lördag 23 maj 2015

Lördagsförvåningar

Läser lördagens Enköpings Posten och blir förvånad. Två gånger med bara ett par sidors mellanrum.

Först har ordförande i Kommunfullmäktige, Rolf Carlsson (S) skickat ett mail (som det låter är det skickat till andra än han tänkt sig) där han framför åsikten att ersättare inte ska få uttala sig i KF i ett sätt att få ner mötestiderna.
Helt vansinnig idé och uppenbart ett försök att tysta de mest talföra ersättarna. Nu tror jag förvisso att de andra i Socialdemokraterna är kloka nog att inse att det är fel väg att gå, men bara tanken tycker jag ska vara så främmande för alla i KF att den inte ens ska föras fram.
Som kritiker till idén skrivit så innebär en sådan regel att de ordinarie i partierna istället går fram mer och framför sina ersättarkollegors åsikter vilket på inget sätt skulle förkorta mötena, vilket Carlsson är ute efter att göra. Dessutom skulle det kunna kringgås genom att en ordinarie ledamot ”går hem” inför ett visst ärende om de har en ersättarkollega som har mer kunskap i ett viktigt ärende. Då blir ersättaren ordinarie och kan tala fritt.
Jag förstår överhuvudtaget inte varför man vill korta KF. Jag ser att EP:s chefredaktör också tycker att sammanträdena ska bli kortare. Men då ska man fundera på vilka KF är riktat till. Åhörare har ingen yttranderätt under mötet och kan inte påverka. Så är ett KF egentligen till för att roa åhörare? För dem finns möjligheten att påverka innan sammanträdena genom att läsa handlingar och prata med de lobba de politiker som ska ta besluten. Efteråt kan de sedan läsa om besluten för att se vad politikerna bestämt och hur invånarna påverkas av det.
Så egentligen måste KF ändå (även om man inte vill det) ses som en arena där politiker och partier försöker övertyga andra politiker och partier att tänka som dem, tänka om eller tänka vidare. Det finns ett antal människor som säkert följer varje minut av varje KF, men de är få relativt sett.
Nej, jag hoppas S inte lyssnar på KF:s ordförande utan inser att systemet som finns idag fungerar och inser att sammanträdena får ta lite tid. Tycker man det är för långa och tråkiga möten så finns ett bra alternativ; hoppa av och låt någon som är mer intresserad få ta del.

Det som dock förvånade mig med i EP var Socialnämndens svar på mitt Medborgarförslag om gratis eller rabatterad träning till sjuka och långtidsarbetslösa. Man hänvisar till den sk. ”Likställighetsprincipen” men jag tycker de gjort en märklig tolkning av den. Läser man lagtexten och kommentarer till texten som finns så ser man att den paragrafen är skriven som den är för att man ska kunna göra undantag.
Ett exempel är barn- och pensionärsrabatter på inträden till kommunala lokaler (ex. badhus)

Om jag förstår likställighetsprincipen och tolkningen av densamma rätt så innebär den personer i samma situation ska behandlas lika. Det är därför man kan ha olika rabatter för Barn, pensionärer, studerande, värnpliktiga etc mot vad de som inte ingår i dessa grupper får.
Socialnämnden skriver att man inte får särbehandla utan att ha stöd i speciallag, men där tror jag de har fel. Enligt tidiga lagförslag hade man tänkt skriva lagtexten ”Kommuner och landsting får inte särbehandla någon medlem utan lagstöd eller annan särskild grund”. Det ändrades dock så det i slutgiltiga lagtesten står ”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat”.
Detta just för att kommuner ska kunna göra objektiva undantag till regeln.
Lagen innebär alltså att om man ger sjuka och arbetslösa rabatter, så ska ALLA sjuka och arbetslösa få rabatt. Alla i samma situation ska behandlas lika. Som det är idag får vissa sjuka och arbetslösa, som hamnar i en viss åtgärd fri träning. Det skulle då istället vara ett större brott mot principen. Detta då inte alla sjuka och arbetslösa har möjlighet att hamna i denna åtgärd.
Det finns t.ex. beslut som ger kommuner rätt att låta pensionärer åka gratis lokalbuss, som har prövats och visat sig inte bryta mot ”likställighetsprincipen” då ALLA pensionärer i kommunen fick rabatten.
Jag hoppas något parti tar upp denna fråga då medborgarförslaget ska beslutas om i KF. Jag hjälper gärna till att få fram information. Om nu KF anser att orsaken till att man inte ska ge rabatterad träning till sjuka och arbetslösa är den som Socialnämnden anger så kanske det kan vara dags att överklaga besluten om pensionärsrabatter (och andra) i badhuset mfl. ställen.

lördag 18 april 2015

Vad känner du igen i Enköping?

När jag promenerar runt i Enköping så gillar jag att ta nya vägar och se mig omkring. Då ser man hel del som man kanske missar annars. Man ser ävcen saker man annars ser, men man kan se det ur en ny synvinkel. Jag fotar då jag ser något kul eller intressant och har nu 15 bilder som jag tänkte testa er läsare på.

