fredag 30 december 2011

Kärleksbrev

Jag har fått mail av en läsare som uppenbrligen inte är S-anhängare utan nog är en allianskramare. Tyvärr var avsändaren anonym men jag tackar för ditt fina inlägg i debatten.



jag trodde mer om er sossar än att ni skulle hålla på med personangrepp jämt. Är ni så dåliga politiker så ni måste kritisera och angripa med påhopp på era motståndare? Det är ynkligt. Jag har inte sett politiska förslag från er. Ni hoppar bara på moderaterna för att ni inte gillar dom. Kom med nåt eget.
Ljugholt är en bra ledare för er. Svaga människor människor som ljuger och fuskar. Blir han stadsminister så går Sverige under.

I Enköping gaddar ni ihop er med Sverigedemokraterna för att få bort Anna. Vidrigt att ni går ihop med rasisterna för att få bort den som är bäst för Enköping. Anna är tusen gånger bättre än kommunistfittan proos.

Skriv vettigt i bloggen istället för att ge dig på moderaterna. Fats ingen läser väl era bloggar ändå.

torsdag 22 december 2011

En uppmaning till Enköpings politiker

När det är jultider, som det är nu, så brukar de flesta, om inte alla, av nämnderna och styrelser på olika sätt fira jul genom att äta. Min nämnd, Skolnämnden, brukar oftast samlas efter årets sista sammanträde och äta gröt och skinkmackor i kommunhusets cafeteria. Hur alla övriga nämnder och styrelser gör vet jag inte men jag vet att flertalet av dem går ut och äter julbord. Nämnderna består av 15 politiker och sedan följer även tjänstemän mm med så det kan röra sig om 20-talet personaer som mest. Oftast är folk borta så det är egentligen en lägre siffra som äter, men alla har iaf möjligheten att få äta. Och detta gör politikerna utan att behöva betala ett enda öre. Skulel inte förvåna mig om det räknas in i mötestiden och man då äter på arvoderad tid dessutom.


Samtidigt pågår det fortsatt en hungerkatastrof i världen. Framförallt drabbat är flera afrikanska länder där det pågår oroligheter och krig. Tittar man på de uppskattade siffror som finns så dör det 16 000 barn per dag av hungersrelaterade problem. Jag har skrivit om detta förut i bloggen men siffrorna är lika skrämmande än. 16 000 barn per dag (utöver detta dör även massor av vuxna). Det gör att på 2½ dygn dör 40 000 barn pga hunger, lika många som det finns invånare i Enköping. Sådana siffror är svåra att greppa. Räknar man om det hela så dör i snitt 1 barn var 5:e sekund av hungersrelaterade problem. 1 var femte sekund!!! 
Skrämmande siffror som får en att sätta julskinkan i halsen.

Därav min uppmaning till Enköpings Politiker.

Nästa år kan vi väl gemensamt komma överens om att ställa in alla typer av julluncher och julbord mm i nämnder, styrelser och liknande. Vill vi fira jul tillsammans så ska vi även betala för det. Våra arvoden är otroligt höga utan att vi ska behöva få mat mm utöver det. Jag skulle gärna se att vi struntade i gratis fika på nämndsammanträden också och istället betalade  (åtminstone till självkostnadspris) ur egen ficka. Men vi tar en sak i taget.
I våra ögon är inte det som läggs på julätandet så mycket pengar. Lägger vi istället dessa pengar på någon humanitär organisation som hjälper svältande barn så kanske det vi äter för kan rädda några av dem från döden iaf. Låt oss testa ett år åtminstone. Jag tror ingen politiker dör av att inte få smörja kråset vid jul (på skattebetalarnas pengar) däremot kan vi rädda liv.


Innan ni politiker som inte kan släppa tanken på gratis julbord avslår min uppmaning helt så vill jag bara be er att tänka på detta.
1 julbord kanske tar 2 timmar att äta. Under dessa  2 timmar dör  över 1300 barn av svält.

Jag kommer avstå julborden och julgröten 2012 och jag hoppas alla politiker i Enköping följer mig!

tisdag 20 december 2011

Springande staket och Min bästa kostym

Eftersom jag har en partikamrat som ofta kommenterar roliga travnamn så har jag letat fram denna text som jag skrev för ca 15 år sedan. Ingen av de nämnda hästarna finna kanske i livet idag men namnen lever vidare. Här Lasse... ett inlägg till dig :) (och alla andra läsare förstås)
--------------------------------------------------------------


Alla vill vi väl ha så normala namn som möjligt? I vissa fall för att slippa bli retade och i andra fall för att slippa bokstavera dem för jämnan. Vi döper våra barn till Maria, Tomas, Lisa och Björn. Visst förekommer ovanligare namn men det är sällan man dyker på dem. Även våra husdjur får vanligare namn, typ Stampe, Fido och Misse. Men då en person skaffar häst så sätter fantasin igång. Det verkar som ju konstigare namn desto bättre. Kanske kan man lura någon att spela på ens häst om namnet är udda. Eller ännu troligare är nog att man avskräcker folk från att spela så man själv kan tjäna en hacka på sin egen häst.

Springande Staket, Min Bästa Kostym, Lördag Tystnad, Utan Bly. Är det namn som lockar till spel? Knappast, men om man översätter till engelska då, Running Fence, My best suit, Saturday Silence. Eller franska; Sans Plomb. Genast låter namnen mindre löjliga och mer spelvänliga. Faktum är att väldigt få varmblod har svenska namn. Hos kallbloden är det tvärtom! Nästan bara svenska namn. Inte för att det hjälper. Oftast är namnen lika svåra att förstå. Trons Trollmin, Svintul och Kinde Pilen är bara ett par exempel. Varför ska det vara på detta viset?

Inte nog med att man undrar var namnen kommer ifrån, de kan upphov till förvirring då de dyker upp i startlistorna. Även lättare namn kan skapa förvirring. Vem, förutom de i trav insatta, kan skilja på Lassas Lavin och Lassas Lavior. För att inte tala om Nektarin Bravo, Jaffarin Bravo och Mandarin Bravo. Att dessutom hästen Mandarine Cooler finns underlättar inte precis. Det är nog mycket pengar som slängts i sjön på spel på "fel" häst under åren.

Man kan märka hur bra en häst är på namnet, eller i allafall vad ägaren tycker om hästen. Jag menar, låter Sleepwalker, kanske och lagom som bra hästar? Nej, då är det bättre med Ozo Quick, Very Good och Extrem. Med ett sådant namn måste hästen få ett bättre självförtroende och därmed vinna fler lopp. Fler lopp önskar nog ägaren till Vinn Då att hans häst ska ta.

En del verkar tro att det går att skrämma sin häst till framgång. Stenkol och Träkol går säkert bra att sakta grilla en misslyckad travare över, men är det bra hästnamn? Ägaren till den Australienska galoppören Big Mack måste verkligen ha klart för sig vad som händer med hästen då den inte vinner längre.

Det finns vissa regler för vad tävlingshästar får heta och alla namn måste godkännas. Reklam får t.ex. inte förekomma. Ändå har namn som Twigs Nissan Sunny, Pepsi Light och Pripps Porter slunkit igenom. Statoil gick däremot inte bra men St Atoil dög!?! I Danmark är kanske reglerna annorlunda för där finns flera hästar med "efternamnet" Frökjaer som är en varuhuskedja. Ungefär som att kalla hästarna kalle Ica eller Ruben Åhlens.

Inte heller snuskiga ord får förekomma vilket inte stoppade ägarna till Biggus Diccus, som man ändå måste säga är ett passande namn på en häst. Ibland undrar man om inte hästarna får namn som ska försvåra för den stackars speakern. Kanske tur att Shesellsseashells och Billyjojimbob aldrig utkämpade en tät upploppsduell. Då hade speakern säkerligen stukat tungan.

Till allt detta förekommer nonsens namn som Self Coline, ilord Logoj och Ragathon Neth. Vissa erkänner dock att de inte har fantasi. Som ägarna till Västerbo No Name. Att sedan Västerbo är uppfödarens namn gör det inte mera fantasifullt! Jag måste ändå säga att en del hästar har fått mycket passande namn. Framför allt tänker jag på den Australiske galopphingsten Brave Warrior som var den tappraste krigaren jag sett på ett upplopp och travaren Queen L som var ståtlig som en drottning både på och av banan. Att hon sedan är den eviga svenska travdrottningen (Ina Scot får ursäkta) går ju inte att undvika med det namnet.

Med alla dessa krångliga och i vissa fall löjliga namn är det tur att vi har hästägare som Stall Brandklipparen som har den exceptionellt goda smaken att döpa sin häst till Mårten.

söndag 18 december 2011

Betraktelser från bakre bänk - december

Det låg något i luften inför veckans Kommunfullmäktige. Det märktes tydligt att det var ett viktigare möte än det brukar vara. Denna gång skulle beslut om budgeten tas och då moderaterna pga sin ovilja att göra det bästa för Enköpings invånare så hade man tappat Folkpartiet som stödparti. Folkpartiet hade i kommunstyrelsen visat att man inte accepterar fler neddragningar och stödde därmed vårt budgetförslag. Det har lett till att styrande alliansen numera är en minoritet som behöver Sverigedemokraternas stöd för att få igenom sin budget och även kommande förslag.


Som vanligt var jag tidig till mötet och det var en ny slags spänning i luften. Allianspartierna, framförallt de moderata ledamöterna, såg stressade ut och hade en ilsknare ton i blicken än normalt. Oppositionen (som nu även innehåller FP) hade en nervös och spänd förhoppning om att det skulle gå vägen. Jag var en pessimist, och jag vet att det fanns fler, och utgick från att det inte skulle gå vägen. Det var inga glada Lucialeenden någonstans, inget glitter i håren och ingen verkade så pigg att önska andra trevlig lucia eller en god jul. Mitt i detta gick Sverigedemokraterna vars 2 röster skulle komma att avgöra hela budgetfrågan. En hel del förhoppningsfulla blickar kastades åt deras håll och för första gången såg jag ledamöter från flera partier som faktiskt pratade med dem innan mötet. En ny upplevelse för SD, kan jag tänka.
Återkommer till det budgeten senare.



Mötet inleddes med ett par medborgarförslag varav iaf det ena, om belysning på Hälsans stig, borde bli ett undantag, ett medborgarförslag som får positiv respons. Annars avslås de flesta, om inte alla, medborgarförslag lite väl enkelt kan man tycka.


Därefter följde ett par punkter där de flesta, liksom undertecknad, inte följde till 100%, framförallt då det var en stor viktig fråga som senare skulle komma. När det kom till motioner och medborgarförslag om mat så kan man tycka att det hade varit bättre att på ett eller annat sätt slå ihop dem eftersom de handlade om nästintill samma saker och dessutom hade två av frågorna fått samma svar.
Nu handlade det om ekologisk mat, om tillsatser som glutamat (ni som läser denna blogg vet vad jag anser om det. Glutamat är INTE farligt!!!) , om köttfri dag mm. Här tillkom mycket, alldeles för mycket diskussion. Det kändes som om allianspartierna ville dra ut på tiden för att inte få budgeten behandlad denna kväll. Oavsett vad man anser om viktigheten i de frågor som behandlades så borde man inse att en hel del av det som sades mest var sagt av politiker som ville visa upp sig lite. Bl.a. centerns Jan Fredriksson som var framme en hel del utan att säga så mycket, mer än att han dillade något om att man ska dricka 7 liter sojamjölk (inte undertecknad dock eftersom jag då skulle tillbringa en vecka på hemlighuset pga allergi). Även kd:s Bosse Reinholdsson gjorde ett par icke-inlägg i debatten. Ett av dem innehöll påståendet att någon kommun i Sverige skulle köpa in enbart ekologisk mat och då fick lov att köpa ekologiska morötter från Italien och det var inte bra för miljön. Det är ganska vanligt att allianspartierna kläcker ut sig sådana saker och sedan ”inte minns” vad det hela egentligen gällde. Som i detta fall så Reinholdsson inte mindes vilken kommun det gällde. Varför då ta upp det? Vad har det vikt som fakta om man inte kan prestera mer om det? Tydligen är den morotsproblematik han talade om inget som är vida känt (kanske bara finns i kd-världen ? Kanske är det ett rent påhitt för att få fram en poäng? Något som alltför många på den sidan brukar komma med. Ingenting har jag iaf lyckats hitta om detta på nätet. Bosse kanske kan återkomma med mer fakta om sina påståenden nästa gång!?)



Nåväl… när dessa för utdragna frågor kom till ända så inleddes budgetdebatten. Anna Wiklund var först upp och det var så fint då hon sade sig ha tänkt på de fattiga, arbetslösa och pensionärerna då hon sade sig inte vilja höja skatten. Dessa grupper är ju inte moderaterna kända för att tänka på precis, eller jo, de tänker på dem men inte i den meningen att man vill göra något för att hjälpa dem.  Snarare känns det som om då M-politiker tänker på oss i den gruppen så är det för att de ser oss som patrask utan livsvärde. Tänk om man ”tänkt” de fattiga, sjuka, gamla etc. när man införde jobbskatteavdrag eller införde utförsäkringsreglerna istället. Men nej, då var vi bara i vägen och vi skulle straffas för att vi inte kunde jobba.

Om S:s budget förslag gick igenom så skulle vi med låga inkomster drabbas så hårt sade Wiklund nu. Jag kan inte tala för alla i den gruppen men det rör sig om så lite pengar och då det hela går till att gynna enköpingsborna, vilket även vi fattiga, sjuka och gamla tillhör, så är det värt det. På en garantipension rör det sig om ca 20:- mer i skatt varje månad.


Näst upp i talarstolen under budgetdebatten fick oss att sätta hjärtat i halsgropen. Gunnel Bergman från Miljöpartiet gick fram och sade sig stödja kommunstyrelsens förslag. Jag tror det var fler än jag som undrade vad hon gjorde innan vi kom på att, ja just det, kommunstyrelsens förslag var ju vårt förslag. Så ovant att inte vara emot det KS föreslår.

Under debatten, som tyvärr handlade alltför mycket om skolan, så framkom både bra och intressanta inlägg från talarstolen och lika många dåliga eller rent förvirrade (läs: Stefan Sundbäcks inlägg). Nu blev det än mer uppenbart att alliansen hade någon uttröttningstaktik på gång. Man gjorde allt för att dra ut på debatten och tyvärr drogs en del politiker på vår sida med i det hela. Halvvägs genom talarlistan stod det namn vi alla väntat på, Sven Söderström (SD). Skulle SD leverera för sina väljare och rösta med oss för att inte bidraga med nedskärningar i vården av äldre? Skulle de lägga ned rösterna? Hade de ett hemligt avtal med moderaterna? Ingen visste och när Sven äntrade talarstolen var det tyst och nervöst bland åhörarna. Söderström började med att anföra att man ville ha slut på asylmottagningen och att man då skulle spara pengarna där istället, något som alla etablerade partier i Enköping inte på något sätt skulle gå med på. Han fortsatte därefter med att det framförallt var nedskärningarna på de äldre som gjorde att de stödde KS-förslaget.


Det kändes riktigt bra att vi nu visste att vårt förslag skulle gå igenom. Inte bara för att ge moderaterna ännu en knäpp på näsan utan för att det verkligen är det bästa för Enköping. Eller… lite mer skattehöjning skulle vara ännu bättre men det kommer ju fler år och budgetar som ska göras. Även allianspartierna varnade för skattehöjningar de närmsta åren.


 Efter Söderströms besked snackades det fram och tillbaka om egentligen ingenting i KF-salen (något både opposition som allians får ta på sig) och det närmade sig slutet av kvällen. Punkterna efter budgeten flyttades på till nästa år och votering skedde. S-förslaget med 35 öres skattehöjning gick igenom med 1 rösts marginal och glädjen var stor. Alltså inte hos alliansen som satt stirrade med svarta blickar mot oss andra. Efter mötet var det en del allianspolitiker som faktiskt betedde sig stort och gratulerade oss och oavsett om det bara var en vänlighet eller om det kom från hjärtat så är det iaf trevligare än surmulenhet och otrevliga , syrliga kommentarer. Dessa har bl.a. kommit från Kommunalrådet Anna Wiklund som varit riktigt hård och fördömande mot sina forna allianskollegor i FP. En klar svaghet av ett kommunalråd att bete sig så.



Lite egna kommentarer till mötet. Iofs är allt mina egna kommentarer men jag har en del punkter jag vill ta upp.


Först blir jag förbannad om det som Sverigedemokraternas företrädare säger stämmer. Och jag har ingen anledning att tro att det inte stämmer då ingen annan, från något annat parti, sade emot. Tydligen fryses SD ut så mycket att deras gruppledare inte får all information som han har rätt till. Vad är det för jäkla demokrati? Jag vill inte att vi ska samarbeta med dem men jag vänder mig starkt emot att vi motarbetar dem på det sättet. Enköpings invånare har använt sina demokratiska rättigheter och röstat på det parti de vill östa på. En del, tillräckligt många, lade sin röst på SD. De är nu med i KF mm och ska i de avseenden behandlas som alla andra KF-partier. Sedan må vi tycka vad vi vill om deras politik, om deras invandrarfientliga åsikter etc. jag ogillar starkt en hel del hos Kd, framförallt deras HBT-hat, men jag skulle aldrig komma på tanken att frysa ut dem eller vägra dem den information de har rätt till.


Här får Enköpings politiker skärpa sig om vi ska tala om att vi är en demokratisk samling. Annars är det fanimig inte lönt att vara med i politiken mera.


En annan sak jag vill ta upp är att bara för att man inte kan engelska så ska man inte förutsätta det värsta hos sina politiska motståndare. Efter att Wiklundskan varit framme och sagt det där om att ha tänkt på oss sjuka etc. så skrev jag på min facebooksida följande: ”Wow, Anna Wiklund har tänkt på mig… My ass.” Alla med något så när förståelse i engelska förstår vad jag skrev. Wiklund fick detta FB-inlägg visat för sig av partikamrater under kvällen och av någon otroligt märklig anledning fick hon till ett personligt påhopp. Någon dag efter fick jag reda på att hon trodde att jag kallade henne ett arsel.


Och jag vill bara säga att jag skulle aldrig kalla en annan människa ett arsel, inte i min politiska roll åtminstone, även om de visade vara just ett arsel. Snarare skulle hon ju kunna misstolka mitt inlägg som om jag skrev att hon var mitt arsel (my ass), vilket vore lika tokigt. Så jag kan lugna Wiklund och övriga moderater att jag skulle inte vilja ha och kommer aldrig vilja ha något med hennes bakdel att göra. Jag är inte ens intresserad av att slicka den så som hon verkar vilja att moderaternas stödpartier ska göra.


Det sista jag vill ta upp är även det riktat till Wiklund och till centerns Wahlberg. Nu har ni åkt på stryk i budgeten. Ni är en minoritet i KS och KF (även fast flera av alliansledamöterna fortsatte kalla sig ”vi i majoriteten). Ni åkte på stryk då det gällde nedläggningen av St Ilianskolan. Ni åkte på stryk angående upphandlingsförfarandet för ny simhall (en fråga ni inte ens vågat ta upp för att ni vet att ni förlorar). Varför sitter ni då kvar?
Kanske är det så moderater gör? Reinfeldt har ju tidigare sagt att en majoritetsregering som mister sin majoritet ska ställa sina platser till förfogande. Något som han märkligt glömde efter valet 2010.


