När Enköpings Postens ledarsida inte har något att klaga på hos Socialdemokraterna så klagar man istället på hur folk i allmänhet klär sig på sommaren. Det allra värsta är flip-flops. "Fötter ska inte tvingas på omgivningen", anser det. Jag tycker det är ett märkligt tema för en ledare. Som en insändare från en grining person som lider av fotfobi eller älskar sina egna svettiga fötter kunde jag förstått det, men som ledare i en morgontidning känns det bara fel.
Ledarskribenten som hatar fötter borde undvika att resa till södra Spanien. Här har alla flip-flops. I nutiker, restauranger, på jobbet mm. Även jag som alltid hatat att visa mina fötter har efter alla resor hit köpt flip-flops och går i dem dagligen när jag är här nere. Skönt och bra för fötterna som slipper stängas innei svettiga strumpor och skor.
Lite ros ska jag ge EP också. För samtidigt som ledarna i tidningen blivit mer och mer usla så har man haft en mycket intressant artikelserie om Enköpings största friidrottare genom tiderna. Tidigare har man kört detsamma med fotboll och hockey, men denna senaste om fridrottare hr varit den mest intressanta. Troligen tycker jag det då det för mig var ganska okänt hur många fridrottare vi haft i enköping som varit riktigt bra. Kanske läser jag tidningen dåligt annars, eller så tråkar fridrottsartiklar ut mig. Nu har jag blivit upplyst och Bengt Johansson har gjort det riktigt bra. Jag hoppas han och EP fortsätter med andra idrotter och det vore kul om de någongång gav ut dessa och liknande artikelserier de haft så man kunde spara dem för framtiden och läsa om när det pasar en själv.
Det är skriverierna om lokala saker som gör en lokaltidning kul att läsa. Ledarsidan är kul av en annan orsak; man får skratta åt alla idiotier som står där.
tisdag 30 juli 2013
måndag 22 juli 2013
Senaste KF med en motion
Jag var inte med på sista kommunfullmäktige innan sommaren. Jag hade blivit bjuden på fotboll (Sverige - Färöarna) av min bror och var på Friends arena istället. Ursprungligen hade jag blivit bjuden på premiärkvällen av musikalen Spök, men jag befinner mig i Spanien då och kunde inte gå. Så min bror fixade bra platser till fotbollen istället och det var kul att se Friends arena för första gången. Dessutom satt vi nära Färöarnas supportrar och även fast de inte var många och trots att de förlorade (vilket de iofs förutsåg) så lät de mer än alla svenska supporters. fast så är det nästan alltid i Sveirge. Går man på hockey hörs en liten bortaklack mer än Tre Kronors fans. Lite pinsamt.
Då jag fick biljetter av min bror var det dessutom fortfarande tänkt att junimötet i KF skulle ställas in. När det så inte blev så kände jag att jag inte kunde tacka nej igen till födelsedagsbiljetter som min bror gav mig utan valde fotbollen istället.
Lite tråkigt dock att miss min tredje motion som lämnades in då. Flera från andra partier har efteråt hört av sig med att de gillade motionen och att de aldrig tänkt på att det inte var så redan. Eftersom jag är ersättare så stod jag med som andranamn på motionen tillsammans med Anneli djurklou. Helt plötsligt har KF-ordföranden (eller egentligen görs en annan tolkning efter att Malcolm slutat som kunnig) och ersättare får inte ens stå med på motioner längre. Jag har kollat i Kommunallagen och hört med vänner i andra kommuner och det verkar vara en tolkningsfråga. Tidigare har an dock som ersättare fått stå med på motioner och jag hoppas den tolkningen kommer tillbaka.
Motionen handlade iaf om att jag tycker det ska ställas krav på tjänstemän som ger motionssvar eller utlåtanden om motioner att om de hänvisar till en utredning eller undersökning så måste det källhänvisas. För mig är källhänvisningar enormt viktigt (ligger kvar i mig sedan universitetsåren) och utan dem så blir det svårt att finna värde i de uppgifter som kommer i exempelvis motionssvar.
