måndag 18 juni 2012

Lilla Chabo

Sedan i fredags finns ett tomrum i mitt liv. En av mina bästa vänner gick bort. I åtta år fanns han i våra liv, mina föräldrars tax Chabo. I fredags blev mina föräldrar tvungna att ta det tunga beslutet om att låta honom somna in.
Det tunga beslutet men även ett lätt beslut. Den senaste dryga veckan hade Chabo varit hängig och åt inget. Efter några dagar på Ultuna djursjukhus konstaterades det att han hade akut leukemi. En sjukdom som troligen ändå hade lett till hans död inom mycket kort tid. Att utsätta Chabo för strålning mm i ett försök att bota honom vore både smärtsamt för Chabo och egoistiskt. det mest humana var att ta ett snabbt beslut och låta honom somna in.


I åtta år fanns han i våra liv och spred glädje. Nästan lika länge som jag varit sjuk. Under stor del av min sjukdomsperiod har jag sagt att jag skulle låna Chabo och ta ut honom på promenader som ett sätt för mig att komma ut. Tyvärr hände det alltför sällan. När mina föräldrar reste så bodde Chabo hos mig. Även om det pga min sjukdom ibland kändes jobbigt (jag blev ju tvungen att gå ut med honom mm) så kommer jag att sakna det. Varje natt sov han i min säng med huvudet på en egen kudde precis bakom min rygg. På morgonen väcktes jag av att han slickade mig i nacken. När han var hos mig ville han gärna leka. När jag satt där jag sitter nu, vid skrivbordet, så kom han fram med sin kalla nos och tryckte på undersidan av min arm för att visa att jag skulle leka eller klappa honom. Oftast räckte det att jag klappade honom för att han skulle vara nöjd. Chabo älskade då man kelade med honom och han kunde ofta komma och lägga sig på rygg för att visa vad han ville, att bli klappad på magen.


Chabo var en hund som alltid var glad och ungdomlig. Han hoppade, nej, kastade sig mot mig jämt då jag kom hem till mina föräldrar. Om jag var där för att äta så lade han sig med hakan på mina fötter på golvet. Då kände han ju om jag skulle ge mig av.


Jag minns första gången jag träffade Chabo. Mina föräldrar hade nyss köpt honom och jag besökte deras lantställe och Chabo var liten, enormt lite. Det är svårt att förstå att den stora taxen en gång var så liten som han var. Han var dock redan då kelig och ville vara nära alla. När jag tog en tupplur på soffan så sov lilla Chabo på mitt bröst :)


Chabo hade många lustiga egenskaper. Ett av dem var att han hatade att gå i vatten. När man var ute med honom så hoppade han över vattenpölar eller försökte gå runt dem. Även om man sprang med honom så hann han registrera var dessa var belägna och tog ett skutt då de dök upp. Det är just därför mitt favoritminne med Chabo har med vatten att göra
Mina föräldrar var bortresta och jag var hundvakt. Jag hälsade på en vän i Stockholm. En vän som Chabo förresten också gillade mycket, varje gång han såg henne skulle han upp och slicka henne på munnen :) Vi åkte till Hellasgården i Nacka för att ge Chabo en skön promenad i värmen samtidigt som vi också fick motion genom att gå runt sjön.
Vid ett ställe längs stigen så gick vi ut på ett par klippor och matade ankorna som fanns i strandkanten. Chabo verkade väldigt nyfiken på dem. Min vän kände till Chabos säregna vattenogillande och jag hade även tidigare på dagen sagt att det är lugnt att ta Chabo nära vatten för att han undviker det ändå. Men helt plötsligt då vi stod där och tittade på ankorna så tog Chabo ett jätteskutt och kastade sig ut i vattnet. Han var på ankjakt och då skulle inte ens vatten stoppa honom. Han simmade och försökte komma åt dem. De var för snabba och jag höll i kopplet, så det var lönlöst, men han försökte. Han försökte inte bara en gång utan tre gånger hoppade han i vattnet. Min vän filmade det hela och det var tur för annars hade ingen trott på mig. Chabo gillade ju inte vatten, det visste vi ju, likförbannat hoppade han i och simmade.
Jag kommer aldrig att glömma det. Både för att det var fantastiskt kul att se honom hoppa i och för den reaktion alla andra fick då jag berättade och visade det hela.


Året efter åkte vi till Hellasgården igen. Även denna gång gick Chabo ut i vattnet utan att tveka. Men lite lugnare och bara till bröstkorgen, i syfte att slicka på en stenbit med fågelbajs på. Så på Hellasgården kunde Chabo iaf bege sig ut i vatten, även om han fegade på andra håll.


Nu finns inte Chabo kvar men alla de minnen han skapade kommer för alltid att leva vidare. Visst är det jobbigt att han gick bort redan vid 8 års ålder, men det hade varit ännu jobbigare att se honom lida. Vi kommer självklart sakna honom men vi får samtidigt glädjas åt de stunder vi hade med honom.


Lilla Chabo, älskade lilla Chabo. Tack för den glädje du spred. Tack för all stunder vi fick med dig. Du kommer alltid att vara saknad.







fredag 15 juni 2012

Betraktelser från bakre bänk - juni

Sista kommunfullmäktige innan sommaren. Normalt ett fullmäktige fullt med budget och sövande politiker som pratar alldeles för länge om saker som ingen ids lyssna på. Men icke så i år då budgeten är skjuten på framtiden. Därmed inte sagt att det blev ett kort kommunfullmäktige, snarare hade vi behövt två dagar ändå för att hinna med allt.


Det började med att jag återigen kände mig som Lasse Eriksson. nej, inte den döde komikern utan  fotbollslandslagets målvaktstränare. Han var en helt Ok målvakt, inte mer, som spelade i bl.a. Bajen och Norrköping. Under 7-8 säsonger var han andremålvakt i landslaget bakom Thomas Ravelli, som ju även han var enbart en OK målvakt men som efter en straffräddning i VM 1994 lyckades bli nationalhjälte och som sedan övervärderats. Jag tror de flesta glömt den kritik han fick i kvalet och även i inledningen av turneringen. Hade Ravelli inte räddat straffen mot Rumänien och Sverige hade åkt ur i kvartsfinal så hade Ravelli varit lika bortglömd som Bernt Ljung.
Men, Lasse Erikssson var det ju. Jo, under 7-8 säsonger var han alltså andremålvakt bakom Ravelli. Lasse fick under denna period bara spela 17 matcher, Alla var i meningslösa träningsmatcher och en del gånger byttes han in först i halvtid. Han debuterade i Sveriges sista match mot DDR (alltid något) i en träningsturnering på kanarieöarna. I laget den matchen spelade även hans Ulf Eriksson , känd ESK-are (och hammarbyare förstås). Lasse stod även då Sverige krossades med 0-6 av Danmark 1990.


Nåväl... vart är jag på väg börjar ni undra!? Jo, Lasse var den ständige reserven i Landslaget och när han senare flyttade till Porto så var det likadant. han spenderade en stor del av sin tid på bänken men han var nöjd med det. Jag minns en intervju med honom då han spelade i Porto. Han sade något i stil med att han trivdes med att få bra lön (om jag minns rätt så var det inte mycket mer än vad ett kommunalråd tjänar i Enköping) genom att hålla på med det han älskade, fotboll, och att sitta på bänken inte gjorde något. Att sitta på bänken i värmen och se på fotboll och få betalt för det var något han tyckte var fantastiskt. Som reserv var han ju dock alltid redo för eventuellt inhopp (även om så sällan skedde).


I onsdagens KF så var fyra av mina partikamrater borta. De fyra ersättare som finns före mig var dock alla där och jag hamnade precis utanför att få tjänstgöra (för andra gången detta år). Men jag är nöjd. Jag är med ändå, jag får yttra mig (om jag vill), jag får skratta åt alliansen (precis som alla andra) och jag gör något kul. Precis som Lasse Eriksson gör det mig inte ett dugg att jag inte får tjänstgöra, det är inte det viktigaste :)




Inte bara vi hade flera ledamöter borta från senaste KF, överhuvudtaget var det många ledamöter som inte närvarade. Det blir väl så då möten ligger under skolavslutningstider (och under EM, men det kanske inte var främsta orsaken till frånvaron!?)


