Har Smedlund ingen koll?

En insändare från mig som finns med i måndagens Enköpings-Posten. Lite kortare än vanligt, men det är ju så EP:s chefredaktör vill ha det:

 

Moderaterna har Ingvar Smedlund som förstanamn på sin KF-lista i Enköping. Denne Smedlund var den som ivrigast ville lägga ner St Illiansskolan. Samma Smedlund hånade HBTQ-ungdomar och jämförde det hat de drabbas av med att ha ”fel” skolväska.

Nu springer Moderater runt med tröjor med HBTQ-vänliga slogans och kallar sig ett parti för HBTQ-folk. Moderaterna har även valaffischer där de säger sig vilja satsa på St Illiansskolan.

Frågan är om Smedlund inte har koll på sitt eget partis värderingar och åsikter och är en dålig representant för sitt parti och skulle bli en svag ledare av Enköping, eller om M slänger ur sig valfloskler för att städa upp och dölja Smedlunds fadäser och kraftiga brist på omdöme?

Alliansens hån mot Rombergaborna

Jag hade en insändare i EP förra veckan. Tänkte lägga ut den även här ifall någon missat den. Jag hade en förhoppning om att B-Å Gelin skulle kunna ge ett svar men han ids väl inte, han har j aldrig tidigare visat intresse för Romberga. Läste på Facebook igår att det tydligen var en lokal KD-politiker (inget namn stod men de är ju inte så många) så gav negativa kommentarer om Romberga i ett annat sammanhang. Ska kolla vidare vad det handlade om.
Det är bara så typiskt för alliansnissarna att tycka att Romberga är en cancersvulst. De kanske borde ta sig hit någongång och se att det finns villor, radhus, höghus, låghus, bostadsrätter, hyresrätter, lägenheter för gamla, lägenheter för unga. Vi har den vackra fickparken Blommans park och närhet till otroligt mysiga Fagerskogen. Romberga är en av de mer levande stadsdelarna. Folk är ute och går, sitter på gårdarna och pratar och fikar, arbetar i sina trädgårdar, umgås. Det finns många barn och om bara kommunen någongång får ändan ur vagnen och bygger klart lekplatser och andra ställen där de kan vara så blir Romberga ännu bättre.

Här är min insändare;


När kommunen beslutade sig för att göra sig av med Romberga IP så stod både Bengt-Åke Gelin (M) och den centerpartiske ordföranden i Upplevelsenämnden, Mona Örjes, i kommunfullmäktige och lovade att det skulle ordnas en ersättningsplan i Romberga.

Åren gick och inget hände. Sent i våras skapade man dock en ersättningsplan. Det sade åtminstone Gelin i Kommunfullmäktige då miljöpartisten Susanna Hedman ställde frågan till honom. Jag tror inte jag var den enda Rombergabo som inte hade en aning om att planen finns eller var den är belägen. Det var inte kommunens jobb att informera om att det ordnats en ny plan, sade Gelin. Det hördes att han själv inte hade en aning om var den fanns och besökt den hade han inte gjort.

Under en promenad i mitt närområde lyckades jag dock lokalisera den och jag vill uppmana alla, inte bara Rombergabor, att besöka denna nya idrottsplan. Då får ni se alliansens senaste hån mot de boende i Romberga.

Den sk.planen består av ett litet fotbollsmål på en stubbåker som inte är mycket större än målet som står på den."Planen" är så ojämn att det är enklare att vricka foten på den än att slå en rak passning. Dessutom så är "planen" på två sidor omgärdad av ett stort dike. Det är bedrövligt att Gelin på allvar verkar tycka att han och hans allianskamrater gjort rätt för sig.

Det är definitivt inte en plats för spontanidrott och lek och glädje, det är en potatisåker.

Som oppositionspolitker boendes i Romberga borde jag inte vara förvånad. Under de år jag bott i Romberga så har inga politiker från den nuvarande alliansen varit det minsta intresserade av Romberga. Jag tror de flesta av dem inte ens har varit här, om det inte varit för att äta snabbmat eller ragga väljare någon gång vart fjärde år.

Romberga är den bortglömda stadsdelen hos allianspartierna som nu styr Enköping. De bryr sig helt enklet inte om oss som bor här. Bristen på respekt för Rombergaborna visade FP även inför förra valet då man istället för att vilja bygga lekplatser i Romberga sade att barnen kunde leka på gatan, "Reclaim the streets" kallade man det.

