Coke is it?
Dags att vara lite mer personlig igen. Det var ett tag sedan :)
De som någon gång besökt mig känner till det som jag avslöjar nu, men det är ju så få som hälsat på...
Jag har alltid varit en samlare. Som liten samlade jag på frimärken, nyckelringar, ölburkar, tändsticksaskar mm. Ibland har samlandet kanske blivit lite väl maniskt men så är det väl för alla oss som samlar på något. Ofta har samlarivern gått över ganska fort. Av ovanstående så har jag kvar frimärkssamligen i källaren någonstans och nyckelringar samlar jag fortfarande på då jag får sådana. Jag köper inte längre nyckelringar som souvenirer, på så sätt som jag gjorde som liten. Utbudet är både för stort och intresset för litet.
Under de senaste dryga 20 åren har jag dock hållit i en samlarmani och det är det enda jag verkligen samlar på för tillfället; Coca Cola-prylar.
Hur det riktigt började minns jag inte. Jag minns att jag hade några pepsiburkar som var fina på min kryddhylla (de har jag kvar men då de inte är Coca cola prylar ska jag sälja dem, har jag tänkt). Sedan dök det väl upp någon Coca Cola burk som var lite annorlunda och efter att jag fått burkar från ett par vänner som varit utomlands (bl.a. israel) så satte det hela igång lite långsamt.
Inledningsvis var det nästan enbart burkar och flaskor som jag sparade på och under åren har det blivit många sådana från alla världens hörn. Min bror köper ibland otroligt fina och ovanliga burkar då han är i USA eller annorstädes. Han fixade även hem en stor glasflaska från Sri lanka, som är en av de mer udda länderna i samlingen. Jag har även en del ovanliga flaskor och burkar som bara finns i begränsad upplaga. Utgåvor som bara fanns en viss tid eller som gavs ut i starkt begränsad upplaga. Såsom stoltheten bland flaskorna i samligen; Karl Lagerfeldt-flaskorna i metall, som gavs ut i begränsad upplaga och nu ibland kan dyka upp till höga priser på nätet.
De flesta burkar och flaskor står nedpackade då de, liksom alla dricksglas jag samlat på mig, bl.a. från McDonalds, genom åren skulle uppta alldeles för stor plats i lägenheten om de skull stå framme.
Hade jag råd med fler rum eller en stor villa så skulle jag kunna ha ett helt Coca Cola-rum som museum :)
Jag har en del vänner som hjälper till att fylla på samlingen titt som tätt. Det brukar kunna bli en hel del roliga saker. Dessutom händer det att jag vinner saker i tävlingar, som t.ex. snowboard, cykel, kylskåp mm.
De enda gånger jag köper prylar är då jag hittar till bra priser. Jag har inte ekonomi nog att samla på och köpa in de dyra rariteterna som man kan finna på auktioner eller på nätet, framförallt i USA. Men samlandet blir ju roligare om man hittar prylar för en billig slant, prylar som för samlaren blir en dyrgrip.
På väggarna i vardagsrummet och köket är det fullt med Coca Cola. I köket har jag massor av plåttavlor, bl.a. en riktigt gammal jag fick av en vän som hittade den i Kanada. I vardagsrummet har jag tavlor, gamla Coke-annonser och ett par skåp och hyllor som är fulla med Coca Cola prylar.
En hel del saker har det blivit under åren, jag har inte ens koll på vad jag har nedpackat i lådor. Jag borde kanske gå igenom och katalogisera samligen någongång då ork finns. Det är ju inte meningen att saker ska ligga undenpackat och bli bortglömt. Emellanåt får jag gå igenom samligen och möblera om lite i den. Dessutom har jag bestämt mig för att sälja av en del saker som jag har i flera upplagor, både för att få bättre plats, för att få lite pengar för det och för att det är onödigt att ha 3-4 exakt likadana saker i samligen.
En del saker är jag lite extra stolt över, en del ögonstenar finns i samligen. Dessa saker behöver inte vara de som är värda mest men för mig är de värda en hel del.
På vardagsrumsväggen har jag en tidningssida från en amerikansk dagstidning från 1913 med en gammal fin Coca Cola reklam. Bredvid den hänger en elgitarr som jag fick av en vän (hon brukar ge mig saker, bl.a. om hon vinner CC-prylar, som kylskåp, en till cykel, gitarren, ett airhockeybord mm). Jag har en fin fickkniv från en världsutställningen från tidigt 1900-tal, ett fint CC-shackbräde och fia med knuffspel mm mm.
Som sagt, får ni någonsin en inbjudan till mitt hem så kan ni ni inte undvika att se delar av samlingen. Jag tycker samlandet är kul (så länge det tar rimliga proportioner) och tycker det blir fint med CC-prylar i hemmet. Visst skulle jag kunna samla på mig ännu fler prylar men utan bra ekonomi så får man ta det lugnt, dessutom ratar jag ibland bort inköpet av saker som inte lockar mig. Vid mina få resor så brukar jag iaf alltid kolla butikshyllorna efter burkar som har någon typ av samlarvärde för mig. Någon gång kanske jag tröttnar på detta samlande också, men jag tvivlar på det. Jag har hållt på så länge, har så mycket saker och börjar bli för gammal för att hitta nya saker att samla på. Och nej, jag är ingen storkonsument av Coca Cola numera. För et första undviker jag socker, framförallt i drycker och liknande och de osockrade cokedryckerna är inte de godaste osockrade koffeindryckerna. Dessutom är koffein något jag också försöker dra ned på. Det går bra att samla ändå
måndag 8 oktober 2012
Bad och Bowling
Nu får vi äntligen ett nytt badhus i Enköping. Eller nu och nu... det dröjer flera år innan det står klart. Men äntligen har partierna enats kring ett förslag, något som de borde ha gjort för länge sedan och med bättre politisk ledning i kommunen så hade så skett.
Som det är nu kommer nuvarande badhus att rivas och ett nytt byggas på samma plats. Under byggtiden finns inget badhus i staden och även efter det nya står klart så kommer en bowlinghall att saknas, åtminstone i absolut närhet till badhuset, så som det varit under lång tid. Detta är mycket beklagligt. Jag själv är ingen större fantast av bowling, så länge det inte är Stigas bowlingspel eller bowling på Wii, och ser väl bowling mer som rekreation än sport. Fast det innebär inte att det inte är en idrott som utövas av många spelare i vår kommun och trots att jag inte är intresserad av bowling så anser jag och inser jag att vi måste ha en hall för bowlarna att utöva sin idrott i och för andra att ha lite kul på hobbynivå.
Eftersom bowlinghallen försvinner så känner jag att det finns en risk ingen ny byggs i kommunens regi. På ett sätt vore det ju bäst om kommunen ägde det, precis som nu, men jag ser inte att det är helt nödvändigt. Det finns säkert privata intressenter som kan göra en bättre bowlinghall och som kan driva det på ett bra sätt. Risken då är väl bara att de klubbar som finns kanske kan få svårare att hitta träningstider mm, vad vet jag, och det är inte bra.
Allra bäst vore en bowlinghall där bowlingklubbarna får vara med och komma med önskemål om vad de behöver för att få en ultimat hall, innan den byggs. Det är trots allt de som sitter inne med expertisen i detta ämne.
Vilket som, en bowlinghall behövs i kommunen, och allra helst i centrala Enköping. Bowlarna måste få möjlighet att utöva sin idrott precis som rugbyspelare mfl, som ju har sina arenor. Fotbollen, som på herrsidan är så usel i Enköping tjatar om nya planer och ny Enavallen för att utvecklas. Ska inte bowlarna få samma chans i en ny fin hall? Jag tror chansen till att Enköping får en världsmästare i bowling är större än att vi får se ett lokalt fotbollslag i Superettan igen. Dessutom vill jag minnas att Enköping en gång i tiden berömde sig själv för att vara en stad där många små idrotter utövades. Då fanns det även en Curlinghall i staden, något jag saknar nu. Jag minns alla friluftsdagar som tillbringades i den hallen spelandes en av de roligaste sporter jag testat på. Nu kanske bowlingen följer med i curlingens grav?
