söndag 10 augusti 2014

Njut av varje smörgås

Njut av varje smörgås. Det var rådet som Warren Zevon gav innan sin död; "Njut av varje smörgås". Kanske är det lättare att göra då man är i hans sits. Han visste att han skulle dö. Läkaren hade gett honom viss tid innan sjukdomen skulle svälja hans sista uns av liv. Kanske är det en bra sak att veta när man ska dö. Kanske skulle det göra att människor vågade leva livet fullt ut?! Fast kanske skulle vissheten om ens dödsdag leda till att man gjorde skadliga saker som i slutändan var det som ledde till att man dör den dag man ska. Om du som 20-åring fick reda på att du skulle dö då du var 42, skulle då ett eventuellt ändrat livsbeteende för att leva det korta livet till fullo vara det som gjorde att du dog och hade det kunna vara så att din dödsdag skulle komma då du var 93 ifall du hade levt ditt liv som du gjorde innan du fick reda på dödsdagen?

Oavsett om det vore bra eller dåligt att veta vilken dag man dör så är vi inget vet om det och inte kan få reda på det innan det är försent. När Warren Zevon fick reda på hur kort tid han hade kvar så var det försent eftersom han var döende. Kanske hjälpte det honom att få ett bra avslut med livet och de i det, men det var ändå försent att ändra det som gjorde att han var döende.

Njut av varje smörgås.

Jag undrar om min bror njutit av varje smörgås och det var det som gjorde att han fick en chans att leva vidare? Eller kommer han att njuta av dem mer nu efter att ha varit så nära döden? Han insjuknade snabbt i onsdags och kördes med ambulans till sjukhuset. I sista sekunden har läkaren sagt. Hade han, som man kanske gärna gör, lagt sig för att vila istället för att lyssna på sin fru och ringt ambulans så hade min bror inte haft fler chanser att njuta av en smörgås. Så nära var det. Proppar i båda lungorna kunde ha lett till att hans båda tonårsbarn för tidigt mist sin pappa.

Själv äter jag inte smörgåsar längre. Jag har försökt sluta helt i många år då bröd är en av orsakerna till min övervikt, men det har varit svårt. Efter att tidigare i somras själv uppsökt sjukhus för att jag inte alls mådde bra (inte samma drama som vid min brors sjukhusbesök, men trots detta var ett sjukhusbesök nödvändigt) så har det blivit lättare att inte äta bröd. Mina värden var relativt OK, men sockret och järnet behövde jag tänka mer på. Mer av det ena och mindre av det andra. Här kunde jag försökt vara rolig och skrivit att jag nu därför tar ett järn varje dag, men det skämtet är både gammalt och stämmer illa på mig då jag inte dricker alkohol.

Bröd och juicer mm var två saker jag kände att jag intog för mycket och tänkte att jag skulle sluta helt med och istället skulle jag äta mer frukt och mindre mängder av allt. Vi får se om det hjälper.

Så jag får njuta av vare av något annat. Jag kan tala om att det nog inte finns något jag alltid njutit av och trots att Warren Zevons råd ekar i skallen efter min brors kontakt med döden så vet jag att jag kommer fortsätta stressa upp mig över saker, klaga på mina nacksmärtor och psykiska smärtor, klaga över saker som stör mig och folk som stör mig mer. Jag är bara sådan, jag är en person som aldrig blir nöjd. Jag är ju bara en människa, en människa som visst inte alltid har det så bra.

Jag lovar trots detta att njuta av varje smörgås jag äter framöver, även det förhoppningsvis inte blir så många. Jag ska även försöka njuta av annat. Just nu ska jag försöka njuta av en god natts sömn i visshet om att min bror troligen överlever sin sjukdom.

Inga kommentarer: