torsdag 20 februari 2014

Go out with a Bang, Bosse!

För mig är det lite förvirring och en stor del ångest för dagen. På tisdag tvingas jag ut i arbetsträning. Jag är inte friskare, snarare tvärtom. Jag har varit sjuk i 11 år och inte jobbat sedan 1995. Men nu ska jag ut och arbetsträna. Ingen tar hänsyn till mitt mående eller var jag är i min sjukdom. Det är att jag är på väg mot andra utförsäkringen och då slänger man in resurser och det är tydligen den sjukes fel om den inte är frisk nog att ta till vara på det som hittas på.
Jag ska vara på fritidsgården här i Romberga. 20 steg hemifrån så kan jag bara ta mig till hissen och ut så kanske jag kan ta mig 20 steg till. Jag känner Micke och Eva som jobbar där sedan tidigare, så det och närheten är orsakerna till arbetsträningen sker där.
Ärligt talat tror jag inte att jag klarar av det men jag kommer att ge det en fair chans. Min nya handläggare tror att bara för att jag kan gå på 2-3 politiska möten i månaden (en bra månad) så klarar jag av att jobba. men det är en jäkla skillnad. I politiken är jag ersättare och jag är med i bl.a. KF just under de förutsättningarna att jag är sjuk och kanske inte alltid kan närvara. Att jag kommer iväg på möten borde ses av FK som något bra. Det är en typ av KBT för mig. Att jag sedan kommit dit och sitter där innebär inte att jag mår bra. Kroppen sprängs ofta av ångest och emellanåt får jag proppa i mig mer än rekommenderad dos av mina mediciner för att inte ångesten och stressen ska ta över. Det har hänt fler än en gång att jag måste lämna möten innan de är slut.

Samma sak kommer det att bli med arbetsträningen. Även om jag tar mig dit så kommer jag inte slippa ångesten. Det är jag medveten om och har förberett mig på. Att ta sig dit är en stor sak men kroppen kommer vara full av ångest och stress och jag är beredd på en kanonsmäll efteråt.

Vi får väl se hur det blir. Kommer att uppdatera läsare via bloggen.


Förra tisdagen var en dag då jag mådde lite bättre, så trots att det var jobbigt som fan så tog jag mig upp i talarstolen på KF (KBT-träning i maxfart). Först lade jag fram min tanke om att det borde stå med adresser i ärenden som handlar om fastigheter och där nu bara fastighetsbeteckningen står. En fastighetsbeteckning säger inte ett dugg för de flesta av oss och ska vi förenkla för medborgarna (och oss politiker) så måste adresserna stå med. Eftersom jag inte var tjänstgörande fick Matz gå fram och göra ett riktigt förslag av det och det röstades igenom. Så det var ju kul :)

Senare kom min motion om källhänvisningar upp och då gick jag fram och tackade då jag förstod att församlingen skulle rösta på det sätt KSAU föreslog, så även denna motion bifölls. Kul att de idéer jag har går hem hos de som styr i Enköping :)


Vi i S lade fram ett förslag häromveckan som skulle öka budgeten för Skolnämnden med 10 miljoner. Pengar som skulle kunna göra att de avskedande som Moderaterna vill ha i skolan inte skulle behöva ske på ske, åtminstone på samma sätt. Vill vi ha bra resultat och elever som får fulla möjligheter att lyckas i livet så måste vi satsa på skolan. Detta håller inte styrande alliansen md om. De vill dra ned och sparka folk och vill inte göra något för att se till att vi får bättre resultat i skolorna.
Det är enda sättet att tolka det då allianspartierna röstade ned förslaget i kommunstyrelsen. Märkligt att de sätter partipolitik och prestige före viljan att hjälpa en skola som verkligen behöver hjälp.