Det är dags att Enköping börjar styras av partier och politiker som bryr sig om alla stadsdelar och ser Romberga för vad det är; En mycket trevlig stadsdel med många barn och ungdomar och stor variation vad det gäller bostadsformer och boende. Det måste bli slut på alliansen tokigheter och brist på respekt för medborgarna.

Njut av varje smörgås

Njut av varje smörgås. Det var rådet som Warren Zevon gav innan sin död; "Njut av varje smörgås". Kanske är det lättare att göra då man är i hans sits. Han visste att han skulle dö. Läkaren hade gett honom viss tid innan sjukdomen skulle svälja hans sista uns av liv. Kanske är det en bra sak att veta när man ska dö. Kanske skulle det göra att människor vågade leva livet fullt ut?! Fast kanske skulle vissheten om ens dödsdag leda till att man gjorde skadliga saker som i slutändan var det som ledde till att man dör den dag man ska. Om du som 20-åring fick reda på att du skulle dö då du var 42, skulle då ett eventuellt ändrat livsbeteende för att leva det korta livet till fullo vara det som gjorde att du dog och hade det kunna vara så att din dödsdag skulle komma då du var 93 ifall du hade levt ditt liv som du gjorde innan du fick reda på dödsdagen?

Oavsett om det vore bra eller dåligt att veta vilken dag man dör så är vi inget vet om det och inte kan få reda på det innan det är försent. När Warren Zevon fick reda på hur kort tid han hade kvar så var det försent eftersom han var döende. Kanske hjälpte det honom att få ett bra avslut med livet och de i det, men det var ändå försent att ändra det som gjorde att han var döende.

Njut av varje smörgås.

Jag undrar om min bror njutit av varje smörgås och det var det som gjorde att han fick en chans att leva vidare? Eller kommer han att njuta av dem mer nu efter att ha varit så nära döden? Han insjuknade snabbt i onsdags och kördes med ambulans till sjukhuset. I sista sekunden har läkaren sagt. Hade han, som man kanske gärna gör, lagt sig för att vila istället för att lyssna på sin fru och ringt ambulans så hade min bror inte haft fler chanser att njuta av en smörgås. Så nära var det. Proppar i båda lungorna kunde ha lett till att hans båda tonårsbarn för tidigt mist sin pappa.

Själv äter jag inte smörgåsar längre. Jag har försökt sluta helt i många år då bröd är en av orsakerna till min övervikt, men det har varit svårt. Efter att tidigare i somras själv uppsökt sjukhus för att jag inte alls mådde bra (inte samma drama som vid min brors sjukhusbesök, men trots detta var ett sjukhusbesök nödvändigt) så har det blivit lättare att inte äta bröd. Mina värden var relativt OK, men sockret och järnet behövde jag tänka mer på. Mer av det ena och mindre av det andra. Här kunde jag försökt vara rolig och skrivit att jag nu därför tar ett järn varje dag, men det skämtet är både gammalt och stämmer illa på mig då jag inte dricker alkohol.

Bröd och juicer mm var två saker jag kände att jag intog för mycket och tänkte att jag skulle sluta helt med och istället skulle jag äta mer frukt och mindre mängder av allt. Vi får se om det hjälper.

Så jag får njuta av vare av något annat. Jag kan tala om att det nog inte finns något jag alltid njutit av och trots att Warren Zevons råd ekar i skallen efter min brors kontakt med döden så vet jag att jag kommer fortsätta stressa upp mig över saker, klaga på mina nacksmärtor och psykiska smärtor, klaga över saker som stör mig och folk som stör mig mer. Jag är bara sådan, jag är en person som aldrig blir nöjd. Jag är ju bara en människa, en människa som visst inte alltid har det så bra.

Jag lovar trots detta att njuta av varje smörgås jag äter framöver, även det förhoppningsvis inte blir så många. Jag ska även försöka njuta av annat. Just nu ska jag försöka njuta av en god natts sömn i visshet om att min bror troligen överlever sin sjukdom.

Parkering i Enköping

Jag läder i dagens Enköpings Posten att man pratat med Tomas Svensson på VTI om en rapport han gjort som visar att gratis parkering missgynnar handeln i städer. Den rapport jag tror man pratar om är den de gjorde på uppdrag åt Linköping Kommun. http://www.vti.se/sv/publikationer/pdf/parkering--politik-atgarder-och-konsekvenser-for-stadstrafik.pdf

 

Är så inte fallet så får EP eller andra gärna rätta mig. Gillar att läsa rapporter mm och läser gärna den rätta isf.

