torsdag 11 december 2014

Adios Politiken, Adios

Igår var jag på mitt sista KF-grupps möte och på måndag gör jag i Socialnämnden mitt sista politiska framträdande på ett tag, eller kanske t.o.m. för evigt.

Detta är ett beslut som vuxit fram länge. Redan för ett par år sedan hamnade jag i en svacka men det var framförallt i våras innan EU-valet som jag började känna att det var dags att lämna politiken. Jag har tidigare tackat nej till nämndpost under nästa mandatperiod och nu hoppar jag alltså av mitt uppdrag som ersättare i Kommunfullmäktige.

Den officiella förklaring som jag kommer att ge till mitt avhopp är följande (utan inbördes rank):


1 - Jag är trött. Jag älskar politik och diskutera sådan, men jag så förbaskat trött på den så jag kan kräkas. Det är inte kul längre och är något inte kul så ska man inte hålla på med det. jag vet att min efterträdare som ersättare, Marie, tycker det är roligare än jag gör så då borde hon vara med i gruppen istället för mig.
Jag är trött på egoismen och lättkränktheten inom politiken, detta gäller både lokalt som riks och både mitt part och andra. Ibland känns det som om folk vill missförstå och tolka det man säger eller skriver på ett sätt som ingen vettig människa skulle kunna tolka det. Att kritisera det någon gör politiskt är INTE detsamma som att säga att de är värdelösa som människor, något alldeles för få politiker förstår sig på. Det gäller i andra områden också; om jag skriver att Anders Svensson är värdelös och aldrig borde få sätta sin fot i närheten av landslaget innebär det inte att jag hatar honom som människa, jag känner bara honom som fotbollsspelare. Likaså då det gäller politiker, jag känner knappt någon i mitt eget lokala parti tillräckligt väl för att kritisera hur de är som människor. Gillar jag inte vad de gör politiskt så måste jag kunna ifrågasätta det dock utan att någon skriker "personangrepp".

2 - Min sjukdom och sjukersättning - Min sjukdom gör att jag har det svårt att gå på möten. jag har svårt att ta mig dit och svårt att vara där. För att inte känna ångest så behöver jag veta var jag kan sitta för att må bäst. jag hatar att ha folk bakom mig, det finns inte mycket som stressar upp mer. Nu sitter vi, som majoritetsparti i mitten av fullmäktigesalen och jag märkte senast hur dåligt jag mådde av det. Det är en del av min sjukdom ochtyvärr påverkar det och handikappar ganska mycket av mitt liv.
Jag har ett ställe jag mår bra i och nu då jag fått sjukersättning får jag enklare att åka dit för att rehabilitera mig, nämligen Spanien. Där kan jag släppa allt som ger ångest och stress i Enköping, Sverige och politiken. Det och värmen gör även att min whiplashskada mår bättre och jag minskar förbrukningen av smärtstillande till 10% ungefär. Vilket är kanonbra.
Jag vill inte heller vara en belastning för partiet eller få höra kritik genom at vara borta då det är många möten.


3 - Jag är nog en politiker som trivs i opposition. Jag älskar att grotta ned mig i motioner, förslag mm och kolla upp fakta och lagar mm. jag vill slå hål och hitta feltolkningar (medvetna eller omedvetna) i motionssvar och liknande. Det gäller allt från när Johan Örjes misstolkade en undersökningen om gratis lokalbussars påverkan på hälsan, till kommunens (medvetna?) feltolkning av rapporten som ligger till grund för att vi nu går över gatan med andan i halsen och med risk för eget liv eftersom övergångsställen tagits bort Eller som i den graffitimotion som MP lade, där jag lade ned 4-5 dagar på att få fram information och fakta, allt medan de flesta ledamöterna inte hade någon koll och gick på alliansens snack om att graffiti leder till misshandel och våldtäkter mm. Samma sak då jag satt i Skolnämnden och vi diskuterade Glutamat. På mötet var jag den enda som var källkritisk mot de källor medborgarförslaget innehöll medan andra svalde propagandan på de sidorna med hull och hår.
Det är mycket sånt där. När jag läste universitet så var källor och korrekt fakta A och O. Inget utrymme för "jag tror", eller "jag tycker" fanns. Tyvärr finns det lite mycket i politiken och nu då S är i koalitionsmajoritet minskar möjligheterna att gå in så djupt i de motioner och svar som kommer.


Det finns lite mer bakom men jag håller det för mig själv. Jag lämnar KF iom mötet nästa vecka och jag lämnar det med en stark ledning. helena Pross är IMO den enda som kan leda Enköping mot framtiden. De senaste 2 mandatperioderna har det varit detsamma och nu då hon äntligen är Borgmästare så hoppas jag att det håller i sig och att hon pensioneras på posten först då hon går i ålderspension.

Så, hej då KF. jag kommer kanske och kollar någon gång. Jag kommer iaf att fortsätta kommentera det som görs och sägs och beslutas men nu kan jag göra det utifrån igen och som icke-politiker behöver jag inte känna samma koppel runt halsen om att alltid vara korrekt :)

måndag 8 december 2014

Extraval

Jaha, så då blir det Extraval i mars. Jag tror själv det är en taktisk miss av Löfven att utlysa extraval. De enda som egentligen har att tjäna på det är SD och i viss mån C och M. Enda förhoppningen är att Kd kan åka ur, men de får väl en bunt stödröster. Jag ställer mig även lite undrande till vad Fi:s bästa taktik är. Ska de deltaga och ta 3% röster som annars kanske hamnat på ett vänsterparti eller ska de stå över och stödja exempelvis V och få sina väljare att lägga sin röst på dem istället för att stärka chanserna att de som Fi verkar för kommer att få det bättre!? För inte kan väl Fi komma in i Riksdagen!?

Men blir det ens Extraval? Eller tar något alliansparti sitt förnuft tillfånga och vänder sig till S för att bli samarbetspartner. Så kan Löfven hoppa av och nybilda en regering med S, MP, V och något fd alliansparti och då få igenom sin politik. Det vore ju bra men alliansen är sså tjuriga och griniga nu då de förlorat valet att de hellre förstör för Sverige och svenskarna än att vilja blockera bort SD:s inflytande.

Skapa inte en ny valrörelse så tätt inpå den förra ännu mer politikerförakt och ointresse. Jag tippar att valdeltagandet i mars kan bli rekordlågt, något som SD kan tjäna på. Det gäller att få ut väljarna igen men att bombarderas med dörrknackare, reklam på TV och i tidningar, alla dessa menlösa valaffischer mm kommer göra att normalsvensken kommer att kräkas på allt som har med politik att göra.

Jag ser att vissa ledarskribenter som är långt till höger skriker efter att Alliansen ska få fram en missstroendevotering mot Löfven. Nu vet jag inte om skribenterna (bl.a. SvD och Enköpingsposten, somn iofs verkar ha tagit alla sina tankar från just SvD:S ledare) är blåsta, rabiata högernissar som inte  tänker eller om de bara vill hetsa upp högerpöbeln. Jag tror det sistnämnda för massa högernissar har hakat på det som stått i ledarna och gapar ut deras budskap i sociala medier.

Men.. för att fälla regeringen i en misstroendevotering krävs 175 röster. Alliansen är inte i näheten och behöver hjälp. V och Mp lär inte vilja fälla regeringen, så då återstår det för M att återigen hämsta stöd från sina rasistpolare i SD. Fast varför skulle SD vilja fälla regeringen? Det är inte så att de röstade på alliansbudgeten för att de älskar den utan för att de ville fälla regeringens, som gav för mycket till invandring. Men det gör alliansbudgeten också, så SD vill ju inte ha M som landets ledare heller. De vill ju bara förstöra för att visa den lilla makt de har. SD har även gått fram i opinionsundersökningar sedan valet och nu då 25 av alla alliansväljare helt plötsligt ger sitt stöd till och älskar SD så lär SD öka sina mandat i marsvalet. Så självklart vill SD ha extraval och kanske få ännu fler chanser att sätta sig på tvären.

Alliansen har då inget för att begära misstroendevotering utan förlorar snarare sitt egna ansikte och visar vilka dåliga förlorare och grinsillar de är, vilket kan komma att kosta dem röster i Extravalet.

Hur det än blir så är det dags att ALLA partier kavlar upp ärmarna, släpper på prestigen och samarbetar för att inte SD ska fortsätta sätta sig på tvären.
S-anhängare försöker måla upp allianspolitikerna som de som inte vill något och Alliansens anhängare gör tvärtom. jag tror alla får släppa lite på sina favoritområden och se till att samarbete fungerar. Kill your darlings.
Mp får släppa idiotidén att inte bygga kringled runt Stockholm, S får ta bort den nya beskattningen på pensionärsjobb (som änså ingen förstår. det är inte pensionären själv som drababs, men det verkar ingen fatta). M får låta det bli skattesänkningar för de som har det sämst och lyssnna på regeringens tanka om socialförsäkringen, FP får inse att skolan misslyckats under alliansstyret och släppa in andras mer vettiga idéer i sitt tänk osv.

Vi väljare har gett våra politiker mandat att föra sin politik för ett bättre Sverige, men samtidigt så har vi inte gett politiker mandat att bete sig som barnen i sandlådan (som någon i Enköping brukar skriva insändare om då det gäller lokal politik). En klar majoritet av svenskarna vill INTE att SD ska ha någon makt alls, då ä det de andra 7 partiernas uppdrag att se till att så sker.

Sluta kalla SD för massa fula namn. Det gör dem bara till martyrer i mångas ögon.

Jag måste till slut ge Rolf Carlsson i S i Enköping en eloge. Jag kom tidigt till förra Kommunfullmäktige och såg när Rolf (som ordförande i KF) gick fram till och talade med SD-politikerna och välkomnade dem till KF, precis som han gjorde med de andra nya ledamöterna från bl.a. NE. Det roliga var att SD-folket såg så förvånade ut. Det verkade som de förberett sig på att ingen skulle vilja ta i dem, inte end med använt toapapper. men så gick Rolf fram och hälsade, vilket tog bort en del av SD:s martyrskapande möjlighet.
Dessutom är alla politiker, oavsett politisk tillhörighet, människor och bara för att man tycker annorlunda och, i mångas ögon, fel, så ska man iaf behandlas på ett bra sätt i politikens rum.

lördag 15 november 2014

Yxmördaren på Fannaskolan

Den stora utmaningen för samhället och politiker framöver är att försöka stävja och minska den främlingsfientlighet som växer sig starkare för varje år. Främlingsfientlighet bygger som palme sade på fördomar, okunnighet och rädsla. Detta gäller allt främmande, det är därför det heter homofobi; just för att det är en rädsla för den som är "annorlunda", som inte passar in i den norm som trångsynta har.

Det är en skrämmande utveckling och även om jag förstår att en hl del är frustrerade och besvikna över sina egna liv, så föstår jag inte varför den frustrationen ska vändas mot andra grupper. Det är inte romerna från Rumänien som gör att ditt liv är pissigt, det är inte de som älskar människor av samma kön som gör att du vantrivs på jobbet och med chefen. Men det är enkelt att vända frustrationen ditåt och så lätt att rösta på partier som SD och sedan säga att man inte är rasist. Detta trots att SD är ett parti uppbyggt av rasister med en vidrig ideologi som gömmer i fraser där man fångar upp de frustrerade och besvikna. Jag är rädd för vart detta leder om vi inte får en mer human och empatisk samhällsutveckling. Vi har råd och vi har utrymme för att ta emot fler flyktingar, fler som behöver hjälp.

Rädsla för det främmande är inget nytt. Det främmande behöver inte vara något som är totalt olikt en själv heller. Jag har växt upp utan att lagt en tanke på att någon ser eller beter sig annorlunda och konstigt. Kanske beror det på vad jag fått med mig hemifrån eller från att jag som liten bodde några år i England och tidigt fick möta folk som var lite annorlunda. Eller så är det helt enkelt att jag inte bryr mig.

Även i det lilla kan fördomar skapas då man möts av det främmande och det som skrämmer en. Jag minns inför starten av högstadiet. Ett par år innan styckade min skola ibland upp klasser inför högstadiet och gjode nya klasser med folk från olika håll. Det var något man oroades för, för vem ville gå i en klass med bönderna från Örsundsbro eller de ännu värre Grillbybönderna. När klasskamrater som "visste" uttalade sig inför högstadiet lät det som om de skulle komma stinkades av kor och grisar och ha grepen i högsta hugg.

Men värst av alla var ju de som gick i Fannaskolan. På vissa kamrater lät det som om de var Enköpings svar på Children of the corn. detta trots att de flesta levde i samma bostadsområden som vi gjorde. Jag vet inte om de i Fannaskolan var medvetna om hur de som "visste" och hade "kunskap" om dem skrämde upp oss som inte hade en aning om skolan och vilka som gick där. Killarna skulla alla vara psychos och tjejerna hade alla näsan i vädret och ansåg sig vara finare än oss i Korsängsskolan. De killar som hade information sade dock att tjejerna var snyggare i Fannaskolan, men de var ändå inget att ha.

Fast värst av allt var killen från Fannaskolan som hade yxmördat någon eller några. Där gick informationen lite isär. Jag minns inte riktigt allt som sades men antingen hade han attackerat någon med yxa på Fannaskolans rastgård eller så hade han mördat sina föräldrar. Jag tror det sades att han var några år äldre men hade fått gå om eller varit borta pga detta yxmördande. Man skulle inte stirra på honom sa killarna som visste. För då kunde han attackera en och när killarna som hade mest information om honom var de som var bråkigast, som redan börjat supa mm så lyssnade flera av de osäkrare på dem.

Nu var det väl inte så illa. Yxmördaren vet jag inte ens om jag såg till på högstadiet (eller satt han inne då för morden?) och jag blev vän med både Örsabönder och killar från Fannaskolan. Dessutom gick det till min förvåning bra att prata med tjejerna från Fannaskolan. De var ju precis som de tjejer som vi hade i skolan i låg- och mellanstadierna. Kanske var de snyggare, men det minns jag inte.

lördag 18 oktober 2014

FP, KF och HP (Helena Proos)

jaha... nu var FP snabbare än jag trodde de skulle vara. Flipp-flopp-partiet har hoppat av samarbetet med S och Nystart Enköping om makten i Enköping. Tydligen surade de till för att de skulle få mindre makt än de ville. Men med 2 små mandat i KF så ska de vara glada att de ens fick chansen att styra kommunen. Nu hoppade de av (eller kickades ur, om man ska tro på FP själva) och deras maktkåthet har då lett till att de nu saknar all makt. Dessutom har deras flört med S och NE även upp gamla polarna M och C, som säkert inte vill ha med FP i sin klubb denna mandatperiod.
Lite makt är bättre än ingen makt, men det fattar tydligen inte FP.

FP har alltid varit ett parti som velar och är med i samarbetet för att sedan hoppa av och därefter hoppar på. I mina ögon så är det ett oseriöst sätt att driva politik och jag är glad att vi slipper dem i vår koalition. Jag har förstått att det var NE som vill ha med dem istället för V och/eller MP, men jag hoppas Wikmans gäng tänker om och tänker på att majoritet är bra och släpper in V och MP i maktsamarbetet.

Jag har ingen direkt info om vad som nu sker med kommunalrådsposter mm eftersom jag för tillfället är långt från Enköping. Men enligt EP verkar Wikman från NE få en kommunalrådspost. Det känns lite konstigt. För minns jag rätt så var ju NE emot att majoriteten hade 2 kommunalrådsposter. Kanske minns jag fel, men det brukar jag inte. Borde de då inte avstått en sådan och arbetat för att ta bort den posten. Fast samtidigt lovade ju partiet som inget lovade att inte gå med något block. Så att de gick in i en koalition med S för att få makten gör ju redan att deras löfte inte hölls. Tur att de inte gav fler löften inför valet.

Vi får se hur det går med majoritetssamarbetet. Jag gillar inte våra samarbetspartners (även fast vi nu slipper FP) men förstår tanken med att stänga SD ute från sin vågmästarroll. Om det är helt rätt väg  är jag osäker på då de är duktiga på att ta på sig offerrollen och gärna blir martyrer och därigenom får fler röster från icke-rasister som är trötta på det vanliga politiska etablissemanget. Vår tanke är som sagt rätt, men resultatet blir troligen fel i nästa val.

Själv har jag varit öppet kritisk mot vår majoritetskoalition och fått rejält på nöten av partikamrater och delar av lokala partiledningen. Jag har aldrig kritiserat processen, tanken eller arbetet för att få fram en majoritet men uttryckt min besvikelse över resultatet. Tyvärr är det lite mycket ego hos vissa som gör att de valt att misstolka min kritik, men så är det för ofta. Inte alltid högt i tak i politiken, tyvärr.

Jag är 100% övertygad om att Helena Proos blir ett utmärkt Kommunalråd. IMO är hon den enda i Enköpingspolitiken (oavsett parti) som känns som en riktig politiker. Till skillnad från hennes moderate föregångare vet Helena vad hon talar om och kan och förstår politik och vad allt innebär. Hon var en av de första jag fick kontakt med då jag kom in i partiet och hon var gruppledare (och viceordförande) i Skolnämnden då jag fick en plats där som ersättare. Jag har lärt mig mycket av henne och jag är helt övertygad om att med henne vid rodret så kommer Enköping att bli en bättre kommun för alla att leva i. Helena är dessutom en ledare som kan lyssna på andra. Förhoppningsvis så lyssnar hon på idéer och är öppen för att andra partier kan ha bra tankar i kommande motioner mm.
Ganska lätt att bli en bättre ledare än Wiklundskan, men Helena är mer än så.

Kritiken jag fått (en del lite befogad, annat obefogat) för att jag sagt vad jag känner, min sjukdom (som sällan förstås eller respekteras, inte bara inom politiken) och att jag ett tag känt att politiken varit allmänt trist gör att jag tvekar lite om min fortsättning. Det har jag gjort tidigare men med min sjukdom så blir det lätt så att kritik eller ointresse som jag möts av gör att jag tvivlar på mig själv. Allt som jag gör i livet är bara intressant så länge det är kul och roar mig.  Så var det med fotbollen. Jag kunde kommit längre men tröttnade då det blev mer allvar och tvång än lek och hjärta. Så har det även känts inom politiken.
Jag har dessutom blivit besviken ibland på hur amatörmässigt och känslomässigt en del ärenden behandlats inom politiken (främst lokalt). För mig ska man inte bygga beslut på känslor utan på fakta och kunskap. Sedan kan man inte veta alltid hur saker blir men man ska inte gå enbart på känslor. Framförallt är det ärenden som graffitiväggsmotionen, medborgarförslaget om glutamat och liknande jag tänker på. Ärenden då bl.a. jag tagit fram fakta som i många fall ingen lyssnade på, inte ens partikamrater. I glutamatfallet skickade medborgaren som gjorde förslaget med länkar som visade hur "farligt" glutamat skulle vara. Länkar som i 100% motbevisades av fakta och kunskap. Men de flesta iddes inte lyssna och, precis som med graffitin, var det mycket tyckanden som baserats på känslor (eller om det var rena lögner från politiker).

Även vår ordförande sade en gång till mig att politik är känslor och jag håller inte med honom alls i det. Att spela på känslor kan fungera för missnöjespartier som NE och SD, även om de mest gör det för att ragga röster. För mig ska beslut tas med fakta om sådan finns. Om fakta motsäger ens känslor så får fakta och vetenskap ändå vara grunden för de beslut vi tar. Tyvärr är det alldeles för ofta som det inte sker och det gör att jag är lite besviken på politiken, som i alla lägen inte varit så professionell som jag antagit.

Eller så är det helt enkelt så att jag är en oppositionspolitiker. jag gillar fakta och att gräva fram kunskaper om ärenden. Men har vi maken så minskar ju meningen med det.
Vi får se hur det blir men möjligen hoppar jag av KF och kanske politiken öht. Kan jag inte lägga min själ i det och är det inte kul så är det ingen idé att fortsätta.

måndag 29 september 2014

Äntligen

Veckan innan valet var det 11 år sedan Anna Lindh mördades. Något som inte uppmärksammades mycket, kanske just pga valet. Eller så glömde vi bort Anna. Det var också 11 år sedan jag blev sjukskriven.
Jag pluggade i Linköping och hade under en längre tid mått sämre och sämre och fått mer och mer ångest, men det var samma vecka 2003 som Anna mördades som jag slutligen sjukskrevs. Jag hade under ett par perioder innan dess fått kortare sjukskrivningar då jag mådde för dåligt för att plugga. Men i september för 11 år sedan gick det inte längre att dutta utan jag behövde sjukskrivs ett längre tag. Att Anna mördades har inget med min sjukdom att göra. Det råkade bara ske samma vecka och det gör att jag minns bättre hur länge sedan det är.