Om inget görs så är SD vågmästare oavsett vilken sida som är styrande. Men att ha åkt på stryk i en sådan här viktig fråga och sedan dagen efter säga att man sitter kvar och regerar med oppositionens budget visar, iaf enligt min uppfattning, att man ser makten som det centrala i politiken.

söndag 11 december 2011

Min värld är fattig och min dag är död

Så har då den fruktade dagen kommit. jag har fått mitt besked från Försäkringskassan. Ett besked där de inte anser att jag ska på sjukersättning, inte ens på 25 eller 50 procent. Jag är helt urförsäkrad. Nästa steg för mig är att begära omprövning. Om FK även efter det står fast vid sitt avslag så gäller överklagan. Varken omprövning eller överklagan kommer dock att få resultatet att jag slipper ifrån 3 månader med dålig ekonomi och möten med arbetsförmedlingen. Eventuella ändringar kommer i så fall att ge mig tillbaka sjukersättningen (och pengar) retroaktivt. Den närmsta tiden är det alltså socialen som gäller om jag ska ha råd att leva och bo kvar.

Varför har man då avslagit min ansökan? man har slagit ned på två saker, två saker där jag hamnat lite i en moment 22-situation.
I det preliminära besked jag fick så hade man tagit upp mina politiska åtaganden och ansett att de bevisar att jag kan förvärvsarbeta. Hur nu 2-3 möten (maximalt) per månad visar att jag kan arbeta!? Det är mer att jämnställa med att gå kurs eller göra annat för att bryta tristessen när man är sjuk och ett sätt att få ut mig ur hemmet. Alla som är med poltiskt vet även att jag inte varit på särskilt många möten under året, främst pga min sjukdom. Jag fick hjälp av en partikamrat att förklara för FK vad ett politiskt uppdrag innebär, både tids- arbets- och lönemässigt. Det verkade hjälpa för i slutbeskedet har de strukit att politiska uppdrag är att se som arbetskapacitet. Det var ju skönt iaf.

Tyvärr var det läkarintyg som en stor del av sjukersättningsavslagandet baseras på skrivet på ett sätt som öppnar för tolkningar och missförstånd. Bl.a. då det gäller medicinering. I mina påpekanden mot preliminära beskedet listade jag all medicin jag testat under åren (mycket mer än jag själv mindes) och då ingen hjälpt utan snarare förvärrat sjukdomen, alternativt haft så kraftiga biverkningar att jag mått dåligt på olika sätt så är det självklart att jag är tveksam till att medicin kan hjälpa min sjukdom. Tyvärr verkar folk, inkl. de läkare som FK anlitar (läkare som inte behöver vara psykiater), alltid tro att medicin är det som gör en frisk. Jag känner till många som inte blivit hjälpta av den medicin de har fått, trots att de människorna haft bra och korrekta diagnoser, något som saknas i mitt fall.

Nu kommer jag till de två moment 22-situationerna som jag hamnat i.

FK säger att jag inte testats mot arbetsmarknaden och påpekar att jag tidigare lämnat ett projekt där min arbetsförmåga skulle testats. orsaken till att jag lämnade projektet (SARA-projektet) var att jag kom till en punkt där, där enda vägen framåt var att gå ut och arbetsträna. Det fanns ingen chans (lika lite som det finns idag) att jag skulle klara av det pga min sjukdom. Det är inte bara att börja gå till ett jobb när man är sjuk. Jag klarar av att gå på möten emellanåt och annat men den kraft det tar och den ångest det skapar gör att jag före möten behöver lång tid att förbereda mig och efteråt är så slut att jag mår dåligt pga det. Att inte heller, från dag-till-dag, kunna veta om jag ens kommer utanför dörren gör även det att det är omöjligt att jobba. Detta utöver de problem som min sjukdom skapar i övrigt då det gäller arbetsförmåga. valet var då i SARA-projektet att hoppa av. Att vara kvar och komma en gång i veckan och bara prata skulle inte göra det lättare att jobba och dessutom tog jag då upp tid och resurser för någon som verkligen skulle kunna bli hjälpt.

Jag var alltså för sjuk för att jobba och har därmed inte kunnat arbetsträna. Nu används det emot mig.

Det andra är att jag nu utreds av läkare för att se om jag har multidiagnoser, då den diagnos jag fått inte täcker in alla mina symptom mm. En utredning som inte kommer hjälpa mig att bli friskare utan snarare är till för att på papper få fram hur mycket mer jag är sjuk. Jag blir inte sjukare av en ny diagnos då jag har redan har de problem en eventuellt till diagnos kan peka på. Att inte vara färdigutredd är något som gör att man inte kan få sjukersättning. Detta är en klar brist i de lagar som FK har att följa och kanske inte helt kan skyllas på den som beslutade på FK.

Jag är sjuk. jag utreds nu om jag är ännu sjukare, därför får jag inte vara sjuk. Hade inte jag själv velat veta mer om min sjukdom hade jag alltså varit färdigutredd och kunnat få sjukersättning.

Så, att vara sjuk innebär att jag inte får vara sjuk. Det känns verkligen bra.....

Nu blir det tre jobbiga månader, till en början, med lite pengar, ännu fler möten med AF och socialen bl.a., möten som kommer dränera mig på all ork och (som det känns hittills) glädje jag ändå kunnat hitta trots min sjukdom. Jag får väl se det som en erfarenhet som kan stärka mig, både personligt och i min politikerroll. Till skillnad från center-Zander så får jag verkligen känna på ett liv bland de svagaste och det under lång tid.

Just nu tar detta upp mycket av den kraft jag orkar lägga på saker men jag ska försöka använda lite till andra tankar också. Jag ska försöka ta mig till kommunfullmäktige på tisdag för att vara med i budgetdebatten och hoppas att SD inser att en moderatbudget går emot även vad de lovat sina väljare. Jag skäms inte för att vi behöver SD:s stöd i denna fråga Enköping behöver en budget liknande vår för att inte gå under helt.

söndag 4 december 2011

Saker du inte visste om mig - del 5


Super Mario, Donkey Kong och jag

Denna gång ska jag berätta en sak som få vet om och de allra flesta som vetat om det har med största sannolikhet glömt det. Till och med jag glömmer bort detta ibland. Det är en sak jag till viss del har gemensamt med just Super Mario och Donkey Kong. Jag har varit med i ett datorspel. Till skillnad från ovannämnda spelklassiker så handlade inte spelet om mig, såklart, utan jag spelade en roll i det.

 I slutet av 90-talet då jag studerade i Linköping såg jag en annons där man sökte skådespelare till en inspelning för ett nytt datorspel. Eftersom jag hade lite erfarenhet (kommer till det i ett senare avslöjande om mig) så sökte jag och fick ett positivt svar. Det var ett nytt svenskt spel som hette ”Polis” som företaget Vision park skulle göra och i det spelet behövdes det riktiga personer bl.a. till filmade sekvenser. Den roll jag skulle få var liten, då man hade ”riktiga” skådespelare i de tyngre rollerna. Jag fick bli polistekniker Markus Estrand.

Alla filmade sekvenser spelades in under två dagar. Första dagen var vi på Värmdö och filmade i skogen där ett lik i detta spel skulle hittas. Detta var innan CSI så de krav som ställdes på min roll som polistekniker var inte så tunga. Jag skulle damma för fingeravtryck och plocka bevismaterial i påsar. Eftersom det i spelet skulle vara 3 olika mordfall så spelades det in på 3 olika platser. Den andra platsen där ett lik hittades var i ett båtskjul. Samma båtskjul som användes som Sörens båtskjul i Skärgårdsdoktorn. Ett skjul som låg på fastlandet (men i vattnet såklart) och inte ute i Skärgården. Det fuskades med det i inspelningen av Skärgårdsdoktorn. Den inspelningen tog tid och höll på till långt in på natten men det var fruktansvärt kul och ett trevligt gäng. Kanske inte de som skötte filmningen, som mest var förvirrade och sura, men alla andra som var med var jättetrevliga så all väntetid gick fort.

Dagen efter så var det dags för ännu en inspelning. Denna gång på en Estländsk färja som låg i Frihamnen. På färjan fanns en pool och där skulle liket, en ung kvinna, hittas. Även denna dag tog tid inspelningsmässigt då ingen funderat ut hur man skulle få ”liket” att flyta i poolen utan att den stackars kvinna som spelade död skulle dränkas. Här ska de vara glada att vi skådespelare var med för det var vi som kom på lösningen åt dem. Som sagt, teamet bakom det hela var märkbart oförberedda. Här fick jag putsa efter fingeravtryck på relingen till poolen mm. Återigen en kul dag. Alla typer av filminspelningar är kul och sedan gav det väldigt bra betalt. Det skadar ju inte heller :) 

Ett par veckor senare kallades jag upp till Stockholm igen för att göra röster till spelet. Jag kom till en liten lägenhet på Södermalm där de hade en liten studio. Eller, studio och studio, det var ett kombinerat sov- och arbetsrum med en mikrofon under loftsängen. Där fick jag spela in ett antal meningar och fraser som sedan skulle vara med i spelet.
   
När spelet sedan kom ut fick jag det förstås i förväg och det var kul att se sig själv i ett spel Inför varje fall fanns en liten film som visade vad som hänt och där syns jag med mitt kriminaltekniska arbete. Sedan i spelet kan man välja vilket team man vill jobba med. Använder man Markus Estrand som tekniker så får man höra min röst ett flertal gånger. Konstig känsla.
Undrar hur många som spelat ”Polis” och hur många som jag känner som spelat det men som inte har känt igen mig. Jag fick inte så många kommentarer om det efteråt så spelet var en flopp eller så förstod ingen att det var jag som var polistekniker i det.
   
Ett par år senare fick jag ännu mera pengar för min medverkan i spelet. När det var dags för Polis 2 att släppas så gjorde vision park reklam på nätet om det. Bl.a. hade de en länk på Tv-programmet Efterlysts hemsida och klickade man där kom man till ett litet spel eller test, där man som besökare fick se ett antal bilder och sedan svara på frågor om vad man sett. På två av bilderna syntes jag, varav en av dem riktigt bra. Då det i mitt kontrakt enbart stod att de hade rättighet att använda min bild och röst till det första Polis-spelet (de hade väl inte tänkt på att det kunde göras flera?) så hade de inte rättigheter till att använda mig för att göra reklam för Polis 2. En bekant nämnde att jag fanns med på en länk på Efterlysts hemsida och det var så jag upptäckte det hela. Det var för övrigt tur att det var just på Efterlysts sida som länken fanns. Jag kontaktade Vision ark och bad dem ta bort bilderna på mig. Efter 2 veckor var så inte gjort och eftersom jag för tillfället läste juridik på universitetet så pratade jag med min lärare som sa ”Stäm dem, stäm dem på en gång” och han hänvisade till lagen om namn och bild i reklam, där det bl.a. står: ”Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke”. Ett brott som kan leda till böter. Jag ringde då upp Vision park och fick massa ursäkter mm samt att de genast tog bort hela bildspelet på sidan för att rensa bort bilder på mig. Jag hade dock sparat ned det hela och krävde att få tala med eras advokat. 5 minuter senare ringde advokaten och ville göra upp i godo (blir väl billigare än böter). Jag nämnde den summa min lärare tyckte jag skulle stämma dem på. En del var utebliven förtjänst, två bilder från olika platser ansåg min lärare motsvarade två dagars fotojobb dessutom skulle jag kräva dem på sveda och värk. Bland annat för att min bild användes såklart och det kunde skada mig, framförallt (och här kom det bra med Efterlyst) eftersom länken till bilderna låg på Efterlysts hemsida. Jag sade till advokaten att jag hade haft folk som sagt till mig att jag synts på Efterlysts hemsida (det var inte klart att länken inte hörde till den sidan) och att detta kunde misstolkas om det spred sig. Något sådant var det och advokaten gick med på det och gav ett motbud som vi kunde enas om. 
Så förutom bra betalt för 3 dagars arbete så fick jag ännu mer för att de använde mitt ansikte i reklam för en annan produkt. Utöver detta hade jag kul på inspelningen, jag fick använda mina juridikkunskaper och framförallt... jag är med i ett datorspel

lördag 3 december 2011

World Aids Day

I förrgår var det World Aids Day. Det märktes väl? Eller just det... det märktes inte särskilt mycket. Kanelbullens dag (eller t.om. ostkakans dag) märks mycket mer. Inte bara i annonser från butiker som vill tjäna pengar på sådana idiotdagar utan även i annan media där du lär dig baka egna bullar (och ostkakor mm). World Aids day hör vi inte mycket om.

Kanske trodde du att Aids är utdött, att det inte längre är någon fara utan hörde 80-talet till? Eller är du fortfarande en idiot som tror att det bara drabbar homosexuella? Kanske behöver någon mer kändis få sjukdomen (och helst dö) för att någon ska uppmärksamma att Aids idag fortfarande är en sjukdom som dödar enorma mängder människor.

Kanske tror du att Aids bara är ett problem i Afrika och därmed skiter du i det hela? Jag hittar inga direkta siffror för Sverige då det gäller nya aidsfall men kan ta Kanada som jämförelse. Ett land med liknande klimat som Sverige, med bra sjukvård etc. Där smittas en person varannan timme. av HIV. Skrämmande siffror.

Ännu mer skrämmande är att läsa att ca 1,8 miljoner människor årligen dör av Aids (siffrorna skiljer sig i olika undersökningar så jag valde en som låg bland de med lägsta dödstal). det gör att nästan 5000 per dag dör av Aidsrelaterade sjukdomar per DAG i världen. 5000....
Av dessa så är drygt en halv miljon barn. Det gör att det dör mer än 1 barn per minut året om. 1 barn per minut... skrämmande.

En fika med kanelbulle tar kanske 5 minuter!? Under tiden som du äter det dör 5 barn av Aidsrelaterade sjukdomar i världen. Det är väl därför kanelbullens dag är viktigare i Sverige än World Aids day??

fredag 2 december 2011

Lite annat i tankarna

Det har hänt och händer mycket i politiken framförallt lokalt just nu. En hel del kul och en del som får en att tänka efter. Kommer FP att bli våra vänner i opposition? Kommer "Crybaby" Smedlund att torka tårarna och sluta tjura? Kommer Anna Wiklund någonsin att se världen i annat än Moderater mot Socialister (det finns fler människotyper, Anna)? Kommer M numera att göra allt för att få SD på sin sida för att kunna fortsätta förstöra Enköping? Kommer någon moderat någonsin kunna försvara sin politik istället för att söka sympatier? Kommer Anna och Ubbe att avgå?


Många frågor, få svar. Den sista hoppas jag iaf på ett ja på, men det lär väl tyvärr inte ske. Tyvärr. Enköping hade klarat sig bättre med Helena Proos som kommunalråd. Jag måste säga att jag tycker det är enormt starkt av FP att stå vid sin övertygelse och sina löften till de som röstar på dem.


Själv har jag inte uppdaterat bloggen så mycket om detta (eller inte alls). Detta då mycket hänt i mitt liv och inte mycket positivt. Jag har fått förhandsbesked om utförsäkring. Detta på väldigt konstiga grunder. Jag väntar slutgiltigt beslut och sedan kommer eventuellt en överklagan att ordnas. Men detta innebär kontakter med social, Arbetsförmedling mm och det tar enormt på krafterna, alldeles otroligt mycket. Att dessutom få ekonomin förstörd pga idiotreglerna som finns bättrar ju inte på situationen. Att sedan idag dessutom läsa att enormt få av de utförsäkrade som inte blir sjukskrivna igen verkligen får jobb gör ju att framtiden ser mörk ut.
Får se vad som händer framöver. Kanske inträffar något mirakel...


Nåväl. Spännande i politiken och oroligt i mitt eget liv. Alltid är det något :)

söndag 20 november 2011

Betraktelser från bakre bänk - november

Ensam i Kommunfullmäktigesalen. 50 minuter till det hela sätter igång. Lite lugnet före stormen och ett bra tillfälle att samla tankarna. Efter sjukdom och annat gjort att jag missat de allra flesta KF under året så känns det skönt att sitta i lugn och ro i salen ett tag. Dessutom… kommer jag tidigt får jag den plats jag vill ha, vilket även är en trygghet.

Först hit, förutom jag och KF-ordförande, är alltid ledamöter från S. Jag vet inte varför de våra är så tidiga. Kanske känner vi av allvaret mer eller så vill vi prata av oss innan det börjar så vi kan koncentrera oss på själva mötet. Inte för att det alltid är något att behöva koncentration till. Det är sällan stora och viktiga frågor skapar diskussion med ett styrande parti som inte vill ha diskussioner.
När sammanträdet kom igång, efter ett upprop som känns längre för varje gång, så framstod tre saker ganska tydligt.
1.       Moderaterna har en ny taktik vid interpellationer och enkla frågor. Man är mycket noga, övernoga t.o.m., med att tacka frågeställaren och säga att interpellationen/frågan var bra ställd och att det var en viktig sak man tog upp etc. Därefter gör man som vanligt och lämnar, vad jag kallar, icke-svar. Dvs. att det låter som om man svarar men egentligen svarar man inte på de frågor som ställs. När sedan den som ställt frågan upprepar den och kräver svar så fräser antingen den politiker som fått frågan att den redan svarat eller så sätter den sig bara ner. Kommunalråd Anna Wiklund är expert på båda sätten och att besvara en fråga utan att egentligen besvara den och sedan försöka få alla att tro att man besvarat den borde kallas för att göra en Wiklundare.


2.       Gustaf Carlström (M) verkar ha viljan att axla avhoppade Markus Lagerquists mantel. Självpåtaget eller inte, vem vet. Det finns tydliga likheter mellan Gustaf och Markus, men också tydliga skillnader. Markus verkade tro att han hade någon expertmakt över oss andra. Ingen annan i KF ansåg att det var så mer än han själv dock. Han försökte med översittarfasoner framtvinga att han visste bäst och att alla andra hade fel, framförallt de som vågade kritisera honom och hans drottning.

Gustaf använder sig av en, i hans ögon, mer humoristisk approach. Han försöker skoja till det hela lite och verkar själv tycka att han lyckas bra. Men blir det verkligen kul? Enkla svaret är Nej. Är det då effektivt? Svar Nej.  Hans sätt att försöka vara rolig påminner en del om Stefan och Krister. Man vet att han vill vara rolig, han anser själv att han är rolig men egentligen är det bara pinsamt att se det hela. Vi på bakre bänk skakar bara på huvudet och tittar förundrat på varandra då han sätter igång. Likheten med Markus är dock att han verkar anse sig ha ensamrätt på att tycka i vissa frågor. Tycker du annorlunda så har du fel. Frågan är dock om det är hans tankar eller om han får dem från sin ledare för Gustaf påminner en del om Bill och Bull.
En annan likhet med Markus är att det hela faller platt och inte imponerar på långa vägar.

3.       En gammal sak som säkert pågått varje mandatperiod men som märks mycket då det för ofta saknas riktigt tunga frågor med långa diskussioner, är att en del ledamöter (och för all del ersättare) verkar gilla sin egen röst lite för mycket. Eller är det EP:s fel? Jag har för mig att de för något år sedan publicerade hur ofta ledamöterna varit fram i talarstolen under mandatperioden.  Kanske vill vissa bättra på sin statistik genom att gå fram och säga absolut ingenting. Vissa går fram och säger bra saker men saker som är helt irrelevanta i just den frågan som diskuteras och man undrar hur de egentligen tänker. Själv som ersättare på bakre bänk så kan jag lova att jag inte kommer gå fram och säga ingenting bara för att ha varit framme under mandatperioden. Hur effektiv man är har inget med hur ofta man står och talar i KF. Jag försöker dra mitt strå till stacken på annat sätt. Som ersättare får jag inte lämna in motioner men den motion som vi lämnade in förra mötet, om att Enköpings kommun borde GPS-markera alla sevärdheter byggde på en tanke från mig. Och med det är jag nöjd.



Vad diskuterades då under sammanträdet?
Först kom ett medborgarförslag som jag tyckte var bra. Man ville ha bättre belysning i korsningen mellan Haga Allé och väg 55. Bra föredraget och bra förslag och kanske ett medborgarförslag som får gehör? Annars brukar ju medborgarförslagen slås ner här i kommunen. Utom då det gällde glutamat i skolmaten då jag skäms lite över hur dåliga kunskaper vissa i skolnämnden (som fick frågan) hade om liknande saker och hur lite källkritisk granskning som de flesta i nämnden gjorde angående detta.
 Därefter följde ett par detaljplansfrågor. Både om Klondyke (området Åkersberg kallas tydligen så, löjligt nog. Borde det dessutom inte stavas med i istället för y?) och Bredsand och liksom i efterföljande taxeförändringsfrågorna, så blev det ingen större diskussion.

Sedan följde en av kommunens stora hobbies, avslagande av medborgarförslag. Jag kan erkänna att alla medborgarförslag inte är bra, men ibland avslås de lite lättvindigt. Precis samma behandling som våra motioner ofta drabbas av.


Miljöpartiets Magnus Westerlund hade lämnat in två interpellationer, en var till utbildningsnämndens och skolnämndens ordföranden, om brandskydd i skolorna. Här började moderaternas ”tack, vilken underbart bra och viktig interpellation, men jag tänker inte ge bra svar”-taktik att synas. Både Stefan Sundbäck och Ingvar Smedlund svarade på samma sätt och man undrar vem de försöker lura. Tror de att den som ställer interpellationen blir så till sig i byxorna av att den man ställer den till säger att den var så otroligt bra? Isf får de tänka om. Kanske tror man att allmänhet och media är lättlurade och inte genomskådar taktiken, men även där biter de sig isf i tummen.

Under interpellationsdebatten klämde ovan nämnda Bill och Bull, förlåt Gustaf Carlström, i med att han tyckte att det var en meningslös interpellation som han ansåg bara slösade tid. Jag tror han hade blandat ihop interpellation med Gustaf Carlström.


En till Wiklundare skedde senare under sammanträdet då Anna Wiklund fick en fråga av Magnus Ahlkvist (V) om processen kring nedskärningarna i budgeten. Han ställde tre frågor och fick väl ett halvt svar. Anna Wiklund höll iofs med om att processen kunde gjorts bättre men Magnus övriga frågor lämnades obesvarade.

Vi i S lämnade in en bra motion på detta möte. Sven Jansson författade ihop den men vi står bakom den allihop (och även V och MP). Nu då majoriteten anser att kommunen bör spara pengar så anser vi att man genast ska ta bort första viceordföringarna som man tillsatte efter valet. De kostar, enl. motionen nära 350000:- per år. Men jag tror att reella kostnaden blir mycket högre och dessa är enormt meningslösa poster att ha i nämnderna.

 Sedan var det slut och som vanligt lämnades KF-salen med lite tomhet. Det känns lite som ”jaha, var det inte mer”. Var är alla viktiga beslut jag trodde (kanske i min enfald) jag skulle få vara med om i KF!?
Budgeten nästa gång kanske skapar mer diskussioner och fler tillfällen att skaka på huvudet och förundras över hur medborgarna i Enköping kunde rösta fram majoriteten.


Disclaimer:
Detta är mina åsikter och bara mina (även om vissa kanske håller med). Jag gör mina betraktelser från bakre bänk, med bra uppsikt över KF-salen. Sammanträden kan dock upplevas olika av andra i salen och jag vill poängtera än en gång. Detta är mina tankar, inte partiets. Upplever ni något felaktigt, kränkande eller liknande så är det mig ni ska vända er till. Jag skriver mina tankar och bara för att jag är Socialdemokrat innebär det inte att mina tankar alltid är desamma som partiet. Skilj på det, tack!

fredag 18 november 2011

Bedrövligt Enköping, bedrövligt.

Man känner en sådan enorm stolthet när man närmar sig Enköping från Stocksolmshållet och ser…. En ljustavla som tipsar om julmarknad på Engsö slott! VA??? Har vi inget att tipsa om som händer i Enköping?? Är Enköping så tråkigt?


 Jag vet att kommunen säljer plats på ljustavlan till de företag som vill betalar. Men det skiter jag i. Bara det är för jävligt. Det händer massor av saker i Enköping, framförallt nu då det är helg. Kommunen borde vara stolt över det som händer i kommunen och annonsera om det gratis. Föreningar ska inte behöva betala, det måste ligga i kommunens intresse att visa upp vad som händer. Sport, teater, utställningar, marknader mm mm måste för 17 stå på ljustavlan vid välkommenskylten. 

Istället säger kommunen: ”Välkommen till Enköping. Stick härifrån nu. Vi vill inte ha er här. Åk till Västerås” 
Bedrövligt och pinsamt. Vilken annan kommun i Sverige gör reklam för grannkommunerna istället för sin egen kommun?  Snacka om att de ansvariga för ljustavlan pissar på Enköping och de som ordnar evenemang här.

tisdag 15 november 2011

Skolmat ska vara gratis

Jag fikc ett mail igår från en orolig förälder som nåtts av rykten att Moderaterna vill ta bort den grtias skolmaten i skolan och att eleverna istället skulle betala för sig.
Jag kan berätta att, som det ser ut nu, så finns inga sådana förslag. Men Moderaterna jobbar ju gärna i det tysta med sina idiotpåhitt så vem vet vad som dyker upp framöver då de vill spara pengar.
Skulle sådana förslag komma så kan ni iaf räkna med att vi i oppositionen (och säkert något alliansparti) skriker till enormt. Fast då inget finns sagt om sådana förslag så tar vi det om de dyker upp.

M har ju annars varit på och försökt peta i skomaten förut. Bl.a. ville man ju ta bort mjölken från skolmatsalarna för ett bra tga sedan. och i de blåaste kommunerna, som Täby, så har eleverna på gymnasieskolorna betalat i många år. så jag förstår oron.

onsdag 9 november 2011

Valfrihet eller nää...

Jag tillbringar en del tid i Täby då jag har bekanta där och jag gillar Täby. Stort fint centrum, fin natur (kallas ju Staden på landet), en hel del fornminnen etc. Men en sak gillar jag inte.... Täby styrs av moderaterna. Efter förra valet hade de egen majoritet och det intressanta då var att FP bildade egen opposition mot M (och deras knähund KD). Nu behöver M hjälp av andra i alliansen för att få majoritet men inget har ju förändrats för det. Det är ett av Sveriges blåaste tillhåll och jag fattar inte vad invånarna tänker på. Tydligen är för många av dem alltför kåta på sänkta skatter och framförallt att de slapp fastighetsskatter. Men i övrigt bidrar ett M-styrt samhälle inte med något gott.

Nu ska kommunen sluta att erbjuda hemtjänst. För att spara pengar (för liksom i Enköping kan man ju inte tänka sig att höja skatten för att ge invånarna en bättre kommun att leva i) så ska all hemtjänst privatiseras. 20% av hemtjänstbehovet i Täby står kommunen för idag medan resten är fördelat på över 30 olika bolag. Kommunstyrelsens ordförande anser inte att de 240 som idag har kommunal hemtjänst drabbas särskilt hårt. "Det blir en annan leverantör men ingen skillnad i service" säger han. Hmm..
Dessutom kan upp till 80 kommunalt anställda sägas upp. Anställda som de som behöver hemtjänst litar på och tycker gör ett bra jobb. Helt sjukt.

Oppositionsrådet Conny Fogelströms kommentar i tidningen Mitti gillar jag:
"Alliansen pratar om valfrihet. Uppenbarligen omfattar det inte dm som vill ha hemtjänst i kommunal regi" :)

Att vård (och skolor) ska drivas av vinsdrivande företag är vansinnigt och jag hoppas verkligen det är något vi i S ändrar på då vi återfår makten.

tisdag 1 november 2011

S-regering ger framgångar

Nu då det blivit så populärt att skriva om historien i regeringskretsar så kan det vara intressant att titta på fakta om vad som hänt under Socialdemokraternas respektive borgerligas tider som regeringsledare.

jag har valt att göra det genom att titta på Eurovision Song contest. En tävling som en majoritet av svenska folket ser och har uppfattningar om. För 20 år sedan var det ännu större som evenemang och enligt mig en bra riktlinje på de som regerade landet under tiden.

Sverige har 4 vinster i ESC:

1974 - ABBA - Statsminister Olof Palme
1984 - Herreys - Statsminister Olof Palme
1991 - Carola - Statsminister Ingvar Carlsson
1999 - Charlotte Perelli - Statsminister Göran Persson

Under de år vi haft en borgerlig regering har Sverige placerat sig på följande sätt i ESC:

1977 - 18 (Sist)
1978 - 14
1979 - 19 (Näst sist)
1980 - 10
1981 - 11
1982 - 8
1992 - 22 (Näst sist)
1993 - 7
1994 - 13
2007 - 18
2008 - 18
2009 - 21
2010 - ej till final
2011 - 3

Som ni ser så är Erik Saade enda undantaget, enda lilla framgången i ESC under totalt 14 borgerliga regeringsår. En Snittplacering på  (Tänk då på att för bara några år sedan var antalet länder som deltog många färre än idag) 14 och då har jag inte räknat med floppen 2010.

Sedan Sveriges senaste seger (under Perssons ledning) har det varit 12 ESC (2000-2011). 7 har varit under S-regering, de fem senaste under M-ledning.
Snittplaceringen 2000-2006 (Då Persson var statsminister) var 7,8 (Alla topp 8 utom Martin Stenmarcks flopp 2005)
Snittplaceringen 2007-2011 (Med reinfeldtskan som statsminister) var 15 och då har jag räknat bort Anna bergendahl. Skulle jag vara snäll och ge henne en placering precis utanför finalen på plats 26 så blir snittplaceringen hela 17,2.

Klar skillnad alltså. En skillnad som visar att Kulturen mår bättre under Socialdemokratisk regering. som visar att inspirationen hos musiker och låtskrivare ökar under en bra S-regering och rasar rejält under M-regering.

Eller kanske helt enkelt ett bevis för att vi skickat fel låtar? Att de som röstar vilken låt som ska representera Sverige visar samma dåliga omdöme som i Riksdagsval? Att man röstar fram ett sämre alternativ som i historiskt perspektiv floppar rejält?

måndag 31 oktober 2011

Saker du inte visste om mig - del 4

Svensk mästare


Många Enköpingsbor har blivit Svenska mästare, mycket tack vare rugbyns framgångar. Det är just i små sporter som rugby som småorter som Enköping kan lyckas få svenska mästare i. Även jag vann i en liten sport.

Men jag börjar från början för att göra denna långa historia precis så lång som den är :)

I slutet av 80-talet startade jag, min bror och en bunt vänner en spelförening, Enköpings Spel Sällskap. Vi hade spelträffar en gång i månaden då vi träffades och spelade spel såsom Rappakalja, Skrupler, TP mm. Dessutom hade vi klubbmästerskap i Sten-sax-påse, bordshockey och yatzy. Jag vann första Sten-sax-påse-mästerskapet och har en fin tavla på väggen med en sten, en sax och, ni gissade rätt, en påse på :). Kanske var det den första officiella tävlingen i Sten-Sax-påse i Sverige? Numera finns tävlingar men reglerna motverkar taktik och nu bygger spelet enbart på tur. Våra regler gynnade den som kunde lista ut de andras kommande drag.

Jag vann även alla våra Bordshockeytävlingar. Kanske främst för att jag var den som spelade det mest på fritiden. Men inga yatzytävlingar lyckades jag ro hem.

Enköpings posten skrev om oss. Vi samlades hos min bror när EP:s fotograf kom men hade inget fotogeniskt spel att spela så av någon anledning hamnade spelet "kasta gris" på bordet. Rubriken i EP blev sedan "Här är föreningen som kastar gris". Det kändes som vi kanske inte fick den artikel vi egentligen ville pga detta. Trots detta fick vi fler medlemmar.

På den tiden anordnades det en spel- och hobbymässa årligen på Sollentunamässan och självklart brukade vi åka dit. Där presenterades nya spel och hobbyartiklar och det var alltid lika kul att kolla in mässan. ett år stod en gammal man, som hette Anders Glad, där med ett par mattor med en spelplan på och köer och trätrissor. Han presenterade sporten Shuffleboard. kanske har ni hört talas om den? Oftast förknippas shuffleboard med båtar eller pensionärer i Florida. Men det som nu presenterades var en svensk variant av sporten. mattan bestod av två bon med olika poängrutor, varav en del gav minuspoäng. Vi fastnade direkt för denna sport och stod länge och testade det på mässan. anders, som presenterade Shuffleboarden, tyckte vi var ett trevligt gäng och sålde in spelet hos oss. Efter att vi kom hem till Enköping igen så tog det inte lång tid innan vi bestämde oss för att börja spela Shuffleboard. Vi köpte in mattor, köer och trissor och började träna. Vi var med i ett par SM-tävlingar utan framgångar och spelade även seriespel i Uppsala. Tyvärr hade deltagarna i vårt lag emellanåt svårt att komma iväg pga jobb och annat så vi lyckades inte så bra i seriespelet.

Vi tränade på varje vecka i Korsängsskolan och blev bättre och vi blev fler och fler. Totalt var vi väl 7-8 stycken som spelade mer aktivt och deltog i SM och seriespel mm och utöver dessa var det ett antal som emellanåt var med.

Efter ett par års deltagande i SM-tävlingar i skumma idrottshallar i Stockholms utkanter, spelandes på dåliga spelmattor på ojämna och osopade golv kände vi 1992 att det var dags att vi anordnade SM i Enköping. Idrottshuset bokades upp en lördag och vi gjorde fint och städade. Vi använde våra mattor som var av nyare slaget och bad även de föreningar som hade liknande mattor, som var av det bättre slaget, att ta med sina så det skulle bli så rättvist som möjligt och bäste man skulle vinna. Ett bekymmer med tidigare tävlingar var att deltagare sprang runt då de själva inte spelade och frågade domarna i de andra matcherna hur det gick. Det var störande både för domaren och för spelarna så vi hade fixat poängtavlor av samma sort som man har i bordtennis, där domaren vänder på blad med siffror på för att redovisa ställningen och publiken kunde därför se vad som hände från läktaren. Dessutom hade vi fixat priser till alla spelare genom sponsorer mm. alla som åkte ur turnineringen fick en lott med nummer på som visade vad de vann.

Det blev storsuccé. Alla var nöjda med arrangemanget och det kallades den bästa Shuffleboardturneringen någonsin. deltagarantalet var även rekordstort med nära 90 deltagare.

För egen del startade SM knackigt. Jag mötte bl.a. min far och hade lite tur med poängen eftersom vi vann varsitt set och det tredje slutade oavgjort. matcherna gick alltså i bäst av 3 set, men mer av reglerna kan jag inte förklara här då det är svårt att förstå utan att se hur spelplanen mm ser ut.'

I en annan match låg jag hopplöst under inför sista trissan och jag sköt iväg den inställd på att jag skulle förlora. Men den gick så perfekt som möjligt och jag både slog in motståndaren på minus och gav mig själv tillräckliga poäng för att vinna :)

Ju längre turneringen höll på så kände jag att mitt spel blev bättre och bättre och jag kunde få till stötar som jag annars brukade missa och det flöt på så bra att jag nådde finalen. Det var en hel del folk på läktaren och min motståndare var den spelare jag ansåg vara bäst i Sverige. Han var mycket säker på att krocka bort motståndarens trissor och på att placera sig på höga poäng då han behövde. Ganska nervöst men ändå inspirerande. matchen blev spännande och de som såg den tyckte att det var en bra match då vi båda spelade "rätt" och förutom att ta rätt beslut vid svåra lägen även lyckades med de stötarna.

Jag minns inte slutresultatet i matchen mer än att jag VANN! jag blev en första icke-stockholmaren som vann SM och en yngsta vinnaren någonsin. Skitkul!!

lördag 29 oktober 2011

De fattiga och sjuka ska stinka

EHB (Enköpings HyresBostäder) har kommit på en ny idé. Vi hyresgäster ska få betala för vårt eget varmvatten. Detta för att minska energikostnaderna för företaget och för att vissa använder sig av mer vatten än andra. Det finns en del som tycker detta är en bra idé, även partikamrater. men tänker man ett steg längre så är det en värdelös idé.

Hyran sjunker då man tar bort varmvattenkostnaden och lägger den på hyresgästen. Sedan är frågan hur mycket man kan använda sig av varmvatten innan det blir dyrare än det är nu.

De som har bostadstillägg (Sjuk- och ålderspensionärer t.ex.), bostadsbidrag och socialbidrag får pengar för hela eller en del av hyran. Dock kommer man inte (iaf inte från FK:s sida) kunna få ersättning för vattenkostnaden. Det innebär att en pensionär med bostadstillägg får 93% av hyran och får betala 7% själv. Utöver detta får de betala hela vattenkostnaden själva. Detta kommer innebära en stor utgiftsökning för de med exempelvis Garantipension. Jag vet inte vad vattenkostnaden kan komma att ligga på men jag tippar ett par hudnralappar i månaden, ännu mer om det t.ex. handlar om n ensamstående förälder med två barn.

Kanske är det meningen att de som är sjuka och fattiga bara ska duscha en gång i veckan? Hur ska de annars få råd? den självutnämnda "överklassen" kommer att gilla det iaf då de nu kan känna igen "underklassen" på deras lukt av svett och annat.


Bedrövlig idé! Men mycket är bedrövligt med EHB.

Man har konstaterat att man inte behöver alla de parkeringsplatser de hade i Romberga. Så då plockade man bort två stora P-områden. P-områden som var de enda där besökande kunde parkera. Nu finns det enbart en liten gata (Torgbacken) där det finns besökarplatser. Eftersom skolan ligger intill och lärare och föräldrar ställer sig på P-platserna, liksom boende som står där varje dag så är det ständigt fullt. Dessutom vägrar man i denna kommun att måla P-rutor så ofta står det 5 bilar på en yta där 7-8 bilar annars skulle få plats.
Nu står det dessutom bilar på en av tvärgatorna som inte har P-förbud (bl.a. står snåla bilskolan där med sina bilar istället för att de hyr P-platser). Det ser för jäkligt ut och när barn hämtas och lämnas står det bilar längs hela gatan utanför skolan. det finns inga andra platser för föräldrarna att stå på.

Den som beräknade hur många P-platser man behöver i Romberga kan aldrig ha satt sin fot i området. bedrövligt som sagt var!!

torsdag 6 oktober 2011

Saker du inte visste om mig - del 3

Sjukdom



Allt har inte varit kul i livet. Jag har tidigare i bloggen berättat om min sjukdom och vill du läsa mer om den så är det bara at kolla bakåt i bloggen. Kort kan jag iaf berätta detta.



