måndag 9 september 2013

32 graders promenad



Ett par dagar i veckan tar jag mig en promenad till kiosken. Det finns en kiosk som ligger nämare men jag behöver motionen som promenaden ger mig. Dessutom är det skönt att gå i värmen. Vissa morgnar är det extremt varmt men i snitt är det ca 32 grader i skuggan då jag ger mig iväg vid halv tio-tiden. Svetten flödar rejält och jag är halvdöd då jag kommer hem 90 minuter senare men jag känner att promenaden gör mig gott och jag tycker som sagt att det är kul att vandra runt i bostadsområdena på vägen till kiosken.

Varje dag går jag en ny väg. De gator som finns är inte oändligt många men jag svänger lite då och då efter hur det känns. Går det riktigt bra att gå så svänger jag in på en gata som leder mig på en omväg, allt för att det är så skönt i värmen.
Gatorna ligger som i ett rutmönster (med en del kul avvikelser) och väl inne på dessa gator så är det oftast tyst, så tyst. Förutom de bilar som ska fram till ett av husen på gatorna så kör de flesta bilarna på de större gatorna som går runt virrvarret av små gator. Det gör att det blir tyst där jag går.

Från en del tomter hör jag folk äta frukost, från andra kan jag höra vatten som strömmar i en swimmingpool. Men framförallt hör jag fåglarna. Det finns stora mängder fågel här nere.  Vanligast är sparvar och svalor men det finns en hel del papegojor och många har kanariefåglar i burar utomhus, och när de sjunger låter det så vackert.
Utöver ljuden så är doften fenomenal. Många, många har jasminträd på tomten och det blir en ljuvlig doft som lyckas dölja de annars så vanliga avlopps och gödsellukterna, som känns överallt i Spanien.
Strålande sol, värme, papegojor, jasminträd. Vem vill inte gå på promenad med allt detta på vägen?

I år har en annan sak blivit alltför vanlig. Se vende-skyltarna. Se vende betyder ”Till salu” och dessa skyltar finns på otroligt många hus och lägenheter. Krisen i spanien är väl den stora boven, likså är den väl orsaken till att många inte rest till sina sommarhus denna sommar. Så om ekomomin inte blir bättre så lär det vara än fler Se vende-skyltar nästa sommar. Krisen har även medfört att skilsmässorna i Spanien ökat drastiskt och det gör sitt till att många säljer semesterbostäderna. Det är verkligen köparnas marknad och man kan få tag i bra hus och lägenheter till riktigt låga priser här i Murcia. Längre upp på kusten, i södra Valencia kring Alicante och Torrevieja verkar huspriserna mycket högre. Det finns många köpare där och av någon anledning verkar folk vilja köpa lägenheter i närheten av turistghettot Torrevieja.
De flesta som köper verkar vara tyskar, engelsmän och ryssar. Jag ser en del svenska bilar här nere också men de har inte ökat lika mycket de senaste åren. Engelsmännen har hitills mest hållt sig norr om Alicante, runt Benidorm. Men tyvärr ökar de här med. Jag har inget emot engelsmän, framförallt inte då de är i Englandd. I Spanien kan de dock bli för mycket och för egoistiska. Engelsmän är nämligen usla på att lära sig språk. Dessutom verkar de kräva att alla i de länder de besöker ska förstå engelska. Jag har flera gånger hört engelsmän bli irriterade för att personal i butiker etc. inte förstår dem. Engelsmän är dessutom enormt (och överdrivet) patriotiska och det stör oss andra en hel del. Så de behöver inte bli fler här nere J

När jag kommer hem igen kommer jag att sakna mina promenader, som förutom att vara sköna och avkopplande även har gjort att jag gått ned lite i vikt (inte mycket utan bara ett par kilo). I höst och vinter är det kallt, regnigt och snöigt och eftersom Enköpings kommun är usla på att hålla trottoarer och gångvägar snö- och isfria, så är det även livsfarligt att promenera på vintern.
Jag ska dock försöka lämna lägenhetsvärmen (haha... skämt såklart, jag bor ju i en EHB-lägenhet) och ta en lång  promenad åtminstone en gång i veckan. För att ha någonstans att gå och för att se något nytt då jag promenerar så har jag bestämt mig för att gå i hela Enköping. Jag ska promenera på varenda gata i tätorten. Och då menar jag inte att bara svänga in snabbt på en gata, utan jag ska gå hela gatans längd (eller på gångvägar intill gatan där det finns många bilar). Jag ska dela upp Enköping i ett antal promenadområden och sedan ta ett område i veckan. Detta gör både att jag får motion och samtidigt kan se hur alla delar av Enköping ser ut. Eftersom jag som politiker ofta ska medverka till beslut om saker i olika områden så kan det vara bra att veta exakt var och vad vi pratar om. Jag borde väl gå på våren och  sommaren istället för att se Enköping när det är som bäst men den delen av året behöver jag ingen morot för att ge mig ut.