Vi Socialdemokrater kommer inte låta det hända och jag personligen ska göra vad jag kan för att se till att mitt parti är med och ordnar detta.
Jag förstår att många Enköpingsbor är besvikna på hur ärendet skötts och stämmer det som Enköpings Posten skriver så är det verkligen uruselt. Lite mer respekt för bowlarna och klubbarna borde kommunen haft. Man borde ha bjudit in dem för att förklara vad som var på gång att hända och inte som nu, låta dem få reda på det genom tidningen.
Badhuset i övrigt då. Blir det bra? Jag hoppas det men är långt från lika optimistisk som kommunens folk är då det gäller antalet besökare. Första året, då nyhetens behag finns kvar, så kanske många tar sig ett bad men det krävs mer för att få folk att återkomma.
Jag hade gärna sett ett bygga på annan plats, även om närheten till idrottshuset och fotbollsplanerna där givetvis är bra. Men då hade man kunnat bygga och ha igång det gamla badhuset (även om badet kanske skulle falla ihop under tiden) och bowlinghallen under tiden. Då hade man även kunnat bygga en hall med 50-meters banor och på sätt öppnat för chansen för fler simtävlingar i kommunen. Fast, logistik och ekonomi gör ju sitt och jag är helnöjd med att planer för ett nytt badhus kommer göras.
Tre önskemål bara från min sida.
1. Bra bastun behövs. Något det tyvärr slarvats med vid andra badhusbyggen. Gärna både torr- och våtbastu.
2. Bowlingen måste få en ny hall INNAN badhuset och bowlingen rivs. De måste iaf få komma igång med byggandet av det innan dess så bowlingen som sport inte drabbas för hårt.
3. Låt inte Enköping vara dåliga förlorare igen. Bad Sport-skyltar klarar vi oss utan.
Som det är nu kommer nuvarande badhus att rivas och ett nytt byggas på samma plats. Under byggtiden finns inget badhus i staden och även efter det nya står klart så kommer en bowlinghall att saknas, åtminstone i absolut närhet till badhuset, så som det varit under lång tid. Detta är mycket beklagligt. Jag själv är ingen större fantast av bowling, så länge det inte är Stigas bowlingspel eller bowling på Wii, och ser väl bowling mer som rekreation än sport. Fast det innebär inte att det inte är en idrott som utövas av många spelare i vår kommun och trots att jag inte är intresserad av bowling så anser jag och inser jag att vi måste ha en hall för bowlarna att utöva sin idrott i och för andra att ha lite kul på hobbynivå.
Eftersom bowlinghallen försvinner så känner jag att det finns en risk ingen ny byggs i kommunens regi. På ett sätt vore det ju bäst om kommunen ägde det, precis som nu, men jag ser inte att det är helt nödvändigt. Det finns säkert privata intressenter som kan göra en bättre bowlinghall och som kan driva det på ett bra sätt. Risken då är väl bara att de klubbar som finns kanske kan få svårare att hitta träningstider mm, vad vet jag, och det är inte bra.
Allra bäst vore en bowlinghall där bowlingklubbarna får vara med och komma med önskemål om vad de behöver för att få en ultimat hall, innan den byggs. Det är trots allt de som sitter inne med expertisen i detta ämne.
Vilket som, en bowlinghall behövs i kommunen, och allra helst i centrala Enköping. Bowlarna måste få möjlighet att utöva sin idrott precis som rugbyspelare mfl, som ju har sina arenor. Fotbollen, som på herrsidan är så usel i Enköping tjatar om nya planer och ny Enavallen för att utvecklas. Ska inte bowlarna få samma chans i en ny fin hall? Jag tror chansen till att Enköping får en världsmästare i bowling är större än att vi får se ett lokalt fotbollslag i Superettan igen. Dessutom vill jag minnas att Enköping en gång i tiden berömde sig själv för att vara en stad där många små idrotter utövades. Då fanns det även en Curlinghall i staden, något jag saknar nu. Jag minns alla friluftsdagar som tillbringades i den hallen spelandes en av de roligaste sporter jag testat på. Nu kanske bowlingen följer med i curlingens grav?
Vi Socialdemokrater kommer inte låta det hända och jag personligen ska göra vad jag kan för att se till att mitt parti är med och ordnar detta.
Jag förstår att många Enköpingsbor är besvikna på hur ärendet skötts och stämmer det som Enköpings Posten skriver så är det verkligen uruselt. Lite mer respekt för bowlarna och klubbarna borde kommunen haft. Man borde ha bjudit in dem för att förklara vad som var på gång att hända och inte som nu, låta dem få reda på det genom tidningen.
Badhuset i övrigt då. Blir det bra? Jag hoppas det men är långt från lika optimistisk som kommunens folk är då det gäller antalet besökare. Första året, då nyhetens behag finns kvar, så kanske många tar sig ett bad men det krävs mer för att få folk att återkomma.
Jag hade gärna sett ett bygga på annan plats, även om närheten till idrottshuset och fotbollsplanerna där givetvis är bra. Men då hade man kunnat bygga och ha igång det gamla badhuset (även om badet kanske skulle falla ihop under tiden) och bowlinghallen under tiden. Då hade man även kunnat bygga en hall med 50-meters banor och på sätt öppnat för chansen för fler simtävlingar i kommunen. Fast, logistik och ekonomi gör ju sitt och jag är helnöjd med att planer för ett nytt badhus kommer göras.
Tre önskemål bara från min sida.
1. Bra bastun behövs. Något det tyvärr slarvats med vid andra badhusbyggen. Gärna både torr- och våtbastu.
2. Bowlingen måste få en ny hall INNAN badhuset och bowlingen rivs. De måste iaf få komma igång med byggandet av det innan dess så bowlingen som sport inte drabbas för hårt.
3. Låt inte Enköping vara dåliga förlorare igen. Bad Sport-skyltar klarar vi oss utan.
måndag 24 september 2012
En insändare
Jag hade en insändare i Enköpings Posten i onsdags (19/9) som hade med mitt gamla nämndområde att göra, skolan.
Jag reagerade på att inga nu i budgettider verkar vilja satsa på de mjukare värdena i skolan. Förbättra resultat är en sak, men jag anser att vi måste göra mer för att hjälpa de barn som mår dåligt i skolan av olika skäl. Tyvärr hade EP klippt bort en del av min avslutning. den delen innehöll kritik mot de styrande moderaterna i kommunen och det gillades tydligen inte.
Jag återger här versionen som fanns i EP. Kritik mot M antar jag att ni redan vet att jag har massor av :)
Så här i budgettider så ser vi hur partierna slår knut på sig själva i försök att se ut som om man satsar på skolan. Tyvärr blir det ändå alldeles för lite. Emellanåt görs lovvärda satsningar, så som vi i S vill lägga pengar på att se till att elevernas läskunskaper ökar.
För det är faktiskt en enkel sanning att man måste kunna läsa för att få full tillgång till livet, ofta måste man även kunna läsa bra. Självklart finns det de som lyckats alldeles utmärkt trots bristande eller obefintliga läskunskaper men majoriteten av de som inte kan läsa stängs ute från mycket i samhället.
Häromveckan kom dessutom rapporter om att läskunskaperna minskat avsevärt i Sverige de senaste åren och det är en skrämmande framtid vi har om allt fler går ur skolan utan att ha goda läskunskaper. Även de icke läskunniga elevernas framtid kan bli tuff då det kan innebära svårigheter med framtida studier och jobbmöjligheter.
Men vi får inte tro att resultaten i skolan förbättras enbart av att elever läser bättre eller kan mer matematik.