 

 

Jag säger inte att den litteraturstudie som Tomas med kollega gjorde har fel. Jag säger inte heller att EP:s artikel har fel. Jag ställer mig bara lite tvekande till rapportens validitet i en kommun som Enköping.

rapporten är som sagt gjord på uppdrag av Linköpings kommun. Linköping är Sveriges 5:e största kommun med dryga 150 000 invånare. I tätorten bor lite drygt 100 000 invånare. Den kallas i rappoten för en medelstor svensk kommun. Som femte största kommun i landet kan det låta konstigt att man är medelstor men det är troligen relaterat inte baar till storleksskillanden till de stora kommunerna som exempelvis Stockholm, utan även till de utländska städerna som nämns i rapporten.

 

I EP står det att Enköping skulle vara en medelstor svensk kommun. Det är kanske vad folk i allmänhet tycker och säkerligen vad EP:s reporter själv ser Enköping som. Men sett till vad rapporten definierade som en medestor svensk kommun (Linköping) så är Enköping långt från att vara en medelstor kommun. Med 40 000 invånare (26% av Linköpings invånarantal) i kommunen med en tätort med bara lite dryga 20 000 invånare (lite dryga 20% av invånarantalet i tätorten Linköping) så är Enköping definitivt en småstad. En liten kommun som borde ha mycket mer gemensamt med andra småkommuner som Strängnäs (knappa 35 000 invånare och Trollhättan (46 000 invånare) än med "medelstora" kommuner som Linköping.

 

Att jag nämner just Strängnäs och Trollhättan är för att de är två kommuner med fri parkering i centrum. Strängnäs har 2 timmar fritt (och bara ett par gator ifrån är det obegränsad tid) medan Trollhättan har 30 minuter fritt och 1 timme fritt beroende på vilka platser man står på. I båda dessa kommuner anser man att den fria parkeringen gynnar centrumhandeln. Därmed inte sagt att det skulle göra detsamma här i Enköping.

Jag har nog aldrig varit i Trollhättan, men vad detgäller Strängnäs så har de ett större utbud av större affärskedjor än vad vi har i Enköping.

 

Att kalla Enköping för mdelstor kommun är baar löjligt. Åtminstone om det är vad Linköping kallas. Jag har bott i dryga 6 år i Linköping och det är en stor stad och kommun. Stor på flera sätt där Enköping inte kan eller någonsin kan mäta sig. När jag bodde där märkte jag dock att det fanns mycket småstadsmentalitet i invånarna, men det var framförallt hos de äldre (som levde där innan Linköping växte) och hos sådana som bosatt sig i staden efter avklarade universitetsstudier. Tätorten Linköping har en helt annan uppbyggnad än Enköping, där centrum egentligen kretsar runt torget och något kvarter åt ena eller andra hållet. Så jag kan som sagt inte på något sätt förstå hur man kan dra paralleller mellan kommunerna.

 

Däremot håller jag till fullo med VTI-rapporten att utbudet är viktigt och det är där jag tycker det stora felet i Enköping finns. För mig finns inget som lockar i centrum, och de butiker och kedjor jag kan tänka mig att besöka, handlar jag så sällan i  så jag klarar mina behov då jag besöker andra kommuner och köpcentrum där jag dessutom kan handla i andra butker som saknas i Enköping.

Hade det inte varit för "Sossar på torget" och enstaka bankbesök, så skulle jag aldrig ha anledning att åka till centrum.

 

Jag tänker inte utveckla mina tankar om vad jag tror skulle vara bra för handeln i Enköping (men jag hade mer än gärna sett att det planerade köpcentrumet i Myranområdet blivit av) då jag inte är expert eller ens kunnig inom området. Jag gillar bara att läsa rapporter och kanske läste jag någon annan än vad som hänvisas till i EP idag men då får jag väl skriva ett nytt nlägg sedan.

 

Enköping är en småstad, en liten håla, och det får vi acceptera och skapa våra idéer och politiska beslut runt.

 

Min apné och jag

Jag har så länge jag minns snarkat rejält. Detta har ökat i takt med att vikten gått upp. Folk som hört mig snarka har även under många år påpekat att jag får korta andningsuppehåll under sömnen. Med tanke på att jag emellanåt nickar till framför TV:n och liknande så har jag fått tipset att kolla upp om jag har sömnapné. Det har jag gjort också, men tyvärr enbart på lasarettet i Enköping. Jag har 6-7 gånger fått hem utrustning som ska mäta andning, snarkning mm. Varje gång har jag under natten tagit av mig utrsutsningen utan att vara medveten om det men det har oftast varit eftger ett par timmar så de har (säger de) kunnat registrera tillräckligt och sett att jag inte har apné.