Bosse Reinholdsson (Kd) sade (i frånvaro av Anna Wiklund, som passande nog smitit iväg på semester i USA) att kommunen i princip inte ändrar budgetar redan i februari. En princip som jag är säker på att vi inte klubbat igenom någon gång, utan endast lever i alliansskallar.
Han sade även att eftersom alliansen inte klarar av att fixa budgetar så har de sökt hjälp av SKL och man vill invänta de svaren. Något, som om det kommer, säkerligen inte dyker upp förrän det är försent att göra något denna mandatperiod och då skjuter man över problemen när vi tar över makten i september.

Men, Bosse R har nyligen sagt att han drar sig ur politiken efter valet (fast han lämnar öppet för en ersättarplats i KF, men det beror nog på att KF knappast har kandidater för att täcka om de får 2 mandat igen). Enligt Enköpings Posten säger Bosse att han "inte[är] förtjust i att som litet parti i en allians behöva stå upp även för vad andra tycker"

Då är mitt råd till Bosse; Go out with a Bang!! (Och för att förklara för Anna Wiklund och henens M-kollegor som inte kan engelska så bra så innebär det inte att jag vill att Bosse skaffar lugg och inte att han ska explodera).
Du har ju chansen nu, Bosse, att sätta avtryck och att bli ihågkommen på ett positivt sätt då du lägger av men politiken. Du behöver inte stå upp för vad M tycker i frågan om mer pengar till Skolnämnden. Ni i KD säger alltid att ni värnar om familjer och barn. Så då måste ni vara för att skolan ska få mer resurser och möjligheter att hjälpa kommunens barn till en bra framtid.
Så stå i så fall upp för det och se till att vi skjuter till pengar nu innan M gör något som inte går att reparera.

Våga Bosse, våga. Go out with a Bang. Sätt ett avtryck som mannen som vågade stå upp mot M och satsade på skolan. Visa att du har lite Cojones.



söndag 16 februari 2014

Mina frågor till vår näste statsminister

Igår var det Blommans födelsedag och för första gången firade vi i S här i Enköping Blommandagen till hans ära. Leif "Blomman" Blomberg var ju från Enköping och blev sedermera Metallordförande och biträdande minister.
 
Vi fick fint besök av Stefan Löfven, den man jag hoppas blir Sveriges nästa statsminister. Det var första gången jag såg och hörde honom i verkligheten och han ger ett annat intryck så än på TV. Något som självklart är positivt men även kan bero på att man sällan ser honom under lättsammare former på TV. Det gör man ju inte med nuvarande statsminster heller och han kanske är en avslappnad och kul kille privat eller vid liknande evenemang som det vi hade igår, men det tror jag inte.
 
Det skulle finnas utrymme för lite frågor till Stefan men att sitta och lyssna i ett rum med dryga 100 personer skapade som vanligt obehag hos mig så jag smet iväg efter Löfven talat klart. Det kändes inte som om jag kunnat ställa de frågor jag hade ändå och det var bara för jobbigt.
 
Men jag ställer dem här. Inte för att jag tror Löfven läser min blogg (eller snarare vet jag att han inte gör det), men jag vill genom mina frågor lyfta ett par saker som jag anser är viktiga inför valet. Allt handlar nästan bara om skola och jobb, men det finns annat som är mer viktigt för mig. Det är två frågor med en del bifrågor som jag hade tänkt försöka ställa igår.
 
 
1. 2012 dog ca 300 personer i trafiken i Sverige. Samma år tog 1523 personer livet av sig. Utöver dessa självmord rapporterades ca 8000 självmordförsök in, men där är mörkertalet stort då allt inte kommer fram. Även en del trafikdöda beräknas vara självmord.
Cirka 150 av självmorden 2012 begicks av ungdomar mellan 15-24 år, utöver det beräknas det att ungefär 10 ungdomar under 15 år tar sitt eget liv varje år.
 
