Svettnatt

Jag trodde jag skulle slippa dem nu. Det är nästan ett år sedan men nu i natt kom den tillbaka: det jag kallar svettnatt.
Svettnatt är då jag vaknar dryga timmen efter jag gått och lagt mig och jag svettas som om jag suttit en bastu. Det har inget med värme i rummet eller vad jag sover i. Det enda som skapar dessa svettnätter är ångest, rejält jävla fucking kraftig ångest.

Ibland kan jag känna hur det sveper över mig, svettningarna börjar alltid nere vid fötterna och sker enbart då jag lagt mig (men kan förekomma om jag halvligger på soffan framför TV:n också). Det sveper in nerifrån, vandrar snabbt uppåt och sedan tar ångesten en stor tugga, sväljer mig och äter upp mig för att spotta ut mig igen. Då rinner svetten och sängen är blöt som en bassäng.

Det har inget med värme eller min kroppshydda att göra. Det enda som det beror på är ångest, ångest och mer ångest.
Vissa gånger kan det känna skönt efteråt. Som om ångesten genom svetten rinner ur min kropp. Men för det allra mesta sitter den kvar. Ibland lurandes i ett hörn, beredd att slå till igen då jag börjar andas ut och känna mig säker, ibland släpper den inte det grepp den har, det bett den har inne i mig och som ett halvskadad antilop med ett lejon hängandes på sig så ger jag så sakteliga upp. Det går inte att kämpa emot och ångesten får fortsätta att slita söner mig resten av natten.

Så är det nu. Förutom svettningarna så vaknade jag med ont i bröstet och andnöd. Som om jag sprungit 2 maraton för att rädda mitt liv. Ångesten släpper inte och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Till slut blir det ändå sängen, men nu är ångesten för stor och sängen för blöt av svett.

Jag trodde som sagt att jag skulle slippa dessa svettnätter då jag inte haft dem på länge, även om jag haft mycket ångest. Men efter att jag börjat arbetsträna så ökar ångesten dag för dag, sekund för sekund. Det fungerar inte. Så här kan jag inte tvingas ha det mer.


Bang Bang he shot me down, Bang Bang I hit the ground.

Du föds och lever ensam

Jag älskar spanska filmer och spansk musik. Till viss del beror väl detta på att jag älskar Spanien, men det finns en speciell spansk känsla av vemod och sorgsen djuphet som passar bra med den sinnestämning jag har i mitt liv.

 

En av mina favoritgrupper från Spanien heter El canto del loco (betyder typ "Den galnes sång"). De har gjort en låt som heter "Puede ser" ("Det kan vara så"), som har en fin text som jag känner igen mig i.

 

Jag kan inte spanska. Jag förstår en del som jag hör och jag förstår mer då jag läser, men det är allt. Men det hindrar mig inte från att snappa upp tillräckligt mycket i vissa låttexter, så jag förstår andemeningen. Därefter finns bl.a. googles översättningsprogram för att hjälpa mig förstår mer :)

 

Och för att hjälpa er förstå så har jag med lite hjälp gjort en översättning av texten. kan ni mer spanska och tolkar något annorlunda så ropa gärna till :)

 

Spela videon också så hör ni att både musik och text är bra. Framförallt stycket:

De leker med dig,
De krossar din kärlek,
De lämnar dig ensam, helt ensam.

är något jag känner igen från mitt liv.

 

 

 

 



 

Jag vet inte om det fortfarande finns vänner
eller om kärleken existerar
Eller om jag kan räkna med dig
då jag behöver prata om smärta

Eller om någon lyssnar
då jag höjer min röst
så att jag inte känner mig ensam

Det kan vara så att livet leder mig till solen
Det kan vara så att det onda dominerar dina timmar
Eller att ditt skratt övervinner smärta
Det kan vara så att det är dåligt idag

Jag gör upp mina planer
Jag lär mig om mig själv
Jag söker min plats
Jag börjar få kontroll

 

De leker med dig,
De krossar din kärlek,
De lämnar dig ensam, helt ensam.

Du föds och lever ensam

Något kan bli bättre
Jag kan finna något
Något som ger mig uppmuntran
som kan få mig att se framåt

 

Och jag vill föröka uppnå det
Och jag vill bara minnas
Och ta mig den tiden nu
Så det kan hjälpa mig att betvinga det
Så jag kan få din tillgivenhet

 

 

 

Orginaltexten på spanska:

 

No sé si quedan amigos
y si existe el amor,
si puedo contar contigo
para hablar de dolor,
si existe alguien que escuche
cuando alzo la voz
y no sentirme sola.