I våras bestämde jag mig för att se till att få en remiss så jag kunde sova en natt på akademiska under övervakning och så skedde i tisdags.
Jag kom dit 21 på kvällen och fick sitta i mitt rum och kolla på brasilien - Mexico ett tag innan jag hämtades och togs in i ett rum där man satte på elektroder som skulle mäta sömnen. Det var 5 elektroder i ansiktet, 4 bakom öronen, 4 uppe på skallen, 4 på benen mm. Så jag var helt täckt elektroder och sladdar som hängde överallt från mig. Sedan var tanken att jag skulle sova med detta. Jag trodde aldrig det skulle gå, då rörligheten var liten samt att jag även filmades hela natten.

Jag vaknade flera gånger men lyckades iaf få till nära 6 timmars sömn. På morgonen, efter en promenad i Stadsträdgården i Uppsala, så fick jag sedan mina resultat.

De flesta brukar anse att gränsen går vid 5 andningsuppheåll per timme, övr det ska det kalals apné. Sköterskan sa dock att då skulle man täcka in ungefär 25% av den manliga befolkningen och på akademiska hade man satt gränsen vid 10. upp till 15 andningsuppehåll ansågs lättare, mellan 15-30 så var det inte så allvarligt men borde ändå behandlas. Har man över 30 andningsuppehåll i timmen så anses det allvarligt och måste behandlas. Jag hade 55 i timmen, alltså 1 i minuten i snitt. Men då jag låg på rygg, som jag hade gjort 55% av natten, så hade jag hela 85 andningsupphåll i timmen. Nära 1 pr minut och med tanke på att de längsta var på ca 30 sekunder så kan ni förstå att det där med att andas inte var något min kropp sysslade mycket med. Det ledde till bl.a. låg syresättning i blodet, jag var nere under 72% som minst.

Så nu ska jag behandlas är tanken. Förutom att jag ska ner i vikt och är förbjuden att sova på rygg (inget jag gör frivilligt) så ska jag få en CPAP-apparat som jag ska ha under natten och som ska hjälpa mig att få luft.

Det är jättebra att jag äntligen fick kollas upp och få hjälp. Tyvärr visar det hela en sak jag tidigare redan ansett, att man är helt inkompetenta på vissa avdelningar på lasarettet i Enköping. Sköterskan på Akademiska sade att han inte fattar hur man kunnat missa detta i Enköping då det är en kraftig apné jag har. Den är så kraftig att jag kommer få förtur till en CPAP-apparat.

En del av de symtom jag har av apnén har jag tidigare tillskrivit ångesten, men det behöver inte vara så nu. Inte heller behöver de toalettbesök jag gör på natten behöva bero på problem med blodsockret, som läkarna i Enköping alltid sagt, det är nämligen ett vanligt symtom vid sömnapné.

Skönt att få bekräftat det jag egentligen visste; att jag sömnapné. Inte kul att höra att den är så allvarlig dock. men... jag är ju van att inte må så bra så jag lär väl överleva detta också.

Roligt möte

Först en disclaimer: Jag använder fejkade namn i detta inlägg så att ingen kan anklaga mig för påhopp eller liknande :)

Ibland är världen liten. Jag befann mig vid ett köpcentrum närliggande kommun. Där fanns även ett par personer som ville locka folk att rösta på deras parti (M) i EU-valet. En äldre man med M-jacka (Evert) talade med en man i min ålder om EU-valet. Evert frågade om mannen röstat och fick till svar att han redan röstat och att det var FP han röstat på. Evert sa då "Det är bra att du röstat. Man får rösta på vad du vill, bara man röstar. Så slipper vi kanske de invndrarfientliga partierna i EU".
Jag tyckte det var ett så bra svar så när Evert närmade sig mig så tänkte jag att jag för en gångs skull kunde vara trevlig mot röstjagare och inte bara fly iväg.
När jag sade att jag redan röstat och jag gjorde det på S, så frågade Evert varför. Jag förklarade bl.a. att jag var S-politiker i Enköping. Det tyckte Evert var kul, för hans son bor tydligen här. Jag fick ett namn (ganska vanligt men ingen jag kände till) och Evert berättade med ett leende att han misslyckats med sin son, för han röstade alltid S och/eller V.