Jag blev sjuk 2003. Jag hade inte mått bra under en längre tid men 2003 sjukskrevs jag och har varit sjukskriven sedan dess. Jag bodde då i Linköping där jag pluggade. Hade jag gått i väggen? Hade jag panikångest? Berodde mina bekymmer på det projekt jag hade varit med om på sjukhuset i Linköping? Eller var det något annat? Eller kanske en kombination av massa saker? Ingen visste och fortfarande 8 år senare har jag inte fått någon bra diagnos. Det senaste är GAD (Generaliserad ångest) men det är inte en diagnos som passar helt så troligen har jag fler problem. Vad ska väl utredas nu i vinter, hoppas jag.

Sjukdomen yttrar sig iaf bl.a. genom massiv ångest och depression och sömnsvårigheter (de nätter jag sover mer än 4-5 timmar är lätträknade) och framförallt genom ingen stresstålighet, vare sig tids-, situations- eller annan stress är något jag klarar av.



Sista november har regeringen bestämt att jag inte får vara sjuk längre. Då ska jag utförsäkras och testas i arbetsmarknaden. Att jag ska vara frisk nog för ett jobb är uteslutet. Eller… snarare är det så att de eventuella jobb jag skull klara inte finns. Kan man jobba valfria tider, utan tidsstress, jobba hemifrån utan kontakt med massa folk? För jag vet inte från dag till dag hur jag mår och kan därför inte klara av ”vanligt” arbete med ”vanliga” tider. Dessutom klarar jag mig inte med stress som sagt och en v de mest stressfyllda situationerna är att vara bland massor av folk. Min förra handläggare på FK utredde om mitt bloggande var att jämställa med arbete efter att en anmälning kommit in från någon idiot (troligen en ”politiker” från motståndarsidan). Jag sade det att om jag kunde få ett jobb där jag fick skriva vad jag ville, var jag ville och när jag ville så gärna för mig. Skulle jag få sitta hemma och skriva vad som helst mitt i natten de nätter jag inte kan sova och få lön för det så skulle jag kanske kunna jobba. Svårigheten är att hitta ett sådant jobb.



Nu kom hon fram till att varken bloggandet eller de politiska möten jag deltar i är något som ska anses vara jobb eller vara indikationer på att jag kan jobba. Min dåvarande psykolog förklarade att hon rekommenderat mig att vara med mer politiskt för att komma ut från hemmet och träffa folk med liknande intresse som jag och på mina villkor. Mår jag inte bra så går jag ju helt enkelt inte på mötena, som dessutom i snitt är max ett par timmar i veckan. Det är mitt sätt att bryta ”utanförskapet”. ”Utanförskapet” är nog ett av de löjligaste uttryck jag hört. Troligen myntat av en moderatmupp i samband med deras korståg mot de sjuka. Jag har känt många människor som lever i större ”utanförskap” som friska än många gör som sjuka. Fast i ett kallt moderatsverige så är ”utanförskap” detsamma som att vara utan jobb. Att delta i politik, gå kurser, idrotta mm har ingenting med att inte vara utanför enligt dem. Sjukt!



Utförsäkring väntar som sagt. Jag har inget emot testandet mot arbetsmarknaden men varför ska jag som sjuk drabbas av att få så lite pengar och behöva söka socialbidrag? Om de sjuka får behålla sjukersättningen och eventuellt bostadstillägg så skulle det inte bli samma smäll. Och för sådana som mig som är för sjuka för att jobba så blir det en tuffare tid efter de tre månaderna hos AF. Då har man ingen SIG (sjukpenninggrundad inkomst) och får på nytt sjukskrivas och då enbart ha socialen att kunna få pengar från? Så går det när Sverige röstar fram egoister och hatare av sjuka och gamla. Sedan kan ”politiker” som Zander säga att hon vill göra mer för de sjuka. Mycket snack och liten verkstad där.
 

Nåväl, jag kommer blogga om min tid som utförsäkrad också. Kanske är bra att någon politiker verkligen vet vad det är och har fått känna på förnedringen och nedsparkandet från allianshåll.


Tjockskallar

Två saker som jag läst i tidningen senaste veckan har irriterat mig en del. Först läste jag om danskarnas införande av ”fettskatt” (eller ”tjockisskatt”, som en del kallar det). Jag är inte helt insatt ii vilka livsmedel som man beskattar hårdare, men har hört tankar i Sverige om liknande skatt och att man då antingen skulle beskatta allt med en fetthalt över en vis procent eller att några skulle komma på vilka produkter som skulle beskattas hårdare. Oavsett vilket sätt man skulle använda sig av så är det en idiotisk skatt som skulle sakna verkan (förutom att få in mer pengar till statskassan).

 Har medborgarna inget fritt val? I Sverige skulle jag kunna tänka mig att det vore ett alliansparti som skulle kunna tänka sig att införa liknande skatt men då de alltid tjatar om att det alltid ska vara upp till personer (och inte staten) att bestämma över sina liv så skulle det inte kunna föreslås lika idiotisk skatt i Sverige. Visst finns det en hel del överviktiga men att fettskatter är fel väg att hjälpa dem gå ned i vikt. Ge folk bra och billiga sätt att få motionera. Skapa alternativ till alla de privatägda gym mm som kostar åtskilliga hundra kronor i månaden att träna på. Ge barn bättre kunskaper i skolan om frukt och grönt. Se till att barnen varje dag under sin skoltid får gratis frukt, och då inte alltid samma tråkiga äppelsort. Lär barnen om alternativ och att det finns mängder av olika varianter av varje frukt. Även om man inte gillar menlösa svenska äpplen så finns det ett stort utbud av andra varianter. 

Det finns dessutom många människor som av sina läkare får rådet att äta mer fett för att de är underviktiga. Med en fettskatt så skulle de orättvist drabbas. Överhuvudtaget finns inget som är positivt med en sk fettskatt. Det är fel väg att gå för att få hälsosammare  medborgare. Om man inför sådant kan man lika gärna beskatta biltrafiken än hårdare och även kollektivtrafiken då det är onyttigt att inte gå eller cykla till jobbet. Likaså borde soffor beskattas hårdare då sittandet i TV-soffan är farligt jämfört med att vara uppe och rör på sig.

Äh, det är helt enkelt en menlös skatt. Tur för de som infört det i Danmark att det inte var en ”tjockskallighetskatt” som infördes. Det hade blivit dyrt för dem då.

  
Apropå tjockskallighet så läste jag en insändare av moderaten Ingvar Smedlund i EP häromdagen. En insändare som var svar på min partikamrat Jespers insändare. Det var främst Ingvars idiotslutkläm som irriterade mig. Han, liksom alla alliansnissar, har mer och mer börjat kalla sjukpenning och sjukersättning för ”bidrag”. Jag tror de flesta av alliansfolket har en del i skallen och att de gör detta helt avsiktligt för att försöka rättfärdiga sitt påhopp på de sjuka. Men det enda de regler Smedlunds parti har hittat på gör är att skapa bidragsberoende då allt fler sjuka behöver bostadsbidrag, socialbidrag etc. Sett till senaste opinionssiffrorna så har svenska folket genomskådat M:s idiotier, vilket är bra, och kanske borde M tänka om nu och börja behandla sjuka bättre.



Men,men.. tjockskallighet var ordet.

tisdag 27 september 2011

Saker du inte visste om mig - del 2

Au-pair


1994 fick jag en möjlighet att resa till Australien. Livet hade varit lite jobbigt och turbulent ett tag och jag kände att jag behövde något nytt i livet. Jag och min fd hade medan vi var tillsammans kollat lite på au-pairjobb i USA. Vi gillade båda att resa och hade inget jobb och kände att vi kunde prova något nytt. Vi sökte ett par men det föll alltid på något. Nu då vi inte längre levde ihop, men ändå var vänner, tyckte hon att jag skulle fortsätta leta efter möjligheter att få åka på spännande äventyr. I DN fann jag en annons om au-pairjobb i Brisbane i Australien där man sökte en man som au-pair åt en 10-årig pojke. Jag ringde på annonsen och fick prata med den svenska tjej som var au-pair i familjen (som bestod av pojken och hans ensamstående mor) för tillfället. Hon förklarade att mamman ville ha någon som kunde sporta lite mm med killen och att det bl.a. var därför de återigen ville testa en manlig au-pair. De hade tidigare haft e manlig au-pair men han var en ”surfbum” som mer var intresserad av att surfa än i att göra sysslorna i hemmet och dessutom var han (enligt familjen) skitig och vägrade tvätta sitt rastaflätade hår.

Mamman i familjen var sjuksköterska inom armén och pojken gick i skola hela dagarna så mitt ”jobb” skulle bestå i att se till att pojken kom till skolan med sin matsäck och sedan skulle jag bädda rent och tvätta, om så behövdes och därefter var jag ledig till pojken kom hem runt 3 på eftermiddagen och så skulle jag vara med honom till mamman kom hem före 5. Därefter hade jag lediga kvällar förutom ett par gånger per månad då mamman hade kvällstjänst eller liknande. Helgerna var även de helt lediga. Lönen var inte bra, utan snarare en hel del lägre än de flesta andra erbjöd men med fri mat och så mycket ledigt så var det ändå OK.
Jag nappade och någon månad senare stod jag på flygplatsen i Brisbane och väntade på att bli upphämtad. Jag hade flugit via London, Bangkok (där jag träffade Steff Törnkvist) och Sydney och hade rejäl jetlag. Jag kom ner dit innan påskhelgen då det skulle ge mig ett par dagar ledigt innan mamman började jobba efter ledigheten. Det behövdes för att komma in i staden och landet och tiden (nämnde jag att jag fick rejäl jetlag?). 
Som stor travfantast besökte jag redan min andra dag i Brisbane stadens stora travbana Eagle farm, en bana som dessutom erbjöd greyhoundtävlingar. Jag hade ingen aning om några av hästarna och vann inte särskilt mycket men fann ett par hästar jag följde under min tid i Australien. På banan letade jag efter program med startlistor och då började en trend som följde mig i Australien; folk misstog sig på mitt hemland. Egentligen var det väl ett bra betyg på min engelska, som de hörde var bra men som inte var från ”down under” och inte amerikansk. På travbanan trodde programsäljaren att jag var från Kanada, senare under vistelsen var det flera som rodde jag var irländare (detta berodde iofs även på den rugbytröja jag ofta hade på mig som innehöll grönt.). Australier verkade intresserade av varifrån man var då det ofta frågades och misstogs.