Så jag gör en tävling av det. Maila svaren till mig på wedesosse@gmail.com . Jag garanterar ett Enköpingsrelaterat pris till den som har flest rätt. Tvivlar på att någon får full pott så skicka in även om det är flera ni inte kan :)

Sista dag att tävla 30 april.

En del är extremt lätta, en del svåra och en del hjälper det att vara gammal för att klara dem :)

OBS. Bild 8 och 10 ska vara på andra ledden, alltså stående bilder. Ni får vrida på skärmen :)


1. Vad brukade finnas på andra sidan av denna klocka?
 
 
 
2. Vad för "god" butik fanns här tidigare?
 
 
 
3. På vilken gata kan man finna denna ingång till en trädgård? 
 
 
 
4. Var finns detta konstverk i Enköping?
 
 
 
5. Var kan man finna dessa gamla hus?
 
 
 
6. Går man in på andra sidan av detta hus kan man äta gott. Vadå?
 
 
 
7. På vilken gata kan man finna dessa gatljus?
 
 
 
8. På vilken husvägg finns denna lykta?
 
 
 9. I vilket bostadsområde kan man sätta sig och vila på denna bänk?
 
 
10. Vilket tak är detta?
 
 
11. Vid slutet av vilken gata ligger detta område?
 
 
12. Här låg tidigare SDC. Men, vad hette grillen som fanns på platsen innan dess?
 
 
13. Var hamnar du om du går genom denna grind?
 
 
14. Vilken byggnad fanns här innan detta fula byggdes?
 
 
15. Vid vilken gata finns denna länga av hus?
 



måndag 13 april 2015

Besök på KF igen

Idag hade jag en fråga till Socialnämndens ordförande (återkommer om den) och 2 medborgarförslag på KF.

Nedan följer mina förslag; ett om Street art i Enköping och ett om Medborgarkontor.




MEDBORGARFÖRSLAG – Öppna Väggar och Öppen syn på graffiti i Enköping.

Detta medborgarförslag tar sin grund i en motion som behandlades i Kommunfullmäktige 2012. Till viss del innehåller mitt förslag samma tankar men det är definitivt inte en 2.0 version av motionen, utan mitt medborgarförslag utvecklar tankarna och breddar den andemening motionen hade.

Orsakerna är flera; för det första har vi nytt ledningskonstellation i Enköping och nya ledamöter som kanske ser saker på annat håll än vi som var med då men inte nu gjorde. Dessutom så var det en Street art-vecka i Enköping under hösten 2014, som var mycket populär och blev mycket omskrivet. Världskända graffitikonstnärer fanns på besök och bl.a. målade Inkie en mural i Rombergagården. Därför passar det bra för kommunen att bygga vidare på det intresse denna vecka skapade.

Inledningsvis vill jag definiera ett par begrepp som medborgarförslaget innehåller. Detta för att göra det enklare att hålla isär begreppen för de tjänstemän och politiker som ska läsa och besluta om förslaget.

Graffiti – Laglig konst målad på lagliga utrymmen.
Klotterall målning eller ristning som olagligt applicerats eller gjorts på ett ställe där man inte har rätt att utföra sin konst (BRÅs definition). Detta gäller taggar, bilder (hur vackra de än må vara) och mustascher målade på Helena Proos: valaffischer.
Street art – All visuell konst skapad i allmänna utrymmen, främst i stadsmiljö.

Dessa definitioner är inte 100% korrekta men underlättar i detta förslag och är i princip de som används då dessa fenomen behandlas i juridiska texter.

Debatten sommaren 2012 i Kommunfullmäktige var fylld av okunskap, missförstånd och egna tyckanden och påhitt som presenterades som fakta. Det tror jag bidrog till att motionen röstades ner, för egentligen hoppas jag att kommunens politiker inte är emot och ogillar konst och kultur, även i de fall de själva inte förstår sig på den. Graffiti är den enda konststil som drabbas av censur och förbud i Sverige idag. Och det är synd. Ofta säger politiker att de ”tycker det är fult”, utan att kunna definiera vad i konstarten som är fult, och vissa har sagt att det ”inte är riktig konst”. Fast är det verkligen politikerns roll att säga vad som är konst eller inte? Har politiker verkligen rätt att stoppa konst för att de finner den ful och inte förstår den?

En del myter har uppstått då det gäller Street art och flera av dem kom upp i KF då detta ämne var uppe. Ett är att Graffiti (eller klotter) leder till grövre brott. Det talades t.o.m. om att graffiti var inkörsport till drogmissbruk och misshandel. Detta är helt fel. Det finns ingen forskning som pekar på detta. Istället säger BRÅ att enbart 4-5% av de som i sin första lagföring hade skadegörelse eller snatteri som huvudbrott senare återföll i brott, vilket är mycket lägre än då det gäller andra brottsformer.