Det finns fler faktorer som är viktiga för att barn till fullo ska kunna tillgodogöra sig den utbildning de får, faktorer som alltför ofta glöms bort eller ignoreras av de styrande politikerna. För att eleverna ska ha möjlighet att ta till sig kunskaperna och delta i och lära sig det sociala samspelet som sker i skolan så måste de må bra och känna trygghet. Tyvärr är det alldeles för ofta inte fallet. Under de år jag var med i skolnämnden (och säkerligen både före och efter det) så kom återkommande rapporter om att många, alltför många, elever mår dåligt i skolan.
I snitt är det 2–3 elever per klass som uppger att de inte mår bra i skolan. Det är alldeles för många. Likaså är det alldeles för många unga flickor som uppger att de skär sig, något som är ett tecken på att man inte mår bra. Hur ska dessa barn kunna få ut det mesta av sin potential? Det är något vi alla måste försöka hitta en lösning på. Hur kan vi tillåta att ett endaste barn går till skolan och känner sig otrygg för att han mobbas av dem som borde vara hans skolkamrater, eller går runt med ont i magen hela dag arna för att mamma och pappa bråkar hemma?
Vad kan vi göra för att se till att alla barn mår bra i skolan? Mobbing och bråk mellan föräldrar etcetera kan vi nog aldrig stoppa. Jag har en fast övertygelse att exempelvis fler vuxna i skolan skulle kanske kunna hjälpa!? Fler vuxna som både kan uppmärksamma barnet och vara någon för barnet att söka stöd och hjälp hos. Självklart är detta ingen universallösning men jag tycker vi politiker ska sluta stirra oss blinda på siffror och procentsatser och istället se till människan bakom siffrorna och inte vara nöjda förrän alla elever, utan undantag, mår bra i skolan, kan läsa och går ut med godkända betyg i alla ämnen.
Jag reagerade på att inga nu i budgettider verkar vilja satsa på de mjukare värdena i skolan. Förbättra resultat är en sak, men jag anser att vi måste göra mer för att hjälpa de barn som mår dåligt i skolan av olika skäl. Tyvärr hade EP klippt bort en del av min avslutning. den delen innehöll kritik mot de styrande moderaterna i kommunen och det gillades tydligen inte.
Jag återger här versionen som fanns i EP. Kritik mot M antar jag att ni redan vet att jag har massor av :)
Så här i budgettider så ser vi hur partierna slår knut på sig själva i försök att se ut som om man satsar på skolan. Tyvärr blir det ändå alldeles för lite. Emellanåt görs lovvärda satsningar, så som vi i S vill lägga pengar på att se till att elevernas läskunskaper ökar.
För det är faktiskt en enkel sanning att man måste kunna läsa för att få full tillgång till livet, ofta måste man även kunna läsa bra. Självklart finns det de som lyckats alldeles utmärkt trots bristande eller obefintliga läskunskaper men majoriteten av de som inte kan läsa stängs ute från mycket i samhället.
Häromveckan kom dessutom rapporter om att läskunskaperna minskat avsevärt i Sverige de senaste åren och det är en skrämmande framtid vi har om allt fler går ur skolan utan att ha goda läskunskaper. Även de icke läskunniga elevernas framtid kan bli tuff då det kan innebära svårigheter med framtida studier och jobbmöjligheter.
Men vi får inte tro att resultaten i skolan förbättras enbart av att elever läser bättre eller kan mer matematik.
Det finns fler faktorer som är viktiga för att barn till fullo ska kunna tillgodogöra sig den utbildning de får, faktorer som alltför ofta glöms bort eller ignoreras av de styrande politikerna. För att eleverna ska ha möjlighet att ta till sig kunskaperna och delta i och lära sig det sociala samspelet som sker i skolan så måste de må bra och känna trygghet. Tyvärr är det alldeles för ofta inte fallet. Under de år jag var med i skolnämnden (och säkerligen både före och efter det) så kom återkommande rapporter om att många, alltför många, elever mår dåligt i skolan.
I snitt är det 2–3 elever per klass som uppger att de inte mår bra i skolan. Det är alldeles för många. Likaså är det alldeles för många unga flickor som uppger att de skär sig, något som är ett tecken på att man inte mår bra. Hur ska dessa barn kunna få ut det mesta av sin potential? Det är något vi alla måste försöka hitta en lösning på. Hur kan vi tillåta att ett endaste barn går till skolan och känner sig otrygg för att han mobbas av dem som borde vara hans skolkamrater, eller går runt med ont i magen hela dag arna för att mamma och pappa bråkar hemma?
Vad kan vi göra för att se till att alla barn mår bra i skolan? Mobbing och bråk mellan föräldrar etcetera kan vi nog aldrig stoppa. Jag har en fast övertygelse att exempelvis fler vuxna i skolan skulle kanske kunna hjälpa!? Fler vuxna som både kan uppmärksamma barnet och vara någon för barnet att söka stöd och hjälp hos. Självklart är detta ingen universallösning men jag tycker vi politiker ska sluta stirra oss blinda på siffror och procentsatser och istället se till människan bakom siffrorna och inte vara nöjda förrän alla elever, utan undantag, mår bra i skolan, kan läsa och går ut med godkända betyg i alla ämnen.
fredag 31 augusti 2012
Graffiti och förlämpningar
Några tankar som dykt upp under sommaren om den Graffitidebatt som dök upp i KF innan sommaren. Jag minns tyvärr inte om det var där eller i socialdemokratiska KF-gruppen (eller kanske t.o.m. på båda ställena) som någon kritiserade Graffiti som konstform då den inte är beständig (åtminstone inte på den sk. graffitiväggen, som diskuterades just i KF). Personerna som uttryckte detta ansåg att svårigheten att bevara konstverket gjorde det en sämre konstform än mer bestående konstformer. Redan då jag hörde detta så reagerade jag med lite ilska, både över att politiker ska kommentera vad som är konst eller inte samt att även tillfällig konstverk kan vara stor konst.
Ännu mer har jag tänkt på detta efter att i sommar sett flera avsnitt av ett par amerikanska realityserier som handlar om bagerier som gör otroliga tårtor och andra bakverk. De kan lägga ner många dagar på att skapa tårtor i form av vad som helst med figurer och massa andra finesser och effekter. Dessa tårtor blir otroliga konstverk vars enda syfte är att ätas upp och därmed försvinna som fysiska konstverk, men likförbannad är det konst de håller på med. Konst som dessutom verkar väldigt god.
I den del av Spanien där jag ofta tillbringar mina somrar finns det mycket graffiti, både på väggar och murar i städerna (ofta sanktionerad av kommunerna) och på övergivna kåkar och lokaler. I en del av dessa städer så beställer t.o.m. kommunerna graffiti för att täcka fula, färglösa väggar och liknande, även i bostadsområden. Allt för att förfina och skapa konstverk för att ge invånarna färg och glädje i sin närmiljö. I Spanien finns så mycket mer färg än i Sverige ändå så här i sverige skulle vi verkligen behöva måla upp det grå och tråkiga (något M verkligen vill att Enköping ska vara).
Det intressantaste är att man i "min" del av spanien bestämt hävdar att det finns undersöningar och bevis på att graffitimålade väggar minskar benägenheten till klotter på just de väggarna. Alltså, där kommunen beställer graffiti (från företag, konstnärer eller ungdomar) så klottras det inte av andra på dessa väggar. Folk ahr respekt för den konst som skapats. jag tror nog vi skulle kunna ha det så i Enköping också!?
Lite fler tankar som dykt upp. En debattartikel i EnköpingsPosten efterlyste fler förolämpningar inom politiken. Just den typen av "förolämpningar" som artikelförfattaren gav exempel på var väldigt mjäkiga och milda förolämpningar och jag håller med om att det kan skapa mer intresse hos allmänheten än det skulle skapa politikerförakt.