Ofta står det "undersökningar visar att bla bla..." och sedan sitter man som politiker och ska ta beslut utan att ha en aning om vilken undersökning de hänvisar till. Jag märkte detta redan innan jag kom med i KF men det var först vid grafittimotionen från MP som det verkligen störde mig. M-politiker hänvisade till saker som var helt osanna och påhittade och helt saknade källor. Att det fanns källor med bra svar visade jag i mitt inlägg om det här på bloggen. Nu tar iofs inte motionen upp att politiker måste källhänvisa men med kunskap och källor i ryggen så kan man ju alltid be en politiker som talar om olika källor att specificera dem.
Hoppas på positivt svar på motionen. Den är till för att hjälpa oss politiker ta bra och väl underbyggda beslut. En del kanske tror att det skulle innebära mer jobb för tjänstemännen men om man kan skriva om en undersökning så kan man även källhänvisa den. Och kan man inte det så ska man nog inte nämna undersökningen/utredningen alls.
Min andra motion, den första i mitt namn, om QR-koder kommer upp efter sommaren då Upplevelsenämnden lämnat ett konstigt och otroligt svar. Återkommer till den i ett annat blogginlägg. Jag håller även på med en till motion som jag diskuterade med S-gruppen på senaste gruppmötet men väntar till efter semestern med att skicka ut den till mina partikollegor då mailaktiviteten hos många är extremt låg på sommaren.
Då jag fick biljetter av min bror var det dessutom fortfarande tänkt att junimötet i KF skulle ställas in. När det så inte blev så kände jag att jag inte kunde tacka nej igen till födelsedagsbiljetter som min bror gav mig utan valde fotbollen istället.
Lite tråkigt dock att miss min tredje motion som lämnades in då. Flera från andra partier har efteråt hört av sig med att de gillade motionen och att de aldrig tänkt på att det inte var så redan. Eftersom jag är ersättare så stod jag med som andranamn på motionen tillsammans med Anneli djurklou. Helt plötsligt har KF-ordföranden (eller egentligen görs en annan tolkning efter att Malcolm slutat som kunnig) och ersättare får inte ens stå med på motioner längre. Jag har kollat i Kommunallagen och hört med vänner i andra kommuner och det verkar vara en tolkningsfråga. Tidigare har an dock som ersättare fått stå med på motioner och jag hoppas den tolkningen kommer tillbaka.
Motionen handlade iaf om att jag tycker det ska ställas krav på tjänstemän som ger motionssvar eller utlåtanden om motioner att om de hänvisar till en utredning eller undersökning så måste det källhänvisas. För mig är källhänvisningar enormt viktigt (ligger kvar i mig sedan universitetsåren) och utan dem så blir det svårt att finna värde i de uppgifter som kommer i exempelvis motionssvar.
Ofta står det "undersökningar visar att bla bla..." och sedan sitter man som politiker och ska ta beslut utan att ha en aning om vilken undersökning de hänvisar till. Jag märkte detta redan innan jag kom med i KF men det var först vid grafittimotionen från MP som det verkligen störde mig. M-politiker hänvisade till saker som var helt osanna och påhittade och helt saknade källor. Att det fanns källor med bra svar visade jag i mitt inlägg om det här på bloggen. Nu tar iofs inte motionen upp att politiker måste källhänvisa men med kunskap och källor i ryggen så kan man ju alltid be en politiker som talar om olika källor att specificera dem.
Hoppas på positivt svar på motionen. Den är till för att hjälpa oss politiker ta bra och väl underbyggda beslut. En del kanske tror att det skulle innebära mer jobb för tjänstemännen men om man kan skriva om en undersökning så kan man även källhänvisa den. Och kan man inte det så ska man nog inte nämna undersökningen/utredningen alls.
Min andra motion, den första i mitt namn, om QR-koder kommer upp efter sommaren då Upplevelsenämnden lämnat ett konstigt och otroligt svar. Återkommer till den i ett annat blogginlägg. Jag håller även på med en till motion som jag diskuterade med S-gruppen på senaste gruppmötet men väntar till efter semestern med att skicka ut den till mina partikollegor då mailaktiviteten hos många är extremt låg på sommaren.
Ledarskribenter är inga smarta personer
Enköpings Postens ledarsida är något jag är säker på att de flesta inte läser. Inte bara för att ledarskribenter oftast skriver prententiöst skit, utan främst för att EP:s ledarsida (som väl inte skrivs lokalt utan kommer direkt från de högertokar som äger tidningen) är så full av lögner och rädslan för de partier som är mer till vänster på politiska skalan.
Att det under ledaren finns utrymme för debattinlägg gör att den sidan vissa dagar är ett kristdemokratiskt smörgåsbord av lögner och påhitt. Man försöker skrämma väljarna på samma sätt som kyrkan i alla tider försökt skrämma till sig medlemmar genom lögner om himmel, helvete, gud och djävulen. Fantasifoster, precis som de vänsterspöken de ser.
Förra torsdagens ledare visar hur klart dessa skribenter har noll koll. Inför fotbollsEM gick man ut och kritiserade Stefan Löfven för hans debattartikel där han bl.a. tog upp att Stockholm inte satsar på damfotbollen och inte har en match i sommarens EM-fest.
Som svar får han någon rappakalja om att hur många alliansstyrda kommuner som har EM-matcher och sedan försöker ledarskribenten få till en poäng med att Stockholm minsann satsar på EM och har finalen på Friends arena.
Friends Arena ligger i Solna, inte i Stockholm. För värmlänska Kd-bönder är det väl sak samma, men för oss med lite hjärna och kunskaper så är det skillnad. Framförallt är det skillnad för invånarna och de politiker som styr de olika städerna.
Bedrövligt att Enköpings Posten inleds med detta dravel varje dag. Snart dags att börja läsa bakifrån så man iaf sparar skiten till sist.
Att det under ledaren finns utrymme för debattinlägg gör att den sidan vissa dagar är ett kristdemokratiskt smörgåsbord av lögner och påhitt. Man försöker skrämma väljarna på samma sätt som kyrkan i alla tider försökt skrämma till sig medlemmar genom lögner om himmel, helvete, gud och djävulen. Fantasifoster, precis som de vänsterspöken de ser.
Förra torsdagens ledare visar hur klart dessa skribenter har noll koll. Inför fotbollsEM gick man ut och kritiserade Stefan Löfven för hans debattartikel där han bl.a. tog upp att Stockholm inte satsar på damfotbollen och inte har en match i sommarens EM-fest.
Som svar får han någon rappakalja om att hur många alliansstyrda kommuner som har EM-matcher och sedan försöker ledarskribenten få till en poäng med att Stockholm minsann satsar på EM och har finalen på Friends arena.
Friends Arena ligger i Solna, inte i Stockholm. För värmlänska Kd-bönder är det väl sak samma, men för oss med lite hjärna och kunskaper så är det skillnad. Framförallt är det skillnad för invånarna och de politiker som styr de olika städerna.
Bedrövligt att Enköpings Posten inleds med detta dravel varje dag. Snart dags att börja läsa bakifrån så man iaf sparar skiten till sist.
söndag 2 juni 2013
Tokig?
Vad är detta, kanske ni undrar!? Har Mårten blivit helt tossig och tokig. Har han en recension av en bok i bloggen?
