måndag 27 januari 2014

Motion en källa till lite glädje

Jag mår inte så bra för tillfället. jag har inte gjort det en längre tid. med inte bra menar jag att jag mår sämre än vanligt. Ångesten sliter i och ut mig. Jag kan inte sova. oftast blir det 2-3 timmar per natt och då sällan utan att jag vaknar. Ibland kan jag somna om men jag minns inte när jag var utsövd senast. Det gör att det finns en hl del jag inte klarar av för tillfället. En sak jag inte klarar av är att gå ut utan att det ger ökad ångest. Att sitta hemma blir då så skönt, eftersom det inte skapar den extra ångesten som vetskapen att jag ska ta mig över tröskeln gör.

Jag skulle på fest i lördags. Tre stycken herrar i  lokala partiet fyller nämligen 70 år under året och Arbetarekommunen hade fixat ihop en 210-årsfest åt dem. God mat, trevliga partikamrater och Stig-Björn utlovades. Det lät kul och ända till lördag förmiddag var jag helt säker på att jag skull dit men ju närmare festen kom desto mer ökade ångesten. Det var flera saker som blev för jobbiga, inte bara vetskapen om att jag skulle ut. På tillställningar av detta slag ska man alltid vara så social och småprata med andra. Jag förstår inte vitsen med det, jag har aldrig känt att småpratande har något värde. Jag har under livet lärt mig (till viss del) hur jag ska bete mig för att inte verka helt konstig i andras ögon. För konstig betraktas man som ifall man vill dra sig undan, inte vill prata eller sitta nära folk. En annan sak jag har svårt för är att se folk i ögonen. Ni som pratar med mig kanske tycker att jag tittar på er, jag vet att min psykolog inte märkte något innan jag berättade för honom. Jag har nämligen ett knep som nu säkerligen alla som läser detta kommer att titta extra noga efter och som då kommer bli ännu jobbigare för mig :) Jag tittar på folk ovanför glasögonen. Jag har inte jättedålig syn men eftersom jag alltid har glasögon så blir det suddigt utan dem. Jag ser ansiktet på den jag talar med men det blir så suddigt att jag inte störs av den andra människans ögon som tittar på mig, men den jag talar med ser ju mina klart och tror att jag tittar dem i ögonen. Det gör att både jag och andra känner sig mer bekväma i situationen. Det finns andra liknande knep jag använder mig av för att inte verka helt osocial. För osocial är jag inte, jag förstår bara meningen med småprat eller folk som ska ta i en och lägger handen på axeln på en då de hälsar. Jag säger inget om det då folk gör sådant eller andra saker för att vara socialt accepterade, men de flesta gånger skapar det ångest hos mig.


något som inte är ångestframkallande är motion, åtminstone inte då jag använder min Wii för att motionera. Jag försöker dagligen träna 30 minuter med Wii fit, både för viktens skull och för att det ska vara bra för en att träna. Det är skönt och efter passet blir jag glad att jag orkat med och klarat av att träna. När jag var i Spanien klarade jag även av att ta längre promenader i värmen men jag mår så enormt mycket bättre i Spanien än här hemma i övrigt. Det går inte att förklara, eller jo... det gör det nog. Jag har en förklaring till det iaf, men den tar jag inte nu.

Sedan är det inte så som min psykolog och en del andra inom sjukvården sagt, att motion ska hjälpa mot ångesten. Inte för mig iaf. Det är andra behov den fyller i livet men att träna dagligen gör inte att jag kan komma ut lättare (mer än viktmässigt, hoppas jag) :)