Det sades även att Öppna väggar (som väggar för laglig graffiti egentligen heter) leder till ökad skadegörelse. Detta är en myt som ofta kommer från polisiärt håll (och det finns vissa förklaringar till det) men som även den inte har bevisats. Snarast är det bevisat tvärtom. De kommuner som infört öppna väggar berättar istället om att det har lett till minskad skadegörelse och minskad klottring. I vår grannort Västerås sjönk skadegörelsen med 51% efter att man infört öppna väggar och i Helsingfors, som under lång tid hade nolltolerans precis som Stockholm hade, har nu över ett dussin öppna väggar och ingen ökad skadegörelse eller ökat klottrande.

I Stockholm tog man i höstas bort nolltoleransen och flera öppna väggar kommer att skapas, bl.a. ganska snart ett par stycken på Södermalm.

Källor till dessa påståenden och mycket annat finns sist i medborgarförslaget. BRÅ håller på med en större rapport om detta som väntas klar till 2016, och innan dess lär ni inte ha hunnit behandla medborgarförslaget, så där lär ni se att det som dessa städer säger även bevisas i denna rapport.

Så om ni politiker som läser detta förslag och ska besluta om den läser in er på fakta och den forskning som finns så kan jag gå vidare till själva förslaget och lägga myterna bakom oss.



Jag vill att Enköping ska ha en mer öppen attityd till all form av Street art. Jag befinner mig ofta i södra Spanien och där har man en alltmer öppen attityd till graffiti samtidigt som man tar i med krafttag mot klotter. Flera städer i Murciadistriktet (”mitt” distrikt) upplåter väggar till graffiti, som i de flesta fall ekonomiskt sanktioneras av staden. Den gamla sina staden Lorca bestämde efter den kraftiga jordbävningen 2011, då stora delar av staden förstördes, att öka utrymmet för Street art och många gråa väggar intill vägar och i tunnlar och viadukter målades med de mest fantastiska bilder. Detta för att invånarna skulle ha något vackert att se än de skadade och raserade husen.

I Elche (i södra Valenciadistriktet) finns det världsberömda Viboraprojektet. Det är graffiti målad längs kanalen (som, liksom hos de flesta städer i denna del av Spanien, är nästintill uttorkad största delen av året) och som, då den skapades, 1991 med sina 1,5 kilometer målningar, var världens längsta muralmålning. För ett par år sedan utökande man området för denna muralmålning och nu sträcker den sig nästan 4 km, som ett ringlande konstverk genom staden. Ett konstverk som lockar turister från hela världen till Elche.

Den synen på graffiti vill jag att vi har i Enköping. Förutom att försköna stadsmiljön så ger den även utrymme till, oftast unga, förmågor att utveckla sin konstnärlighet och färdigheter. För det är mest ungdomar, och både killar och tjejer enligt de städer som har kontrollerade öppna väggar, som håller på med graffiti. De som började med graffiti då det först kom som konstform har i många fall gått vidare inom grafiska och konstnärliga yrken.


Så för att inte förlänga detta medborgarförslag för länge så kommer här mina fyra förslag i förslaget;

1 – Jag önskar att kommunen inrättar öppna väggar. Dessa kan inledningsvis självklart finnas på platser med bevakning eller platser där de inte är öppna dygnet runt.

2 – I samband med dessa öppna väggar kan man med fördel från kommunens sida inleda graffitiprojekt. Projekt som ger ungdomar chansen att utveckla sin konstnärlighet och kunna få råd, tips och hjälp av kunniga graffitikonstnärer. Kanske finns nästa Banksy här i Enköping?

3 – Jag vill att Enköping årligen har en Street art-vecka. En vecka då Street art-konstnärer, både lokala och andra, får en chans att via upp sin konst. Hela staden skulle kunna, under en vecka per år, bli en enda stor mötesplats och ett enda stort konstverk.

4 – Oavsett vad ni beslutar i förslag 1-3 så önskar jag och hoppas att den street art som redan finns i Enköping (exempelvis i viadukter och på en del husväggar) och som är där helt lagligt, rustas upp och får ny färg. I samband med detta kan även andra omålade ytor i närhet till dessa målas upp.

Ett litet råd i all välmening som avslutning. Tänk utanför boxen. Läs er in er på vad Graffiti och Street art är och hur folk egentligen påverkas av konst i offentliga rummet. Se utanför ert eget tyckande om graffiti som konstart. Sätt er in i ämnet så är jag säker på att ni finner mina förslag bra och genomförbara.

Källor:

http://graffitiframjandet.se/fakta-och-myter-om-graffiti/
http://graffitiframjandet.se/
http://www.proyectovibora.com/?lang=en
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5992057
http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.2186880-klottret-har-halverats
http://svenska.yle.fi/artikel/2014/06/11/graffitin-har-natt-medelaldern
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5833555
https://www.bra.se/download/18.4c2c22ec135e3c493f480001921/1331040260387/2011_21_strategiska_brott.pdf
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5992057
http://sv.wikipedia.org/wiki/Banksy


Har ni frågor eller undringar så kontakta gärna Graffitifrämjandet, BRÅ eller mig så får ni bra hjälp och information.





MEDBORGARFÖRSLAG - Medborgarkontor

Vart kan man vända sig om man behöver hjälp med att förstå vad som står i ett brev man får från kommunen eller behöver hjälp att fylla i en blankett? Vart kan man vända sig om man vill få förklarat vad ett politiskt beslut innebär eller för att få hjälp att söka kontakt med kommunens tjänstemän eller oss politiker? Vart kan man vända sig för att få lättare juridisk information eller vägledning i konsumentärenden? Vart kan man vända sig för att få svar på vilken hjälp eller vilka bidrag en förening kan söka? Vart kan jag vända mig med inlämning och frågor om min bygglovsansökan?

I Enköping är svaret på de flesta av dessa frågor "Ingenstans" eller "Hos vänner och bekanta". Svaret på alla ovanstående frågor borde dock vara "på Medborgarkontoret". Men så enkelt är det inte i Enköping. Vi saknar Medborgarkontor. Vi saknar en plats dit kommunens medborgare kan vända sig och få hjälp när så behövs.

Att införa ett Medborgarkontor vore ett enkelt sätt att öka tillgängligheten och demokratin i Enköping. Ett Medborgarkontor skulle underlätta vardagen och livet för många Enköpingsbor. Allt samlat på samma ställe på en plats där kommunen t.ex. skulle kunna erbjuda hjälp på den hjälpbehövandes egna språk, kanske inte jämt, men väl tillräckligt ofta.


Mitt förslag är alltså:
att Enköpings kommun ska upprätta ett Medborgarkontor med nödvändiga tjänster och bra tillgänglighet (både för besök och via telefon) för kommunens invånare. En enda plats för mötet mellan medborgarna och kommunen. Möjligheterna är oändliga.

måndag 30 mars 2015

Ett mysterium

Jag gillar mysterier och idag skapade jag mig ett mysterium jag kände att jag vill lösa.

Jag var i Västerås och då hoppade jag in i Läkarmissionens Second Hand butik för att kolla om det fanns några bra, billiga böcker. I hyllan med inbundna böcker av svenska författare så stod en bok som jag av någon anledning tittade närmare på. Jag såg då att boken innehöll något som troligen använts som bokmärke. Det var en vikt fotopåse från FotoQuick. I den låg en diabild. Inget annat i boken avslöjade vem som en gång ägt den och jag köpte den inte. Men jag tog med mig fotopåsen. Det stod ett namn på den och jag tänkte att jag, som ju har mycket tid över som sjukpensionär, skulle leta upp ägaren på något sätt. Ett kullitet mysterium som kanske kunde glädja fotografen eller personen på bilden.
En ensam diabild låg i påsen. Bilden föreställer en pojke i ett badkar fyllt av skum. Pojken har dessutom nästan hela ansiktet fullt av badskum. Det var en diabild med pappram och därför syntes datumet som bilden framkallades på och det var juni 1966. Pojken var på bilden kanske 5-7 år och borde således vara 55 år nu ca.

Någongång efter bildens skapande hade någon lämnat in diabilden till FotoQuick på Drottninggatan 19 i Stockholm. Beställt var två stycken 13x18 papperskopior av diabilden. 31:60 kostade det tydligen.
I övrigt står ett namn på fotopåsen som jag inte kan tyda och intill priset har den anställde hos FotoQuick skrivit  +IR och -3ND, vad det nu kan betyda.
Bilderna skulle hämtas en måndag efter 12.00, men inget om datum eller liknande står.

Fotopåsen har öppnats och någon har tagit ur papperskopiorna, men sedan var påsen ihopvikt och ihoptejpad igen. Om ägaren var som jag så beror det nog på att denne har tänkt lägga tillbaka diabilden i rätt magasin. Men varför den senare blev bokmärke i en bok vet jag inte. Nu minns jag inte viulken bok det var, men det borde vara en av en författare med efternamn på G eller H (då jag har för mig att hyllan inleds med någon av dessa bokstäver och att boken stod högt upp. Kan inte tänka mig att det var en alltför gammal bok då jag bara tittade på nyare böcker (vad jag minns).

Mina efterfoskningar har inte gått bra än. Namnet på påsen verkar börja på Kjed och sluta med ett g. Men några sådana namn finns inte i Sverige. Nu behöver det ju inte vara en svensk som lämnat in bilden, eller så kan ju namnet försvunnit genom giftermål, utflyttningar, namnbyten etc. Alternativt så gjorde personalen på fotoquick det som alla alltid gör med mitt efternamn; stavade fel på det. Personen som ville ha kopiorna sade kanske sitt namn och personalen skrev ned det så som de trodde det stavades och bildpersonen kanske (precis som jag oftast) iddes inte påpeka det.
Dock var fotopåsen från den tid som de hade en kanin på loggan. Om jag förstått rätt var det mellan 1985 och 1992 de hade kaninen och namnet i samma font, men kanske använde butiken gamla påsar?
Pojken bör då alltså vara ca 20 år äldre än på bilden och varför vill man då ha sådana kopior?


Jag vet inte.. men jag har bara fått för mig att jag ska lösa detta mysterium och på något sätt ge tillbaka diabilden till ägaren.


