söndag 24 mars 2013

Årsmöten

Jag har aldrig varit en människa som gillat sociala tillställningar. Inte så att jag är osocial men har alltid haft svårt för sådana tillfällen då man ska sitta och småprata och umgås. OK, är det med riktigt bra vänner så kan jag prata och vara social, men i större sammanslutningar så trivs jag inte. Ännu värre är det just nu då det är så mycket annat som stör. jag går fortfarande i KBT och jag har även försäkringskasseutredning på gång efter att min handläggare vill ge mig sjukersättning. Något som förvisso vore bra, då det ger en trygghet och inte alls är (även fast M försöker få det att låta så) något som behöver vara för evigt. Den dag en med sjukersättning kan testa att arbeta så ges den möjligheten och egentligen är det lättare för en långtidssjuk att komma tillbaka och bli lite friskare om den har sjukersättning än om den pendlar mellan sjukskrivning och utförsäkring. Bara den sjuke får hjälp och rehabilitering under tiden, något som många landsting inte fattar. Jag har en del bekanta som inte får hjälp alls efter att de fått sjukersättning då "pengar inte finns" att lägga på någon som är permanent sjuk, vilket sjukersättning inte alls alltid innebär.

Tillbaka till sociala sammanhang nu :) . Jag är ju med i KF och går på Kommunfullmäktigemöten och de gruppmöten vi hartill dessa. Det fungerar oftast bra och även fast jag sällan säger något så känner jag att jag är med och framförallt isoleras jag inte i hemmet, vilket alltid är en risk för sjuka människor. Dessutom är det inte hur ofta du står i talarstolen som avgör om du gör något bra politiskt. Jag skriver ju gärna insändare, bloggar och har gjort några motioner (och jag har en hel del motionstankar kvar som jag ska dela med mina KF-kamrater när tid finnes till det). Jag hoppas mitt parti också tycker det är en bra insats och att man inser att det både beror på hur jag är som människa och på min sjukdom. Jag får ju verkligen hoppas att just mitt parti är ett sådant som förstår sig på och accepterar att vi alla är olika och att man inte bedöms annorlunda bara för att man är sjuk eller har problem av olika slag.

Min sjukdom gör att jag är mindre road av sociala sammanhang än normalt, som sagt. Årsmöten är ofta ett sådant sammanhang där man inte bara ska lyssna (och kanske delta) utan det även förväntas att man är social och snackar med sina partikamrater. Så var det igår då AK i Enköping hade årsmöte. Efter årsmötet bjöds det nämligen på lite buffé och förstår jag det rätt umgicks en hel del av partikamraterna ganska sent på kvällen. I möteslokalen var borden uppställda inför det efterföljande samkvämet på ett sätt som inte är optimalt för någon som jag. Med de problem jag har så har jag svårt att ha folk bakom ryggen och att inte ha överblick över rummet jag är i samt flyktvägarna. Så en kort tid in i årsmötet var jag tvungen att gå ut. Jag satte mig dock utanför och lyssnade och hörde det mesta men det här är något som är riktigt jobbigt. För samtidigt som jag behövde vara utanför för att kunna vara där så var det svårt att hitta en plats där jag inte syntes från möteslokalen och de frågande blickarna som undrade varför jag var där ute och inte inne i gemenskapen. Samma sak var det efteråt. Jag stannade för att äta men ville sitta själv, något som en del inte verkade förstå. Kanske beror det på en liten aspbergersläng eller något i mig men jag förstår verkligen inte vitsen med småpratande och hatar att vara social (om det inte är på trygg mark eller liknande). Som Dexter, i TV-serien med samma namn, så har jag dock lärt mig hur man beter sig socialt men ibland orkar jag bara inte.

Årsmötet var som det oftast alltid varit. Som det Framtidsparti (enormt löjligt namn, återigen) vi ska var så är vi väldigt traditionsbundna och sega. Årsmöten, AK-möten mm behövs "hottas upp" lite för att  de ska vara lockande att gå på. Ibland känns det som då jag var med i teaterföreningen; man vågade inte ta in alltför ungdomliga pjässer då besökarna med stor majoritet är 50+. Men om man aldrig vågar satsa på det nya så blir man fast och när gamlingarna försvinner så står man utan besökare.
Visst, många besökte årsmötet, men man kan ju undra hur mycket gratis mat efteråt lockade (Gratis mat och arvoden är det enda som lockar politiker till möten) och även hur många som var där av pliktkänsla!?

Mötet inleddes med ett anförande av nye Riksdagsmannen Ardelan Shekarabi. Jag gillar honom och har gjort så sedan han var här i Enköping på 1:a maj för ett antal år sedan (något han även tog upp i anförandet). Han är duktig, vältalig och ser trovärdig ut. Jag tror på honom som framtidsman i partiet och gläds att han äntligen är i Riksdagen. Han är alltid bra, även fast jag har hört honom vara bättre än just på årsmötet. Fast ett årsmöteanförande skiljer sig säkerligen en hel del åt mot förstamaj-tal och liknande. Bra start på mötet blev det iaf.