På detta möte var det fyra ärenden som gjorde att det drog ut på tiden och att flera ärenden fick bordläggas till senare KF.
Det första var frågan om Taxor och avgifter 2012 för Upplevelsenämnden. Vi i S hade satt oss emot höjningen av avgifter för kulturskolan och hyra av instrument för barn och ungdomar.
Mona Örjes (Centerpartistisk ordförande i nämnden) trodde inte höjningen skulle påverka ens de familjer som har det sämst. 100:-/termin är "små pengar" sade hon. Återigen en allianspolitiker som inte har koll på hur livet är för de som har det sämst. Alla små höjningar av avgifter och kostnader var för sig är säkert inte så farliga men tillsammans blir det stora summor och det finns familjer med svag ekonomi som har flera barn.
Dessutom har man ingen koll på vad höjningen ger för effekt, men höja ska man.


En del märkliga argument gavs från allianshåll men inget som gjorde någon klokare.


Nästa stora fråga var omfördelningen av budget mellan kommunstyrelsen och upplevelsenämnden. Här fick FP kritik för att man plötsligt bytt åsikt efter att ha blivit moderaternas BFF igen. (BFF betydee Best Friends Forever och är ett vanligt uttryck bland unga high school flickor i USA, och för Paris Hilton. Tänkte bara förtydliga det då Moderaterna i Enköping både har svårt med engelskan och har svårt att förstå modernare uttryck).
Återigen gavs många märkliga anföranden från allianshåll. Tydligen anser man att fonden för sociala investeringar är en gottpåse som man kan plocka ifrån lite här och där för att göra nödlösningar. Inte alls vad det var tänkt för.


Även i ärendet om Joar som kulturskola så visade framförallt Urban Wahlberg hur opålitligt och slumpaktigt alliansen driver sin politik i Enköping. Även här har ju FP flipfloppat (För eventuella moderat läsare så betyder det att man bytt sida/åsikt), fast mest floppat. Komiskt iaf då man sände fram Börja Isaksson med gamla ritningar över planer för hamnverken och jag tror ingen förstod om han var för eller emot något eller vad han egentligen menade. Som vanligt med Börje alltså. Reclaim the Hamnverken, kanske var hans tanke?


Efter dessa ärenden och efter voteringarna på två socialdemokratiska motioner så stod iaf en sak klar. FP har begravt sin näsa så långt in i Moderaternas giriga rövar att det känns som FP aldrig kommer andas fräscha idéer eller egna tankar igen (tänkte även skriva att det märks på allt skit de sväljer från moderaterna men det lät lite äckligt). Sorgligt men e gräver sin egen grav och trycker de bara in näsorna lite till så kommer de gå upp i och bli de moderater man tydligen nu avgudar.




Sist (eftersom mer inte hanns med efteråt) kom då det ärende som intresserat mig mest upp. Frågan om Graffitiprojekt och lagliga graffitiväggar, som jag skrivit om på bloggen tidigare. Detta blev kvällens längsta diskussion och trots att motionen röstades ner (inte bara pga FP:s näsor utan även pga att alliansens nya stödparti, Sverigedemokraterna, röstade emot motionen) så var det intressant och kul, även om det var frustrerande att höra hur oinvigda och okunniga vissa allianspolitiker var i frågan.
Av någon anledning skickade Moderaterna fram Emelie Färnkvist som sin förste talare. Troligen valde man henne för att man ville att den yngsta skulle visa att ungdomar inte gillar graffiti (eller något sådant) men det var som att skicka ett "lamb to the slaughter" (Ids inte översätta detta för moderaternas skull, de får googla). När Enmelie sagt sitt anförande, som tydligt visade att hon och M gått på myterna och lögnerna om graffiti/klotter, så började slakten. När flera MP-politiker och Vänsterns magnus Ahlkvist satte igång med att såga, nej slita, söner hennes argument så var det nästan pinsamt att se henne. Hon var helt oförberedd och okunnig och hade inga svar på de repliker som kom. Mycket troligt för att hon (till skillnad från många av oss i oppositionen) inte hade läst på och inte hade en susning om vad motionen handlade om och vad graffiti handlar om.
Senare gick Anna Wiklund upp och upprepade lögnerna och myterna. Hon hade minsann talat med närpolischefen och han hade sagt si och så. Fast att all forskning och alla undersökningar visar tvärtemot så hade Wiklundskan och närpolischefen rätt. När Wiklundskan pressades rapade hon även ut specifika brott som graffiti leder till och nämnde då misshandel. Intressant för det är ett grövre brott som aldrig annars nämns i diskussionerna men wiklundskan vet väl allt...


Det som som störde mig mest med diskussionen i detta ärende är att var att ingen verkade ha förstått motionen från MP. Fast, att Alliansen är fyllda av okunskap är ju inget nytt.


Magnus Ahlkvist tipsade iaf församlingen om att läsa min blogg. Det var snällt och jag undrar om det ger fler träffar. Har de inte adressen så kan de fråga Anna Wiklund, för hon verkar ju ha bra koll på det jag skriver. Detta trots att jag "bara" är ersättare i KF.
När Magnus var framme fick vi även ytterligare en gång höra moderat debatteknik. Magnus tog upp om restaureringen av målningarna på Berlinmuren. Då kom en replik från en moderat att när hon var i Berlin då var minsann alla målningar överkladdade med graffiti och att hon hade hört att man minsann inte alls satsade pengar på att restaurera murens målningar, Två saker som efter lite googlingar visade sig vara lögner och överdrivet. Typiskt det sätt moderaterna debatterar. Man måste kolla allt de säger för de vräker ut sig osanningar och hävdar att det är just på det sätt det är då de vet att få hinner eller ens ids kolla upp deras förvrängda fakta.
Dessutom sade moderaten "det var exakt likadant i Prag". Va?? Var Berlinmuren även sönderklottrad i Prag? Märkligt...




Det som detta KF tydligast visade är att SD numera är en del av alliansen. Eller åtminstone röstar de alltid för alliansens förslag i voteringar. Känns väl skönt att ha ett stödparti där kan jag tänka. Dessutom är FP mer och mer moderater och förvirrande och fliploppande och allt det vi befarade då de hoppade i säng med moderaterna igen.


Dessutom känner jag mig återigen besviken på mitt eget parti. Vi tog ingen ställning i graffitifrågan och att det är fel enligt mig har jag redan skrivit om. Men flera (iaf gamlingarna) i partiet röstade emot MP:s graffitimotion. Jag kan inte förstå när S blev så emot konst och ungdomar. Troligen hade de vägrat lyssna på fakta och inte tar undersökningar på allvar, iaf inte de som går emot deras egna fördomar och åsikter. Precis på samma sätt som hos M, alltså.
jag vet att vissa av mina partikamrater kommer bli sura för att jag skriver detta. men jag är inte sur för att de röstade emot motionen, jag är sur och besviken på de skäl de hade. Nu vet jag självklart inte vad vissa hade för skäl men jag hörde en del prata under graffitiärendet och jag hörde andra på gruppmötet. Sorgligt...




Vill lämna er med en sista fråga:
Vad är skillnaden på Yoghurt och ett moderatstyrt Sverige?
I yogurt finns åtminstone levande kultur.










----------------------------------------------------------------
3 tillägg


1. jag hade tänkt gå upp och säga mitt i graffitifrågan men det gjorde andra å bra och är det en sak jag hatar så ä det politiker som bara upprepar vad andra sagt. En sådan vill inte jag vara.


2. En centerpolitiker skrev efter mötet att orsaken till att de var emot graffitivägg var; "För att vi är gamla stofiler. Dessutom påstår BRÅ att det ökar klottret."
Så C hade alltså inte lyssnat på fakta de heller. Skrämmande att politiker i Enköping så bortser från fakta och de undersökningar och doktorsavhandlingar som gjorts i ett ämne och bara gissar vad som kan vara rätt. Inte undra på att Enköping är på väg åt fel håll.


3. Det var även så att vi utsåg demokratikommitté. Den ordförande som ALLA ville ha var Åke Hedén, fd kommunalråd från C. MEN... Moderaterna vägrade och tjurade om det som en bunt 11-åringar som kissat på sig i sandlådan. Så det blev inte så..

















onsdag 13 juni 2012

Hyresgästföreningen försöker inte ens

Först döpte Hyresgästföreningen sin tidning till Hemohyra (vägglöss då misstänker jag) och nu har verkliga beviset för att de gett upp kommit.