Att spåra folk vars tillhörigheter man hittar i böcker är klurigt. För 10 år sedan ca. köpte jag begagnade böcker i en butik i Enköping. I en av dem låg 6-7 fotografier. Ett par var på en ung man och en kvinna sittandes på ett vardagsrumsgolv, men resten var nakenbilder på den unge mannen, liggandes i sängen i full beredskap (så att säga). Jag hörde av mig till butiken (som annars inte sålde böcker utan bara hade ett par lådor på golvet just nu) och frågade om böckerna var lokalt inköpta. Butiksföreståndaren berättade då att de var inropade mycket billigt på en auktion strax utanför Enköping. Så kanske var snoppmannen och kvinnan Enköpingsbor? Eller varför låg det annars en bunt nakenbilder i boken? Misstänker att de gömt bilderna där och sedan glömt bort det då det varit dags att skänka bort lite böcker. Jag gjorde vad jag kunde för att hitta personerna på bilderna men lyckades inte. Lite svårt att lägga upp dem på nätetoch fråga folk :)

Nu lär jag väl misslyckas igen men jag lägger in bilder på fotopåsen och en närbild på namnet, så kanske någon kan hjälpa mig!? Åtminstone kanske någon kan tyda namnet?

Diabilden är förresten Kodachrome färgbild. Framkallad juni 1966 och bild nummer 29 (på en 36-bildersrulle kan jag tänka mig)


måndag 16 mars 2015

Insändare till Socialnämnden

I dagens Enköpings Posten hade jag en insändare som var ställd tilL Socialnämnden/Socialförvaltningen:



Hyresnämnden har beslutat att Socialförvaltningens påslag på 8% på hyran hos de som har sk. Sociala kontrakt saknar stöd i lagen och ska tas bort. Socialförvaltningen har i 20 års tid tagit ut en avgift för ”administrativa kostnader” som ansett sig ha rätt till men som nu visat sig vara fel.

Det är bra, det är bara synd att det inte sker tidigare.

Jag satt i Socialnämnden förra mandatperioden men kände, liksom de flesta av politikerna, inte till detta påslag. Då Sociala kontrakt diskuterades så kom aldrig denna administrativa avgift upp, och varför skulle den!? Tjänstemännen trodde de gjorde rätt och som fritidspolitiker är det svårt att ha koll på beslut som tagits 20 år tidigare och vars utförande sedan legat på delegation hos förvaltningens tjänstemän. Det är ett problem med politiken att det är svårt då gamla beslut gäller och blivit en så naturlig del att man inte har anledning att fundera över de gamla besluten eller om det än finns sådana. Därför är det tur att det finns vakna medborgare som den hyresgäst som påpekade det felaktiga med påslaget och inkom med krav på återbetalning.

Tack vare det kommer alla med Sociala kontrakt få tillbaka pengar. Men jag förstår inte varför man bara återbetalar det påslag förvaltningen gjort i år? Lagen säger att man har rätt att få tillbaka liknande påslag ett år bakåt. Om beslutet kom i januari innebär det alltså att hyresgästerna har rätt att få tillbaka pengarna för 2014 också. För en hyresgäst rör det sig nästan exakt om en månadshyra per år som man betalat in för mycket. Detta är pengar som kommunen fått in på felaktigt sätt och det ärligaste vore om Socialnämnden nu visar lite Goodwill och betalar tillbaka hela summan på en gång.


Istället hoppas nämnden/förvaltningen att vissa hyresgäster inte ska orka eller kunna skicka in ansökningar så man på det sättet kommer spara lite slantar. I Enköpings-Posten stod att information om hyresändringen kommer skickas ut till alla med sociala kontrakt. Kommer man då att meddela dessa hyresgäster att de har rätt att kräva tillbaka det de betalat för mycket under senaste året också och kommer man i så fall berätta hur de ska skicka in en ansökan? Vad händer med de som under senaste året bott med socialt kontrakt men inte längre gör det? Dessa kanske inte ens bor kvar i kommunen och har inte på något sätt möjlighet att veta att de har rätt att kräva pengar åter?

Jag tycker det verkar småsnålt av socialförvaltningen/Socialnämnden att inte återbetala allt på en gång utan ansökningar från hyresgästerna. Pengarna man fick in de första 19 åren på detta påslag får man ju behålla och det har blivit en rejäl summa pengar kommunen fått in extra på dessa år, varför då inte vara rättvis och erkänna sitt fel genom att nu ge tillbaka vad man felaktigt tagit?

tisdag 10 mars 2015

Jag har ätit min sista glass.

Jag har alltid älskat glass. Genom hela mitt liv har jag varit en stor glassälskare och glassätare. Förr om åren var släppet av årets nya glassar en stor sak för mig och under många år testade jag alla nyheterna.