Evert konstaterade "Ni har ju Berit Banan som kommunalråd". Jag svarade jakande ch sade att hon ju avgår efter valet samt att vi självklart tror och hoppas att vi i S tar över.

Det visade sig att Evert inte bara kände till "Berit Banan" utan hade koll på Enköpings politik överhuvudtaget. Jag förstod det som om han och sonen pratade mycket politik och då även det som händer i vår lilla stad. Evert visade sig nämligen känna till "Ingolf Stencil", som ju tar över efter "Berit". Evert sade att "Ingolf" verkar vara en lömsk en och "Han har ju redan gjort bort sig".

Evert hade hört talas om HBT-inlägget "ingolf" gjorde i KF och inte bara det. Det visade sig att han läst min insändare i Enköpings-Posten. Hur vet jag inte men jag misstänker att han sett en tidning hos sonen eller om sonen delat med sig av det som händer i Enköping.

Kul iaf.. inte nog med att jag för en gångs skull talar med en Moderat, han kände dessutom till politiken i Enköping OCH han hade läst min insändare i EP.


Liten värld och slumpen slumpar sig lite hur den vill :)

Mani och första maj

Jag fick ett mail från en person som jag inte är nära bekant med, men som jag vet vem det är. Denne person frågade mig varför jag bloggar så sällan och varför det är så få politiska inlägg.
Jag kan ge ett enkelt svar på detta. Jag mår inte tillräckligt bra. Varken för att blogga eller  tänka politik. Eller... tänka orkar jag väl, men sätta mig in i den känns övermäktigt just nu.
Dessutom är det så att sedan jag bytte från Skolnämnden till Socialnämnden så har jag mindre att skriva om eftersom det mesta intressant är sekretessbelagt i Socialnämnden.

Det var också därför det inte heller i år blev första maj för mig. Jag kände att vara bland mycket folk, vare sig jag gick i tåget eller bara kom till Skolparken, inte var det bästa för mig. Att det sedan var iskallt och snöade på natten underlättade mitt beslut.

I veckan kommer jag att ha avstämningmöte med psyk, FK och Saraprojektet. Jag har provat att arbetsträna och det gick inte bra. Inte bra alls...
Gården jag var på är det inget fel på. Personalen är alltid supertrevliga och har bra förståelse för min sjukdom och vad som krävs för att kunna testa att jobba. Problemet var att hela situationen stressade upp mig. Jag fick kraftigare ångest, hade svårare att sova och dessutom har jag nu fått kraftigare bortdomningar i ansiktet. Dessa består av att ansiktet, framförallt vänstra halvan, domnar bort. jag tappar känseln och allt börjar hänga. Man kan se det enklast på att munnen börjar hänga men jag har även märkt lite problem med att ögat hänger konstigt. Det är nästan helt säkert att detta beror på stress. Innan arbetsträningen hände det ibland att munnen hängde och att jag var bortdomnad upp mot nästippen. Det skedde dock inte ofta. Nu domnar hela vänstra halvan bort, främst från kindbenet till munnen, men även hals och nacke domnar bort. Det sker dessutom mycket oftare. Jag har pratat med läkare om det och bästa rådet jag fick var att vänta och se hu det utvecklas då en stressfaktor, arbetsträningen, försvinner. Jag får se vad som sker.

Det jag politiskt mest tänkt på senaste tiden är hur illa det blivit sedan psykiatrin i Enköping togs över av Landstinget. OK, jag vet att vissa fått det bättre då de slipper en läkare (som det ju stått om en del i tidningar) men Landstinget har valt att köra med hyrläkare som är här ett halvår var (om ens det). Det fungerar inte. Jag har nu haft kontakt med tre olika psykiater sedan landstinget tog över driften i juli ifjol. Hur ska man bygga upp en kontakt och få den bästa hjälpen när det är så? Har man tur hinner man få två träffar med psykiater under det halvåret de är här eller så kanske man kan få en telefontid. Om man hinner.
Jag har därför bestämt att jag kommer söka mig till ett privat alternativ, troligen i Uppsala. Det finns de som frikort gäller hos, så det kostar mig inte mer. Jag kanske då kan få en läkare som hinner sätta sig in i mitt fall, en läkare jag kan bygga upp en relation till och kanske få lite vettigare hjälp än vad det är nu.