Kolla bildgåtan i senaste numret. De försöker ju inte ens...
Hoppas det beror på att de lägger mycket tid på hyresförhandlingar och liknande, även fast det inte märks.


fredag 8 juni 2012

Laglig graffitivägg

Inför kommande Kommunfullmäktige har en mycket bra motion inkommit från MP, en motion som V stöder men som mitt parti inte ids ha en åsikt om.
Motionen handlar bl.a. om upprättandet av en laglig graffitivägg och skapandet av graffitiprojekt. Motionen och svaren kan läsas under ärende 17 här: http://w3d3.enkoping.se/__D2_DOWNLOAD__/198d43cc-70e5-47fa-9771-448e38023d5f/Kallelse_med_handlingar_KF_20120613.pdf

Eftersom jag tycker motionens förslag var mycket bra och svaren på motionen från remissinstanserna var usla och fulla av myter mer än fakta så satte jag mig in i frågan och tänkte ta upp det med Socialdemokratiska gruppen på gruppmötet igår kväll. Men när frågan kom upp så kände jag att det inte var riktigt läge. Alldeles för många verkade totalt ointresserade av denna "lilla, oviktiga" fråga. Dessutom kände man hur de flesta redan siktat in sig på den grillade maten som skulle ätas efter vi gått igenom handlingarna. Med saliverande munnar och kurrande magar så skulle ändå ingen vilja lyssna på vad jag skulle säga, dessutom hördes direkt att flera av de närvarande också trodde på myterna om graffiti/klotter och därmed inte skulle bry sig. Kanske är det en generationsfråga? Vad vet jag. Det märktes iaf att ingen (eller iaf väldigt få) tog denna motion allvarligt. "Ingen ideologisk fråga" sades det.

Ju mer jag tänkt efter (och jag är tyvärr en sådan som behöver tänka efter, främst pga min sjukdom som gjort mig lite konflikträddd) så känner jag att mina partikamrater hade fel, både då det gäller ideologin och hur viktig frågan är.
För de som sysslar med graffiti är frågan viktig. Chansen att få måla lagligt skulle uppskattas då det annars bara finns olagliga alternativ, och det kan bli dyrt för graffitikonstnären. Dessutom är det visst en ideologisk fråga. det handlar om at vi förtrycker en konstform. Mitt parti anser sig vara kulturintreserade, nå, graffiti är en konstart, oavsett vad man själv tycker om den, en konstart som nu bara kan göras på olagligt sätt. Dessutom är det en fråga som intresserar ungdomar.
Ungdomar och kultur - två viktiga ideolgiska punkter för oss i S. Så nog sjutton är frågan både viktig och ideologisk.

Jag skriver detta nu, både för att jag vill dela med mig av det jag kollat upp och för att kanske kunna påverka någon politiker (främst i mitt eget parti) att ändra åsikt och ta detta allvarligt.

Jag är ingen graffitiexpert. Jag älskar graffiti och tycker det är en vacker konstform (som ger mig mer än Picassos konstverk och Mona Lisa, som är ganska meningslös, om än känd, liten tavla). Skulle något jag skriver vara fel så påpeka gärna detta, men se till att ni inte bara går på myterna utan har bevis för era påpekanden.


Jag har varit i kontakt med en del orter som har lagliga väggar, bl.a. Norrköping. Jag har även haft kontakt med Graffitifrämjandet, en organisation som ligger under Riksteatern och även författaren till boken "nolltolerans - kampen mot graffiti", Jacob Kimvall. Jag har även läst undersökningar och rapporter som ligger på nätet mm.

Innan jag sätter igång så tänkte jag definiera klotter och graffiti. Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) definierar klotter som då det görs olagligt och graffiti då det görs lagligt. Detta är både förvirrande och i mina ögon en felaktig definition. Jag använder i denna text de mer etablerade definitionerna;
Klotter - något som skapats utan konstnärliga ambitioner
Graffiti - något som skapat med konstärliga ambitioner.