Ja, och det kanske blir fler. Orsaken till att jag skrev om "Mr Tourette och jag" är flera. för det första är det en intressant bok som fler borde läsa. Att förstå sig på sjukdomar, både fysiska och psykiska, gör att man eventuellt kan relatera till de människor man stöter på i livet som lider av dessa sjukdomar. En annan orsak är att jag tidigare haft andra bloggar där jag skrivit om böcker och annat och alla har gått bra ett tag och sedan dött ut pga att jag inte orkar skriva så ofta. Därför tänkte jag använda denna blogg, som ju definitivt inte enbart är en politisk blogg, utan en blogg skriven av en politisk aktiv (jag, alltså). Det gör att det kanske blir fler inlägg i bloggen och mer blandning vilket kanske kan pigga upp:)
En sista orsak är en sak Pelle Sandstrak skrev i boken. En sak som jag ville ta upp för att få er att förstå varför jag inte bloggat så mycket på senaste tiden.
Han skriver att han skulle "påbörja en av de tuffaste och mest påfrestande behandlingar som finns. Kognitiv beteendeterapi"
Jag vet att folk som genomgår eller har genomgått KBT har olika åsikter om ifall det hjälpte och om hur jobbigt det var/är. Så är det dock med allt i livet. Det som är bra, jobbigt eller kul för en person kan vara motsatsen för en annan.
Jag går i KBT-behandling sedan en bit tillbaka. Just nu har vi fastnat inför In vivo-exponeringsstadiet. In vivo innebär att man ska möta och utsätta sig för de saker som ger en ångest.
Att bara ta det steget är jobbigt. Att låta ångesten vinna är så enkelt, så skönt. Att veta att jag en dag bara kan sitta hemma utan att behöva utsätta mig för jobbigheter är en befriande tanke. Jag kan bestämma mig flera dagar i förväg att jag inte ska eller behöver gå ut en viss dag och det lindrar förväntansångesten enormt och när den dagen kommer slipper jag klumpen i magen och rädslan för att ångesten ska ta greppet över mig igen.
Självklart är detta fel och självklart vet jag det. Förnuftet säger att jag inte ska göra så men den del av hjärnan och kroppen som känner lättnad över att slippa slåss mot ångesten är starkare och vinner i de flesta fall. Nä, egentligen vinner det i alla lägen.
En orsak till att jag kom med i politiken, förutom att jag vill vara med och förändra och förbättra, var att jag skulle komma ut och möta det som är jobbigt. Numera kan jag emellanåt klara av att uttrycka mina åsikter, även om de strider mot alla andras, utan att få ångest eller känna rädslan av att ängesten kommer kypande då jag kommer hem igen. Jag känner att folk lyssnar på mig (inte alla förstås) och jag känner emellanåt att jag gör eller tycker något som andra uppskattar.
Det är inte bara själva behandlingen som är jobbig. Även de tankar som dras fram under behandlingen sliter på en. Förra vintern gick jag på en utredning och testades psykiskt under flera månader och tillsammans med det som KBT-behandlingen drar fram i skallen så är det vissa dagar nära att knäcka mig.
Jag kämpar dock på, om än i motvind just nu. Jag ville bara förklara varför politiken kanske inte ligger främst i mitt liv just nu och varför jag inte alltid kan komma på möten. Som Pelle Sandstrak skrev så är KBT tufft, och det är inte alltid jag.
Ja, och det kanske blir fler. Orsaken till att jag skrev om "Mr Tourette och jag" är flera. för det första är det en intressant bok som fler borde läsa. Att förstå sig på sjukdomar, både fysiska och psykiska, gör att man eventuellt kan relatera till de människor man stöter på i livet som lider av dessa sjukdomar. En annan orsak är att jag tidigare haft andra bloggar där jag skrivit om böcker och annat och alla har gått bra ett tag och sedan dött ut pga att jag inte orkar skriva så ofta. Därför tänkte jag använda denna blogg, som ju definitivt inte enbart är en politisk blogg, utan en blogg skriven av en politisk aktiv (jag, alltså). Det gör att det kanske blir fler inlägg i bloggen och mer blandning vilket kanske kan pigga upp:)
En sista orsak är en sak Pelle Sandstrak skrev i boken. En sak som jag ville ta upp för att få er att förstå varför jag inte bloggat så mycket på senaste tiden.