Mitt första minne har med glass att göra. Glass och trav. Och farfar. Nu kan jag minnas fel och minnet kan vara ett konstruerat minne, men för mig gick det till på detta sätt. Det är ju det som är bra minnen; vi kan skapa både bra och dåliga minnen även fast en del (eller allt) inte stämmer med verkligheten till fullo. Som sagt; det är MITT minne.
Vi var på Fornaboda Travbana i Lindesberg. Jag kan inte varit mer än två år, kanske tre. Hela familjen var där tillsammans med farmor och farfar, som hela mitt liv bodde i Örebrotrakten och ´hade sommarstuga i närheten av Lindesberg. Jag fick gå med farfar och köpa glass till alla och jag fick välja. Jag köpte Flirt till alla (den glass jag troligen saknat mest efter att den försvann). Minns ni den? Hjärtformad med vanilj och jordgubbsglass (och kanske något rippel?). Sista året den levde var 1979. För mig är sammankopplingen Flirt och trav ett riktigt starkt minne, så jag tror det stämmer.

Jag har inte många minnen av min farfar och det är lustigt att mitt favoritminne med honom också har med glass att göra. Jag minns det så här (återigen; mitt minne); Sommar, familjen var hos farmor och farfar på landet (alt. i det hem de hade ett tag som var mer lantligt). Vi skulle äta glass och farfar som visste att jag älskade glass gav mig ett helt paket själv. De andra fick dela men jag fick en hel halvliter själv. Som liten så kändes det jättestort.

Men nu är det slut. Inga fler Magnum, Päronsplittar, 88:or, sandwichar. Inga smuggler, Boccia, dubbelnougat från hemglass och inga fler lösglassar i halvlitesförpackning.

Jag har ända sedan jag var ganska ung haft problem med min mage. Detta har eskalerat ju äldre jag blivit. Jag har fått akuta magsmärtor och lös mage som snabbt måste tömmas på närmsta toalett. Jag tror inte det finns en bensinmack i Stockholmsområdet där jag inte suttit och tömt mig. Det har kommit snabbt och ibland har det varit riktigt akut att hitta en toalett. Jag har alltid haft det så och haft en aning om varför. För 5-6 år sedan pratade jag med en vän om detta och hon tyckte det var så konstigt att jag blev lös i magen av choklad, som annars gör alla människor hårda i magen. Efter lite testade hjälpte hon mig att komma fram till vad problemet är; Jag är intolerant mot soja.
Jag kan helt enkelt inte äta något där soja ingår.
Hade det bara varit sojabönor eller sojasås som varit problemet så hade det varit lättlöst, men tyvärr används soja i så mycket. För att mjuka upp vissa ämnen som margarin, choklad etc. så använder man lecitiner. Den billigaste varianten av lecitin görs av soja och därför används den mest. E322, sojalecitin. "Experter" säger att de som är sojaintoleranta oftast kan äta mat som innehåller sojalecitin då själva sojan ska vara borta ur lecitinet. Det är väl därför den används så mycket i Sverige, för svenskar älskar när "experter" uttalar sig. Marabou har exempelvis sojalecitin i all sin choklad. Danska Anton Berg till exempel, använder solroslecitin istället. Det är (om jag fått rätt uppgifter) lite dyrare men samtidigt finns inte särskilt många (om någon) som är intolerant mot solrosor. Marabou påstår att de inte kan använda annan lecitin, men ute i Europa använder de flesta solroslecitin, så det är bara skitsnack för att Marabou vill göra sin produkt så bliigit som möjligt.
Det är även skitsnack att sojalecitin ska gå bra att äta även om man är sojaintolerat. Ibland har det funkat att äta choklad för mig, men oftast räcker det med en liten chokladruta för att jag ska behöva springa till toaletten.

Soja är en baljväxt och jag har märkt att jag, liksom de flesta med sojaintolerans, inte kan äta baljväxter. En del, som kikärtor, fungerar då de är kokta eller stekta. Jag vet inte om det ämne som påverkar mig försvinner då de hettas upp men ännu har jag inte blivit dålig i magen av varma maträtter med kikärtor i. Men då min intolerans fortfarande blir mer intolerant ju äldre jag blir så finns väl risken att jag får utesluta kikärtotr någon gång också.

Annat jag inte kan äta är jordnötter, ärtor, curry, vissa lakritssorter HP-sås och sedan alla dessa saker som innehåller sojalecitin eller sjoaproteiner, som t.ex. de flesta hamburgerbröd, många kokta charkuterier etc.
Varje gång jag köper något nytt måste jag titta på innehållsförteckningen för att se om Soja eller andra baljväxter ingår. E322, E417, E413 etc. har jag lärt mig att se på förpackningar.

Nya regler i Sverige säger att restauranger har en skyldighet att uppge vilka allergener deras mat innehåller och soja är en av de allergener de är skyldiga att meddela om man frågar. Men tyvärr gömmer sig ofta soja i småsaker i maten och restaurangen missar att meddela det. E322, som är Sojalecitin, står ofta på förpackningar som just E322 och inte med sitt namn, så lär man sig inte E-numren kan det vara kört.
Det är som Emulgeringsmedel dessa lecitiner finns och ofta börjar med att titta vilka emulgeringsmedel det är i maten jag köper.

