torsdag 6 oktober 2011

Tjockskallar

Två saker som jag läst i tidningen senaste veckan har irriterat mig en del. Först läste jag om danskarnas införande av ”fettskatt” (eller ”tjockisskatt”, som en del kallar det). Jag är inte helt insatt ii vilka livsmedel som man beskattar hårdare, men har hört tankar i Sverige om liknande skatt och att man då antingen skulle beskatta allt med en fetthalt över en vis procent eller att några skulle komma på vilka produkter som skulle beskattas hårdare. Oavsett vilket sätt man skulle använda sig av så är det en idiotisk skatt som skulle sakna verkan (förutom att få in mer pengar till statskassan).

 Har medborgarna inget fritt val? I Sverige skulle jag kunna tänka mig att det vore ett alliansparti som skulle kunna tänka sig att införa liknande skatt men då de alltid tjatar om att det alltid ska vara upp till personer (och inte staten) att bestämma över sina liv så skulle det inte kunna föreslås lika idiotisk skatt i Sverige. Visst finns det en hel del överviktiga men att fettskatter är fel väg att hjälpa dem gå ned i vikt. Ge folk bra och billiga sätt att få motionera. Skapa alternativ till alla de privatägda gym mm som kostar åtskilliga hundra kronor i månaden att träna på. Ge barn bättre kunskaper i skolan om frukt och grönt. Se till att barnen varje dag under sin skoltid får gratis frukt, och då inte alltid samma tråkiga äppelsort. Lär barnen om alternativ och att det finns mängder av olika varianter av varje frukt. Även om man inte gillar menlösa svenska äpplen så finns det ett stort utbud av andra varianter. 

Det finns dessutom många människor som av sina läkare får rådet att äta mer fett för att de är underviktiga. Med en fettskatt så skulle de orättvist drabbas. Överhuvudtaget finns inget som är positivt med en sk fettskatt. Det är fel väg att gå för att få hälsosammare  medborgare. Om man inför sådant kan man lika gärna beskatta biltrafiken än hårdare och även kollektivtrafiken då det är onyttigt att inte gå eller cykla till jobbet. Likaså borde soffor beskattas hårdare då sittandet i TV-soffan är farligt jämfört med att vara uppe och rör på sig.

Äh, det är helt enkelt en menlös skatt. Tur för de som infört det i Danmark att det inte var en ”tjockskallighetskatt” som infördes. Det hade blivit dyrt för dem då.

  
Apropå tjockskallighet så läste jag en insändare av moderaten Ingvar Smedlund i EP häromdagen. En insändare som var svar på min partikamrat Jespers insändare. Det var främst Ingvars idiotslutkläm som irriterade mig. Han, liksom alla alliansnissar, har mer och mer börjat kalla sjukpenning och sjukersättning för ”bidrag”. Jag tror de flesta av alliansfolket har en del i skallen och att de gör detta helt avsiktligt för att försöka rättfärdiga sitt påhopp på de sjuka. Men det enda de regler Smedlunds parti har hittat på gör är att skapa bidragsberoende då allt fler sjuka behöver bostadsbidrag, socialbidrag etc. Sett till senaste opinionssiffrorna så har svenska folket genomskådat M:s idiotier, vilket är bra, och kanske borde M tänka om nu och börja behandla sjuka bättre.



Men,men.. tjockskallighet var ordet.

Inga kommentarer: