lördag 18 oktober 2014

FP, KF och HP (Helena Proos)

jaha... nu var FP snabbare än jag trodde de skulle vara. Flipp-flopp-partiet har hoppat av samarbetet med S och Nystart Enköping om makten i Enköping. Tydligen surade de till för att de skulle få mindre makt än de ville. Men med 2 små mandat i KF så ska de vara glada att de ens fick chansen att styra kommunen. Nu hoppade de av (eller kickades ur, om man ska tro på FP själva) och deras maktkåthet har då lett till att de nu saknar all makt. Dessutom har deras flört med S och NE även upp gamla polarna M och C, som säkert inte vill ha med FP i sin klubb denna mandatperiod.
Lite makt är bättre än ingen makt, men det fattar tydligen inte FP.

FP har alltid varit ett parti som velar och är med i samarbetet för att sedan hoppa av och därefter hoppar på. I mina ögon så är det ett oseriöst sätt att driva politik och jag är glad att vi slipper dem i vår koalition. Jag har förstått att det var NE som vill ha med dem istället för V och/eller MP, men jag hoppas Wikmans gäng tänker om och tänker på att majoritet är bra och släpper in V och MP i maktsamarbetet.

Jag har ingen direkt info om vad som nu sker med kommunalrådsposter mm eftersom jag för tillfället är långt från Enköping. Men enligt EP verkar Wikman från NE få en kommunalrådspost. Det känns lite konstigt. För minns jag rätt så var ju NE emot att majoriteten hade 2 kommunalrådsposter. Kanske minns jag fel, men det brukar jag inte. Borde de då inte avstått en sådan och arbetat för att ta bort den posten. Fast samtidigt lovade ju partiet som inget lovade att inte gå med något block. Så att de gick in i en koalition med S för att få makten gör ju redan att deras löfte inte hölls. Tur att de inte gav fler löften inför valet.

Vi får se hur det går med majoritetssamarbetet. Jag gillar inte våra samarbetspartners (även fast vi nu slipper FP) men förstår tanken med att stänga SD ute från sin vågmästarroll. Om det är helt rätt väg  är jag osäker på då de är duktiga på att ta på sig offerrollen och gärna blir martyrer och därigenom får fler röster från icke-rasister som är trötta på det vanliga politiska etablissemanget. Vår tanke är som sagt rätt, men resultatet blir troligen fel i nästa val.

Själv har jag varit öppet kritisk mot vår majoritetskoalition och fått rejält på nöten av partikamrater och delar av lokala partiledningen. Jag har aldrig kritiserat processen, tanken eller arbetet för att få fram en majoritet men uttryckt min besvikelse över resultatet. Tyvärr är det lite mycket ego hos vissa som gör att de valt att misstolka min kritik, men så är det för ofta. Inte alltid högt i tak i politiken, tyvärr.

Jag är 100% övertygad om att Helena Proos blir ett utmärkt Kommunalråd. IMO är hon den enda i Enköpingspolitiken (oavsett parti) som känns som en riktig politiker. Till skillnad från hennes moderate föregångare vet Helena vad hon talar om och kan och förstår politik och vad allt innebär. Hon var en av de första jag fick kontakt med då jag kom in i partiet och hon var gruppledare (och viceordförande) i Skolnämnden då jag fick en plats där som ersättare. Jag har lärt mig mycket av henne och jag är helt övertygad om att med henne vid rodret så kommer Enköping att bli en bättre kommun för alla att leva i. Helena är dessutom en ledare som kan lyssna på andra. Förhoppningsvis så lyssnar hon på idéer och är öppen för att andra partier kan ha bra tankar i kommande motioner mm.
Ganska lätt att bli en bättre ledare än Wiklundskan, men Helena är mer än så.

Kritiken jag fått (en del lite befogad, annat obefogat) för att jag sagt vad jag känner, min sjukdom (som sällan förstås eller respekteras, inte bara inom politiken) och att jag ett tag känt att politiken varit allmänt trist gör att jag tvekar lite om min fortsättning. Det har jag gjort tidigare men med min sjukdom så blir det lätt så att kritik eller ointresse som jag möts av gör att jag tvivlar på mig själv. Allt som jag gör i livet är bara intressant så länge det är kul och roar mig.  Så var det med fotbollen. Jag kunde kommit längre men tröttnade då det blev mer allvar och tvång än lek och hjärta. Så har det även känts inom politiken.
Jag har dessutom blivit besviken ibland på hur amatörmässigt och känslomässigt en del ärenden behandlats inom politiken (främst lokalt). För mig ska man inte bygga beslut på känslor utan på fakta och kunskap. Sedan kan man inte veta alltid hur saker blir men man ska inte gå enbart på känslor. Framförallt är det ärenden som graffitiväggsmotionen, medborgarförslaget om glutamat och liknande jag tänker på. Ärenden då bl.a. jag tagit fram fakta som i många fall ingen lyssnade på, inte ens partikamrater. I glutamatfallet skickade medborgaren som gjorde förslaget med länkar som visade hur "farligt" glutamat skulle vara. Länkar som i 100% motbevisades av fakta och kunskap. Men de flesta iddes inte lyssna och, precis som med graffitin, var det mycket tyckanden som baserats på känslor (eller om det var rena lögner från politiker).

Även vår ordförande sade en gång till mig att politik är känslor och jag håller inte med honom alls i det. Att spela på känslor kan fungera för missnöjespartier som NE och SD, även om de mest gör det för att ragga röster. För mig ska beslut tas med fakta om sådan finns. Om fakta motsäger ens känslor så får fakta och vetenskap ändå vara grunden för de beslut vi tar. Tyvärr är det alldeles för ofta som det inte sker och det gör att jag är lite besviken på politiken, som i alla lägen inte varit så professionell som jag antagit.

Eller så är det helt enkelt så att jag är en oppositionspolitiker. jag gillar fakta och att gräva fram kunskaper om ärenden. Men har vi maken så minskar ju meningen med det.
Vi får se hur det blir men möjligen hoppar jag av KF och kanske politiken öht. Kan jag inte lägga min själ i det och är det inte kul så är det ingen idé att fortsätta.