Jag måste bara hitta en lista över alla stadens gator, så jag kan pricka av dem en efter en. Sedan är det på med vinterjackan, mössan och MP3-spelaren och promeander som gäller.

Usla motionssvar



Ibland får vi politiker usla svar på de motioner vi skapar, vilket är tråkigt. Även om en av ens  motioner avslås så vill man ju att det ska göras med så bra underlag som möjligt. Ofta kommer svar som hänvisar till undersökningar eller siffror utan att det finns några som helst källor. Man börjar då undra om den som gett svaret höftat till med något enbart för att de passar in med det svar de vill avge. Bland annat såg vi detta i den graffittidebatt som kom upp i KF ifjol efter MP:s motion om klotterväggar. Massa påhitt och ”fakta” som det inte fanns några källor bakom.
Det är orsaken till min senaste motion i KF. Jag vill att de tjänstemän som svarar på motioner ska tvingas hänvisa till de källor de använder i sina svar. Kan de nämna en undersökning så borde de även kunna uppge källor. Detta underlättar enormt för oss politiker. Jag fick en hel del positiv respons efter att motionen lämnats in och har förhoppningar om att den ska gå igenom.

En motion där den ansvariga nämnden rekommenderar avslag efter svar från en tjänsteman var den om QR-koder.Det är ingen ideologisk fråga och jag ser ingen prestige i att alla mina idéer ska falla alla på läppen (jag blir ibland förvånad då partikamrater tycker jag har bra idéer J ). Men motionssvaret från tjänstemannen (som nämnden sedan baserade sitt beslut på) är så erbarmeligt dåligt att hon borde få uppgift att skriva om det hela. Den tjänstemann som skrev det svaret är kommundirektören, som genom detta usla svar visar att hon är dålig på fler saker än demokratiska processer i samband med chefsrekryteringar.

Motionen avslås genom 4 punkter och visar, förutom att hon inte kan skriva bra motionssvar, att hon troligen inte förstår sig på ”moderniteter” som QR-koder och appar mm
Första och andra punten är egentligen den samma. Att det blir för dyrt att sätta upp skyltar med QR-koder. Ingenstans står det dock vad kostnaden skulle bli. Det har säkerligen inte ens kollats upp. ”Stora ekonomiska kostnader” står det t.o.m. Jag skulle vilja veta hur stora kostnader det rör sig om. Tvivlar på att hon ens orkat kolla upp det.
Senare skirver hon att kommunen redan har en app som kan laddas ned, bl.a. via QR-kod. Och den QR-koden funderar de på att sätta upp vid ”strategiskt viktiga platser”. Vilka dessa platser är förtäljer svaret inte men tydligen är det billigare med en QR-kod som länkar till appen än någon annan QR-kod på just dessa platser.

Skillnaden mellan att ladda ned en app och scanna av en QR-kod som finns vid ett besöksmål är bl.a. att en besökare kanske bara vill veta lite om just den parken eller kyrkan utan att behöva ladda ned en hel app till telefonen som han/hon sedan kanske aldrig mer har nytta av. I spanien har man QR-koder i nästan varenda liten stad. Tar man en promenad och ser ett gammalt hus där det sitter en QR-kodsskylt intill så kan man läsa av den och få info om just det huset, på flera språk, vilket är kanonbra. Ingen ids ladda ned en app för varje stad man besöker.

Det värsta i motionssvaret sparar jag till sist (det vill säga nu):
Synnöve ringde minsann till andra orter för att höra om de har QR-kodning. Hon valde att ringa Uppsala, Västerås och Halmstad. Ja, ni läste rätt. Hon ringde Halmstad!! Ingen aning om varför. Uppsala och västerås är ju grannorter, så till viss del kan jag förstå varför dessa kontaktades. Men halmstad verkar vara rejält slumpartat att ringa till. Hoppas få svar på varför hon ringde dem. Kanske ska vi alltid kolla av med Halmstad innan vi tar beslut i frågor. Undrar om PEAB vill bygga 8-våningshus vid torget i Halmstad? Vi måste väl ringa och fråga innan frågan eventuellt tas upp i KF. Om de inte har sådana planer så får vi säga nej till PEAB. För det var just det som synnöve fick ut av att ringa dessa orter. Ingen av dem använder QR-koder så därför behöver inte vi i Enköping det heller. Eller hur ska man tolka stycket om att hon ringde andra orter? Jag förstår inte.