Han skriver att han skulle "påbörja en av de tuffaste och mest påfrestande behandlingar som finns. Kognitiv beteendeterapi"
Jag vet att folk som genomgår eller har genomgått KBT har olika åsikter om ifall det hjälpte och om hur jobbigt det var/är. Så är det dock med allt i livet. Det som är bra, jobbigt eller kul för en person kan vara motsatsen för en annan.
Jag går i KBT-behandling sedan en bit tillbaka. Just nu har vi fastnat inför In vivo-exponeringsstadiet. In vivo innebär att man ska möta och utsätta sig för de saker som ger en ångest.
Att bara ta det steget är jobbigt. Att låta ångesten vinna är så enkelt, så skönt. Att veta att jag en dag bara kan sitta hemma utan att behöva utsätta mig för jobbigheter är en befriande tanke. Jag kan bestämma mig flera dagar i förväg att jag inte ska eller behöver gå ut en viss dag och det lindrar förväntansångesten enormt och när den dagen kommer slipper jag klumpen i magen och rädslan för att ångesten ska ta greppet över mig igen.
Självklart är detta fel och självklart vet jag det. Förnuftet säger att jag inte ska göra så men den del av hjärnan och kroppen som känner lättnad över att slippa slåss mot ångesten är starkare och vinner i de flesta fall. Nä, egentligen vinner det i alla lägen.
En orsak till att jag kom med i politiken, förutom att jag vill vara med och förändra och förbättra, var att jag skulle komma ut och möta det som är jobbigt. Numera kan jag emellanåt klara av att uttrycka mina åsikter, även om de strider mot alla andras, utan att få ångest eller känna rädslan av att ängesten kommer kypande då jag kommer hem igen. Jag känner att folk lyssnar på mig (inte alla förstås) och jag känner emellanåt att jag gör eller tycker något som andra uppskattar.
Det är inte bara själva behandlingen som är jobbig. Även de tankar som dras fram under behandlingen sliter på en. Förra vintern gick jag på en utredning och testades psykiskt under flera månader och tillsammans med det som KBT-behandlingen drar fram i skallen så är det vissa dagar nära att knäcka mig.
Jag kämpar dock på, om än i motvind just nu. Jag ville bara förklara varför politiken kanske inte ligger främst i mitt liv just nu och varför jag inte alltid kan komma på möten. Som Pelle Sandstrak skrev så är KBT tufft, och det är inte alltid jag.
Pelle Sandstrak - Mr Tourette och jag
Frågar man vad folk vet om sjukdomen nämner de flesta de vokala tics som är en av diagnoskriterierna. De flesta tror dock att det alltid är könsord och liknande som ticsen består av, dessutom känner de flesta inte till att det även förekommer motoriska tics.
Genom att läsa norrmannens Pelle Sandstraks självbiografikska bok får man lite bättre insikt i sjukdomen. Han fick sjukdomen tidigt i livet men ingen diagnostisera den förrän han var vuxen. I boken får vi, oftast med humor men även en hel del tragik, följa hans uppväxt och hans vuxna liv fram till att han fick hjälp. Och det är bra, mycket bra till och med. I alla fall till den största delen.
Jag såg Pelle på TV för några år sedan då boken kom ut och blev fascinerad. Både av honom som berättare och hans berättelse. Jag vet att han emellanåt turnerar runt och berättar om sitt liv och de som hört honom verkar alltid tycka att det är förbaskat bra.
Jag brukar inte inte gilla att läsa för mycket om psykiska sjukdomar, Definitivt inte om sjukdomsproblematik liknar min egen, då det är för jobbigt. Tourette lider jag som tur var inte av, men i vissa ställen i boken kan jag känna igen mig lite i hans tankesätt och hur han och hans sjukdom bemöts.