Under min första vecka ringde en tjej till mig. Hon hette Erika och var ursprungligen från Lindesberg och hade varit bra vän med tjejen som var au-pair innan mig. Hon bjöd on mig för att umgås med det tjejgäng som var au-pairer i Brisbane. De var 4 stycken som brukade umgås och partaja tillsammans. Det kändes kul att ha lite människor att prata med och jag gick villigt med på att träffa dem. Förutom Erika bestod gänget av Malin och Catti från Stockholm och Helen från Malmö. De var ett glatt, trevligt tjejgäng som utan problem mottog mig i gänget trots att jag var man. Jag fick en fråga från Helen direkt då vi träffades om varför jag som kille ville vara au-pair, i hennes värld ville inga straighta killar det. Men då mitt svar på hennes fråga var ”varför inte?” så accepterade även hon att ”vanliga” killar kunde vara au-pairer. Hon blev f.ö. den jag umgicks mest med under min tid i Brisbane så hon hade mindre arbetstid än de andra tjejerna och kände sig ganska ensam. Annars hände det ofta att tjejerna ville ha med sig mig som ”förkläde” då de träffade killar som de träffat på krogen. Det hade jag inget emot för det gav mig chansen att träffa lite manliga personer att tala med och då killarna ofta ville visa tjejerna andra delar av Brisbane och områden omkring så fick ju jag också se en hel del J

Att vara au-pair är inte så roligt. Framförallt inte om familjen man bor i är tråkig och ungen man passar är bortskämd och hopplös. Så var det för mig. Jag hade inte mycket kontakt med mamman efter ett par veckor. Inte för att vi var ovänner eller så utan för att jag kände att det inte gav mycket att sitta hemma då jag inte behövde. Dessutom var mamman usel på att laga mat och jag ledsnade på mikrouppvärmda frysta ärtor. Ibland bjöds jag med på restaurang (typ hamburgare eller liknande) men oftast bjöds jag på annan mat då jag var barnvakt på kvällar eftersom pojken nästan alltid ville ha Pizza hut-pizza de gångerna.

Mina dagar bestod alltså av att jag såg till att pojken kom till skolbussen, därefter tvättade jag (oftast pojkens nedkissade sängkläder) och diskade och snabbdammsög. Sedan tog jag mig in till centrala Brisbane, som låg 15 minuter från Yeronga där jag bodde, eller så besökte jag andra delar av Brisbane. Jag kom sedan hem strax innan pojken kom hem och var med honom till dess att mamman slutade. Jag åkte sedan in till staden igen där jag oftast umgicks med en eller flera av au-pairtjejerna eller så satt jag en stund på en TAB (spelbutik) och spelade lite på kvällshundarna.

Eftersom jag hade så pass mycket ledig tid så hann jag se det mesta av Brisbane och förorterna, bl.a. Indooroopillys köpcenter som jag av en slump besökte samma dag som Barry Manilow uppträdde helt gratis mitt i centret. Jag hyrde även bil ibland och åkte du lite längre bort. Städer med namn som Toowomba och Esk (som fotbollslaget i Enköping) besöktes, likaså Gold Coast och Bribie Island som båda var fascinerande på sitt sätt. Så där fortsatte mina dagar under den tid jag var i Australien. Jag hamnade ju där under vintern då jag var borta under svenska sommaren och medan lokalbefolkningen klädde på sig så tyckte vi svenskar att 22-25 grader och mer var varmt och skönt.

Jag fick uppleva fotbolls-VM under min tid där. Matcherna gick tidigt på morgonen i Australien och jag satt då hemma ibland och såg lit. Bl.a. Sveriges matcher i detta så framgångsrika VM:et för svensk del. Sveriges framgångar ledde till en kul sak. När vi i svenskgänget var ute gissade ofta folk på att vi var från Sverige och visade det genom att säga ”Ace of base”, som då var enormt stora med ”The sign”, en låt jag verkligen hunnit tröttna på eftersom den var radioplåga innan den kom till Australien. På den tiden (pre-internet) tog det längre tid för låtar att hitta till alla världens hörn. Det var ju inte så kul att det var Ace of base referenser folk fick då de såg oss, så VM blev en räddning. Helt plötsligt kände Australierna till svensk fotboll och då vi var ute på krogen, framförallt dagen efter svensk segermatch, så bjöds vi på öl av folk. Även jag alltså, så det var inte bara för att ragga på tjejerna som det bjöds på öl. När snubbar hörde att vi var svenskar så började de prata fotboll och för Ravellis räddningar i kvarten så bjöds vi alla på flera öl av ett glatt gäng som älskade svenska landslaget och efter att ha träffat oss skulle flytta till Sverige för fotbollen och de vackra flickornas skull. Dessutom ansåg de flesta i australien att sveriges vinter var lockande samt att Sverige ansågs vara ett rent och vackert land. I Brisbane hade svenskar inte så dåligt rykte som i många andra delar av Australien då inte så många backpackers från Sverige stannade till i Brisbane och svärtade ned ryktet.

 Under min tid i australien hann jag resa en del också. Jag besökte bl.a. Ayers Rock, som är en av de mest fascinerande platser jag besökt. Resan dit med Greyhoundbuss var även den fantastisk. Jag åkte via Mt Isa och Alice Springs och lärde känna en hel del roligt folk. Bland japanen som blev alldeles tokig när bussen stannade vid en pub mitt ute i ingenting. Han sprang omkring och skrek av glädje över att se de öppna ytorna och ville ha massa bilder tagna på sig själv. Han hade tidigare inte varit utanför Tokyo berättade han och där finns inga öppna naturytor. Jag lärde även känna en Österrikare som jag reste med från Alice Springs via Ayers Rock till Adelaide. Vi hade rejält kul och det var enorm stämning i bussen hela tiden.

Efter Adelaide åkte jag tillbaka till Brisbane eftersom pojken i familjen skulle komma tillbaka från sin vistelse hos sin far i Sydney och det var dags för mig att ”jobba” igen. På vägen till Brisbane steg en kille på bussen som satte sig bredvid mig (bussen var relativt full och jag hade haft tur att slippa folk bredvid mig till dess). När bussen stannade vid ett ställe tog han fram en ask som han öppnade. Den innehöll handrullade cigaretter och han frågade mig om jag ville ha en joint. Jag svarade att jag inte använde knark och killen fick lite dåligt samvete för att han hade bjudit. Så när bussen stannade i staden Goondiwindi, strax efter statsgränsen till Queensland, så bjöd han med mig på puben. Bussen skulle inte åka på närmare en timme och killen bjöd på öl. Ölen var enormt billig i australien och här kostade en halvpint bara 1 dollar (dryga femman). Så han bjöd på 4 öl och det tackade jag inte nej till. Därför lever den okända staden Goondiwindi kvar i mitt sinne J

 Då min tid som Au-pair närmade sig slutet kom min bror och hans fru och hälsade på. De turistade en del på egen hand, bl.a. Ayers Rock, och sedan for vi till Sydney tillsammans. Efter några dagar där reste både de och jag hem till Sverige; de via Singapore och jag via Bangkok. I Bangkok stannade jag 3 dagar. En fascinerande stad där jag åkte med på sightseeingtur till tempel mm och bl.a. blev fotograferad med en stor boaorm om halsen. På kvällarna tog jag mig till marknaden vid patpong och tittade på folket och myllret. Inga sexbarsbesök blev det trots att det överallt lockades med de mest konstiga saker kvinnor kan göra med sina underliv.

Sista dagen i Bangkok blev jag dock sittande på hotellrummet. Dagens två stora nyheter på CNN hade med Sverige att göra. Den roliga var sportnyheten att Trelleborg (tror jag det var) hade slagit Blackburn i någon europeisk fotbollscup. Den tråkiga nyheten och den som fick mig att fastna framför TV:n var att Estonia hade sjunkit. Det rapporterades om döda och orsaker mm mm hela dagen och jag var lite chockad som efter flera månader borta från Sverige nu skulle hem samtidigt som detta traumatiska hade hänt. På flygplatsen fanns massor av TV-apparater som stod på utan ljud och överallt stod svenskar (och andra) framför dem och chockade såg bilder från Estonias förlisning och läste det som CNN hade skrivit till bilderna. Eftersom de flesta inte satt framför TV:n då de var i Thailand så förklarade jag ett flertal gånger på flygplatsen vad som hänt. Det var en ganska absurd händelse. Jag var den med kunskap om det inträffade och det jag berättade fick folk att oroa sig för vänner hemma som brukade åka med båten och allt kändes så jobbigt. När sedan flyget till London skulle lyfta, ett flyg med fler svenskar än jag själv i det, så blev det dessutom storm och åskväder, vilket skrämde resenärerna än mer. Ingen kul hemresa för de flesta svenskarna den dagen alltså.

 Detta var alltså den korta berättelsen om min tid i Australien, där jag alltså varit Au-pair. Jag vet att inlägget blev långt, men jag hade kunnat skriva ännu mer. Jag har fortfarande många minnen från min tid där trots att det var 17 år sedan. Det känns inte så länge, men tiden går fort och för den som lever på minnen blir livet bara längre och längre.