Jag förstår inte heller varför man inte ringde de orter som använder QR-kodning, bl.a. Waxholm. Det hade ju varit intressantare att veta hur de som använder QR-koder i turistsammanhang upplever det och om de anser att det är värt investeringen.

För att summera mina tankar:
-          Vilka stora kostnader skulle det röra sig om och varför nämns dessa inte i motionssvaret?
-          Varför skulle QR-koder som länkar till kommunens app vara billigare att sätta upp än sådana QR-koder jag önskade i motionen?
-          Varför ringdes till orter som Halmstad istället för orter som använder QR-koder? (Ett tips – man kan finna sådana orter via en snabb googlesökning)
Nä, svaret var verkligen uselt och det är en skam att vi politiker ska ta beslut med sådana underlag och en skam att allianspolitikerna i nämnden röstade med förvaltningen utan att ifrågasätta motionssvaret.

Det var bättre förr



Allt oftare känner jag att mycket var bättre förr. Kanske börjar jag gammal och nostalgisk, eller så är det bara så att det var bättre förr. Med förr menar jag självklart under min livstid. Tidigare än så vet jag ju inte hur saker och ting var.
En del saker är självklart bättre och har gjort livet lättare. Men en del av det som är bättre nu för även med sig negativa saker. Ta internet till exempel. Visst har våra liv i mycket blivit lättare pga internet men samtidigt så för det med sig massa skit som skadar människor. Fast så är det väl med allt?

Det jag senast kände var bättre förr var musiken och hur man köpte den. Häromdagen hörde jag två låtar i rad som gav mig minnen av en bättre tid, nämligen 80-talet. Först var det ”Your latest trick” med Dire Straits och direkt efter spelades Alan Parsons projects ”Eye in the sky”. Två låtar som visar uppp det bästa av musiken från 80-talet och som fortfarande håller.

När jag var yngre reste jag ofta till London. Minst en gång om året var jag där själv eller med någon vän eller min bror eller föräldrar. 1986 var jag 17 år och åkte med en klasskamrat till London. Förutom att visa honom alla sevärdheterna (jag hade som sagt varit i London många gånger och sett allt redan) så var målet med resan att handla skivor.
Även fast CD:n hade kommit så var majoriteten av skivorna i affären fortfarande vinylskivor . Jag tror många, inklusive mig själv, som inte riktigt trodde på CD:n som framtiden och en hel del gavs inte ens ut på CD. Dessutom var det inte samma sak att bläddra bland små plastaskar som att bläddra i ett ställ med LP-skivor.  Så det var LP och vinylsinglar som skulle inhandlas även denna resa. En av dem var just ”Yor latest trck” som maxisingel. Föll för den då jag hörde den spelas i en av butikerna.

I London fanns stora underbara skivbutiker; Virgin, HMV och framförallt Tower Records vid Picadilly circus. Inte nog med att dessa butiker var enorma (flera våningar med skivor), de hade öppet till midnatt också. Så man kunde gå en dag och besöka turistmål och efter middagen ändå ha flera timmar över til att strosa runt bland skivorna. Jag visste ofta vad jag ville köpa innan jag lämnade Sverige men jag bläddrade igenom alla skivor på pop och rock-avdelningarna för att hitta några nya, intressanta skivor och artister som jag inte kände till. På den tiden kom musiken ut i England och USA flera veckor innan den kom till Sverige. På radio kunde man höra att en artist nu släppt en singel i USA och att den om ett par veckor troligen skulle släppas i Sverige. Man fick helt sonika vänta på den och ibland kom musiken inte ens ut i Sverige. Jag lyssnade mycket på engelsk radio och radio Luxemburg (den fd piratradion) på den tiden och hörde så mycket nytt och bra som jag ville ha i min skivsamling. Jag minns ett program på Radio Luxemburg där de en gång i veckan bjöd in ett par skivbolag som tog med sig singlar som inte hade spelats i radion tidigare. Både ”West end girls” med Pet Shop boys och ”19” med Paul Hardcastle horde jag på detta sätt. Troligen var jag (och alla andra som lyssnade på samma program) den första i Sverige som hörde dessa låtar och jag minns att jag flera gånger berättade för kompisar om det jag hört. Jag förpestade även livet för de som jobbade på skivaffärerna i Enköping, framförallt Tiffany record store som var min favoritaffär, genom att tjata på dem att försöka få hem dessa singlar snabbt. När de sedan kom blev de ju stora hits, så lite känsla för vad som skulle slå hade jag J