Detta är en tänkvärd bok, som trots det allvarliga ämnet aldrig blir tung att läsa. Det är en självbiografisk bok, men även en skröna. Som Proust skrev : "Remembrance of things past is not necessarily the remembrance of things as they were" (han skrev det inte på engelska men jag hittade ingen bra svensk översättning av citatet). men så är väl fallet med de flesta memoarer och självbiografier och kan man överse det så är de ofta intressanta att läsa.
Det enda som irriterade mig lite med boken är då han började berätta om när han fick hjälp med sjukdomen, när han gick i KBT etc. Efter det avslutas boken fort och jag skulle vilja veta mer om livet nu, hur Touretten påverkar det liv han har idag. Jag misstänker att jag får besöka en av hans föreläsningar för att få reda på det.
En bra bok är det iaf, både sett som självbiografi och som en sjukdomsinsikt och jag rekommenderar er att läsa den.
tisdag 16 april 2013
Kriser
Det har varit kris i S senaste veckan. Det vet alla som läst Expressen och Aftonbladet. I feta krigsrubriker och med livesändningar på nätet har det skrikits ut att det är enorm kris i S pga Omar Mustafa. jag vet inget om Omar, visste inte ens vem han var innan skriverierna började och jag tar varken ställning för eller emot det som han ska ha gjort och som han anklagas stå för. Jag tar heller ingen ställning till om det var rätt eller fel att ta med honom i partistyrelsen eller likaledes när han tvingades avtacka sig sin plats. Jag är för dåligt insatt i detta och låter andra bedöma det.
Det jag däremot kan bedöma är vilka som är senaste veckans förlorare och var det verkligen krisar; i svensk massmedia och framförallt skvallerblaskorna Expressen och Aftonbladet.
Dessa blaskor skrev om osakliga saker angående Omar-affären, saker som dessutom visade sig vara rejält felaktiga. Som exempel tog Expressen av någon anledning upp Omars inkomster. fast de hade helt fel angående dessa och tvingades dementera det hela dagen efter. Vad har hans inkomter med det hela att göra och hur sjutton kan man få dessa fel om man anser dem så viktiga?
Chefredaktören Thomas Mattsson gick dagen efter ut i samband med dementin och försvarade sig på bl.a. Twitter. En sak han sade var att det var S och Omars fel att Expressen publicerat felaktiga uppgifter. Hade Omar bara pratat med media hade det inte hänt. Med andra ord menar Mattsson att om du inte pratar med Expressen då de vill det så publicerar de lögner om dig.
Idag tvingas Aftonbladets chefredaktör ut för att be om ursäkt för en krönika om Omar, som spekulerar i vad han står för utan att veta något alls. Det "var ett misstag" skriver Helin. Ändock låter han krönikan ligga kvar på Aftonbladet.se
Igår smällde det bomber i Boston. jag skrev då om vad jag ansåg om medias rapportering om detta och vad som händer i Irak mm. Följde man Expressens rapportering på Twitter fick man läsa mer om hur förträffliga och bra Expressen och deras liverapporteringar från Boston var än vad man fick läsa nyheter om vad som hänt. Flera expressenmedarbetare och Chefredaktören mattsson slog sig för bröstet och viftade med stjärtfjädrana på ett vidrigt sätt med tanke på vad som hänt.
Thomas Mattsson fick rättmätigt mycket kritik för detta igår och poff, så var flera tweets borta.