I Enköping har moderaterna vid ett flertal gånger påstått att vi i oppositionen (även jag, otroligt nog) håller på med personangrepp, personpåhopp och förolämpningar. Detta trots att de själva (framförallt kommunalrådet) är de som gör flest aangrepp på andras person och åsikter. Man behöver bara minnas tillbaka en liten bit då FP:s tillfälliga avhopp från alliansen renderade i fruktansvärda påhopp på politiker och anhängare till V, SD, FP mfl.
Samtidigt har M-politikerna ( i flera fall samma som själv gör påhopp) grinat och surat och påstått att det varit personangrepp för att deras namn, och i vissa fall yrken, nämnts i insändare och på sidor på nätet. ganska omoget beteende i M som visar på svag självkänsla hos dem och jag tror alla genomskådar deras tafatta försök att försöka ta fokus bort från den debatt de för tillfället förlorar (i princip alla).
Apropå menlösa saker så känns kommunens beslut att ta bort massa övergångsställen för menlöst, nej idiotiskt. det har varit det stora diskussionsämnet i EP under sommaren och de svar kommunens tjänstemän gett har inte gjort någon klokare. Jag vet inte vilka rådgivare de har i liknande frågor, men de verkar inte bra. En sak kan man iaf lyckas med genom borttagandet av övergångsställen. Antal olyckor på övergångsställen lär minska.
Vi får se hur det hela blir till slut men jag är inte ensam om att att i dagsläget anse det vara ett idiotbeslut.
Lite sommaruppdateringar
Jag har inte orkat uppdatera bloggen under sommaren men här är en liten sammanfattning bestående av tre inlägg jag varit på väg att lägga upp. Kommer uppdatera mer under hösten, I promise!
Sommaren är alltid lugn vad det gäller politik, både lokalt och på riksplanet. Det är egentligen märkligt att vi i Sverige bara har 11 månader på ett år, juli är alltid helt död då det gäller det mesta. I år gällde det även vid regn. Sommaren är inte över, men det ska mycket till för att den ska kunna bli klassad som något annat än skit. Säkert skönt för en del som kunnat sitta inomhus och se fotbolls-EM och OS utan att missa för många soltimmar.
Vad gör man förutom att se sport då sommaren regnar och pissar bort? I mitt fall har jag emellanåt funderat en hel del. Inget konstigt med det iofs, då en stor del av mitt liv går i funderandets tecken, men jag har denna sommar tänkt en del politik och inte bara kring min sjukdom. Förhoppningsvis leder detta tänkande till något positivt och kreativt. Får jag bara mina partikamrater med mig så ska det väl åtminstone bli någon motion av dem (Hoppas jag). En grej har jag redan dragit för partigruppen och kanske kan det bli något av det, även fast jag misstänker att en del inte förstår sig på vad det hela handlar om riktigt.
Jag har haft en insändare i Enköpings Posten under sommaren iaf. Det var ett svar, eller mer kommentar, till en annan insändare där någon funderade över varför kommunen ännu inte upprättat listor med GPS-punkter till sevärdheter. Eftersom det var min idé så skrev jag och höll med då det är något som kunnat ske på mycket kort tid. Någon dag senare stod det i EP att man satt igång och jag fick även ett svar om att sådana listor (om än mycket långt från kompletta, fanns på hemsidan och på turistbyrån. Kul att se att något man funderat ut blir verklighet. Ingen riktigt politisk fråga kanske men något som är gynnsamt för kommunens besökare, vilket även min senaste idé är.
Angående de upprättade GPS-listorna så såg jag i EP att man skapat dem genom att kolla på Eniros kartor på nätet. Det är kanske ett smidigt sätt att göra det men jag hoppas de är medvetna om två saker. För det första är inte Eniros utmärkning av saker perfekt. De har ofta fel och söker man vissa adresser kan man ibland hänvisas till fel sida av gatan eller ännu mer fel, tyvärr. så de koordinater man får fram borde dubbelkollas genom att de åker runt också. För det andra så finns det en risk att man, genom att peka direkt på en sevärdhet får en punkt som ligger mitt ute i "ingenting". Visst, det är rätt koordinater för just den sevärdheten men GPS:er kommer inte kunna hitta en väg dit för att punkten inte ligger på väg av något slag.
men,men... nu ska jag lämna det där med GPS-punkter. Kul bara som sagt att se den motion man legat bakom bli en realitet. Får satsa på mer politiska motioner framöver också.
Just ja, Urban Wahlberg har meddelat att han avgår som centerpartistiskt kommunalråd. Inte precis överraskande och säkert helt rätt beslut. Att ha ett kommunalråd på deltid, som vi haft i Enköping då Ubbe samlat flygtimmar, är inte bra för kommunen. Det är säkert bra även för honom själv också då det måste varit en jobbig situation. Urban verkar vara en trevlig prick (Liksom de flesta centerpolitiker jag träffat) och jag förstår att dela sin tid mellan yrket och politiken slitit på honom.
Det har heller inte känts riktigt som han var rätt som kommunalråd. Väldigt oerfaren politiskt som han var och han kändes mer som en nödlösning då C inte hade någon mer passande att tillgå efter senaste valet. Frågan är om de har någon som kan "step up to the plate" nu istället. det är inte mitt jobb att utse kommunalråd åt centern och jag avundas inte deras valberedning. jag satt själv med i valberedningen som utsåg Helena till S-kommunalråd och det var en relativt smärtfri process då vi enbart hade en passande kandidat att tillgå. jag kan dock inte se någon sådan figur bland de C-politiker jag känner till, men de har väl folk som ingen annan har koll på, precis som alla andra partier. Det är ju dock en fördel om kommunalrådet sitter med i KF.
När man tänker efter lite så är det väldigt få i KF som känn kommunalrådsaktiga. Vi har då ingen annan än Helena för tillfället. MP har Magnus Westerlund, som säkert skulle göra bra ifrån sig. Moderaterna har då ingen alls, inkluderat sittande kommunalråd. Jag hade kanske kunnat tänka mig Ingvar Smedlund förut, men efter hans svaga insats som ordförande i Skolnämnden (åtminstone den tid jag var med) så ser jag inga sådana kvalitéer hos honom. Övriga allianspartier har inte heller någon som direkt känns kommunalrådsmässiga heller.
Jag hoppas C får till det bra och återgår till en politik som inte bara är till för M:s skull. FP och KD som knähundar får räcka. Spännande iaf att se vem som dyker upp i kommunhuset för C:s del.
Jag har motionerat för första gången. De som sett mig förvånas väl inte över det, men jag kan intyga att jag motionerar ofta hemma med Wii Fit. Jag har däremot skrivit en motion till KF. Jag får ju inte lämna in motioner eftersom jag är ersättare men någon av mina partikamrater får väl lämna in den. Sedan kan jag ju tala för saken i KF. Eftersom jag kanske ändå är den enda som förstår mina tankar med motionen så är det väl ändå bäst att jag förklarar intentionerna för KF. Jag gick ju aldrig fram då min GPS-motion dök upp och under graffitidebatten hann ju Magnus och Magnus ta mina tankar innan jag ens hann räcka upp handen.
Vi får se hur det blir men till oktobermötet lär motionen lämnas in.
måndag 18 juni 2012
Lilla Chabo
Sedan i fredags finns ett tomrum i mitt liv. En av mina bästa vänner gick bort. I åtta år fanns han i våra liv, mina föräldrars tax Chabo. I fredags blev mina föräldrar tvungna att ta det tunga beslutet om att låta honom somna in.
Det tunga beslutet men även ett lätt beslut. Den senaste dryga veckan hade Chabo varit hängig och åt inget. Efter några dagar på Ultuna djursjukhus konstaterades det att han hade akut leukemi. En sjukdom som troligen ändå hade lett till hans död inom mycket kort tid. Att utsätta Chabo för strålning mm i ett försök att bota honom vore både smärtsamt för Chabo och egoistiskt. det mest humana var att ta ett snabbt beslut och låta honom somna in.