I Tower records kunde jag som sagt vandra runt i timtal. Ibland hörde man någon bra låt som de spelade i butiken och på sätt upptäckte jag bl.a. Lemonheads version av Susanne Vegas ”Luka”. Hörde den aldrig spelas någon annanstans men det gjorde ju inget eftersom jag köpte den efter första lyssningen. En gång var jag i virgin records på Oxford street och de skulle ha livemusik i butiken den dagen. Jag hade ingen aning om att det skulle ske (även fast det gjorde det ofta) och jag hade aldrig hört talas om Aztec camera, som gruppen hette. De hade precis släppt sin första LP och var riktigt bra. De fick ett par hits senare och jag köpte en hel del med dem.

Jag saknar själva bläddrandet  bland skivorna och känslan då man fann en skiva som verkade bra. En del artister gjorde bättre omslag än de gjorde musik. Men med CD-skivans intåg kändes det som om omslagen blev mindre viktiga. Jag hade vänner som gillade hårdrock och som ofta köpte skivor efter hur omslagen såg ut. Vad hade Iron maiden exempelvis varit utan sina omslag? Själv var jag aldrig hårdrockare. Jag var dock rejäl allätare som gillade allt från synth till engelsk pop till funk mm. Jag minns dock då en kompis i mellanstadiet spelade en ACDC-låt för mig som jag tyckte var bra. Strax därefter hade Tempo (som Åhlens hette då) skivrea och min än berättade att det fanns ACDC-skivor i backarna. Jag gick dit för att köpa en men kom hem med en annan skiva som ändrade mitt liv rejält. Jag köpte ”Bloody tourists” med 10CC, skivan med Dreadlock holiday. Jag blandade ihop gruppnamnen och med den titeln kunde man ju tro att det var hårdrock. Och tur var väl det. 10CC blev snabbt en favoritgrupp och liknande musik älskar jag än. Hade jag kommit hem med ACDC hade jag kanske blivit hårdrockare och det är jag glad att jag inte blev. OK, med tanke på att Lustans lakejer och Ratata var mina favoriter just då så var väl risen för att jag skulle bli hårdrockare J

Inget kommer få mig att ändra åsikt om att det var bättr förr. Åtmisntone inte då det gäller skivaffärer och musiken. Nu laddar folk ned musik från nätet och köper skivor från nätbutiker  eller hos ICA. Inga fler buiker som Tiffany, inga fler reor på Expert rundradio där de ibland sålde LP-skivor per kilo. Jag saknar det.

onsdag 4 september 2013

Manbag - For real men



Jag har blivit med manbag. Japp, nu går jag med plånbok, mobil, nycklar etc nedstoppade i min lilla väska som hänger på minn vänstra sida, med bandet snett bakom nacken. Jag gillar den så mycket att jag köpte en andra manbag, exakt likadan som den första fast helsvart (den jag använder nu är beigegrön  i färgen).
Tänker du ” Va fan, har Mårten skaffat handväska” så kan du sluta läsa här för isf är du en idiot som ändå inte förstår vad jag skriver om.

Jag ska väl erkänna att jag själv var lite tveksam innan jag köpte den. Inte för att jag var orolig på något sätt att folk skulle tro att det var en handväska och inte en manbag eller att någon skulla tro att jag är gay. För det har folk fått för sig förut och det har hänt ett par gånger att killar stött på mig då jag varit ute i Stockholmsnatten. Något jag självklart blivit smickrad över.
Jag var mest orolig över att jag skulle se löjlig ut med manbag. En fet korv med väska vid magen. Jag har dock ofta problem med att hålla reda på alla saker jag har med mig och går manutan jacka så har man inte så många ställen att ha nycklar, plånbok, mobil mm. I en manbag finns det plats för allt detta och även exempelvis näsdukar (så man slipper ha snorisar som tittar ut ur näsborren), munsprej mm. Nu har  jag haft den ett par veckor och jag fattar inte hur jag klarat mig utan tidigare. Den är oumbärlig! Jag slipper ha plånboken i bakfickan och slipper ta ur den från bakfickan varje gång jag sätter mig. Risken att en ficktjuv ska sno åt sig något är mycket mindre. Jag behöver bara ha koll på att väskan är stängd och med, och behöver inte tänka på och känna runt på byxfickorna att jag inte blivit av med något på en trång marknad eller konsert.