Under dessa 11 år så har läkare från början sagt att jag är för sjuk för att jobba och att arbete t.o.m. kan förvärra sjukdomen. Försäkringskassan har aldrig lyssnat på detta. Jag fick en tillfällig sjukersättning precis innan reglerna försämrades av förra regeringen, men sedan dess har det varit utförsäkringar tvågånger, jobbprojekt två gånger och däremellan sjukskrivningar. Detta har inte fått mig att må bättre och min förra psykiater konstaterade för FK att all denna stress som detta skapat har gjort mig sämre och att jag nu är längre från arbete och friskhet än jag någonsin varit. FK har i sin iver att se om man kan jobba lite skapat en större ångest och sämre stresstolerans hos mig, samt att jag fått andra problem som stressrelaterade bortdomningar i ansiktet mm.

Efter alla år har nu dock FK äntligen insett detta och insett att de inte kan skicka mig på fler meningslösa saker och nästan exakt på 11 årsdagen av min sjukskrivning så fick jag det efterlängtade beskedet att jag får permanent sjukersättning.

Ni kanske undrar hur jag kan tycka det är bra. Det låter på allianspolitiker och i media som sjukersättning är djävulens påhitt och det som kommer att krossa Sveriges ekonomi mm. Men för en långtidssjuk som jag kan sjukersättning vara det enda som får mig att må bättre.
Nu riskerar jag inte utförsäkringar och annat stressfyllt. Jag får en extremt låg men fast inkomst och slipper skicka in sjukintyg från läkare varje halvår. med tanke på hur illa psyk har fungerat i Enköping sedan Landstinget tog över så är det skönt att slippa dem ett tag.
Just vetskapen om att jag inte behöver oroas för framtiden gör att jag kan slappna av och förhoppningsvis slippa en del av ångesten. Det låter kanske paradoxalt men att få sjukersättning är troligen det enda sätet jag kan komma att må bättre.

Sedan ska ni veta ett par saker om sjukersättning. Det är lätt att bryta den om man mår bättre och vill testa att jobba eller plugga. Det är faktiskt mycket lättare att testa sådant än om man bara är sjukskriven. Så en permanent sjukersättning behöver inte vara permanent. Det är inte någon fälla man fastnar i som det låtit på allianspolitikerna. Visst kan säkert en del med arbetsförmåga slinka igenom och få sjukersättning men de skulle lika gärna kunna slinka igenom och få sjukpenning resten av livet också. Det är inte sjukersättningen som är problemet, problemet är att det ofta inte finna bra hjälp.

Jag har bekanta som har sjukersättning som fått höra från sjukvården att eftersom de har just sjukersättning så innebär det att de aldrig kan komma att jobba och därför kommer de inte få den hjälp de behöver för att bli friskare, klara av vardagen eller inte bli sjukare. Detta gäller främst inom den psykiatriska vården där landstingen inte vill lägga pengar för KBT, stresshanteringskurser etc för den som är sjuk. Man måste börja se att de med psykiska besvär behöver vård på samma sätt som en dom har sjukersättning för exempelvis whiplashskada behöver sjukgymnastik etc.

Landstingens revirpinkande har troligen bidragit till att jag sitter där jag sitter. Jag flyttade till Enköping 2004 och ville då ha hjälp med stresshantering, vilket var mitt stora bekymmer då. Jag fick tips om en stresshanteringskurs på Karolinska där man antingen gick ett par gånger i veckan eller ett antal helger och fick hjälp både individuellt och i grupp. En bekant tipsade om detta efter att hon själv mått mycket bättre av deras stresshanteringskurs. Men jag fick blankt nej av Landstinget om att få hjälp att gå denna kurs. Det fanns i Uppsala, sade det, och den jag talade med tillade att Akademiska var Sveriges bästa sjukhus för de med mina problem. Jag kontaktade de som skulle ha liknande stresshantering i Uppsala och fick beskedet att det inte alls fanns och definitivt inte på samma sätt. Jag fick ett brev från dem som de tyckte jag skulle lämna in till FK där även det förklarades att de inte kunde behandla de stressrelaterade problem jag hade och där även Uppsala rekommenderade hjälpen på Karolinska. Men det hjälpte inte. Jag skulle få betala allt själv sade man inom landstingsvården och det gjorde att FK inte heller ville hjälpa mig.
Jag säger inte att jag skulle blivit frisk av det men en tidigare insats där jag fått hjälp skulle mycket väl kunnat få mig att inte bli lika sjuk.

men, nu spelar det ingen roll. Jag har nu äntligen sjukersättning och för första gången sedan jag insjuknat känner jag ett litet lugn över att äntligen få tid att vårda om min sjukdom utan idiotiska påhitt från FK. Så fort det ekonomiska löser sig, vill säga. För man behöver nästan vara frisk för att kunna förstå och sätta sig in i FK:s regler så man ser att man får rätt ersättning. Så även hur det funkar är något som borde kunna förenklas.

lördag 27 september 2014

Valförlusten

I morgon är det två veckor sedan vi gick till valurnorna, eller en del gjorde det iaf. Vi övriga förtidsröstade. Mycket smidigare. Väntar på att politiken ska hänga med utvecklingen så vi kan rösta via nätet.