Puede ser que la vida me guíe hasta el sol
puede ser que el mal domine tus horas o
que toda tu risa le gane ese pulso al dolor,
puede ser que el malo sea hoy. 


Voy haciendo mis planes
voy sabiendo quien soy,
voy buscando mi parte
voy logrando el control, 

van jugando contigo
van rompiendo tu amor,
van dejándote solo

naces y vives solo 

Algo puede mejorar,
algo que pueda encontrar
algo que me de ese aliento
que me ayude a imaginar

y yo lo quiero lograr,
ya no quiero recordar,
y darle tiempo a este momento
que me ayude a superar
que me de tu sentimiento. 

Inga svar

En bekant påminde mig om en sak. Jag skrev ju mail till flera av partiets representanter i Riksdagen med de frågor jag ville ställa Löfven då han var i Enköping. Hade nästan glömt bort att jag mailade dem.

Och... nej... inga svar kom. Ingen av de S-politiker jag mailade till iddes svara. Inte ens ett svar om att de läst det men inte haft möjlighet att svara kom.

Lite tråkigt....

Ibland lönar det sig

Härom månaden var min motion om QR-koder uppe i kommunfullmäktige. Jag skrev om det då i inlägget http://wedesosse.blogspot.se/2013/12/betraktelser-fran-bakre-bank-december.html

 

Upplevelsenämndens AU hade sagt nej till den  så jag debuterade i talarstolen i ett försök att försvara min motion och visa att QR-koder trots allt var något bra för kommunen, samt att jag hade en del kritik på själva motionssvaret då det bl.a. saknades uträkningar av kostnader mm, men ändå påstods det hela bli för dyrt.

Efter långa diskussioner och avslagsyrkanden från nämndens ordförande, Mona Örjes, och från SD så gick Bengt-Åke Gelin upp och sade att han yrkade återremiss av ärendet, tydligen påverkad av diskussionen och min partikamrat Jesper Englundhs demonstration av QR-koder.

Då kändes det värt ångesten som talarstolsbeöket gav och jag kände mig ganska nöjd.

 

Idag ska ärendet varit upp igen i Upplevelsenämndens arbetsutskott och det svar som kommit från förvaltningen gör att det känns som om det var värt det att det lönade sig att jag vågade och orka stå upp för min motion. Nu kan ju AU gå emot tjänstemännen ändå men nu har det iaf inkommit svar från förvaltningen med kostnadsanalyser samt ett bifall till en förstudie där man säger att bl.a. konst, historiska byggnader, parker och evenemang kan komma att kodas. Sedan ska man anlysera hur QR-koder används för att då eventuellt införa det permanent.

 

Så länge det görs på ett bra sätt så hoppas och tror jag att kommunen kommer att se att QR-koder utnyttjas. Tyvärr har vi, som det även påpekas, en kass hemsida i kommunen, men det är väl tanken att den ska ändras så den funkar i en mobil version också framöver.

 

Kul att det efter avslaget från nämnden förut har lett till en annan syn från förvaltningen och det visar väl lite på vikten av att kolla upp kostnader mm innan man avger svar. Det visade sig nämligen inte vara så dyrt. Kul dessutom att de tog emot kritiken om det dåliga svaret och nu har lagt ned tid på att kolla kostnader och annat.

 

Vill ni läsa förvaltningens svar så hittar ni den under punkt 9 i handlingarna: https://w3d3.enkoping.se/__D2_DOWNLOAD__/964c9c74-c52c-4dd5-abf1-310857a5d4a2/Kallelse_UPNAU_11_mars_2014_med_bokmarken_och_PUL.pdf 

 

 

Även om AU inte ännu sagt ja (men gör de det så lär även nämnden bifalla motionen), så känner jag mig nöjd. Det är jobbigt och svårt för de flesta att stå i talarstolen i KF de första gångerna (eller alla gånger t.o.m.) och för någon som har den kraftiga förväntansångesten som jag har så blir det än jobbigare. I min sjukdom ingår att jag tar ut allt innan det sker, både negativa och positiva möjligheter snurrar i skallen och för varje besök utanför dörren, oavsett om jag ska till affären, på möte eller bara kasta sopor så har jag hundratals (om inte mer) scenarion för att vara förberedd på vad som kan hända. Jag vet att man aldrig kan vara helt förberedd men för att dämpa eventuell ångest så måste jag göra på detta sätt. Även fast det leder till ångest det också.