Sedan följde sedvanliga årsmötespunkter och som vanligt blir dessa ganska sega. Fast mitt i årsmötet höll Jesper Englundh ett anförande. Han är ju vår kongressman och pratade om den uppkommande kongressen. Det gjorde han bra och han fick även en del frågor som han klarade bra. Men en sak i det han sade irriterade mig och jag vet inte om det var Jespers ord eller den framtida kongressens ord. På frågan om vinstdrivande skolor så svarade Jesper att kongressen är emot ett förbud mot vinster i skolorna och att ett förbud i princip skulle innebära att dessa skolor skulle stängas. "och det vinner vi inga val på", sa Jesper. Och det var just den tanken som irriterade mig lite. "Det vinner vi inga val på". Är det bara frågan om att vinna val så kan vi lova skattesänkningar, guld och gröna skogar, fri bensin eller vad som helst. Anser vi att vinster inom välfärd och skolor är fel så ska vi säga det och ha en vilja att ändra det. Vi ska inte låta bli enbart för att vinna val, för då är vi inte ärliga mot oss själva eller väljarna. Jag är stenhårt emot vinster inom välfärd och skola och skulle vilja se ett förbud omedelbart, även om det innebär att vi inte vinner val. Visst får man kompromissa lite för att kunna åstadkomma mer men detta är en så viktig fråga enligt mig och en fråga vi inte ska trampa mer höger i.


.


Som sagt, det är mycket nu som stör i livet och jag hoppas snart kunna släppa en del stressmoment och fokusera mer på annat, som att skriva i bloggen t.ex. :)









lördag 2 mars 2013

My Ass

I dagens EP fanns en insändare som fick mig att inse att jag inte hade läst tidningen förra lördagen. Så är nu gjort och jag blir lite fundersam till den artikel som dagens insändare hänvisade till.

Det var en artikel om näthat och Anna Wiklund gick återigen ut och visade sig som ett offer (något hon gärna gör) och berättade om det näthat hon upplevt- jag är alldeles säker på att hon, liksom många förtroendevalda får en rejäl dos hat riktat mot sig, det är inte det jag säger. Det jag reagerar mot är att hon återigen tar upp en Facebookkommentar jag gjorde, om än i förvrängda ord, under ett KF-sammanträde. Ord som hon totalt missförstått och som jag fortfarande står för.

I EP:s artiel sade Anna att någon skrivit "Your ass" till henne. OK, kanske har någon skrivit just så och det inte alls är min kommentar hon åsyftade, men den har hon å andra sidan pekat på ett flertal tillfällen.

Kanske en kurs i Engelska för förtroendevalda vore något. För hur hon och hennes M-gäng kunnat misstolka det jag skrev kan bara bero på en stor brist i hur det engelska språket används. Jag har förklarat det på bloggen förut men då Anna Wiklund påstår sig inte läsa bloggar skrivna av ersättare i KF så har hon väl missat det. Jag vet dock att nissar i hennes närhet läser, så de kan väl försöka förklara för henne.


Det jag skrev på facebook under ett KF-sammanträde var:

Anna Wiklund har tänkt på mig - my ass.

Detta då hon ställde sig upp i talarstolen och sade att hon tänker på de sjuka och fattiga ifall skatten skulle höjas. Samma sjuka och fattiga som hon säkert tänkte på som Moderat då hennes parti drog bort tryggheten och säkerheten iom sämre villkor för arbetslösa och sjuka. Men det är iofs typiskt moderatsätt att använda de svaga i samhället som slagträn man slår vilt med och mot. Att ena dagen försämra enormt för de sjuka, fattiga och arbetslösa för att nästa dag stå i KF och säga att man tänkt på de "stora försämringar i ekonomin" en eventuell skattehöjning skulle leda till för samma grupp gjorde att jag reagerade.

Eftersom jag både är sjuk och lever på minsta sjukpenningen/garantipension så är jag en av dem Moderaterna egentligen avskyr och så ställer sig Wiklundskan upp i talarstolen och säger att hon tänkt på mig och andra i min situation.
Visst, jag kunde skrivit: Anna Wiklund har tänkt på mig - Vilket jäkla skitsnack. Då hade hon väl kanske iaf förstått det jag skrev. Men nu använde jag uttrycket My ass. Något som betyder i stort sett det samma.

Jag skrev inte Your ass eller You´re an ass. Jag pratade överhuvudtaget inte om åsnor eller rumpor. Och det var definitivt inget hatuttryck.
men är man dålig på engelska och på vanliga uttryck som inte dök upp på skolengelskan så kan jag förstå att det är svårt. Det finns dock både sidor på nätet som förklarar uttryck och även sidor där man kan översätta ord och meningar. Eller så kan man köpa sig en engelsk-svensk ordbok. Testa, Anna, så kanske du förstår bättre nästa gång.

Är det jag skrev det värsta någon skrivit till Anna så har t.o.m jag drabbats värre under min korta tid inom politiken. Jag har fått mail (ett lade jag ut) och kommentarer, mestadels från MUF:are och moderater som innehållit mycket värre saker. både om mig och om Helena Proos. Inga direkta hot mot mitt liv men ändå kan det bli obehagligt.


Men jag säger igen som jag sagt förut. My ass betyder inte det Wiklundskan vill att det ska betyda. Jag står 100% för det jag skrev. Och jag skulle aldrig kalla Wiklundskan en åsna, för åsnor tycker jag är fina djur.