Svensk export

Det är en ganska märklig känsla att stå på en fotbollsplan i en liten stad i sydöstra Spainein och höra 15000 spanjorer (fler än som bor i staden vintertid) sjunga och skrika med i massor av svenska poplåtar samtidigt som de dansar och hoppar i takt med musiken som DJ:n från den kända radiostationen spelar.

Klockan är efter midnatt och den konsert med flera av de just nu populäraste spanska artisterna har hållt på ett par timmar. Som brukligt i den heta spanska sommaren inleddes konserten vid 22-tiden, då solen gått ned. Det är fortfarande varmt, ca 32-33 grader och på vissa delar av fotbollsplanen är det trångt och svettigt. Med tanke på att Auryn, Spaniens populäraste grupp just nu och deras motsvarighet till One direction, ska avsluta konserten så lär de flesta vara kvar långt in på småtimmarna. Publiken är enormt blandad. Det är barnfamiljer, tonåringar, massor av tonåringar, och sedan folk i alla åldrar uppåt. I början av kvällen stod två damer i 70-årsåldern bredvid ocss och dansade, klappade händerna och sjöng med. Det är ingen ovanlig syn här i Spanien. På alla gratiskonserter jag varit på i Spanien så har det funnits åtskilliga äldre och det är kul. Det ser man sällan i Sverige på liknande evenemang. En annan skillnad är att även fast det finns de som druckit lite för mycket, så är stora massan nykter. Även utan mängder av öl i kroppen så kan det vara fest. Något man inte kan tro om man varit på evenemang i Sverige.

Nu står denna massa av spanjorer och sjunger med då DJ:n spelar svenska låtar mellan de olika artisternas uppträdanden på scenen. Det är inte enbart svenska artister såklart men under kvällen är nog totalt en tredjedel av de låtar som spelas i pauserna svenska. Det är Swedish house maffia, Avicii, Sebastian Ingrosso, Loreen, Icona Pop  mfl. Framförallt är det Ingrosso och Icona Pop som älskas. Då tjejernas superhit ”I love it” spelas så lyfter det tak som inte finns över fotbollsplanen. De flygplan som passerar på väg in mot San Javiers flygplats måste säkerligen känna av trycket nedifrån fotbollsplanen då alla skriker ”I don´t care, I love it”. Låten är en enorm hit här. Den spelas flitigt på radion och man hör den jämt från diversenattklubbar. Och att Mario (som har eget program på spanska MTV) har gjort en egen spansk version av låten har inte precis skadat dess popularitet.

Nu är jag varken särskilt patriotisk av mig och jag tycker inte alla dessa svenska låtar är bra. Det är ändå en kul känsla att se och höra hur ”alla” kan dessa låtar och sjunger med. Svensk musik, artister och låtskrivare har verkligen tagit världen med storm. Fast musik är universiellt och väldigt få, om ens någon, bryr sig eller vet om att den musik de sjunger med till är svensk. OK, Swedish House Maffia kan väl de flesta gissa nationalitet på och Loreen är känd som svensk efter ESC-vinsten. Men i övrigt bryr sig ingen. Det är inte särskilt svenk musik (vad det nu är förutom den klassiska svenska vemodspopen) och om artisterna överhuvudtaget sjunger så är det på så bra engelska att artister från England och USA borde skämmas över hur de uttalar ord på sitt eget språk.

Jag hade en diskussion med en partikamrat för flera år sedan om svenska kungahuset. Jag är för att det finns kvar, något som inte alla i mitt parti tycker (konstigt nog). Efter att rest en hel del så har jag sett hur populära svenska kunghuset är i världen. Här i Spanien verkar de vara väldigt populära t.ex. Jag tog upp deras popularitet som bra reklam för Sverige.Min partikamrat svarade att det finns bättre reklampelare, bl.a. alla svenska artister som slår utomlands. Så är det inte. Vilken reklam för Sverige gör Icona Pop då ingen (och då menar jag även en hel del svenskar) vet om att de är från Sverige och ingen ens bryr sig om det. Jag har bekanta utomlands som vägrat tro att Eagle-eye Cherry och First Aid kit är svenska.

Egentligen är det ointressant att veta var en artist kommer från. Många svenskar ser nog exempelvis Justin Bieber som amerikansk men han är från Kanada. Du kanske tycker det är liten skillnad? För de allra flesta i världen är skillnaden mellan Sverige och vilket annat land som helst liten också då det gäller varifrån artister kommer.

Men... det är likväl kul att höra hur alla spanjorer sjunger med till Ingrosso och co J

Ta hand om Pepparroten, Enköping

Enköping är ju känt som Pepparrotsstaden. Numera känns det som om Enköping en gång i tiden var känt som det. Pepparroten lyser med sin frånvaro i Enköping och det är synd. Pepparroten är en alldeles fantastiskt god rotfrukt och något vi ska vara stolta för att Enköping förknippas med. Det enda stället man kan finna referenser till pepparroten i Enköping nuförtiden är om man råkar hitta någon av de gamla vykorten från 70-talet eller tidigare. De då det fula schabraket PAUS-huset inte fanns med utan det fortfarande var Schölds (hette det och stavades det så?) som låg på dess plats. På dessa vykort brukar man dessutom inte känna igen Stora torget, både för att det oftast fanns massa grönt på och runt torget och för att det vackra Stadshotellet fanns i bakgrunden.

Jag vet inte om någon kiosk fortfarande säljer dessa gamla vykort men jag vet att det på vissa fanns en pepparrot eller t.o.m. stod "Pepparrotsstaden" på dem. Jag minns att när jag som 7-åring kom tillbaka till Enköping efter några år i England. På den tiden (innan alla parker) så refererades Enköping oftare till pepparroten. Jag fattade inte vad Enköping hade med pepparrot att göra och då gillade jag inte smaken heller. Nu älskar jag pepparroten och kan äta det till det mesta eller som pepparrotsvisp direkt på en smörgås. När jag gick i Korsängsskolan 76-84, så fick vi pepparrotskött. Det var definitivt inget som gjorde att man började gilla pepparrot.

Jag undrar om någon maträtt i skolorna numera innehåller pepparrot. Kanske känner inte ens dagens ungdomar till pepparroten och hur den smakar eller ens varför Enköping är Pepparrotsstaden?!

Jag tycker det är dags att Enköping tar tillbaka epitetet "Pepparrotsstaden" och lyfter fram denna, en gång för Enköping mycket viktiga, rotfrukt igen. Jag spenderar mycket tid i Spanien och här är man stolt över sina gamla mattraditioner. Varje lite stad har sin traditionella rätt och man har fiestor där man bl.a. hyllar denna mat. I staden jag brukar bo så är man stolt över sin Caldera (en gryta) och i samband med en av alla de helgdagar vikta åt helgon så har man stor Calderafiesta. Kommunen anordnar en kväll där det bjuds in till calderaätning, alla över 65 får äta gratis, övriga betalar självkostnadspris (typ 1-2 euro). Det är mängder av folk som lagar caldera, och det går att smaka inte bara av den "officiella" som kommunen anordnar. Jag har ännu inte varit där, men något år ska jag våga mig dit.

Varför kan vi inte ha en "Pepparrotsdag" i Enköping. En helgdag, kanske i samband med någon annan aktivitet i staden. En dag då folk bjus in till torget på dagen för att testa olika pepparrotsrätter och på kvällen blir torget en enda stor festplats med långbord och det bjuds på en pepparrotsrätt till alla.

Kommunen kan ju ordna en årlig tävling där restauranger och privatpersoner får komma in med sina bästa recept på mat innehållandes pepparrot. Sedan kan en jury (exempelvis kommunalråd och några mer kunniga) välja vilken som blir "Årets pepparrotsrätt". Sedan är det rätten det bjuds på under Pepparrotsdagens kväll. Självklart enbart till självkostnadspris och varför inte gratis till pensionärer här med. En glädjekväll där vi hyllar det som en gång gjorde Enköping känt.

Men... det är väl bara en tokig mans drömmar detta. Anordnar man en festlighet i Sverige så känner de flesta tyvärr att de inte "kan ha kul" utan att dricka enorma mängder öl och dessutom lockar "Så ska det låta" mer än en glad festlig kväll med god mat.

Jag tycker trots allt att Enköping ska göra mer för att bli kända som Pepparrotsstaden igen. En fantastisk rotfrukt och krydda som vi ska vara stolta över.