Jag måste vara förberedd på om det som kan hända;  om jag möter någon granne i hissen, om någon jag känner hälsar på mig i affären, om jag inte får sitta där jag vill (och mår bäst) på ett möte. Ska jag t.ex. på ett KF-möte så ingår det i den långa planeringen tankar på hur jag ska ta mig dit och vad som kan hända på vägen dit, var jag ska kunna sitta om "min" plats är upptagen, hur jag hälsa och titta på folk mm mm. Det är helvetiskt jobbigt men det är därför det gör mig sjuk. Jag känner att det är bättre att lägga mycket energi och ångest på att vara förberedd än att mötas av något jag inte vet hur jag ska kunna hantera (även fast det sker allt för ofta).

Så för mig var det en stor sak att gå fram i talarstolen och flera dagar gick åt till att endast förberda mig, samt 2-3 dagar efter för att hantera den ångest det trots allt gav.

 

Men denna var det värt det känns det som och det ger en liten kick. Dock innebär det inte att det blir lättare framöver. Bifalls motionen i KF så blir det min tredje motion (även fast den första skrevs och inlämnades av Lars van Aller, men det var innan jag visste om jag kunde stå med eller inte på motioner) som får bifall och jag är på väg med en till som ska in i vår.

Så det gör att jag ändå är nöjd med min första mandatperiod. Nu får vi se om det blir en fortsättning efter valet och om det isf blir i opposition eller inte.

Go out with a Bang, Bosse!

För mig är det lite förvirring och en stor del ångest för dagen. På tisdag tvingas jag ut i arbetsträning. Jag är inte friskare, snarare tvärtom. Jag har varit sjuk i 11 år och inte jobbat sedan 1995. Men nu ska jag ut och arbetsträna. Ingen tar hänsyn till mitt mående eller var jag är i min sjukdom. Det är att jag är på väg mot andra utförsäkringen och då slänger man in resurser och det är tydligen den sjukes fel om den inte är frisk nog att ta till vara på det som hittas på.
Jag ska vara på fritidsgården här i Romberga. 20 steg hemifrån så kan jag bara ta mig till hissen och ut så kanske jag kan ta mig 20 steg till. Jag känner Micke och Eva som jobbar där sedan tidigare, så det och närheten är orsakerna till arbetsträningen sker där.
Ärligt talat tror jag inte att jag klarar av det men jag kommer att ge det en fair chans. Min nya handläggare tror att bara för att jag kan gå på 2-3 politiska möten i månaden (en bra månad) så klarar jag av att jobba. men det är en jäkla skillnad. I politiken är jag ersättare och jag är med i bl.a. KF just under de förutsättningarna att jag är sjuk och kanske inte alltid kan närvara. Att jag kommer iväg på möten borde ses av FK som något bra. Det är en typ av KBT för mig. Att jag sedan kommit dit och sitter där innebär inte att jag mår bra. Kroppen sprängs ofta av ångest och emellanåt får jag proppa i mig mer än rekommenderad dos av mina mediciner för att inte ångesten och stressen ska ta över. Det har hänt fler än en gång att jag måste lämna möten innan de är slut.

Samma sak kommer det att bli med arbetsträningen. Även om jag tar mig dit så kommer jag inte slippa ångesten. Det är jag medveten om och har förberett mig på. Att ta sig dit är en stor sak men kroppen kommer vara full av ångest och stress och jag är beredd på en kanonsmäll efteråt.

Vi får väl se hur det blir. Kommer att uppdatera läsare via bloggen.