I åtta år fanns han i våra liv och spred glädje. Nästan lika länge som jag varit sjuk. Under stor del av min sjukdomsperiod har jag sagt att jag skulle låna Chabo och ta ut honom på promenader som ett sätt för mig att komma ut. Tyvärr hände det alltför sällan. När mina föräldrar reste så bodde Chabo hos mig. Även om det pga min sjukdom ibland kändes jobbigt (jag blev ju tvungen att gå ut med honom mm) så kommer jag att sakna det. Varje natt sov han i min säng med huvudet på en egen kudde precis bakom min rygg. På morgonen väcktes jag av att han slickade mig i nacken. När han var hos mig ville han gärna leka. När jag satt där jag sitter nu, vid skrivbordet, så kom han fram med sin kalla nos och tryckte på undersidan av min arm för att visa att jag skulle leka eller klappa honom. Oftast räckte det att jag klappade honom för att han skulle vara nöjd. Chabo älskade då man kelade med honom och han kunde ofta komma och lägga sig på rygg för att visa vad han ville, att bli klappad på magen.
Chabo var en hund som alltid var glad och ungdomlig. Han hoppade, nej, kastade sig mot mig jämt då jag kom hem till mina föräldrar. Om jag var där för att äta så lade han sig med hakan på mina fötter på golvet. Då kände han ju om jag skulle ge mig av.
Jag minns första gången jag träffade Chabo. Mina föräldrar hade nyss köpt honom och jag besökte deras lantställe och Chabo var liten, enormt lite. Det är svårt att förstå att den stora taxen en gång var så liten som han var. Han var dock redan då kelig och ville vara nära alla. När jag tog en tupplur på soffan så sov lilla Chabo på mitt bröst :)
Chabo hade många lustiga egenskaper. Ett av dem var att han hatade att gå i vatten. När man var ute med honom så hoppade han över vattenpölar eller försökte gå runt dem. Även om man sprang med honom så hann han registrera var dessa var belägna och tog ett skutt då de dök upp. Det är just därför mitt favoritminne med Chabo har med vatten att göra
Mina föräldrar var bortresta och jag var hundvakt. Jag hälsade på en vän i Stockholm. En vän som Chabo förresten också gillade mycket, varje gång han såg henne skulle han upp och slicka henne på munnen :) Vi åkte till Hellasgården i Nacka för att ge Chabo en skön promenad i värmen samtidigt som vi också fick motion genom att gå runt sjön.
Vid ett ställe längs stigen så gick vi ut på ett par klippor och matade ankorna som fanns i strandkanten. Chabo verkade väldigt nyfiken på dem. Min vän kände till Chabos säregna vattenogillande och jag hade även tidigare på dagen sagt att det är lugnt att ta Chabo nära vatten för att han undviker det ändå. Men helt plötsligt då vi stod där och tittade på ankorna så tog Chabo ett jätteskutt och kastade sig ut i vattnet. Han var på ankjakt och då skulle inte ens vatten stoppa honom. Han simmade och försökte komma åt dem. De var för snabba och jag höll i kopplet, så det var lönlöst, men han försökte. Han försökte inte bara en gång utan tre gånger hoppade han i vattnet. Min vän filmade det hela och det var tur för annars hade ingen trott på mig. Chabo gillade ju inte vatten, det visste vi ju, likförbannat hoppade han i och simmade.
Jag kommer aldrig att glömma det. Både för att det var fantastiskt kul att se honom hoppa i och för den reaktion alla andra fick då jag berättade och visade det hela.
Året efter åkte vi till Hellasgården igen. Även denna gång gick Chabo ut i vattnet utan att tveka. Men lite lugnare och bara till bröstkorgen, i syfte att slicka på en stenbit med fågelbajs på. Så på Hellasgården kunde Chabo iaf bege sig ut i vatten, även om han fegade på andra håll.
Nu finns inte Chabo kvar men alla de minnen han skapade kommer för alltid att leva vidare. Visst är det jobbigt att han gick bort redan vid 8 års ålder, men det hade varit ännu jobbigare att se honom lida. Vi kommer självklart sakna honom men vi får samtidigt glädjas åt de stunder vi hade med honom.
Lilla Chabo, älskade lilla Chabo. Tack för den glädje du spred. Tack för all stunder vi fick med dig. Du kommer alltid att vara saknad.
Det tunga beslutet men även ett lätt beslut. Den senaste dryga veckan hade Chabo varit hängig och åt inget. Efter några dagar på Ultuna djursjukhus konstaterades det att han hade akut leukemi. En sjukdom som troligen ändå hade lett till hans död inom mycket kort tid. Att utsätta Chabo för strålning mm i ett försök att bota honom vore både smärtsamt för Chabo och egoistiskt. det mest humana var att ta ett snabbt beslut och låta honom somna in.
I åtta år fanns han i våra liv och spred glädje. Nästan lika länge som jag varit sjuk. Under stor del av min sjukdomsperiod har jag sagt att jag skulle låna Chabo och ta ut honom på promenader som ett sätt för mig att komma ut. Tyvärr hände det alltför sällan. När mina föräldrar reste så bodde Chabo hos mig. Även om det pga min sjukdom ibland kändes jobbigt (jag blev ju tvungen att gå ut med honom mm) så kommer jag att sakna det. Varje natt sov han i min säng med huvudet på en egen kudde precis bakom min rygg. På morgonen väcktes jag av att han slickade mig i nacken. När han var hos mig ville han gärna leka. När jag satt där jag sitter nu, vid skrivbordet, så kom han fram med sin kalla nos och tryckte på undersidan av min arm för att visa att jag skulle leka eller klappa honom. Oftast räckte det att jag klappade honom för att han skulle vara nöjd. Chabo älskade då man kelade med honom och han kunde ofta komma och lägga sig på rygg för att visa vad han ville, att bli klappad på magen.
Chabo var en hund som alltid var glad och ungdomlig. Han hoppade, nej, kastade sig mot mig jämt då jag kom hem till mina föräldrar. Om jag var där för att äta så lade han sig med hakan på mina fötter på golvet. Då kände han ju om jag skulle ge mig av.
Jag minns första gången jag träffade Chabo. Mina föräldrar hade nyss köpt honom och jag besökte deras lantställe och Chabo var liten, enormt lite. Det är svårt att förstå att den stora taxen en gång var så liten som han var. Han var dock redan då kelig och ville vara nära alla. När jag tog en tupplur på soffan så sov lilla Chabo på mitt bröst :)
Chabo hade många lustiga egenskaper. Ett av dem var att han hatade att gå i vatten. När man var ute med honom så hoppade han över vattenpölar eller försökte gå runt dem. Även om man sprang med honom så hann han registrera var dessa var belägna och tog ett skutt då de dök upp. Det är just därför mitt favoritminne med Chabo har med vatten att göra
Mina föräldrar var bortresta och jag var hundvakt. Jag hälsade på en vän i Stockholm. En vän som Chabo förresten också gillade mycket, varje gång han såg henne skulle han upp och slicka henne på munnen :) Vi åkte till Hellasgården i Nacka för att ge Chabo en skön promenad i värmen samtidigt som vi också fick motion genom att gå runt sjön.
Vid ett ställe längs stigen så gick vi ut på ett par klippor och matade ankorna som fanns i strandkanten. Chabo verkade väldigt nyfiken på dem. Min vän kände till Chabos säregna vattenogillande och jag hade även tidigare på dagen sagt att det är lugnt att ta Chabo nära vatten för att han undviker det ändå. Men helt plötsligt då vi stod där och tittade på ankorna så tog Chabo ett jätteskutt och kastade sig ut i vattnet. Han var på ankjakt och då skulle inte ens vatten stoppa honom. Han simmade och försökte komma åt dem. De var för snabba och jag höll i kopplet, så det var lönlöst, men han försökte. Han försökte inte bara en gång utan tre gånger hoppade han i vattnet. Min vän filmade det hela och det var tur för annars hade ingen trott på mig. Chabo gillade ju inte vatten, det visste vi ju, likförbannat hoppade han i och simmade.