Först vill jag behandla remissvaren som ni kan läsa via länken ovan.
De olika remissinstanserna ger bl.a. olika besked om vilka som sysslar med graffiti, vilket visar okunskapen och ointresset att sätta sig in i frågan.
Upplevelsenämnden skriver att det företrädesvis är unga som sysslar med graffiti medan Tekniska nämnden skriver att det främst är "killar runt 30 år med bra jobb" som håller på med graffiti. Sanningen är att det främst är unga killar under 20 som sysslar med det i Sverige. Visst finns det äldre men de som var med då graffitikulturen kom till Sverige på 80-talet har oftast gått vidare till andra relaterade jobb, som exempelvis grafisk design mm.

Den farligaste lögnen (eller myten) som tas upp i svaren kommer bl.a. från lokala BRÅ. De säger att "klotter ofta är en inkörsport till annan brottslig verksamhet". detta upprepas även av Kommunstyrelsen. Det är lögn och förbannad dikt!! Något sådant samband har ALDRIG visats i någon undersökning.

SL och SJ mfl. sponsrade under flera år ett forskningsprojekt av Stockholms universitet där de ville få fram att klotter leder till grövre brottslighet. Utredningen kom fram till att inget sådant kunde påvisas och SJ och SL använde sig aldrig av rapporten. Den ledde dock fram till en doktorsavhandling av David Shannon, "Swedish Graffiti", som är läsvärd för den som vill veta mer om detta. Han visade att det inte finns några som helst bevis för påstendet att det leder till mer och grövre brottslighet. Visst finns det kriminella element bland de som klottrar och de som målar graffiti. men sådant finns i alla grupper, även bl.a motocrossförare, filatelister och politiker bl.a., och det finns inget som tyder på att de inte skulle vara lika kriminella om de inte "klottrade".

Polisen går ofta ut och sprider denna felaktiga myt. En orsak är bl.a. att det blir svårare för dem att stoppa ungdomar med sprejburkar om det finns lagliga alternativ eftersom de då kan hävda att det är den lagliga väggen de är på väg till. men att polisen ofta är lata har ju även Leif GW Persson mfl. visat så det är inget nytt.


Könskillnader tas upp i ett remissvar. Det stämmer att det främst är unga killar som sysslar med graffiti men i bl.a. Norrköping, har man märkt att fler och fler tjejer intresserat sig efter att man skapat kurser i graffiti och lagliga väggar att måla på.
Det är inget konstigt. Forskning visar att tjejer oftare är försiktigare (läs: smartare) då det gäller olaglig verksamhet. I en rapport som jag läst påstås det att 95% av alla som laddar ned stora mängder musik och film olagligt (på bl.a. torrentsiter) är killar. Samtidigt är det fler tjejer än killar som använder sig av lagliga metoder till nedladdning (exempelvis vis Spotify). Det är så inom de flesta områden att tjejer gärna sysslar med samma saker som killar men har en större benägenhet att inte göra det på olagligt sätt. Det finns inget som visar på att det inte skulle vara detsamma då det gäller graffiti. Graffitifrämjandet är inne på min linje i detta också.

En del städer har och har haft graffitiväggar för laglig målning. De flesta har positiva åsikter om det. Norrköping har jag som sagt varit i kontakt med. Där har man sett en mycket positiv utveckling sedan man införde lagliga alternativ.
I Märsta har olagligt klottrande minskat avsevärt sedan införande av Graffitivägg.
I Orminge ledde klottervägg till klart mindre saneringskostnader.

Så det finns många kommuner som är helnöjda med att ha inrättat graffitiväggar, varför skulle inte detsamma hända i Enköping?

I Brügge i Belgien har man lagliga väggar. Samtidigt tog man mycket hårdare tag mot olagligt målande och det ledde till klart minskade klotterproblem och att man fick European Crime Prevention award 2001.


I Helsingfors hade man Nolltolerans mot klotter (som Stockholm och Enköping mfl). man har nu frångått den och har bättre kommunikation med de som målar och har även inrättat graffitiväggar. Om jag förstått rätt har man en kilometerlång vägg att måla lagligt på.Måste vara maffigt :)
Sedan man frångick nolltoleransen har saneringskostnaderna minskat rejält.

Överhuvudtaget har städer med sträng nolltolerans mångdubbelt fler klotteranmälningar än städer med lagliga alternativ. Dock är det inte klarlagt vad som ligger bakom de färre anmälningarna.


