Jag har alltid älskat glass. Genom hela mitt liv har jag varit en stor glassälskare och glassätare. Förr om åren var släppet av årets nya glassar en stor sak för mig och under många år testade jag alla nyheterna.
Mitt första minne har med glass att göra. Glass och trav. Och farfar. Nu kan jag minnas fel och minnet kan vara ett konstruerat minne, men för mig gick det till på detta sätt. Det är ju det som är bra minnen; vi kan skapa både bra och dåliga minnen även fast en del (eller allt) inte stämmer med verkligheten till fullo. Som sagt; det är MITT minne.
Vi var på Fornaboda Travbana i Lindesberg. Jag kan inte varit mer än två år, kanske tre. Hela familjen var där tillsammans med farmor och farfar, som hela mitt liv bodde i Örebrotrakten och ´hade sommarstuga i närheten av Lindesberg. Jag fick gå med farfar och köpa glass till alla och jag fick välja. Jag köpte Flirt till alla (den glass jag troligen saknat mest efter att den försvann). Minns ni den? Hjärtformad med vanilj och jordgubbsglass (och kanske något rippel?). Sista året den levde var 1979. För mig är sammankopplingen Flirt och trav ett riktigt starkt minne, så jag tror det stämmer.
Jag har inte många minnen av min farfar och det är lustigt att mitt favoritminne med honom också har med glass att göra. Jag minns det så här (återigen; mitt minne); Sommar, familjen var hos farmor och farfar på landet (alt. i det hem de hade ett tag som var mer lantligt). Vi skulle äta glass och farfar som visste att jag älskade glass gav mig ett helt paket själv. De andra fick dela men jag fick en hel halvliter själv. Som liten så kändes det jättestort.
Men nu är det slut. Inga fler Magnum, Päronsplittar, 88:or, sandwichar. Inga smuggler, Boccia, dubbelnougat från hemglass och inga fler lösglassar i halvlitesförpackning.
Jag har ända sedan jag var ganska ung haft problem med min mage. Detta har eskalerat ju äldre jag blivit. Jag har fått akuta magsmärtor och lös mage som snabbt måste tömmas på närmsta toalett. Jag tror inte det finns en bensinmack i Stockholmsområdet där jag inte suttit och tömt mig. Det har kommit snabbt och ibland har det varit riktigt akut att hitta en toalett. Jag har alltid haft det så och haft en aning om varför. För 5-6 år sedan pratade jag med en vän om detta och hon tyckte det var så konstigt att jag blev lös i magen av choklad, som annars gör alla människor hårda i magen. Efter lite testade hjälpte hon mig att komma fram till vad problemet är; Jag är intolerant mot soja.
Jag kan helt enkelt inte äta något där soja ingår.
Hade det bara varit sojabönor eller sojasås som varit problemet så hade det varit lättlöst, men tyvärr används soja i så mycket. För att mjuka upp vissa ämnen som margarin, choklad etc. så använder man lecitiner. Den billigaste varianten av lecitin görs av soja och därför används den mest. E322, sojalecitin. "Experter" säger att de som är sojaintoleranta oftast kan äta mat som innehåller sojalecitin då själva sojan ska vara borta ur lecitinet. Det är väl därför den används så mycket i Sverige, för svenskar älskar när "experter" uttalar sig. Marabou har exempelvis sojalecitin i all sin choklad. Danska Anton Berg till exempel, använder solroslecitin istället. Det är (om jag fått rätt uppgifter) lite dyrare men samtidigt finns inte särskilt många (om någon) som är intolerant mot solrosor. Marabou påstår att de inte kan använda annan lecitin, men ute i Europa använder de flesta solroslecitin, så det är bara skitsnack för att Marabou vill göra sin produkt så bliigit som möjligt.
Det är även skitsnack att sojalecitin ska gå bra att äta även om man är sojaintolerat. Ibland har det funkat att äta choklad för mig, men oftast räcker det med en liten chokladruta för att jag ska behöva springa till toaletten.
Soja är en baljväxt och jag har märkt att jag, liksom de flesta med sojaintolerans, inte kan äta baljväxter. En del, som kikärtor, fungerar då de är kokta eller stekta. Jag vet inte om det ämne som påverkar mig försvinner då de hettas upp men ännu har jag inte blivit dålig i magen av varma maträtter med kikärtor i. Men då min intolerans fortfarande blir mer intolerant ju äldre jag blir så finns väl risken att jag får utesluta kikärtotr någon gång också.
Annat jag inte kan äta är jordnötter, ärtor, curry, vissa lakritssorter HP-sås och sedan alla dessa saker som innehåller sojalecitin eller sjoaproteiner, som t.ex. de flesta hamburgerbröd, många kokta charkuterier etc.
Varje gång jag köper något nytt måste jag titta på innehållsförteckningen för att se om Soja eller andra baljväxter ingår. E322, E417, E413 etc. har jag lärt mig att se på förpackningar.
Nya regler i Sverige säger att restauranger har en skyldighet att uppge vilka allergener deras mat innehåller och soja är en av de allergener de är skyldiga att meddela om man frågar. Men tyvärr gömmer sig ofta soja i småsaker i maten och restaurangen missar att meddela det. E322, som är Sojalecitin, står ofta på förpackningar som just E322 och inte med sitt namn, så lär man sig inte E-numren kan det vara kört.
Det är som Emulgeringsmedel dessa lecitiner finns och ofta börjar med att titta vilka emulgeringsmedel det är i maten jag köper.
Jag har dock missat en sak pga okunskap och det är därför jag inte kan äta glass mer.
Häromdagen var jag i Örebro med en vän. Vi köpte varsin glass och jag tog en magnum med vit choklad och jordgubbsglass, för den innehåller inte sojalecitin i chokladen. I Garphyttan utanför Örebro kände jag en akut bajsnödighet som växte för varje sekund. Garphyttan har inga bensinmackar och inte mycket annat överhuvudtaget, så vi vände tillbaka in mot Örebro och jag gasade på rejält men kände att jag snart behövde stanna i mörkret i skogen. Men i utkanten av Örebro fanns en ICA-affär och en simhall och jag sprang in och jag hade tur att en i personalen på badhuset var trevlig. Toaletten uatnför kostade mig 5 kronor men hade inget toapapper och med tanke på hur avföringen blir av soja så behövs verkligen papper. Så jag fick gå in och låna toalett i ett omklädningsrum och det räddade min dag.
Väl hemma tänkte jag igenom vad jag ätit under dagen och kom fram till att det enda som kunnat påverka mig så skulle vara glassen. Jag kollade på GB:s hemsida och märkte då att jag även borde kollat under stabiliseringsmedel där E410 (Fruktkärnmjöl) och E412 (Guarkärnmjöl) använts. Guarkärnmjöl är annars en av de E-nummer jag alltid försöker undvika men visste inte att det skulle stå som stabiliseringsmedel. En snabb koll visade att all glass av alla tillverkare i Sverige innehåller någon av dessa (eller E414, Gummi arabicum, E417 Tarakärnmjöl). De här ämnena görs av baljväxter och påverkar mig på en gång.
Jag tittade igenom skafferiet och kylen och fann dessa E-nummer på soppor och annat också. Så de kan jag inte äta längre. Lätt Creme Fraiche innehåller detta också, liksom mängder av annat. Så nu får jag titta ännu bättre på innehållsförteckningen i affären.
En annan vara som innehåller sojalecitin som man kanske inte tänka på är Milda Margarin. Det används i många hushåll i bak och vid stekning för att det är billigt (och just för att det innehåller massa skit så blir det billigare). Det påverkas jag ofta av också. Det kan räcka att mat stekts i eller innehåller Milda för att jag ska behöva springa på toaletten. Så även om jag skulle steka fisk, som inte innehåller soja, så skulle jag kunna bli sjuk om jag steker den i Milda. Detta är så klurigt, för jag vet ju aldrig vad folk eller restauranger steker sin mat i.
Jag har nu lärt mig leva med sojaintoleransen och i de flesta fall går det bra. Jag klarar mig utan choklad och det mesta med soja i, men glass blir tungt att missa. Glassen har alltid varit en favorit och nu blir det No Mas Glass. Efter att ha läst på så har jag fått reda på att det egentligen är helt onödigt med dessa ämnen som stabiliseringsmedel, förr använde man annat. Men nu vill ju företagen vara så ekologiska de kan vara och vill undvika sådant som ivrarna kallar farligt. Så istället använder de produkter som i slutändasn begränsar vad många kan äta.
Sojaintolerans är vanligt, mycket vanligt, och de flesta vet inte att de har det. Jag minns en debatt då jag satt i skolnämnden i Enköping om borttagandet av glutamat i skolmaten. Det används mycket i kinamat och har fått skulden för att många mår dåligt efter att de ätit kinamat. Men det finns undersökningar (och detta tog jag upp då, men ingen lyssnade) som visar att det med största sannolikhet är sojaintolerans på olika nivå dessa människor har. Folk som klagade på problem efter att ha ätit kinamat testades med glutamatfri kinamat (men med sojasåser och alla andra ingredienser somvanligt) och de allra flesta fick liknande problem ändå.
Som sagt. Man vänjer sig att undvika vissa matvaror. Ibland kan man försöka fuska men då får man vara beredd på att ha en toalett i närheten och lite tid för att tömma sig. Så jag får vänja mig att inte äta glass och börja leta efter ett alternativ.