Socialdemokraterna tar över makten i landet och i Enköping. Men vi vann inte valet. Vi förlorade bara mindre än övriga partier. SD gick fram och i Enköping kom populisterna Nystart Enköping in i KF med många mandat. SD och NysEn är två partier som lyckades locka över många tveksamma på att komma med utspel (inte löften om man ska tolka NysEn rätt) om ytliga saker. Tydligen är det viktigare för Enköpingsborna att rösta på ett parti som klagar på att gamla politiken gjort fel med simhallar, stadshotellsgropar etc, än vad det är med fungerande skolor, jobb till unga, miljö och ekonomi. Det är beklämmande, men så är verkligheten idag tydligen.

Jag trodde vi i S skulle öka mer i valen, och inte bara tjäna på att M katastrofvalade. Visst är det viktigt att vi tar över och får in vår politik men det känns lite som det gör för Hammarby i Superettan om Ängelholm konkursar; vi vinner mer på WO än på vårt eget spel.

Jag tror S i riket fick mycket stryk för att vi behöll vår ideologi och var emot Rut, Rot och sänkta restaurangmomsen. Samtidigt förlorade vi säkert röster på att vi inte ska ta bort jobbskatteavdragen och vi inte kommer att ordna pensionärernas ekonomi snabbt. Det var sådana saker som populismpartierna, som SD, snappade upp på och gjorde utspel om. Sedan var deras utspel lika förvirrande som våra och alla andra partiers. Känns som det bara var V som drev en hård linje i frågor som de verkligen tror på, som vinster i välfärden.

Just vinster i välfärden etc är en fråga som gör mig lite förvirrad då det gäller S. Om vi är emot Rut och Rot mm av ideologiska skäl, varför är vi inte stenhårt emot vinster i välfärden? Om jag, som partimedlem och aktiv politiker inom partiet, känner mig förvirrad om när och var S är ideologiska och när S inte är det, så kan jag förstå de gamla S-väljare som ni inte röstade på oss.

Jag är glad åt att vi har en stark ideologisk tanke i vårt parti. Jag känner att jag hellre vill att vi ska stå för vår ideologi, även om den innebär valförluster, än att dras in i populism (som M-alliansen och nya partier håller på med). Jag skulle vilja se oss med vänsterut än mittfållan vi dragits mot. Jag vet att vi är ett stort parti och att alla ska få ha sina åsikter. Men det gör också att vi ALLTID är så vaga då tidningar (som EP) frågar partierna vad vi tycker i specifika frågor. Så var det för 8 år sedan med stadshotellet och idrottsplatser mm. Jag minns att det var två lokala frågor som jag var intresserad av; att behålla och rusta upp hotellet och att bygga fler konstgräsplaner. I båda frågorna gav S-representanterna så vaga, flipfloppande svar att jag inte röstade på S det valet, trots att jag efter valförlusten gick med i partiet. Min röst då gick till Magnus Ahlkvist (V), som i sina svar och uttalande gav raka besked och klara besked.
Något vi i S måste lära oss är just att ge besked om våra åsikter så väljarna förstår dem.

Jag är glad att Enköping nu kommer att ledas av Helena Proos. Jag är glad att vi i S har Helena Proos. Hade vi inte haft Helena så hade vi inte haft någon bra och stark kommunalrådskandidat (fast jag tycker vi ska införa Borgmästartiteln istället; Borgmästare Proos låter så fint). Jag hoppas Helena stannar inom kommunpolitiken länge då hon är den bästa ledaren vi kan ha i Enköping. Jag är också lite orolig för vad vi i S skulle kunna ersätta henne med, men det kanske dyker upp något vettigt bakom henne framöver. (Nu kommer sossar missförstå mig, men det jag menar är inte kritik av personerna utan deras kapacitet att vara Kommunalråd). Det är svårt med kommunalråd, vi ser ju hur C misslyckades att ha en bra kandidat efter Hedin, framförallt då Johan Örjes lämnade kommunpolitiken.