Jag följer även Niklas Svensson på Twitter. Ibland tycker jag han kan uttrycka en vettig tanke och han kan ta pikar och kritik på ett bra sätt (mao är han alldeles medveten om hur han ter sig i sina twittringar). Rapportera politiska nyheter gör han dock inte så bra. Jo, om det är negativt för S, för då kan han twittra 100 gånger om det på en morgon. Om S gör något bra eller, framförallt, går framåt i opinionsundersökningar så skriver han inte en rad eller så gömmer han det i en liten tweet någonstans. Det är viktigare att skriva hur underbart han har det på semestern i Egypten eller hur han fikar med Fru reinfeldt och kändisar än att vara saklig nyhetsrapporterare. men det är ju iofs inte det han har betalt för och säkert inte syftet med hans tweets.
Det som stör mig mest med honom är att han (eller Expressen mha hans namn och e-post) sökte upp S-bloggare under Juholts tid som partiordförande och jagade tips om skit Juholt gjort. Inte nog med att man kunde vara helt anonym, lite pengar skulle man minsann få.
Nä, kris i S eller inte. Veckans stora förlorare är skitpressen Som Aftonbladet och Expressen blivit. Ingen trovärdighet alls har de kvar (inte för att de haft det på flera år). Största förloraren av alla är Enköpingssonen Thomas Mattsson, som inte ens kan föra fram en dementi eller ursäkt på ett vettigt sätt och som hellre skriver om hur jäkla bra han och hans blaska är än rapporterar nyheter.
Det jag däremot kan bedöma är vilka som är senaste veckans förlorare och var det verkligen krisar; i svensk massmedia och framförallt skvallerblaskorna Expressen och Aftonbladet.
Dessa blaskor skrev om osakliga saker angående Omar-affären, saker som dessutom visade sig vara rejält felaktiga. Som exempel tog Expressen av någon anledning upp Omars inkomster. fast de hade helt fel angående dessa och tvingades dementera det hela dagen efter. Vad har hans inkomter med det hela att göra och hur sjutton kan man få dessa fel om man anser dem så viktiga?
Chefredaktören Thomas Mattsson gick dagen efter ut i samband med dementin och försvarade sig på bl.a. Twitter. En sak han sade var att det var S och Omars fel att Expressen publicerat felaktiga uppgifter. Hade Omar bara pratat med media hade det inte hänt. Med andra ord menar Mattsson att om du inte pratar med Expressen då de vill det så publicerar de lögner om dig.
Idag tvingas Aftonbladets chefredaktör ut för att be om ursäkt för en krönika om Omar, som spekulerar i vad han står för utan att veta något alls. Det "var ett misstag" skriver Helin. Ändock låter han krönikan ligga kvar på Aftonbladet.se
Igår smällde det bomber i Boston. jag skrev då om vad jag ansåg om medias rapportering om detta och vad som händer i Irak mm. Följde man Expressens rapportering på Twitter fick man läsa mer om hur förträffliga och bra Expressen och deras liverapporteringar från Boston var än vad man fick läsa nyheter om vad som hänt. Flera expressenmedarbetare och Chefredaktören mattsson slog sig för bröstet och viftade med stjärtfjädrana på ett vidrigt sätt med tanke på vad som hänt.
Thomas Mattsson fick rättmätigt mycket kritik för detta igår och poff, så var flera tweets borta.
Jag följer även Niklas Svensson på Twitter. Ibland tycker jag han kan uttrycka en vettig tanke och han kan ta pikar och kritik på ett bra sätt (mao är han alldeles medveten om hur han ter sig i sina twittringar). Rapportera politiska nyheter gör han dock inte så bra. Jo, om det är negativt för S, för då kan han twittra 100 gånger om det på en morgon. Om S gör något bra eller, framförallt, går framåt i opinionsundersökningar så skriver han inte en rad eller så gömmer han det i en liten tweet någonstans. Det är viktigare att skriva hur underbart han har det på semestern i Egypten eller hur han fikar med Fru reinfeldt och kändisar än att vara saklig nyhetsrapporterare. men det är ju iofs inte det han har betalt för och säkert inte syftet med hans tweets.