Socialdemokraterna med Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin i spetsen har börjat fundera på att man ska skippa nolltoleransen i Stockholm. Tomas Rudin är en av få politiker som velat sätta sig in i graffitins värld och det ska han ha all heder för. Bra initiativ.

Apropå det jag tidigare skrev om ålder så ska ni veta att det inte är enbart unga som sysslar med graffiti och gatukonst. Graffitifrämjandet har varje år ett gatukonstevenemang och från Finland kommer en grupp som heter K65 att komma. Det är en gatukonstgrupp där alla medlemmar är över 65 år. Skitkul :)

Avslutningsvis i detta långa inlägg vill jag bara uttrycka mitt stöd till MP:s motion med en förhoppning att mina partikamrater ids ta en fördjupad fundering om detta och inse att det inte är en oviktig fråga.

Graffiti och klotter bedöms olika av alla då det gäller konstvärde men titta på de fula statyer och byggnader som kommuner uppför. Inte alla gillar dessa heller men de finnsdär och godkänns. Konst är konst är konst. Tänk på det!

Skapar man ett projekt kring det hela och har kontakt med ungdomsrådet så är jag säker på att det blir lyckat

tisdag 5 juni 2012

Motorbana och pengar

Det har varit så mycket med allt (vilket ni kunnat läsa i bloggen) så jag ha inte haft ork att skriva inlägg eller tänka politik. Ska dock försöka ta mig iväg på gruppmötet inför nästa veckas KF då jag har en del saker att säga kring ett av ärendena. Sedan är det väl som vanligt, ingen bryr sig, men jag tänkte ändå säga det jag har kollat upp i frågan. För tyvärr fattas många beslut på felaktiga grunder eller på för dålig källkoll.

För mig personligen så har jag äntligen fått lite från FK. Men det är bara i avvaktan på en utredning om hur min sjukdom påverkar min arbetsförmåga. Ännu en utredning alltså. jag kan tala om för FK att allt detta tjafsande och strulande inte gör folk friskare, det är faktiskt tvärtom. För mig exempelvis, så kan jag inte börja fokusera på att bli friskare (om det ens går) innan allt är ordnat omkring mig eftersom stressnivån i mig är för hög annars. Förstår inte tanken med att slänga ut så mycket pengar mm på en ny undersökning när de gjorde en 3 år sedan och då det finns en ny utredning från psyk att tillgå.

Glädjande siffror i senaste undersökning från SCB förresten. Som vanligt slår sig en del sossar för bröstet och börjar tro att allt är klart. Visst ska vi se det positivt att S går framåt, men jag tycker vi ska glömma siffrorna och jobba på som vi gjort. Det är som att leda med 3-0 i halvtid i en fotbollsmatch. Hälften vunnet anser man och därmed kämpar man inte "ända in i kaklet" och förlorar på straffsparkarna. Håller till viss del med M; siffrorna nu spelar liten roll. Iaf eftersom vi vet att M kommer försöka lura till sig väljare inför valet med nya omöjliga löften och lögner. Själv bryr jag mig inte ett dugg om opinionssiffrorna just nu förutom att jag är glad att det går åt rätt håll.


Såg i Enköpings-Posten att tjänstemän på kommunen motsätter sig en motorbana i Enköping. Detta med hänvisning till miljömålen. Bra, tycker jag. Det finns ingen anledning för oss att ha motorbana i Enköping. Eftersom beslutet togs innan min tid som politiker så vet jag inte vad mina nuvarande partikollegor såg som positivt i det hela. 
Jag vet alltså inte om tillståndsansökan till mark- och miljödomstolen är annorlunda än de uppgifter politikerna hade att gå till beslut på. Men om det framkommit nya uppgifter som gör att de miljömål som satts upp inte kan uppfyllas så måste vi politiker kunna ändra åsikt, och inte som centerns Roger Andersson säga att vi redan sagt ja en gång. Det har ju hänt förut att politiker röstat om i frågor då nya uppgifter kommit fram.

Jag hoppas att det inte blir någon motorbana. Jag tror även att de flesta i Enköping kommer hålla med i efterhand om det blir bana med massa tävlingar.