Förra tisdagen var en dag då jag mådde lite bättre, så trots att det var jobbigt som fan så tog jag mig upp i talarstolen på KF (KBT-träning i maxfart). Först lade jag fram min tanke om att det borde stå med adresser i ärenden som handlar om fastigheter och där nu bara fastighetsbeteckningen står. En fastighetsbeteckning säger inte ett dugg för de flesta av oss och ska vi förenkla för medborgarna (och oss politiker) så måste adresserna stå med. Eftersom jag inte var tjänstgörande fick Matz gå fram och göra ett riktigt förslag av det och det röstades igenom. Så det var ju kul :)

Senare kom min motion om källhänvisningar upp och då gick jag fram och tackade då jag förstod att församlingen skulle rösta på det sätt KSAU föreslog, så även denna motion bifölls. Kul att de idéer jag har går hem hos de som styr i Enköping :)


Vi i S lade fram ett förslag häromveckan som skulle öka budgeten för Skolnämnden med 10 miljoner. Pengar som skulle kunna göra att de avskedande som Moderaterna vill ha i skolan inte skulle behöva ske på ske, åtminstone på samma sätt. Vill vi ha bra resultat och elever som får fulla möjligheter att lyckas i livet så måste vi satsa på skolan. Detta håller inte styrande alliansen md om. De vill dra ned och sparka folk och vill inte göra något för att se till att vi får bättre resultat i skolorna.
Det är enda sättet att tolka det då allianspartierna röstade ned förslaget i kommunstyrelsen. Märkligt att de sätter partipolitik och prestige före viljan att hjälpa en skola som verkligen behöver hjälp.

Bosse Reinholdsson (Kd) sade (i frånvaro av Anna Wiklund, som passande nog smitit iväg på semester i USA) att kommunen i princip inte ändrar budgetar redan i februari. En princip som jag är säker på att vi inte klubbat igenom någon gång, utan endast lever i alliansskallar.
Han sade även att eftersom alliansen inte klarar av att fixa budgetar så har de sökt hjälp av SKL och man vill invänta de svaren. Något, som om det kommer, säkerligen inte dyker upp förrän det är försent att göra något denna mandatperiod och då skjuter man över problemen när vi tar över makten i september.

Men, Bosse R har nyligen sagt att han drar sig ur politiken efter valet (fast han lämnar öppet för en ersättarplats i KF, men det beror nog på att KF knappast har kandidater för att täcka om de får 2 mandat igen). Enligt Enköpings Posten säger Bosse att han "inte[är] förtjust i att som litet parti i en allians behöva stå upp även för vad andra tycker"

Då är mitt råd till Bosse; Go out with a Bang!! (Och för att förklara för Anna Wiklund och henens M-kollegor som inte kan engelska så bra så innebär det inte att jag vill att Bosse skaffar lugg och inte att han ska explodera).
Du har ju chansen nu, Bosse, att sätta avtryck och att bli ihågkommen på ett positivt sätt då du lägger av men politiken. Du behöver inte stå upp för vad M tycker i frågan om mer pengar till Skolnämnden. Ni i KD säger alltid att ni värnar om familjer och barn. Så då måste ni vara för att skolan ska få mer resurser och möjligheter att hjälpa kommunens barn till en bra framtid.
Så stå i så fall upp för det och se till att vi skjuter till pengar nu innan M gör något som inte går att reparera.

Våga Bosse, våga. Go out with a Bang. Sätt ett avtryck som mannen som vågade stå upp mot M och satsade på skolan. Visa att du har lite Cojones.

Mina frågor till vår näste statsminister

Igår var det Blommans födelsedag och för första gången firade vi i S här i Enköping Blommandagen till hans ära. Leif "Blomman" Blomberg var ju från Enköping och blev sedermera Metallordförande och biträdande minister.

 

Vi fick fint besök av Stefan Löfven, den man jag hoppas blir Sveriges nästa statsminister. Det var första gången jag såg och hörde honom i verkligheten och han ger ett annat intryck så än på TV. Något som självklart är positivt men även kan bero på att man sällan ser honom under lättsammare former på TV. Det gör man ju inte med nuvarande statsminster heller och han kanske är en avslappnad och kul kille privat eller vid liknande evenemang som det vi hade igår, men det tror jag inte.

 

Det skulle finnas utrymme för lite frågor till Stefan men att sitta och lyssna i ett rum med dryga 100 personer skapade som vanligt obehag hos mig så jag smet iväg efter Löfven talat klart. Det kändes inte som om jag kunnat ställa de frågor jag hade ändå och det var bara för jobbigt.

 

Men jag ställer dem här. Inte för att jag tror Löfven läser min blogg (eller snarare vet jag att han inte gör det), men jag vill genom mina frågor lyfta ett par saker som jag anser är viktiga inför valet. Allt handlar nästan bara om skola och jobb, men det finns annat som är mer viktigt för mig. Det är två frågor med en del bifrågor som jag hade tänkt försöka ställa igår.

 

 

1. 2012 dog ca 300 personer i trafiken i Sverige. Samma år tog 1523 personer livet av sig. Utöver dessa självmord rapporterades ca 8000 självmordförsök in, men där är mörkertalet stort då allt inte kommer fram. Även en del trafikdöda beräknas vara självmord.

Cirka 150 av självmorden 2012 begicks av ungdomar mellan 15-24 år, utöver det beräknas det att ungefär 10 ungdomar under 15 år tar sitt eget liv varje år.

 

Det är skrämmande siffror. 5 gånger fler döda via självmord än i trafiken. Statistik visar att självmorden minskar, men i en grupp ökar självmordförsöken, gruppen unga flickor och kvinnor. I denna grupp ökar även självskadebeteendet. Vi ser även i lokala undersökningar i skolan att det är vanligt med självskadande och att många ungdomar mår dåligt i skolan.

 

Nuvarande regering har satsat ca 100-150 miljoner per år på trafiksäkerhetsforskning. På suicidspreventionsforskning satsar man enbart 3 miljoner. 5 gånger fler självmord och man satsar 1/50 av resurserna på forskning för att minska självmorden.

Experter inom psykiatrin och suicidpreventionen säger att det finns många sätt att få ner självmorden (och försöken) men att det krävs mer forskning och mer pengar för att genomföra det som behövs.

 

Min fråga är följande;

Om du, Stefan Löfven, blir statsminister i höst, kommer du då att satsa mer på suicidpreventionsforskning och annat för att minska självmorden, självmordsförsöken och självskadebeteende, både hos unga och den äldre generation som också är överrepresenterade i självmordsstatistiken.

Jag förstår att du enkelt kan svara att detta är ett problem som vi kan titta på och liknande mumbojumbo, men har vi i partiet några konkreta planer och tankar inom detta område? Om inte, varför är det då?

 

 

 

2. Nuvarande regering har gjort livet värre och fattigare för bl.a. sjuka och pensionärer. Jag är själv långtidssjukskriven sedan dryga 10 år och närmar mig nu min andra utskrivning från sjukersättningen. S säger att man ska riva upp bortre gränserna i sjukersättningen, vilket förvisso är bra men hur snabbt kommer ni i en S-ledd regering att ändra på nuvarande regler? Hur prioriterat är denna fråga?

Även den ekonomiska biten måste förbättras för sjuka (både sjukskrivna och de med sjukersättning) och pensionärer. Under de senaste 10 åren har garantipensionen ökat mindre än en normal 2-rumslägenhets hyra har gått upp. Även andra priser ökar i takt med att friska, arbetande personer fått mer i lön och mindre skatt. De sjuka och gamla halkar längre och längre efter.

Jag kan ta mig som exempel. På de tio år jag varit sjuk och boende i min lägenhet här i Enköping så har min hyra höjts lite drygt 1000:-. Under samma period har min sjukpenning sänkts 500:-. Så redan där har jag förlorat 1500:- i månaden. Nu får jag bostadstillägg på ca 600 i månaden av Försäkringskassan eftersom min SGI är så låg. Moderatregeringen, som hatar bidrag har fått lov att införa detta bidrag för att de skurit så mycket i de sjukas ekonomi. M skapar ett bidragsSverige, samma sak som de säger sig hata.

Ett exempel är just hur SGI: räknas. Förut räknades den upp efter löneutveckling på det jobb man sjukskriven från, så är det inte nu. Nu räknas den upp ( eller ner när ekonomin inte är bra) på liknande sätt som garantipensionen. Det räcker inte

 

Garantipensionen har även den ökat för långsamt i Sverige. En ogift person under 65 års ålder får som mest 7881:- i månaden INNAN skatt. Sedan täcker bostadstillägg upp stora delar av hyran (upp till 5500:-). Alla som har lite vett i skallen ser att det är alldeles för lite. Priser, hyror mm ökar mycket mer än garantipensionen gör. Sjuka och gamla halkar allt längre efter. Många med sjukersättning har inte råd med tandläkarbesök, ny TV om den de har går sönder, reparationer av sin bil etc etc.