Mer ris till EP, men även rosor

När Enköpings Postens ledarsida inte har något att klaga på hos Socialdemokraterna så klagar man istället på hur folk i allmänhet klär sig på sommaren. Det allra värsta är flip-flops. "Fötter ska inte tvingas på omgivningen", anser det. Jag tycker det är ett märkligt tema för en ledare. Som en insändare från en grining person som lider av fotfobi eller älskar sina egna svettiga fötter kunde jag förstått det, men som ledare i en morgontidning känns det bara fel.

Ledarskribenten som hatar fötter borde undvika att resa till södra Spanien. Här har alla flip-flops. I nutiker, restauranger, på jobbet mm. Även jag som alltid hatat att visa mina fötter har efter alla resor hit köpt flip-flops och går i dem dagligen när jag är här nere. Skönt och bra för fötterna som slipper stängas innei svettiga strumpor och skor.

　

Lite ros ska jag ge EP också. För samtidigt som ledarna i tidningen blivit mer och mer usla så har man haft en mycket intressant artikelserie om Enköpings största friidrottare genom tiderna. Tidigare har man kört detsamma med fotboll och hockey, men denna senaste om fridrottare hr varit den mest intressanta. Troligen tycker jag det då det för mig var ganska okänt hur många fridrottare vi haft i enköping som varit riktigt bra. Kanske läser jag tidningen dåligt annars, eller så tråkar fridrottsartiklar ut mig. Nu har jag blivit upplyst och Bengt Johansson har gjort det riktigt bra. Jag hoppas han och EP fortsätter med andra idrotter och det vore kul om de någongång gav ut dessa och liknande artikelserier de haft så man kunde spara dem för framtiden och läsa om när det pasar en själv.

Det är skriverierna om lokala saker som gör en lokaltidning kul att läsa. Ledarsidan är kul av en annan orsak; man får skratta åt alla idiotier som står där.

Senaste KF med en motion

Jag var inte med på sista kommunfullmäktige innan sommaren. Jag hade blivit bjuden på fotboll (Sverige - Färöarna) av min bror och var på Friends arena istället. Ursprungligen hade jag blivit bjuden på premiärkvällen av musikalen Spök, men jag befinner mig i Spanien då och kunde inte gå. Så min bror fixade bra platser till fotbollen istället och det var kul att se Friends arena för första gången. Dessutom satt vi nära Färöarnas supportrar och även fast de inte var många och trots att de förlorade (vilket de iofs förutsåg) så lät de mer än alla svenska supporters. fast så är det nästan alltid i Sveirge. Går man på hockey hörs en liten bortaklack mer än Tre Kronors fans. Lite pinsamt.

Då jag fick biljetter av min bror var det dessutom fortfarande tänkt att junimötet i KF skulle ställas in. När det så inte blev så kände jag att jag inte kunde tacka nej igen till födelsedagsbiljetter som min bror gav mig utan valde fotbollen istället.

Lite tråkigt dock att miss min tredje motion som lämnades in då. Flera från andra partier har efteråt hört av sig med att de gillade motionen och att de aldrig tänkt på att det inte var så redan. Eftersom jag är ersättare så stod jag med som andranamn på motionen tillsammans med Anneli djurklou. Helt plötsligt har KF-ordföranden (eller egentligen görs en annan tolkning efter att Malcolm slutat som kunnig) och ersättare får inte ens stå med på motioner längre. Jag har kollat i Kommunallagen och hört med vänner i andra kommuner och det verkar vara en tolkningsfråga. Tidigare har an dock som ersättare fått stå med på motioner och jag hoppas den tolkningen kommer tillbaka.

Motionen handlade iaf om att jag tycker det ska ställas krav på tjänstemän som ger motionssvar eller utlåtanden om motioner att om de hänvisar till en utredning eller undersökning så måste det källhänvisas. För mig är källhänvisningar enormt viktigt (ligger kvar i mig sedan universitetsåren) och utan dem så blir det svårt att finna värde i de uppgifter som kommer i exempelvis motionssvar.

Ofta står det "undersökningar visar att bla bla..." och sedan sitter man som politiker och ska ta beslut utan att ha en aning om vilken undersökning de hänvisar till. Jag märkte detta redan innan jag kom med i KF men det var först vid grafittimotionen från MP som det verkligen störde mig. M-politiker hänvisade till saker som var helt osanna och påhittade och helt saknade källor. Att det fanns källor med bra svar visade jag i mitt inlägg om det här på bloggen. Nu tar iofs inte motionen upp att politiker måste källhänvisa men med kunskap och källor i ryggen så kan man ju alltid be en politiker som talar om olika källor att specificera dem.