Jag har dock missat en sak pga okunskap och det är därför jag inte kan äta glass mer.
Häromdagen var jag i Örebro med en vän. Vi köpte varsin glass och jag tog en magnum med vit choklad och jordgubbsglass, för den innehåller inte sojalecitin i chokladen. I Garphyttan utanför Örebro kände jag en akut bajsnödighet som växte för varje sekund. Garphyttan har inga bensinmackar och inte mycket annat överhuvudtaget, så vi vände tillbaka in mot Örebro och jag gasade på rejält men kände att jag snart behövde stanna i mörkret i skogen. Men i utkanten av Örebro fanns en ICA-affär och en simhall och jag sprang in och jag hade tur att en i personalen på badhuset var trevlig. Toaletten uatnför kostade mig 5 kronor men hade inget toapapper och med tanke på hur avföringen blir av soja så behövs verkligen papper. Så jag fick gå in och låna toalett i ett omklädningsrum och det räddade min dag.

Väl hemma tänkte jag igenom vad jag ätit under dagen och kom fram till att det enda som kunnat påverka mig så skulle vara glassen. Jag kollade på GB:s hemsida och märkte då att jag även borde kollat under stabiliseringsmedel där E410 (Fruktkärnmjöl) och E412 (Guarkärnmjöl) använts. Guarkärnmjöl är annars en av de E-nummer jag alltid försöker undvika men visste inte att det skulle stå som stabiliseringsmedel. En snabb koll visade att all glass av alla tillverkare i Sverige innehåller någon av dessa (eller E414, Gummi arabicum, E417 Tarakärnmjöl). De här ämnena görs av baljväxter och påverkar mig på en gång.

Jag tittade igenom skafferiet och kylen och fann dessa E-nummer på soppor och annat också. Så de kan jag inte äta längre. Lätt Creme Fraiche innehåller detta också, liksom mängder av annat. Så nu får jag titta ännu bättre på innehållsförteckningen i affären.

En annan vara som innehåller sojalecitin som man kanske inte tänka på är Milda Margarin. Det används i många hushåll i bak och vid stekning för att det är billigt (och just för att det innehåller massa skit så blir det billigare). Det påverkas jag ofta av också. Det kan räcka att mat stekts i eller innehåller Milda för att jag ska behöva springa på toaletten. Så även om jag skulle steka fisk, som inte innehåller soja, så skulle jag kunna bli sjuk om jag steker den i Milda. Detta är så klurigt, för jag vet ju aldrig vad folk eller restauranger steker sin mat i.

Jag har nu lärt mig leva med sojaintoleransen och i de flesta fall går det bra. Jag klarar mig utan choklad och det mesta med soja i, men glass blir tungt att missa. Glassen har alltid varit en favorit och nu blir det No Mas Glass. Efter att ha läst på så har jag fått reda på att det egentligen är helt onödigt med dessa ämnen som stabiliseringsmedel, förr använde man annat. Men nu vill ju företagen vara så ekologiska de kan vara och vill undvika sådant som ivrarna kallar farligt. Så istället använder de produkter som i slutändasn begränsar vad många kan äta.

Sojaintolerans är vanligt, mycket vanligt, och de flesta vet inte att de har det. Jag minns en debatt då jag satt i skolnämnden i Enköping om borttagandet av glutamat i skolmaten. Det används mycket i kinamat och har fått skulden för att många mår dåligt efter att de ätit kinamat. Men det finns undersökningar (och detta tog jag upp då, men ingen lyssnade) som visar att det med största sannolikhet är sojaintolerans på olika nivå dessa människor har. Folk som klagade på problem efter att ha ätit kinamat testades med glutamatfri kinamat (men med sojasåser och alla andra ingredienser somvanligt) och de allra flesta fick liknande problem ändå.


Som sagt. Man vänjer sig att undvika vissa matvaror. Ibland kan man försöka fuska men då får man vara beredd på att ha en toalett i närheten och lite tid för att tömma sig. Så jag får vänja mig att inte äta glass och börja leta efter ett alternativ.

tisdag 3 mars 2015

Min allmänna fråga

Jag hade inte bara medborgarförslag att berätta om på måndagsen Kommunfullmäktige. Jag ställde även en fråga uner Allmänhetens frågestund. Eftersom jag är säker på att flera inte hörde vad jag sa (eller inte lyssnade) så lägger jag ut hela min fråga här:



Fråga till berörd(a) politiker i den politiska ledningen i Enköpings Kommun.

Varje år inkommer flera medborgarförslag till kommunen (inte minst från mig). De flesta avslås på ett nästan rutinmässigt sätt, men i undantagsfall beslutar även Kommunfullmäktige om att medborgarförslagen bifalles. I vissa fall blir dock besluten och texten i beslutet lite för vagt och det är osäkert vad beslutet egentligen säger.

Det är framförallt tre specifika medborgarförslag jag tänker på. Tre som inlämnades av unga kommunmedborgare, två var 10 år vid inlämningstillfället och en var sju år.

Alla tre hade det gemensamt att det handlade om aktivitets- och mötesplatser med ungdomsperspektiv i fokus.