Det är även kul då andra gillar ens motion. Nu pratar jag politiska sådana. På senaste Kommunstyrelsen kom min motion om källhänvisningar upp och det verkar som den kommer att bifallas i KF. Det gör mig glad, på flera sätt. Jag blir glad då det är min motion, även fast det blir Anneli Djurklou som får cred för den. Enligt nya regler i KF (regler som jag tycker känns fel) så får ersättare inte ens stå med som motionsinlämnare tillsammans med en tjänstgörande längre. Det skapar lite problem vid framtida motioner då jag ett flertal gånger blivit tjänstgörande i KF utan att ha vetat om det då motionen lämnades in. Så jag kommer fortsätta skriva med mitt namn ändå om det blir fler motioner från mig.
Det är även en motion jag känner en hel del för. Jag är väl lite akademiskt skadad på det sättet eller så är det maniska sidan av mig, men jag älskar att grotta ned mig i källor, det har jag alltid gjort. Källor kan man både fascinera sig i och lära sig mer av och man kan kolla att de stämmer. Så om motionen går igenom så blir det roligare att läsa motionssvar från kommunens tjänstemän, iaf för mig.
Den tredje orsaken att jag blir glad är att jag inte skulle orkat gå upp och försvarat motionen, så som jag gjorde angående QR-koder. Så som jag mår just nu hade det varit en omöjlighet. Nu kommer det bli lättare ifall jag orkar gå på den KF då motionssvaret kommer.

Tyvärr är det så att man ska gå fram och tala då man sysslar med politik. Så tycker både partiet och pressen, för jag vet att EP tidigare räknat på hur ofta ledamöter i KF stått i talarstolen och liknande. Samma sak var det i skolan, muntlig presentation skulle det alltför ofta vara. Det har aldrig passat mig. Jag är en tänkare. Jag trivs bäst själv på kammare där jag kan tänka ut och komma fram till tankar och idéer. Jag vill helst slippa stå och tala inför massa människor, varav de flesta ändå inte bryr sig. Tyvärr finns det sällan plats för sådana mig och andra som gillar att vara i bakgrunden men ändå vill bidraga med något. Jag är inte bara blyg eller nervös, utan för mig skapar det en ångest som inte går att förklara för dem som aldrig upplevt det. Jag tror dessutom att man måste vara väldigt säker på sig själv och tycka man gör det bra för att bli en bra talare inför publik. För mig, som har jantelagen hårt insprängd i min DNA, så finns det inte en chans att jag skulle känna att jag gör något tillräckligt bra.

Men jag skulle likförbannat bli glad om den motion jag tänkt ut uppskattas av andra i KF.

söndag 26 januari 2014

Olof Palme - Om den svenska modellen (med video)

Mycket av det Palme sade i nedanstående tal i Riksdagen 1980 gäller än idag och är definitivt värt att tänka på.
 
 
 
Det för mig till några tankar om den så kallade svenska modellens grundläggande förutsättningar. Det har skrivits mycket efter storkonflikten om att den svenska modellen nu skulle vara krossad, den modell som innebär ett fredligt framåtskridande utan uppslitande inre stridigheter.
Det behöver inte vara så. Ty man förbiser i diskussionen att den så kallade svenska modellen bygger på vissa grundläggande förutsättningar.
Den första förutsättningen är en samhällsutveckling i riktning mot utjämning och social rättvisa, det krävs inte väldiga förändringar på kort tid. Men färdriktningen mot utjämning ska vara alldeles klar, människorna ska ha någonting att se fram emot.
Den andre förutsättningen är en samförståndspolitik som förmår samla breda majoriteter i riksdagen i folket. Det utesluter inte skarpa ideologiska motsättningar, det utesluter inte heller hård politisk strid om så skulle vara. Men det förutsätter en strävan att i avgörandets stund nå en så bred förankring som möjligt, även om det innebär att uppge något av den egna ståndpunkten för att kunna ta hänsyn till andra. Ty därigenom kan man uppnå den breda förankringen hos folket.
 