Hoppas på positivt svar på motionen. Den är till för att hjälpa oss politiker ta bra och väl underbyggda beslut. En del kanske tror att det skulle innebära mer jobb för tjänstemännen men om man kan skriva om en undersökning så kan man även källhänvisa den. Och kan man inte det så ska man nog inte nämna undersökningen/utredningen alls.

Min andra motion, den första i mitt namn, om QR-koder kommer upp efter sommaren då Upplevelsenämnden lämnat ett konstigt och otroligt svar. Återkommer till den i ett annat blogginlägg. Jag håller även på med en till motion som jag diskuterade med S-gruppen på senaste gruppmötet men väntar till efter semestern med att skicka ut den till mina partikollegor då mailaktiviteten hos många är extremt låg på sommaren.

Ledarskribenter är inga smarta personer

Enköpings Postens ledarsida är något jag är säker på att de flesta inte läser. Inte bara för att ledarskribenter oftast skriver prententiöst skit, utan främst för att EP:s ledarsida (som väl inte skrivs lokalt utan kommer direkt från de högertokar som äger tidningen) är så full av lögner och rädslan för de partier som är mer till vänster på politiska skalan.

Att det under ledaren finns utrymme för debattinlägg gör att den sidan vissa dagar är ett kristdemokratiskt smörgåsbord av lögner och påhitt. Man försöker skrämma väljarna på samma sätt som kyrkan i alla tider försökt skrämma till sig medlemmar genom lögner om himmel, helvete, gud och djävulen. Fantasifoster, precis som de vänsterspöken de ser.

Förra torsdagens ledare visar hur klart dessa skribenter har noll koll. Inför fotbollsEM gick man ut och kritiserade Stefan Löfven för hans debattartikel där han bl.a. tog upp att Stockholm inte satsar på damfotbollen och inte har en match i sommarens EM-fest.

Som svar får han någon rappakalja om att hur många alliansstyrda kommuner som har EM-matcher och sedan försöker ledarskribenten få till en poäng med att Stockholm minsann satsar på EM och har finalen på Friends arena.

Friends Arena ligger i Solna, inte i Stockholm. För värmlänska Kd-bönder är det väl sak samma, men för oss med lite hjärna och kunskaper så är det skillnad. Framförallt är det skillnad för invånarna och de politiker som styr de olika städerna.
Bedrövligt att Enköpings Posten inleds med detta dravel varje dag. Snart dags att börja läsa bakifrån så man iaf sparar skiten till sist.

Tokig?

Vad är detta, kanske ni undrar!? Har Mårten blivit helt tossig och tokig. Har han en recension av en bok i bloggen?

Ja, och det kanske blir fler. Orsaken till att jag skrev om "Mr Tourette och jag" är flera. för det första är det en intressant bok som fler borde läsa. Att förstå sig på sjukdomar, både fysiska och psykiska, gör att man eventuellt kan relatera till de människor man stöter på i livet som lider av dessa sjukdomar. En annan orsak är att jag tidigare haft andra bloggar där jag skrivit om böcker och annat och alla har gått bra ett tag och sedan dött ut pga att jag inte orkar skriva så ofta. Därför tänkte jag använda denna blogg, som ju definitivt inte enbart är en politisk blogg, utan en blogg skriven av en politisk aktiv (jag, alltså). Det gör att det kanske blir fler inlägg i bloggen och mer blandning vilket kanske kan pigga upp:)

En sista orsak är en sak Pelle Sandstrak skrev i boken. En sak som jag ville ta upp för att få er att förstå varför jag inte bloggat så mycket på senaste tiden.
Han skriver att han skulle "påbörja en av de tuffaste och mest påfrestande behandlingar som finns. Kognitiv beteendeterapi"

Jag vet att folk som genomgår eller har genomgått KBT har olika åsikter om ifall det hjälpte och om hur jobbigt det var/är. Så är det dock med allt i livet. Det som är bra, jobbigt eller kul för en person kan vara motsatsen för en annan.
Jag går i KBT-behandling sedan en bit tillbaka. Just nu har vi fastnat inför In vivo-exponeringsstadiet. In vivo innebär att man ska möta och utsätta sig för de saker som ger en ångest.