Det är skrämmande siffror. 5 gånger fler döda via självmord än i trafiken. Statistik visar att självmorden minskar, men i en grupp ökar självmordförsöken, gruppen unga flickor och kvinnor. I denna grupp ökar även självskadebeteendet. Vi ser även i lokala undersökningar i skolan att det är vanligt med självskadande och att många ungdomar mår dåligt i skolan.
 
Nuvarande regering har satsat ca 100-150 miljoner per år på trafiksäkerhetsforskning. På suicidspreventionsforskning satsar man enbart 3 miljoner. 5 gånger fler självmord och man satsar 1/50 av resurserna på forskning för att minska självmorden.
Experter inom psykiatrin och suicidpreventionen säger att det finns många sätt att få ner självmorden (och försöken) men att det krävs mer forskning och mer pengar för att genomföra det som behövs.
 
Min fråga är följande;
Om du, Stefan Löfven, blir statsminister i höst, kommer du då att satsa mer på suicidpreventionsforskning och annat för att minska självmorden, självmordsförsöken och självskadebeteende, både hos unga och den äldre generation som också är överrepresenterade i självmordsstatistiken.
Jag förstår att du enkelt kan svara att detta är ett problem som vi kan titta på och liknande mumbojumbo, men har vi i partiet några konkreta planer och tankar inom detta område? Om inte, varför är det då?
 
 
 
2. Nuvarande regering har gjort livet värre och fattigare för bl.a. sjuka och pensionärer. Jag är själv långtidssjukskriven sedan dryga 10 år och närmar mig nu min andra utskrivning från sjukersättningen. S säger att man ska riva upp bortre gränserna i sjukersättningen, vilket förvisso är bra men hur snabbt kommer ni i en S-ledd regering att ändra på nuvarande regler? Hur prioriterat är denna fråga?
Även den ekonomiska biten måste förbättras för sjuka (både sjukskrivna och de med sjukersättning) och pensionärer. Under de senaste 10 åren har garantipensionen ökat mindre än en normal 2-rumslägenhets hyra har gått upp. Även andra priser ökar i takt med att friska, arbetande personer fått mer i lön och mindre skatt. De sjuka och gamla halkar längre och längre efter.
Jag kan ta mig som exempel. På de tio år jag varit sjuk och boende i min lägenhet här i Enköping så har min hyra höjts lite drygt 1000:-. Under samma period har min sjukpenning sänkts 500:-. Så redan där har jag förlorat 1500:- i månaden. Nu får jag bostadstillägg på ca 600 i månaden av Försäkringskassan eftersom min SGI är så låg. Moderatregeringen, som hatar bidrag har fått lov att införa detta bidrag för att de skurit så mycket i de sjukas ekonomi. M skapar ett bidragsSverige, samma sak som de säger sig hata.
Ett exempel är just hur SGI: räknas. Förut räknades den upp efter löneutveckling på det jobb man sjukskriven från, så är det inte nu. Nu räknas den upp ( eller ner när ekonomin inte är bra) på liknande sätt som garantipensionen. Det räcker inte
 
Garantipensionen har även den ökat för långsamt i Sverige. En ogift person under 65 års ålder får som mest 7881:- i månaden INNAN skatt. Sedan täcker bostadstillägg upp stora delar av hyran (upp till 5500:-). Alla som har lite vett i skallen ser att det är alldeles för lite. Priser, hyror mm ökar mycket mer än garantipensionen gör. Sjuka och gamla halkar allt längre efter. Många med sjukersättning har inte råd med tandläkarbesök, ny TV om den de har går sönder, reparationer av sin bil etc etc.
 
Jag kan inte tänka mig att vi i Socialdemokraterna vill ha ett sådant Sverige. MEN... kommer vi göra något åt det om vi får makten? Kommer vi att höja garantipensionerna? Det behövs en kraftig höjning för att det ska bli bra och rätt. När sker det i  så fall?
Vad har S för planer för att hjälpa de med svagast ekonomi så att de får ett drägligare liv?
Jag undrar dessutom om tidsbegränsad sjukersättning kommer att återinföras. En sådan med den möjlighet till hjälp att komma ut på arbetsmarknaden, som nu kommer in månaderna innan utförsäkring, skulle kunna bidraga till ett mindre stressfullt sätt för sjuka att ha möjlighet att börja arbeta igen.
 