Jag kommer aldrig att glömma det. Både för att det var fantastiskt kul att se honom hoppa i och för den reaktion alla andra fick då jag berättade och visade det hela.
Året efter åkte vi till Hellasgården igen. Även denna gång gick Chabo ut i vattnet utan att tveka. Men lite lugnare och bara till bröstkorgen, i syfte att slicka på en stenbit med fågelbajs på. Så på Hellasgården kunde Chabo iaf bege sig ut i vatten, även om han fegade på andra håll.
Nu finns inte Chabo kvar men alla de minnen han skapade kommer för alltid att leva vidare. Visst är det jobbigt att han gick bort redan vid 8 års ålder, men det hade varit ännu jobbigare att se honom lida. Vi kommer självklart sakna honom men vi får samtidigt glädjas åt de stunder vi hade med honom.
Lilla Chabo, älskade lilla Chabo. Tack för den glädje du spred. Tack för all stunder vi fick med dig. Du kommer alltid att vara saknad.
fredag 15 juni 2012
Betraktelser från bakre bänk - juni
Sista kommunfullmäktige innan sommaren. Normalt ett fullmäktige fullt med budget och sövande politiker som pratar alldeles för länge om saker som ingen ids lyssna på. Men icke så i år då budgeten är skjuten på framtiden. Därmed inte sagt att det blev ett kort kommunfullmäktige, snarare hade vi behövt två dagar ändå för att hinna med allt.
Det började med att jag återigen kände mig som Lasse Eriksson. nej, inte den döde komikern utan fotbollslandslagets målvaktstränare. Han var en helt Ok målvakt, inte mer, som spelade i bl.a. Bajen och Norrköping. Under 7-8 säsonger var han andremålvakt i landslaget bakom Thomas Ravelli, som ju även han var enbart en OK målvakt men som efter en straffräddning i VM 1994 lyckades bli nationalhjälte och som sedan övervärderats. Jag tror de flesta glömt den kritik han fick i kvalet och även i inledningen av turneringen. Hade Ravelli inte räddat straffen mot Rumänien och Sverige hade åkt ur i kvartsfinal så hade Ravelli varit lika bortglömd som Bernt Ljung.
Men, Lasse Erikssson var det ju. Jo, under 7-8 säsonger var han alltså andremålvakt bakom Ravelli. Lasse fick under denna period bara spela 17 matcher, Alla var i meningslösa träningsmatcher och en del gånger byttes han in först i halvtid. Han debuterade i Sveriges sista match mot DDR (alltid något) i en träningsturnering på kanarieöarna. I laget den matchen spelade även hans Ulf Eriksson , känd ESK-are (och hammarbyare förstås). Lasse stod även då Sverige krossades med 0-6 av Danmark 1990.
Nåväl... vart är jag på väg börjar ni undra!? Jo, Lasse var den ständige reserven i Landslaget och när han senare flyttade till Porto så var det likadant. han spenderade en stor del av sin tid på bänken men han var nöjd med det. Jag minns en intervju med honom då han spelade i Porto. Han sade något i stil med att han trivdes med att få bra lön (om jag minns rätt så var det inte mycket mer än vad ett kommunalråd tjänar i Enköping) genom att hålla på med det han älskade, fotboll, och att sitta på bänken inte gjorde något. Att sitta på bänken i värmen och se på fotboll och få betalt för det var något han tyckte var fantastiskt. Som reserv var han ju dock alltid redo för eventuellt inhopp (även om så sällan skedde).
I onsdagens KF så var fyra av mina partikamrater borta. De fyra ersättare som finns före mig var dock alla där och jag hamnade precis utanför att få tjänstgöra (för andra gången detta år). Men jag är nöjd. Jag är med ändå, jag får yttra mig (om jag vill), jag får skratta åt alliansen (precis som alla andra) och jag gör något kul. Precis som Lasse Eriksson gör det mig inte ett dugg att jag inte får tjänstgöra, det är inte det viktigaste :)
Inte bara vi hade flera ledamöter borta från senaste KF, överhuvudtaget var det många ledamöter som inte närvarade. Det blir väl så då möten ligger under skolavslutningstider (och under EM, men det kanske inte var främsta orsaken till frånvaron!?)
På detta möte var det fyra ärenden som gjorde att det drog ut på tiden och att flera ärenden fick bordläggas till senare KF.
Det första var frågan om Taxor och avgifter 2012 för Upplevelsenämnden. Vi i S hade satt oss emot höjningen av avgifter för kulturskolan och hyra av instrument för barn och ungdomar.
Mona Örjes (Centerpartistisk ordförande i nämnden) trodde inte höjningen skulle påverka ens de familjer som har det sämst. 100:-/termin är "små pengar" sade hon. Återigen en allianspolitiker som inte har koll på hur livet är för de som har det sämst. Alla små höjningar av avgifter och kostnader var för sig är säkert inte så farliga men tillsammans blir det stora summor och det finns familjer med svag ekonomi som har flera barn.
Dessutom har man ingen koll på vad höjningen ger för effekt, men höja ska man.
En del märkliga argument gavs från allianshåll men inget som gjorde någon klokare.
Nästa stora fråga var omfördelningen av budget mellan kommunstyrelsen och upplevelsenämnden. Här fick FP kritik för att man plötsligt bytt åsikt efter att ha blivit moderaternas BFF igen. (BFF betydee Best Friends Forever och är ett vanligt uttryck bland unga high school flickor i USA, och för Paris Hilton. Tänkte bara förtydliga det då Moderaterna i Enköping både har svårt med engelskan och har svårt att förstå modernare uttryck).
Återigen gavs många märkliga anföranden från allianshåll. Tydligen anser man att fonden för sociala investeringar är en gottpåse som man kan plocka ifrån lite här och där för att göra nödlösningar. Inte alls vad det var tänkt för.
Även i ärendet om Joar som kulturskola så visade framförallt Urban Wahlberg hur opålitligt och slumpaktigt alliansen driver sin politik i Enköping. Även här har ju FP flipfloppat (För eventuella moderat läsare så betyder det att man bytt sida/åsikt), fast mest floppat. Komiskt iaf då man sände fram Börja Isaksson med gamla ritningar över planer för hamnverken och jag tror ingen förstod om han var för eller emot något eller vad han egentligen menade. Som vanligt med Börje alltså. Reclaim the Hamnverken, kanske var hans tanke?
Efter dessa ärenden och efter voteringarna på två socialdemokratiska motioner så stod iaf en sak klar. FP har begravt sin näsa så långt in i Moderaternas giriga rövar att det känns som FP aldrig kommer andas fräscha idéer eller egna tankar igen (tänkte även skriva att det märks på allt skit de sväljer från moderaterna men det lät lite äckligt). Sorgligt men e gräver sin egen grav och trycker de bara in näsorna lite till så kommer de gå upp i och bli de moderater man tydligen nu avgudar.
Sist (eftersom mer inte hanns med efteråt) kom då det ärende som intresserat mig mest upp. Frågan om Graffitiprojekt och lagliga graffitiväggar, som jag skrivit om på bloggen tidigare. Detta blev kvällens längsta diskussion och trots att motionen röstades ner (inte bara pga FP:s näsor utan även pga att alliansens nya stödparti, Sverigedemokraterna, röstade emot motionen) så var det intressant och kul, även om det var frustrerande att höra hur oinvigda och okunniga vissa allianspolitiker var i frågan.
Av någon anledning skickade Moderaterna fram Emelie Färnkvist som sin förste talare. Troligen valde man henne för att man ville att den yngsta skulle visa att ungdomar inte gillar graffiti (eller något sådant) men det var som att skicka ett "lamb to the slaughter" (Ids inte översätta detta för moderaternas skull, de får googla). När Enmelie sagt sitt anförande, som tydligt visade att hon och M gått på myterna och lögnerna om graffiti/klotter, så började slakten. När flera MP-politiker och Vänsterns magnus Ahlkvist satte igång med att såga, nej slita, söner hennes argument så var det nästan pinsamt att se henne. Hon var helt oförberedd och okunnig och hade inga svar på de repliker som kom. Mycket troligt för att hon (till skillnad från många av oss i oppositionen) inte hade läst på och inte hade en susning om vad motionen handlade om och vad graffiti handlar om.
Senare gick Anna Wiklund upp och upprepade lögnerna och myterna. Hon hade minsann talat med närpolischefen och han hade sagt si och så. Fast att all forskning och alla undersökningar visar tvärtemot så hade Wiklundskan och närpolischefen rätt. När Wiklundskan pressades rapade hon även ut specifika brott som graffiti leder till och nämnde då misshandel. Intressant för det är ett grövre brott som aldrig annars nämns i diskussionerna men wiklundskan vet väl allt...
Det som som störde mig mest med diskussionen i detta ärende är att var att ingen verkade ha förstått motionen från MP. Fast, att Alliansen är fyllda av okunskap är ju inget nytt.
Magnus Ahlkvist tipsade iaf församlingen om att läsa min blogg. Det var snällt och jag undrar om det ger fler träffar. Har de inte adressen så kan de fråga Anna Wiklund, för hon verkar ju ha bra koll på det jag skriver. Detta trots att jag "bara" är ersättare i KF.
När Magnus var framme fick vi även ytterligare en gång höra moderat debatteknik. Magnus tog upp om restaureringen av målningarna på Berlinmuren. Då kom en replik från en moderat att när hon var i Berlin då var minsann alla målningar överkladdade med graffiti och att hon hade hört att man minsann inte alls satsade pengar på att restaurera murens målningar, Två saker som efter lite googlingar visade sig vara lögner och överdrivet. Typiskt det sätt moderaterna debatterar. Man måste kolla allt de säger för de vräker ut sig osanningar och hävdar att det är just på det sätt det är då de vet att få hinner eller ens ids kolla upp deras förvrängda fakta.
Dessutom sade moderaten "det var exakt likadant i Prag". Va?? Var Berlinmuren även sönderklottrad i Prag? Märkligt...
Det som detta KF tydligast visade är att SD numera är en del av alliansen. Eller åtminstone röstar de alltid för alliansens förslag i voteringar. Känns väl skönt att ha ett stödparti där kan jag tänka. Dessutom är FP mer och mer moderater och förvirrande och fliploppande och allt det vi befarade då de hoppade i säng med moderaterna igen.
Dessutom känner jag mig återigen besviken på mitt eget parti. Vi tog ingen ställning i graffitifrågan och att det är fel enligt mig har jag redan skrivit om. Men flera (iaf gamlingarna) i partiet röstade emot MP:s graffitimotion. Jag kan inte förstå när S blev så emot konst och ungdomar. Troligen hade de vägrat lyssna på fakta och inte tar undersökningar på allvar, iaf inte de som går emot deras egna fördomar och åsikter. Precis på samma sätt som hos M, alltså.
jag vet att vissa av mina partikamrater kommer bli sura för att jag skriver detta. men jag är inte sur för att de röstade emot motionen, jag är sur och besviken på de skäl de hade. Nu vet jag självklart inte vad vissa hade för skäl men jag hörde en del prata under graffitiärendet och jag hörde andra på gruppmötet. Sorgligt...
Vill lämna er med en sista fråga:
Vad är skillnaden på Yoghurt och ett moderatstyrt Sverige?
I yogurt finns åtminstone levande kultur.
----------------------------------------------------------------
3 tillägg
1. jag hade tänkt gå upp och säga mitt i graffitifrågan men det gjorde andra å bra och är det en sak jag hatar så ä det politiker som bara upprepar vad andra sagt. En sådan vill inte jag vara.
2. En centerpolitiker skrev efter mötet att orsaken till att de var emot graffitivägg var; "För att vi är gamla stofiler. Dessutom påstår BRÅ att det ökar klottret."
Så C hade alltså inte lyssnat på fakta de heller. Skrämmande att politiker i Enköping så bortser från fakta och de undersökningar och doktorsavhandlingar som gjorts i ett ämne och bara gissar vad som kan vara rätt. Inte undra på att Enköping är på väg åt fel håll.
3. Det var även så att vi utsåg demokratikommitté. Den ordförande som ALLA ville ha var Åke Hedén, fd kommunalråd från C. MEN... Moderaterna vägrade och tjurade om det som en bunt 11-åringar som kissat på sig i sandlådan. Så det blev inte så..
Det började med att jag återigen kände mig som Lasse Eriksson. nej, inte den döde komikern utan fotbollslandslagets målvaktstränare. Han var en helt Ok målvakt, inte mer, som spelade i bl.a. Bajen och Norrköping. Under 7-8 säsonger var han andremålvakt i landslaget bakom Thomas Ravelli, som ju även han var enbart en OK målvakt men som efter en straffräddning i VM 1994 lyckades bli nationalhjälte och som sedan övervärderats. Jag tror de flesta glömt den kritik han fick i kvalet och även i inledningen av turneringen. Hade Ravelli inte räddat straffen mot Rumänien och Sverige hade åkt ur i kvartsfinal så hade Ravelli varit lika bortglömd som Bernt Ljung.
Men, Lasse Erikssson var det ju. Jo, under 7-8 säsonger var han alltså andremålvakt bakom Ravelli. Lasse fick under denna period bara spela 17 matcher, Alla var i meningslösa träningsmatcher och en del gånger byttes han in först i halvtid. Han debuterade i Sveriges sista match mot DDR (alltid något) i en träningsturnering på kanarieöarna. I laget den matchen spelade även hans Ulf Eriksson , känd ESK-are (och hammarbyare förstås). Lasse stod även då Sverige krossades med 0-6 av Danmark 1990.
Nåväl... vart är jag på väg börjar ni undra!? Jo, Lasse var den ständige reserven i Landslaget och när han senare flyttade till Porto så var det likadant. han spenderade en stor del av sin tid på bänken men han var nöjd med det. Jag minns en intervju med honom då han spelade i Porto. Han sade något i stil med att han trivdes med att få bra lön (om jag minns rätt så var det inte mycket mer än vad ett kommunalråd tjänar i Enköping) genom att hålla på med det han älskade, fotboll, och att sitta på bänken inte gjorde något. Att sitta på bänken i värmen och se på fotboll och få betalt för det var något han tyckte var fantastiskt. Som reserv var han ju dock alltid redo för eventuellt inhopp (även om så sällan skedde).
I onsdagens KF så var fyra av mina partikamrater borta. De fyra ersättare som finns före mig var dock alla där och jag hamnade precis utanför att få tjänstgöra (för andra gången detta år). Men jag är nöjd. Jag är med ändå, jag får yttra mig (om jag vill), jag får skratta åt alliansen (precis som alla andra) och jag gör något kul. Precis som Lasse Eriksson gör det mig inte ett dugg att jag inte får tjänstgöra, det är inte det viktigaste :)
Inte bara vi hade flera ledamöter borta från senaste KF, överhuvudtaget var det många ledamöter som inte närvarade. Det blir väl så då möten ligger under skolavslutningstider (och under EM, men det kanske inte var främsta orsaken till frånvaron!?)
På detta möte var det fyra ärenden som gjorde att det drog ut på tiden och att flera ärenden fick bordläggas till senare KF.
Det första var frågan om Taxor och avgifter 2012 för Upplevelsenämnden. Vi i S hade satt oss emot höjningen av avgifter för kulturskolan och hyra av instrument för barn och ungdomar.