Att bara ta det steget är jobbigt. Att låta ångesten vinna är så enkelt, så skönt. Att veta att jag en dag bara kan sitta hemma utan att behöva utsätta mig för jobbigheter är en befriande tanke. Jag kan bestämma mig flera dagar i förväg att jag inte ska eller behöver gå ut en viss dag och det lindrar förväntansångesten enormt och när den dagen kommer slipper jag klumpen i magen och rädslan för att ångesten ska ta greppet över mig igen.
Självklart är detta fel och självklart vet jag det. Förnuftet säger att jag inte ska göra så men den del av hjärnan och kroppen som känner lättnad över att slippa slåss mot ångesten är starkare och vinner i de flesta fall. Nä, egentligen vinner det i alla lägen.

En orsak till att jag kom med i politiken, förutom att jag vill vara med och förändra och förbättra, var att jag skulle komma ut och möta det som är jobbigt. Numera kan jag emellanåt klara av att uttrycka mina åsikter, även om de strider mot alla andras, utan att få ångest eller känna rädslan av att ängesten kommer kypande då jag kommer hem igen. Jag känner att folk lyssnar på mig (inte alla förstås) och jag känner emellanåt att jag gör eller tycker något som andra uppskattar.


Det är inte bara själva behandlingen som är jobbig. Även de tankar som dras fram under behandlingen sliter på en. Förra vintern gick jag på en utredning och testades psykiskt under flera månader och tillsammans med det som KBT-behandlingen drar fram i skallen så är det vissa dagar nära att knäcka mig.
Jag kämpar dock på, om än i motvind just nu. Jag ville bara förklara varför politiken kanske inte ligger främst i mitt liv just nu och varför jag inte alltid kan komma på möten. Som Pelle Sandstrak skrev så är KBT tufft, och det är inte alltid jag.

Pelle Sandstrak - Mr Tourette och jag

Tourette är en av alla dessa psykiska sjukdomar som de flesta vet lite om, oftast har fel om och alldeles för ofta har fördomar om.
Frågar man vad folk vet om sjukdomen nämner de flesta de vokala tics som är en av diagnoskriterierna. De flesta tror dock att det alltid är könsord och liknande som ticsen består av, dessutom känner de flesta inte till att det även förekommer motoriska tics.

Genom att läsa norrmannens Pelle Sandstraks självbiografikska bok  får man lite bättre insikt i sjukdomen. Han fick sjukdomen tidigt i livet men ingen diagnostisera den förrän han var vuxen. I boken får vi, oftast med humor men även en hel del tragik, följa hans uppväxt och hans vuxna liv fram till att han fick hjälp. Och det är bra, mycket bra till och med. I alla fall till den största delen.

Jag såg Pelle på TV för några år sedan då boken kom ut och blev fascinerad. Både av honom som berättare och hans berättelse. Jag vet att han emellanåt turnerar runt och berättar om sitt liv och de som hört honom verkar alltid tycka att det är förbaskat bra.
Jag brukar inte inte gilla att läsa för mycket om psykiska sjukdomar, Definitivt inte om sjukdomsproblematik liknar min egen, då det är för jobbigt. Tourette lider jag som tur var inte av, men i vissa ställen i boken kan jag känna igen mig lite i hans tankesätt och hur han och hans sjukdom bemöts.

Detta är en tänkvärd bok, som trots det allvarliga ämnet aldrig blir tung att läsa. Det är en självbiografisk bok, men även en skröna. Som Proust skrev : "Remembrance of things past is not necessarily the remembrance of things as they were" (han skrev det inte på engelska men jag hittade ingen bra svensk översättning av citatet). men så är väl fallet med de flesta memoarer och självbiografier och kan man överse det så är de ofta intressanta att läsa.

Det enda som irriterade mig lite med boken är då han började berätta om när han fick hjälp med sjukdomen, när han gick i KBT etc. Efter det avslutas boken fort och jag skulle vilja veta mer om livet nu, hur Touretten påverkar det liv han har idag. Jag misstänker att jag får besöka en av hans föreläsningar för att få reda på det.

En bra bok är det iaf, både sett som självbiografi och som en sjukdomsinsikt och jag rekommenderar er att läsa den.