 

Jag kan inte tänka mig att vi i Socialdemokraterna vill ha ett sådant Sverige. MEN... kommer vi göra något åt det om vi får makten? Kommer vi att höja garantipensionerna? Det behövs en kraftig höjning för att det ska bli bra och rätt. När sker det i  så fall?

Vad har S för planer för att hjälpa de med svagast ekonomi så att de får ett drägligare liv?

Jag undrar dessutom om tidsbegränsad sjukersättning kommer att återinföras. En sådan med den möjlighet till hjälp att komma ut på arbetsmarknaden, som nu kommer in månaderna innan utförsäkring, skulle kunna bidraga till ett mindre stressfullt sätt för sjuka att ha möjlighet att börja arbeta igen.

 

 

 

Nu blev frågorna längre än om jag tagit dem muntligt, och jag räknar inte med svar. Jag kommer skicka länken till detta inlägg till Stefan och en del andra som jag känner till inom partiet som arbetar eller har arbetat med dessa frågor. Men en liten oviktig skit som jag får väl leva med mina obsvarade frågor fram till valet...

 

 

 

 

 

 

 

Sportens förfall

OS pågår för fullt. Men det är inget jag bryr mig så mycket om. Visst, det kan vara kul att se lite svenska medaljchanser och curling. Jag älskar curling. En fantastisk sport att spela och den perfekta TV-sporten.
 Men Tre Kronors chanser och matcher bryr jagmig inte om, samt en hel del annat.

De senaste åren har jag tröttnat rejält på att se sport. Förr om åren såg jag massor av fotboll men un ids jag knappt ens se landslaget. Ser jag någon fotboll så är det "mina" lag i spanska segunda eller lägre (exempelvis Murcia, Cartagena mfl.) eller isländska matcher som sänds live på nätet. Oftast är det kul matcher och oftare renare och roligare spel.

Men i övrigt blir jag mer och mer ointresserad av sport. Det känns inte som om det finns så mycket glädje i det längre, allt går ut på pengar. Det skapar fusk och oärlighet. Detta gäller i alla sporter och gör idrotten tåkigare att se.

För oss som hänger med i sporten som gamblers är detta med läggmatcher inget ovanligt. Även det händer i alla sporter. allt från tennisspelare som lägger sig eller "skadas" då de ligger under, travkuskar som stallkör eller lägger sig på upplopp då de själva spelat mm.
Främst är det inom fotbollen dock som det märks att det finns en hel del uppgjort. Jag har tidigare skrivit om när Enköping låg i Allsvenskan och spelare i laget satsade pengar mot sitt eget lag. Jag kontaktade lagledningen om det, men de ville inte lyssna och nu har för mycket tid gått för att det ska vara intressant.

Men dagligen ser man tips på läggmatcher. Och ofta stämmer de. Ibland är det lag som de senaste 10 åren vunnit sina hemmamöten mot varandra med samma siffor (man inser att 3 poäng var per säsong är gynnsamt, alltså), ibland är det lag som efter ledning i halvtid lägger sig i andra halvlek och förlorar så att ett högt odds på HT/FT-spel sitter.
Häromdagen spelade IFK Göteborg en träningsmatch i Portugal. Både Göteborg och deras motståndare hade innan denna match mött Steaua Bukarest. IFK kryssade medan andra laget slog Steaua. Det gjorde att IFK:s motståndare i nästa match ursprungligen blev favoriter. Två timmar innan match hade motståndarnas odds gått upp till dryga 3. När matchen startade rusade det till 12 och ända upp till 18 gånger pengarna. Spelbolagen tog emot minimala spel på Göteborg. De som hade spelet öppet, vill säga. Flera bookies stängde spel då pengar kom in.
De som sedan såg matchen insåg att det var en klar läggmatch dar motståndana gav Göteborg segern. Helt sjukt. 

Nä..ska de fuskas även i träningsmatcher så finns det ingen anledning att vara sportintresserad längre. Fusk, doping, läggmatcher mm förstör det roliga. Det sker överallt, både i toppserier och i gärdsgårdsserier. Läste ni inte i veckan om Italienska laget i motsvarande div 8 som gjorde 8 självmål i slutet av matchen för att gynna laget man mötte framför ett annat.

Sport börjar bli skit och ointressant.