Det som stör mig mest med honom är att han (eller Expressen mha hans namn och e-post) sökte upp S-bloggare under Juholts tid som partiordförande och jagade tips om skit Juholt gjort. Inte nog med att man kunde vara helt anonym, lite pengar skulle man minsann få.
Nä, kris i S eller inte. Veckans stora förlorare är skitpressen Som Aftonbladet och Expressen blivit. Ingen trovärdighet alls har de kvar (inte för att de haft det på flera år). Största förloraren av alla är Enköpingssonen Thomas Mattsson, som inte ens kan föra fram en dementi eller ursäkt på ett vettigt sätt och som hellre skriver om hur jäkla bra han och hans blaska är än rapporterar nyheter.
måndag 15 april 2013
Livs olika värde
Nu på måndagkvällen kan vi läsa om bomber som smällt av i samband med Boston maraton. 2 döda hittills. Fruktansvärt, ja visst. Tidningarna följer händelserna med live-TV och Rapport sätter in extrasändningar.
Twittersfären och Facebook fylls med kommentarer om hur fasansfullt det är och att man skickar tankar till de drabbade.
Söker du längre ned på Aftonbladets och Expressens hemsidor kan du läsa om kändisar som knullat runt och bantat och annat meningslöst. Har du tur tittar du på en annan tidnings hemsida, en tidning som också den rapporterar i feta rubriker om bomberna i Boston. Tittar du lite längre ned på deras sidor kanske du hittar en liten artikel om de bilbomber som dödade 55 personer i Irak idag.
55 personer... dödade av bomber. Men det var ju "bara" irakier och vi vet ju hur ofta det smäller bomber där. fast de som resonerar så tänker sjukt fel. Ett liv är ett liv är ett liv, oavsett var det livet finns. Det är någons förälder, barn, bror, syster, älskade som dör. Det är folk med drömmar och förhoppningar, folk som gjort planer för sitt liv som mördas och det oavsett var det sker.
Visst många vill få Sverige till ett miniUSA och dyrkar allt det stora landet därborta gör. Vi reser dit och många har vänner och bekanta som bor där eller som idag sprang Boston Maraton. Vi har många irakier i landet, som har vänner och bekanta kvar i Irak. De är minst lika oroliga för dem.
Men... 2 amerikaner är mer än 55 irakier, iaf om man får tro svensk media. Något inom mig vill bara få mig att skrika. Det är för jäkla sjukt. All terrorism är vidrig och svensk nyhetsbevakning likaså.
Twittersfären och Facebook fylls med kommentarer om hur fasansfullt det är och att man skickar tankar till de drabbade.
Söker du längre ned på Aftonbladets och Expressens hemsidor kan du läsa om kändisar som knullat runt och bantat och annat meningslöst. Har du tur tittar du på en annan tidnings hemsida, en tidning som också den rapporterar i feta rubriker om bomberna i Boston. Tittar du lite längre ned på deras sidor kanske du hittar en liten artikel om de bilbomber som dödade 55 personer i Irak idag.
55 personer... dödade av bomber. Men det var ju "bara" irakier och vi vet ju hur ofta det smäller bomber där. fast de som resonerar så tänker sjukt fel. Ett liv är ett liv är ett liv, oavsett var det livet finns. Det är någons förälder, barn, bror, syster, älskade som dör. Det är folk med drömmar och förhoppningar, folk som gjort planer för sitt liv som mördas och det oavsett var det sker.
Visst många vill få Sverige till ett miniUSA och dyrkar allt det stora landet därborta gör. Vi reser dit och många har vänner och bekanta som bor där eller som idag sprang Boston Maraton. Vi har många irakier i landet, som har vänner och bekanta kvar i Irak. De är minst lika oroliga för dem.
Men... 2 amerikaner är mer än 55 irakier, iaf om man får tro svensk media. Något inom mig vill bara få mig att skrika. Det är för jäkla sjukt. All terrorism är vidrig och svensk nyhetsbevakning likaså.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)