Jag tror det är riktigt och säga att detta varit grundvalen för den breda folkliga reformpolitik som socialdemokratin i många år burit ansvaret för, och som haft sin motsvarighet i parternas förmåga att nå överenskommelser på arbetsmarknaden. Den tredje förutsättningen är att de stora folkrörelserna och inte minst löntagarorganisationerna på ett positivt sätt är med och formar politiken. De ska vara med och medverka i en dialog, deras förslag ska tas på allvar, de ska få möjligheter till representation och medverkan på så många områden som möjligt i vårt folkstyre.
På denna väg har vi i Sverige kunnat visa det sociala framstegets möjlighet till demokratiska former, det är det här som har kallats den svenska modellen eller folkhemspolitiken.
Den borgerliga regeringen i Sverige har brutit mot alla dom grundläggande förutsättningarna jag här har nämnt. Den har satsat på ökade klyftor istället för utjämning. Den har satsat på hårda konfrontationer och blockpolitik istället för samförstånd. Den har slammat igen kontakterna med löntagarna och motat bort dom från representation i utvecklingsfonder, länsstyrelser, regionala högskolestyrelser och så vidare. Därför är den så kallade svenska modellen i fara.
 
Därför blir det också ett avgörande mål för socialdemokratins politik att återuppliva den svenska modellen. Det förblir fru talman naivt att tro att vi kan åstadkomma en lugn och balanserad utveckling i vårt land om  klyftorna ökar och makten alltmer koncentreras i händerna på en liten grupp kapitalägare. Som är nära lierade med regeringen och den dominerande delen av pressen.
Det har varit en oerhörd styrka för vårt land att dom stora löntagargrupperna politiskt och fackligt har kunnat påverka samhällsutvecklingen. Att de har varit bärare av den sociala omdaningen från ett fattigt klassamhälle till en rik industristat. Det är lika viktigt att de kan påverka den framtida utvecklingen. Hur de ekonomiska besvärligheterna ska angripas, hur vi ska komma till rätta med dem öppna sår i samhället som utgörs av utslagna människor och barn som far illa. Hur vi ska möta teknikens och datorernas löften och hot. Hur miljön ska skyddas och förbättras, hur demokratin ska vidgas. Kravet på en rättvis fördelning har svårt att vinna anklang hos borgerliga företrädare.
Jag skulle uppmana ledamöterna här i kammaren att ett ögonblick besinna hur olika ändå de världar är som människorna lever i också här i vårt land, och som kommer talesätt som att vi alla beviljat oss
en allt för hög levnadsstandard att ofta låta så cyniska när man tänker på låginkomsttagarnas villkor.
 
Det finns människor som har det väl förspänt. De har höga inkomster, en bra slant undanstoppad, de har intressanta och av status fyllda jobb, en och annan dold löneförmån ingår säkert. De bor i rymliga och välutrustade hus med grönområden, trädgårdar och är genom bostadssegregationen garanterade grannar av samma slag. Dom kan unna sig semestrar i fritidshus, båtar eller semesterresor till intressant resmål. Deras barn går kanske just nu och ser fram emot en sommar fylld av språkläger, seglingsturer, ridning och allt vad det kan vara.
Och andra sidan har vi alla de människor som lever med knappa ekonomiska marginaler de har år efter år sätt sin köpkraft minska. De bor kanske i hyreshus i väntan på nästa stora hyreshöjning, de har inga fritidshus och båtar, och deras ekonomi tillåter inga påkostade semestrar. Deras barn får kanske tillbringa merparten av sommarlovet med att dra runt på gårdarna mellan hyreshusen.
 
Jag har tecknat de här två världarna i avsiktligt bjärta färger och det jag i första hand vill fästa uppmärksamheten på är inte att det fortfarande finns stora klyftor mellan människorna i vårt land. Utan att det under den borgerliga regeringsperioden så sakta har utvecklats ett helt annat klimat en helt annat färdriktning när det gäller fördelningsfrågorna.
Tidigare tror jag att de flesta människor upplevde en reformvilja från samhällets sida. Som riktades till att undan för undan möta de samhällsbrister som främst drabbade dem sämre ställda. Att utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren och att detta fick ske till priset av att dem välbeställda blev strävare behandlade genom till exempel skattepolitiken.
 
Jag har trots alla dessa ansträngningar konstaterat att vi har en lång väg att gå innan vi kan säga att samhället är rättvist. 
 
