pga en skandal. Jag är inte insatt i detta ärende och har bara fått information via media. Jag tänker inte uttala mig om den chefen eller vad denna gjort men på intet sätt försvarar jag läkare eller annan vårdpersonal som kränker eller medvetet felbehandlar patienter. Det är inte det som detta inlägg ska handla om.
Just nu kan man läsa och höra mycket om närpsyk i Enköping. På många (varav troligen de flesta aldrig satt sin fot där) låter det som om all behandling på Närpsykiatrin i Enköping är dålig. Så är det inte, definitivt inte.
Jag har varit patient hos Närpsykiatrin i Enköping sedan 2004. Just nu går jag i KBT (Kognitiv beteendeterapi) hos min psykolog i ett försök att bli frisk. Eller frisk och frisk, det kan jag nog aldrig bli till 100% (och vem avgör vad som är friskt). Jag har en psykiater där också som jag har regelbunden kontakt med för att få recept på mediciner och sjukintyg, samt för att få en korrekt diagnos på min sjukdom.
Jag säger inte att ingen kränkts eller farit illa på Närpsyk, det har jag ingen aning om. Jag kan dock säga att jag alltid mötts med stor respekt och, vad jag känt, en stor vilja att försöka hjälpa mig till ett bättre och friskare liv. Javisst, detta hade säkert kunna ske även om ett annat företag drev närspykiatrin i Enköping, men samtidigt kunde det varit sämre, mycket sämre. För så har det varit.
Innan det företag som nu tog över Närpsykiatrin i Enköping så var det kaos, ordentlig kaos. Det fanns aldrig fasta psykiater och det ställde till med problem för oss sjuka. I stort sett varje halvår kom det en ny, som bara var temporär. Under lång tid fanns det inte ens psykiater i Enköping och de som ville ha och behövde sådan kontakt hänvisades till Uppsala. Även där var det svårt att träffa samma psykiater flera gånger.
Problemet med detta är att man som sjuk (inte bara om man har psykiska problem utan även inom den allmänna sjukvården) behöver bygga upp en relation till sin läkare för att få bästa vård och behandling. Tyvärr är det alltför vanligt att läkare har sina egna tankar och favoritdiagnoser och förkastar det som läkaren innan kommit fram till. Detta har hänt mig både inom psykiatrin och inom vanliga sjukvården. Jag har träffat läkare på husläkarmottagningar som skrivit ut bantarpiller till alla som haft minsta övervikt, oavsett vilka problem de haft. Jag sökte för oregelbunden hjärtrytm (något jag nu fått annan hjälp med som fungerar ganska bra) och utan att undersöka mig skrev läkaren ut bantarpiller. Nästa läkare jag sökte om detta hade helt egna idéer om mina problem.
Inom psykiatrin har jag fått diagnoser som varit helt vansinniga efter att ha bytt psykiater. En psykiater i Uppsala diagnostiserade mig med PTSD och sade att mina psykiska problem berodde på en bilolycka 1993. En bilolycka somförvisso gav mig en whiplashskada men som på intet annat sätt orsakade att jag blev sjuk 10 år senare. Efter lite googling såg jag att den läkaren skrivit mycket om PTSD och var stor expert i ett av våra grannländer. Inte konstigt att man anses bra att ställa den diagnosen om man gör det på alla patienter man får. Nästa psykiater jag träffade ställde en helt annan diagnos och det är först nu, då jag haft samma psykiater i flera år som jag kunnat börja få en korrekt diagnos. Om landstinget skött närpsykiatrin bra innan nuvarande företag tog hand om det så kunde jag (och säkerligen många med mig) fått bra diagnoser tidigare och därmed bättre förutsättningar för att lättare kunna bli friskare.
För ju längre man går med dessa problem desto mer rotar de sig och skapar andra psykologiska problem som sammanfattat gör att man blir mycket svårare att behandla och bota.
Jag har aldrig haft kontakt med den chef som det nu står om i media. jag har däremot hast kontakt med enhetschefen, ett par psykiater och psykologer och har som sagt aldrig bemötts med annat än respekt och välvilja. Den administriva personalen har även den alltid varit bra och hjälpsam.
bara för att en chef inte är bra så behöver det inte betyda att all personal är rutten. Jag har dessutom mött rutten personal som kränkt mig på husläkarmottagningar där chefen varit bra. Hos carema i stan så anklagades jag av min dåvarande läkare för att vara knarklangare då han ansåg att han skrev ut för mycket smärtlindrande för min whiplashskada än jag skulle kunna äta. Detta trots att exempelvis apotekspersonal ofta ifrågasatte varför jag alltid fick så få tabletter utskrivna. detta är ett helt annat ärende förstås och jag anmälde läkaren och det mesta löste sig efter detta. vad jag menar är att det överallt finns folk som har jobb de inte borde ha men att det inte innebär att deras eventuellt anställda behöver ärvt chefens galenskaper.
Visst, nu talar jag lite egoistiskt. Men jag är rädd för den dagen då tillståndet att driva närpsykiatri eventuellt ges till ett annat företag eller går tillbaka i landstingets regi. Att behöva börja om igen med nya läkare och psykologer kommer bli extremt jobbigt och för patienter som har liknande problem som jag, finns risken att vägen tillbaka blir ännu längre. Visst, avtalet skulle ändå sägas upp någon gång, men tidigare pratades det om att man ville försöka förlänga 2 år till. Nu, efter det som chefen gjort, finns det inte många ansvariga kvar som har de tankarna.
Ja, detta är mina tankar och min berättelse om närpsykiatrin i Enköping. Säkerligen har de flesta olika känslor och erfarenheter och jag är helt säker på att folk kränkts eller känt sig kränkta. Om det sedan skett i större utsträckning än tidigare eller på annat håll kan inte jag uttala mig om. Det finns dock oss som fått riktigt bra behandling och vård av närpsykiatrin i Enköping, även om vi inte syns i mediarapporteringen just nu.
Jag hoppas bara att de som bestämmer om vilka som ska driva närpsykiati i Enköping i fortsättningen tänker på patienternas bästa och inte ignorerar dem och deras problem (så som det gjordes tidigare).
Ingen ska behöva fara illa av den de söker vård hos. men samtidigt ska ingen behöva fara illa av att oinsatta politiker tänker fel.
Just nu kan man läsa och höra mycket om närpsyk i Enköping. På många (varav troligen de flesta aldrig satt sin fot där) låter det som om all behandling på Närpsykiatrin i Enköping är dålig. Så är det inte, definitivt inte.
Jag har varit patient hos Närpsykiatrin i Enköping sedan 2004. Just nu går jag i KBT (Kognitiv beteendeterapi) hos min psykolog i ett försök att bli frisk. Eller frisk och frisk, det kan jag nog aldrig bli till 100% (och vem avgör vad som är friskt). Jag har en psykiater där också som jag har regelbunden kontakt med för att få recept på mediciner och sjukintyg, samt för att få en korrekt diagnos på min sjukdom.
Jag säger inte att ingen kränkts eller farit illa på Närpsyk, det har jag ingen aning om. Jag kan dock säga att jag alltid mötts med stor respekt och, vad jag känt, en stor vilja att försöka hjälpa mig till ett bättre och friskare liv. Javisst, detta hade säkert kunna ske även om ett annat företag drev närspykiatrin i Enköping, men samtidigt kunde det varit sämre, mycket sämre. För så har det varit.
Innan det företag som nu tog över Närpsykiatrin i Enköping så var det kaos, ordentlig kaos. Det fanns aldrig fasta psykiater och det ställde till med problem för oss sjuka. I stort sett varje halvår kom det en ny, som bara var temporär. Under lång tid fanns det inte ens psykiater i Enköping och de som ville ha och behövde sådan kontakt hänvisades till Uppsala. Även där var det svårt att träffa samma psykiater flera gånger.
Problemet med detta är att man som sjuk (inte bara om man har psykiska problem utan även inom den allmänna sjukvården) behöver bygga upp en relation till sin läkare för att få bästa vård och behandling. Tyvärr är det alltför vanligt att läkare har sina egna tankar och favoritdiagnoser och förkastar det som läkaren innan kommit fram till. Detta har hänt mig både inom psykiatrin och inom vanliga sjukvården. Jag har träffat läkare på husläkarmottagningar som skrivit ut bantarpiller till alla som haft minsta övervikt, oavsett vilka problem de haft. Jag sökte för oregelbunden hjärtrytm (något jag nu fått annan hjälp med som fungerar ganska bra) och utan att undersöka mig skrev läkaren ut bantarpiller. Nästa läkare jag sökte om detta hade helt egna idéer om mina problem.
Inom psykiatrin har jag fått diagnoser som varit helt vansinniga efter att ha bytt psykiater. En psykiater i Uppsala diagnostiserade mig med PTSD och sade att mina psykiska problem berodde på en bilolycka 1993. En bilolycka somförvisso gav mig en whiplashskada men som på intet annat sätt orsakade att jag blev sjuk 10 år senare. Efter lite googling såg jag att den läkaren skrivit mycket om PTSD och var stor expert i ett av våra grannländer. Inte konstigt att man anses bra att ställa den diagnosen om man gör det på alla patienter man får. Nästa psykiater jag träffade ställde en helt annan diagnos och det är först nu, då jag haft samma psykiater i flera år som jag kunnat börja få en korrekt diagnos. Om landstinget skött närpsykiatrin bra innan nuvarande företag tog hand om det så kunde jag (och säkerligen många med mig) fått bra diagnoser tidigare och därmed bättre förutsättningar för att lättare kunna bli friskare.
För ju längre man går med dessa problem desto mer rotar de sig och skapar andra psykologiska problem som sammanfattat gör att man blir mycket svårare att behandla och bota.
Jag har aldrig haft kontakt med den chef som det nu står om i media. jag har däremot hast kontakt med enhetschefen, ett par psykiater och psykologer och har som sagt aldrig bemötts med annat än respekt och välvilja. Den administriva personalen har även den alltid varit bra och hjälpsam.
bara för att en chef inte är bra så behöver det inte betyda att all personal är rutten. Jag har dessutom mött rutten personal som kränkt mig på husläkarmottagningar där chefen varit bra. Hos carema i stan så anklagades jag av min dåvarande läkare för att vara knarklangare då han ansåg att han skrev ut för mycket smärtlindrande för min whiplashskada än jag skulle kunna äta. Detta trots att exempelvis apotekspersonal ofta ifrågasatte varför jag alltid fick så få tabletter utskrivna. detta är ett helt annat ärende förstås och jag anmälde läkaren och det mesta löste sig efter detta. vad jag menar är att det överallt finns folk som har jobb de inte borde ha men att det inte innebär att deras eventuellt anställda behöver ärvt chefens galenskaper.
Visst, nu talar jag lite egoistiskt. Men jag är rädd för den dagen då tillståndet att driva närpsykiatri eventuellt ges till ett annat företag eller går tillbaka i landstingets regi. Att behöva börja om igen med nya läkare och psykologer kommer bli extremt jobbigt och för patienter som har liknande problem som jag, finns risken att vägen tillbaka blir ännu längre. Visst, avtalet skulle ändå sägas upp någon gång, men tidigare pratades det om att man ville försöka förlänga 2 år till. Nu, efter det som chefen gjort, finns det inte många ansvariga kvar som har de tankarna.
Ja, detta är mina tankar och min berättelse om närpsykiatrin i Enköping. Säkerligen har de flesta olika känslor och erfarenheter och jag är helt säker på att folk kränkts eller känt sig kränkta. Om det sedan skett i större utsträckning än tidigare eller på annat håll kan inte jag uttala mig om. Det finns dock oss som fått riktigt bra behandling och vård av närpsykiatrin i Enköping, även om vi inte syns i mediarapporteringen just nu.
Jag hoppas bara att de som bestämmer om vilka som ska driva närpsykiati i Enköping i fortsättningen tänker på patienternas bästa och inte ignorerar dem och deras problem (så som det gjordes tidigare).
Ingen ska behöva fara illa av den de söker vård hos. men samtidigt ska ingen behöva fara illa av att oinsatta politiker tänker fel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)