Ett stort problem med att träffa olika psykiater hela tiden är att de, liksom de flesta andra läkare man träffar, gillar att ställa diagnoser och har sina favoritdiagnoser. Så var det med den norska läkaren jag gick till på Akademiska. Han var helt säker på att min ångestsjukdom berodde på PTSD efter en bilolycka 1993 (då jag fick min nackskada). Att det sedan yttrade sig först 2001 sade han var helt normalt (det var ju Posttraumatiskt ju). Det är dessutom en olycka jag sällan, om ens någonsin tänker på, men det var inte heller ett hinder. En googling på läkarens namn då jag kom hem visade att denna läkare skrivit mängder av avhandlingar och annat om just PTSD och forskade inom det. PTSD var vad han kunde och då försökte han passa in alla patienter i den fållan.

Lite på samma sätt är det nu. Den senaste psykiater jag träffade här i Enköping sade att jag har Bipolär sjukdom (det som även kallas mano-depressivitet) och ville ge mig extremt starka antiepileptikumtabletter med kraftiga och vanligt förekommande biverkningar. Tidigare fick jag antiepileptikum av en läkare som ville kolla om jag var bipolär men det gick inte bra. Har inte sått så dåligt av några tabletter. Dessutom var det antiepileptikum jag åt i en forskningsstudie om bantning när jag för första gången fick ångest. Att jag skulle vara bipolär har slagits bort som heltokigt av de tre läkare jag haft innan denna senaste. Jag håller med. Tittar man på kriterierna för Bipolär sjukdom står det att man måste haft en manisk period följd av hypomani eller en depressiv period. Jag har aldrig haft maniska perioder. och definitivt inte hypomani. Att jag ibland känns stressande och pratar fort samt att jag säger att hjärnan rusar ibland beror på stressen i första hand.

Kriterierna för att kunna ställa diagnosen för mani eller hypomani är att minst tre av följande symptom, samt att man har en stämningslägesförändring:

• Ihållande förhöjt stämningsläge eller irritabilitet under minst en vecka  (irritabilitet har jag, men det är även ett symptom på stress och utbrändhet mm. Dessutom är det bara kortare perioder så sker)
• Grandiositet och förhöjd självkänsla (Definitivt inget jag har. Snarare slår jag ner mig själv och minsta beröm jag får förkastas som något personen inte menar)
• Minskat sömnbehov  (Nej, jag sover mindre, men behovet finns. Jag är istället trött och aldrig utvilad och det leder också till min irritabilitet)
• Talträngdhet  (Betyder att man är indiskret och snackar mycket. Pratar mycket gör jag men indiskretion är inte min grej och jag har alltid pratat mycket då jag blir ivrig)
• Lättdistraherbarhet och tankeflykt (Har jag inte heller. På samma gång som mina tankar ibland går åt annat håll så är jag enormt medveten om här och nu. Främst beror detta på mitt otroliga kontrollbehov)
• Ökad målinriktad aktivitet (Jag klarar inte ens av att ha målet "Diska" en dag. Jag kan dra mig flera dagar för att skriva ett mail eller vad som helst. Prokratination är mitt mellannamn. Så det blir ett nej också)
• Psykomotorisk agitation (Jag har inte heller några omedvetna kroppsrörelser eller beteenden. Inte vad jag sett iaf :) )
• Hängivelse åt lustbetonade aktiviteter som har potentiellt negativa konsekevenser (Detta är vanligt även i ångestsjukdomar. man gör saker för att döda ångesten och för att tänka på annat. Jag har mitt spelande och det kan ju ha negativa konsekvenser men inte på det sätt så det blir sjukligt. Vanligt här är annars översexualitet, köpgalenskap mm och jag som kallats asexuell av fler än en och som inte brukar handla för mycket passar det inte in på).

Så.. mani kan vi glömma och då även bipolär sjukdom. Så jag hoppas att läkaren inser detta eller så får jag fixa "a second opinion" då jag söker sjukersättning.

 

hmm... skulle skriva om något mer men då jag kom till stycket om Mani så tappade jag orken och glömde vad jag skulle skriva. Så är det ofta... jag har koncentrationssvårigheter då jag bl.a. läser en bok. Det är därför jag oftast läser i badet. Då låter jag det heta vattnet koppla bort mig och lindra det onda och stela, och samtidigt kan jag inte fly någonannanstans utan kan fokusera tankarna på boken.

men det var inte det jag skulle skriva... äh... kommer väl på det senare och då blir det ju ett nytt inlägg :)