 

fredag 17 januari 2014

Försäkringskassan är *******

Fick brev från Försäkringskassan idag. Min SGI (Sjukpenninggrundade inkomst) räknades upp i december (eller en KPI-omräkning som FK verkar kalla det) och en tilläggsutbetalning för perioden från senaste uppräkningen gjordes. Jag fick en mycket modest liten summa extra och det kändes ju bra och helt naturligt eftersom SGI räknas upp vart annat år numera så får man ju lite retroaktivt för den senaste perioden.

Under de senaste åren, efter att min sjukersättning tog slut och jag återgick till sjukpenning, så har jag även fått boendetillägg eftersom min sjukpenning är för låg. Det var tydligen en ny sak som jag informerades om av min handläggare. Den har var först dryga hundralappen i månaden men efter att min sjukpenning sänkes (vilket den gör efter en tids sjukdom) så steg ju även boendetillägget.
Detta boendetillägg hade jag rätt till enligt min handläggare.

Nu krånglar det dock till sig och det var det brevet jag fick idag handlade om;
Eftersom jag fått höjd SGI och därmed mer i sjukpenning även retroaktivt sedan 2012 så har jag under samma period fått för mycket boendetillägg. Förstår ni vad jag menar?
Vid den tidpunkt boendetillägget betalades ut så var det rätt men eftersom SGI:n gick upp en liten bit och den ökningen legat under hela perioden sedan 2012, så skulle jag fått mindre boendetillägg.

Hade alltså SGI räknats om varje månad och sjukpenningen därigenom ändrats varje månad (vilket är ett omöjligt jobb för FK att hålla på med), så hade boendetillägget sjunkit i takt men ökningen av sjukpenningen så summan som utbetalades varje månad var konstant.

Nu fungerar det ju inte så och den uppräkning som gjordes i december 2013 innebär nu att jag måste återbetala hela den felaktigt utbetalda boendetilläggssumman. Detta trots att jag tagit emot den i god tro. I FK:s brev idag sår det att man är återbetalningsskyldig om man "har insett eller haft goda skäl att inse att utbetalningen är felaktig". Men.. hur skulle jag ha vetat det, jag har inte haft en aning om min SGI skulle räknats upp och vad jag skulle varit berättigad till under denna period eftersom ingen på FK räknade ut det förrän i december 2013, 20 månader efter uppräkningen innan dess (den uppräkning boendetillägget baserades på).
Summan det rör sig om är i snitt 80:- per månad, vilket är en så liten summa som betalats ut felaktigt att jag inte ens märkt av att jag skulle ha fått för mycket. Det är ju inte en så stor summa som jag påstås ha fått för mycket att jag borde insett att jag fått för mycket. Hade det rört sim om många hundra eller mer som helt plötsligt kom in på kontot så kan jag förstå att det skulle funnits skäl till att tro att jag borde förstått att något var fel.

Till saken hör att den utbetalning av retroaktivt höjd sjukpenning jag fick (efter skatt) i december är mindre än den summa som ska återbetalas. Så med andra ord hade jag tjänat på att inte få uppräknad sjukpenninggrundadinkomst.

Helt sjukt... både hur det görs på FK och att de anser att jag borde känt till att jag fick för mycket.
Imorgon ska jag ringa till Försäkringskassan och lämna mina synpunkter. Sedan får jag avvakta slutliga beslutet och kräver de återbetalning pga samma orsaker så får jag sända in en ansökan om omprövning, nästa steg är ett överklagande till förvaltningsrätten. För jag har bestämt att om beslutet blir återbetalning och inga bättre skäl anges så driver jag det hela vägen upp till Kammarrätten eller längre om så behövs.

söndag 5 januari 2014

Tillstånd och stämningar

Första inlägget i år, så Merry New Year som Eddie Murphy sade i Ombytta roller (kanonfilm från 80-talet). Jag har inte mått så bra fysiskt eller psykiskt senaste tiden så bloggandet är inte prioriterat. Men med tanke på en del saker som skett senaste tiden så skriver jag detta.

På julafton hade jag två insändare i Enköpings Posten. Kul att när jag väl skrev två så kom de in samma dag :) Jag upptäckte dock att det var två stycken först på annandagen.