Den första inkom till Kommunfullmäktige 2011-06-03 och skrevs av en då tioårig medborgare som önskade en modern skatepark i betong. Det andra medborgarförslaget var även det skrivet av en tioåring. Det inkom 2013-09-20 och handlade om att kommunen skulle bygga en Parkourbana. Det tredje och sista medborgarförslaget inkom 2014-04-16 och var skrivet av en sjuårig medborgare som ville att kommunen skulle ordna en mötesplats för små och stora barn.

Ni minns dem säkert.

Dessa tre medborgarförslag behandlades alla under mandatperioden och Kommunfullmäktige (KF) beslutade i alla tre ärendena. Jag var själv med i KF då och lyssnade på vad som sades och läste vad som skrevs.

De besked dessa tre unga medborgare fick var väldigt lika men ändå var besluten så olika.

2012-03-20 beslutade KF att avslå medborgarförslaget om en skatepark.
I beslutet stod bl.a. att Upplevelsenämnden och Tekniska nämnden ska ta med sig förslaget in i framtida utvecklingsdiskussioner (vad det nu innebär) och att en dialog mellan de två nämnderna behövs.
Pengar fanns inte för tillfället men Teknikförvaltningen skrev i sitt remissvar att om man skulle bygga en skatepark så skulle den exempelvis byggas i anslutning till en skola.

2014-05-13 beslutade KF angående medborgarförslaget om en parkourbana. Detta medborgarförslag bifölls, bl.a. efter att både Upplevelsenämnden och Tekniska nämnden bifallit förslaget.
Tekniska nämnden skrev (vilket även finns med i beslutet) att de önskade att få uppdraget att ”vidare utveckla det offentliga rummet med en parkourbana inom nästa mandatperiod 2015-2018” (alltså denna mandatperiod). Viktigt var dock att det skedde utanför ordinarie budget och gärna med privata aktörer inblandade. Lätt tolkat som att pengar egentligen inte finns just nu.

2014-12-16 beslutade KF att medborgarförslaget om en mötesplats för alla åldrar var besvarat. Det varken bifölls eller avslogs, utan besvarades bara.
I beslutet står att medborgarförslaget ”inspirerar upplevelsenämnden att i kommande byggnationer tänka på möjligheterna som beskrivs”.
Dock kostar det just nu för mycket.

Så ett medborgarförslag avslogs, en bifölls och ett besvarades enbart. I alla tre besluten står dock i princip samma sak;
Jättebra idé. Detta ska vi tänka på. Men just nu har vi inte råd.
Lite som om politikerna ger dem klapp på huvudet, sträcker till dem en tjuga och säger ”Bra jobbat. Spring iväg och köp lite godis nu och låt oss vuxna prata”.

De olika svaren får en lätt att undra om de beslutande politikerna menade det som står i besluten?! Var det verkligen bra förslag som man kommer ha med i tankarna och arbeta vidare med i framtiden eller svarade man så enbart för att förslagsställarna var unga? Ser man till de beslut som tagits då det gäller medborgarförslag från ”vuxna” medborgare är svaren ofta rakare och besluten mer bestämda.

 
Svaren i besluten är som sagt snarlika men även om besluten var olika så låter det ändå som ett litet löfte som ges dessa förslagsställare. Får vi bara råd så kan vi bygga det du önskar men tills dess jobbar vi vidare med att tänka på det.

Detta leder då fram mot min fråga (äntligen), eller snarare mina frågor.

Hur kommer ni i nya kommunledningen säkra att det som skrevs i dessa beslut uppfylls? Ett av förslagen, det om parkourbana, bifölls ju men ändock fanns en reservation som gör att det lätt inte blir en parkourbana. Hur ser ni till att de tankar och idéer som dessa ungdomar hade finns med i tänket och planerna i de berörda nämnderna? Har ni intentionen att bära med er dessa förslag eller är det lättare att glömma bort dem (så länge ingen påminner er, vilket jag gör nu).
Parkourbana beslutade ni, som sagt, att bygga, så jag antar att förvaltningen redan skissar på både bana och samarbete med andra aktörer!?
Eftersom Skateparksförslaget avslogs på grund av ekonomi och då teknikförvaltningen (som de då hette) skrev att en möjlighet var att bygga skateparken i anslutning till en skola, om pengar fanns, så undrar jag; Nu då det ska byggas en ny Munksundsskola (om inte nuvarande kommunledning velar även i den frågan), finns det då tanken att bygga en skatepark på en gång? Har det funderats och räknats på? Har man överhuvudtaget räknat på vad en skatepark i betong skulle kosta kommunen, oavsett byggplats?

Ok, många frågor blev det. Jag sammanfattar i två huvudfrågor som jag hoppas någon i nya politiska ledningen för kommunen kan svara svara på;

1. Har nya politiska ledningen intentionen att bära med sig medborgarförslagen och dess anda in i funderandet och planerandet under denna och framtida mandatperioder

2. Om Ja, hur har ni då tänkt säkra att så sker?