Mona Örjes (Centerpartistisk ordförande i nämnden) trodde inte höjningen skulle påverka ens de familjer som har det sämst. 100:-/termin är "små pengar" sade hon. Återigen en allianspolitiker som inte har koll på hur livet är för de som har det sämst. Alla små höjningar av avgifter och kostnader var för sig är säkert inte så farliga men tillsammans blir det stora summor och det finns familjer med svag ekonomi som har flera barn.
Dessutom har man ingen koll på vad höjningen ger för effekt, men höja ska man.
En del märkliga argument gavs från allianshåll men inget som gjorde någon klokare.
Nästa stora fråga var omfördelningen av budget mellan kommunstyrelsen och upplevelsenämnden. Här fick FP kritik för att man plötsligt bytt åsikt efter att ha blivit moderaternas BFF igen. (BFF betydee Best Friends Forever och är ett vanligt uttryck bland unga high school flickor i USA, och för Paris Hilton. Tänkte bara förtydliga det då Moderaterna i Enköping både har svårt med engelskan och har svårt att förstå modernare uttryck).
Återigen gavs många märkliga anföranden från allianshåll. Tydligen anser man att fonden för sociala investeringar är en gottpåse som man kan plocka ifrån lite här och där för att göra nödlösningar. Inte alls vad det var tänkt för.
Även i ärendet om Joar som kulturskola så visade framförallt Urban Wahlberg hur opålitligt och slumpaktigt alliansen driver sin politik i Enköping. Även här har ju FP flipfloppat (För eventuella moderat läsare så betyder det att man bytt sida/åsikt), fast mest floppat. Komiskt iaf då man sände fram Börja Isaksson med gamla ritningar över planer för hamnverken och jag tror ingen förstod om han var för eller emot något eller vad han egentligen menade. Som vanligt med Börje alltså. Reclaim the Hamnverken, kanske var hans tanke?
Efter dessa ärenden och efter voteringarna på två socialdemokratiska motioner så stod iaf en sak klar. FP har begravt sin näsa så långt in i Moderaternas giriga rövar att det känns som FP aldrig kommer andas fräscha idéer eller egna tankar igen (tänkte även skriva att det märks på allt skit de sväljer från moderaterna men det lät lite äckligt). Sorgligt men e gräver sin egen grav och trycker de bara in näsorna lite till så kommer de gå upp i och bli de moderater man tydligen nu avgudar.
Sist (eftersom mer inte hanns med efteråt) kom då det ärende som intresserat mig mest upp. Frågan om Graffitiprojekt och lagliga graffitiväggar, som jag skrivit om på bloggen tidigare. Detta blev kvällens längsta diskussion och trots att motionen röstades ner (inte bara pga FP:s näsor utan även pga att alliansens nya stödparti, Sverigedemokraterna, röstade emot motionen) så var det intressant och kul, även om det var frustrerande att höra hur oinvigda och okunniga vissa allianspolitiker var i frågan.
Av någon anledning skickade Moderaterna fram Emelie Färnkvist som sin förste talare. Troligen valde man henne för att man ville att den yngsta skulle visa att ungdomar inte gillar graffiti (eller något sådant) men det var som att skicka ett "lamb to the slaughter" (Ids inte översätta detta för moderaternas skull, de får googla). När Enmelie sagt sitt anförande, som tydligt visade att hon och M gått på myterna och lögnerna om graffiti/klotter, så började slakten. När flera MP-politiker och Vänsterns magnus Ahlkvist satte igång med att såga, nej slita, söner hennes argument så var det nästan pinsamt att se henne. Hon var helt oförberedd och okunnig och hade inga svar på de repliker som kom. Mycket troligt för att hon (till skillnad från många av oss i oppositionen) inte hade läst på och inte hade en susning om vad motionen handlade om och vad graffiti handlar om.
Senare gick Anna Wiklund upp och upprepade lögnerna och myterna. Hon hade minsann talat med närpolischefen och han hade sagt si och så. Fast att all forskning och alla undersökningar visar tvärtemot så hade Wiklundskan och närpolischefen rätt. När Wiklundskan pressades rapade hon även ut specifika brott som graffiti leder till och nämnde då misshandel. Intressant för det är ett grövre brott som aldrig annars nämns i diskussionerna men wiklundskan vet väl allt...
Det som som störde mig mest med diskussionen i detta ärende är att var att ingen verkade ha förstått motionen från MP. Fast, att Alliansen är fyllda av okunskap är ju inget nytt.
Magnus Ahlkvist tipsade iaf församlingen om att läsa min blogg. Det var snällt och jag undrar om det ger fler träffar. Har de inte adressen så kan de fråga Anna Wiklund, för hon verkar ju ha bra koll på det jag skriver. Detta trots att jag "bara" är ersättare i KF.
När Magnus var framme fick vi även ytterligare en gång höra moderat debatteknik. Magnus tog upp om restaureringen av målningarna på Berlinmuren. Då kom en replik från en moderat att när hon var i Berlin då var minsann alla målningar överkladdade med graffiti och att hon hade hört att man minsann inte alls satsade pengar på att restaurera murens målningar, Två saker som efter lite googlingar visade sig vara lögner och överdrivet. Typiskt det sätt moderaterna debatterar. Man måste kolla allt de säger för de vräker ut sig osanningar och hävdar att det är just på det sätt det är då de vet att få hinner eller ens ids kolla upp deras förvrängda fakta.
Dessutom sade moderaten "det var exakt likadant i Prag". Va?? Var Berlinmuren även sönderklottrad i Prag? Märkligt...
Det som detta KF tydligast visade är att SD numera är en del av alliansen. Eller åtminstone röstar de alltid för alliansens förslag i voteringar. Känns väl skönt att ha ett stödparti där kan jag tänka. Dessutom är FP mer och mer moderater och förvirrande och fliploppande och allt det vi befarade då de hoppade i säng med moderaterna igen.
Dessutom känner jag mig återigen besviken på mitt eget parti. Vi tog ingen ställning i graffitifrågan och att det är fel enligt mig har jag redan skrivit om. Men flera (iaf gamlingarna) i partiet röstade emot MP:s graffitimotion. Jag kan inte förstå när S blev så emot konst och ungdomar. Troligen hade de vägrat lyssna på fakta och inte tar undersökningar på allvar, iaf inte de som går emot deras egna fördomar och åsikter. Precis på samma sätt som hos M, alltså.
jag vet att vissa av mina partikamrater kommer bli sura för att jag skriver detta. men jag är inte sur för att de röstade emot motionen, jag är sur och besviken på de skäl de hade. Nu vet jag självklart inte vad vissa hade för skäl men jag hörde en del prata under graffitiärendet och jag hörde andra på gruppmötet. Sorgligt...
Vill lämna er med en sista fråga:
Vad är skillnaden på Yoghurt och ett moderatstyrt Sverige?
I yogurt finns åtminstone levande kultur.
----------------------------------------------------------------
3 tillägg
1. jag hade tänkt gå upp och säga mitt i graffitifrågan men det gjorde andra å bra och är det en sak jag hatar så ä det politiker som bara upprepar vad andra sagt. En sådan vill inte jag vara.
2. En centerpolitiker skrev efter mötet att orsaken till att de var emot graffitivägg var; "För att vi är gamla stofiler. Dessutom påstår BRÅ att det ökar klottret."
Så C hade alltså inte lyssnat på fakta de heller. Skrämmande att politiker i Enköping så bortser från fakta och de undersökningar och doktorsavhandlingar som gjorts i ett ämne och bara gissar vad som kan vara rätt. Inte undra på att Enköping är på väg åt fel håll.
3. Det var även så att vi utsåg demokratikommitté. Den ordförande som ALLA ville ha var Åke Hedén, fd kommunalråd från C. MEN... Moderaterna vägrade och tjurade om det som en bunt 11-åringar som kissat på sig i sandlådan. Så det blev inte så..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)