Den ena handlade om QR-koder. En kvinna hade skrivit en insändare och var orolig för att QR-koder helt skulle ersätta den information som nu finns vid kommunens sevärdheter. Så är det givetvis inte, åtminstone inte som det ser ut med användandet av QR-koder och smartphones idag. Jag tror dock att QR-koder är en bra väg att gå, de kan användas till mycket. Jag köpte ett par spanska DVD:er i somras då jag var i Spanien och på omslaget på två av dem finns en QR-kod som gör att man kan se en trailer för filmen. Är ju bra innan köp att kunna det då mans tår i affären.

Den andra insändare var lite viktigare och allvarligare. Jag kommer inte diskutera något om ärendet förutom det som stod i insändaren då det blir ett rättsfall av det hela och det finns en möjlighet att jag kan kallas som vittne. Jag gick ut och kritiserade Socialnämndens ordförande, Bitte Myrsell, hårt efter att hon i EP sagt att en besökare till nämnden som är ombud för ett företag som inkommit med ansökan om serveringstillstånd, var berusad då han besökte nämnden. Så var det inte och jag kände att jag behövde gå ut och säga det då jag tyckte ordföranden gjorde bort sig som sade så till tidningen. EP:s Bengt Johansson skrev att jag sagt att ombudet var nykter, men det har jag aldrig påstått. Att vara nykter är inte samma sak som att inte vara berusad. Ombudet hade själv sagt att han druckit ett glas vin innan mötet. Men mer diskuterar jag inte här om detta ärende. Jag avvaktar tills ombudets stämningsansökan mot Myrsell behandlats av tingsrätten innan jag talar med utomstående om detta.

Att jag försvarade ombudet mot nämndens ordförande innebär INTE att jag ändrat uppfattning i frågan om serveringstillstånd. Den information och kunskaper vi i nämnden fått angående tolkningen av lagen och skattekonton mm gör att jag fortfarande håller med om att det var rätt att avslå ansökan. Om sedan Förvaltningsrätten anser annorlunda så får vi väl ta en funderare på hur vi i nämnden ska få information om lagtolkningar mm i framtiden.

På det nämndmötet bestämdes det även att restaurangägaren som sökte serveringstilstånd skulle få en varning för ekonomiskötseln på sin andra restaurang. Där höll jag med till viss del. Jag tyckte att en erinran, som är mildare än varning, skulle utdelas istället, men mitt yttrande röstades ner. Tanken med en erinran eller varning är att krögaren som får den ska se över sin ekonomi och inte att vi vill stänga ned restaurangen. Om man är en seriös krögare så ska en erinran räcka för att man ska skärpa till sig.

Jag vill även kommentera ett par saker som dykt upp på sociala medier etc. om ärendet. Att vi i Socialnämnden avslår ansökan om severingstillstånd innebär inte att vi förbjuder någon från att öppna en restaurang. Nu vet jag att inkomsterna av alkoholservering är viktigare än något annat för att kunna driva en restaurang, men det går att ha restauranger utan att servera alkohol. Jag fick reda häromdagen att restaurangen nu ska öppna, vilket är kul för staden. Jag är dock inte säker på att deras överklagan går igenom, men det är inte jag ska bedöma det.
Det är även så att vi i nämnden ska bedöma liknande saker och ta beslut utan att lägga in personliga värderingar. Jag kan inte tala för majoriteten, då det tolkats av vissa att Myrsell överskidit gränsen en del. Men jag vet att vi i oppositionen på intet sätt lagt in några värderingar om de krögare som besökt oss eller deras ombud då vi tagit beslut i de frågor som vi behandlat.

Jag kommer inte att diskutera mer om dessa ärenden utanför nämnden och ombudets förtalsstämning mot Myrsell diskuterar jag inte ens där innan dom inkommit. Detta trots att högt uppsatta moderater i Enköping försöker få tag i mig på telefon för att prata om det.

Jag står för vad jag sagt och vad jag anser och inlägget här och min insändare säger allt jag vil säga just nu.