 
 
Nu blev frågorna längre än om jag tagit dem muntligt, och jag räknar inte med svar. Jag kommer skicka länken till detta inlägg till Stefan och en del andra som jag känner till inom partiet som arbetar eller har arbetat med dessa frågor. Men en liten oviktig skit som jag får väl leva med mina obsvarade frågor fram till valet...
 
 
 
 
 
 
 

tisdag 11 februari 2014

Sportens förfall

OS pågår för fullt. Men det är inget jag bryr mig så mycket om. Visst, det kan vara kul att se lite svenska medaljchanser och curling. Jag älskar curling. En fantastisk sport att spela och den perfekta TV-sporten.
 Men Tre Kronors chanser och matcher bryr jagmig inte om, samt en hel del annat.

De senaste åren har jag tröttnat rejält på att se sport. Förr om åren såg jag massor av fotboll men un ids jag knappt ens se landslaget. Ser jag någon fotboll så är det "mina" lag i spanska segunda eller lägre (exempelvis Murcia, Cartagena mfl.) eller isländska matcher som sänds live på nätet. Oftast är det kul matcher och oftare renare och roligare spel.

Men i övrigt blir jag mer och mer ointresserad av sport. Det känns inte som om det finns så mycket glädje i det längre, allt går ut på pengar. Det skapar fusk och oärlighet. Detta gäller i alla sporter och gör idrotten tåkigare att se.

För oss som hänger med i sporten som gamblers är detta med läggmatcher inget ovanligt. Även det händer i alla sporter. allt från tennisspelare som lägger sig eller "skadas" då de ligger under, travkuskar som stallkör eller lägger sig på upplopp då de själva spelat mm.
Främst är det inom fotbollen dock som det märks att det finns en hel del uppgjort. Jag har tidigare skrivit om när Enköping låg i Allsvenskan och spelare i laget satsade pengar mot sitt eget lag. Jag kontaktade lagledningen om det, men de ville inte lyssna och nu har för mycket tid gått för att det ska vara intressant.

Men dagligen ser man tips på läggmatcher. Och ofta stämmer de. Ibland är det lag som de senaste 10 åren vunnit sina hemmamöten mot varandra med samma siffor (man inser att 3 poäng var per säsong är gynnsamt, alltså), ibland är det lag som efter ledning i halvtid lägger sig i andra halvlek och förlorar så att ett högt odds på HT/FT-spel sitter.
Häromdagen spelade IFK Göteborg en träningsmatch i Portugal. Både Göteborg och deras motståndare hade innan denna match mött Steaua Bukarest. IFK kryssade medan andra laget slog Steaua. Det gjorde att IFK:s motståndare i nästa match ursprungligen blev favoriter. Två timmar innan match hade motståndarnas odds gått upp till dryga 3. När matchen startade rusade det till 12 och ända upp till 18 gånger pengarna. Spelbolagen tog emot minimala spel på Göteborg. De som hade spelet öppet, vill säga. Flera bookies stängde spel då pengar kom in.
De som sedan såg matchen insåg att det var en klar läggmatch dar motståndana gav Göteborg segern. Helt sjukt. 

Nä..ska de fuskas även i träningsmatcher så finns det ingen anledning att vara sportintresserad längre. Fusk, doping, läggmatcher mm förstör det roliga. Det sker överallt, både i toppserier och i gärdsgårdsserier. Läste ni inte i veckan om Italienska laget i motsvarande div 8 som gjorde 8 självmål i slutet av matchen för att gynna laget man mötte framför ett annat.

Sport börjar bli skit och ointressant.