Manbags är inte så vanliga i Sverige. I stockholm finns det en hel del som har dem men på landet, exempelvis i Enköping, är vi lite efter och man ser inte många manbags. Men det komemr väl. Om inte så får jag väl starta trenden då jag kommer hem.
Här i Spanien har en majoritet av männen manbags. Framförallt de i min ålder och yngre. De har dem på stan, i livsmedelsbutiker, på fotbollsarenor, konserter och var de än går. Det har för dem blivit en nödvändig pryl, precis som för mig. Smidigt som sjutton och en kul modeaccessoar.

Ni kvinnor som läser detta kanske förstår mig då jag säger att en väska gör livet enklare om man, som jag, vill ha med plånbok, mobil, nycklar mm. De allra flesta kvinnor har ju handväska och som vanligt har den feminina delen av befolkningen visat sig vara smartast och mest praktisk.

Kvinnor, snälla – vad har ni mer för saker som vi män även borde använda? Något som gör era liv enklare och smidigare än vad vi korkade män lyckas med själva.

Tuffa bondevillkor



När det  var som varmast och torrast under juli kunde vi läsa i tidningarna om hur jobbigt det var med avsaknaden av regn för bönderna. Jag har inga tvivel på att många bönder har ett slitsamt liv och att ett för torrt eller för blött år kan ställa till det ekonomiskt för dem.
I Enköping, som är en gammal bondbygd, hör man alltför ofta folk säga ”Nu måste det snart komma lite regn för böndernas skull” efter det varit torrt i en knapp vecka. Vi vanliga Enköpngsbor får alltså inte kunna njuta av sommarvärme innan vi måste oroa oss för böndernas väl. Lite tjatigt i längden och jag skäms då inte för att jag önskar långa, torra och varma somrar. Ärligt talat så skänker jag inte bönderna en tanke då det gäller vädret (jag tror inte de skänker mig många tankar heller J ).

Långa, heta och torra somrar är de i Spanien varje år. Innan veckans regn så hade det i den här delen av Murcia endast småregnat 2 dagar sedan slutet av april. Marken måste vara snustorr och bönderna sliter enormt. Intill där jag bor så finns en stor åker och bonden har slitit dag och natt de senaste veckorna. Det rensas, plogas, gödslas, sås mm och mycket görs utan alltför avancerade hjälpmedel. De har två gamla traktorer de brukar köra med och en hel del sker helt för hand. Rensandet av gamla plantor på åkern, liksom majoriteten av sådden sker manuellt och verkar enormt slitsamt. Ett antall personer går dubbelvikta och rycker eller stoppar saker ur och i jorden. Detta sker i månadsskiftet juli/augusti då det är som varmast och i skuggan är det oftast närmare 40 grader mitt på dagen. På åkern finns dock ingen skugga.

Förutsättningarna är inte de bästa för jordbruk och svenska bönder skulle byta jobb om de hade det som deras spanska kollegor har det. Men trots torkan så växer det bra i den murcianska jorden (som här vid Mar Menor är väldigt röd). Murcia är ett litet distrikt (och Spaniens hetaste) men man tillhör top 2-3 i Europa då det gäller produktionen av flertalet grönsaker och frukter; bl.a sallad (titta på isbergssalladen i ICA, mycket troligt kommer den från Aguilas eller Torre Pacheco), lök, tomater, meloner mm mm. Dessutom odlas det mycket druvor och annan frukt som används till vintillverkning (Bullas och Jumilla är två mycket välrenommerade vindistrikt).

Murcia utgör 3% av Spaniens yta. 2/3 av Murcia är berg, dalar och liknande terräng (varav en del är odlingsbar). På sista tredjedelen bor de flesta och i samma tredjedel ryms den mesta odlingen. Det gör det än mer otroligt att bönderna här nere lyckas så bra. Med tanke på hur billigt produkterna senare säljs så undrar man ibland hur de kan anse att det är värt det.

Så jag kommer inte bekymra mig om svenska bönders problem efter någon vecka utan regn. De lever rena lyxlivet jämfört med bönderna i Murcia. Däremot blir jag verkligen imponerad av den mängd produkter och dess kvalitet som spanska bönderna odlar fram.