För mig är dock Helena verktyget, vapnet som gav S makten. För mig var målet att S skulle vinna valet och makten, inte att Helena blev kommunalråd. Det var bara en följd av att S vann makten. Jag gillade inte personframhävandet av Helena under valarbetet. Jag vill att folk ska rösta på S och inte på Helena, det amerikaniserar valet så mycket. Visst ska ledaren lyftas fram men bilar och tröjor med Helenas bild och slogans om att rösta på Helena är inte något jag gillade. Nu fick hon ju flest kryss i valet så det verkar ju ha lockat folk att rösta på henne. Men för mig är det partiet jag vill att folk ska rösta på. Jag är egentligen emot hela personvalskampanjandet och möjligheterna att kryssa på valsedeln. Det sägs att det ökar valintresset men IMO litar jag på att partiet jag ska rösta på vet vilka kandidater som representerar dem bäst.

Jag är glad att S styr landet och Enköping, men vi vann inget val. Vi har mycket kvar att lära och vi måste förstår utvecklingen och den nya tiden. Inför förra valet sade man från valledningen att internet och sociala medier inte skulle ha någon viktig roll i valet, precis tvärtemot hur det egentligen var.

Men nu jobbar vi vidare mot ett bättre Sverige och ett bättre Enköping. Inte så svårt efter moderaternas misshandel av de båda.

måndag 22 september 2014

Viktiga problem

Jag försöker gå ned  vikt. Det är ett långt projekt men behövligt. Förra sommaren vägde jag 118, det mesta jag vägt. Jag lyckades gå ned 12 kg under den tid jag var i Spanien men sedan km jag hem till Sverige och ångest och stress, vilket gjorde att jag inte skötte mig och gick upp en del av det jag tappat. Många tror att människor med depressioner tappar matlusten, men ofta är det som i mitt fall för de som har långa och djupa depressioner med ångest; man äter för att dämpa ångesten. Min psykolog sade att jag verkade ha fobi för att känna saker. Lite ont i kroppen och jag tar tablett, lite hunger och jag äter etc. Vilket nog kan stämma. Problemet är att det lätt blir fel saker man äter dessutom.

Jag har sojaintolerans så jag kan inte äta de flesta chokladsorterna på svenska marknaden, och dessutom innehåller det för mycket socker, och det är också en sak jag nästan slutat med. Numera dricker jag mjölk och vatten istället för läsk och juice. Efter ett akutbesök i Ulm på väg till Spanien insåg jag att jag verkligen måste sluta äta socker och bröd och det har jag försökt hålla. Ett fåtal avbräck och lite socker går bra, men det mesta innehåller sjuka mängder socker och är vidrigt.

Jag fick i våras besked om att jag har kraftig sömnapné, vilket också är en orsak att tappa vikt. Så nu är målet 90kg. Jag väger ca 105 idag och ska under 100 gränsen under hösten och hoppas vara under 90 till våren. Då kanske ändrad livsföring även får ner mig mot 80, om jag har tur och ork.

Jag måste motionera mer och saknar fotbollen, så jag kanske får söka upp något korplag till våren. Om nu någon vill ha en vass målskytt som är småful på planen (och som spelar lite ruffigt också). Jag har tidigare spelat en hel del i korpen och saknar det lite. Det jag inte saknar är lagkamrater som inte dyker upp och som man får jaga inför varje match.
För så har det alltid varit för mig eftersom jag axlat rollen som lagledare. Första korplaget jag startade var med killar från 69:orna i EIS, efter att vi insåg att vi inte skulle bli något större (utan att träna häcken av oss). Vi döpte oss till Contras, ett namn som Björn Hjelte kom på. Han spelade i EIS A-lag och var inte med i korpen såklart, men vi var arbetskamrater på Combac. Vi skaffade tröjor och fick t.o.m. sponsring till våra tröjor ett tag. Men då killarna, som tidigare knappt orkade träna efter att vi blev juniorer, nu skulle börja träna två gånger i veckan så tröttnade jag. Det blev för seriöst och det var inte meningen med korpspelet.

Sedan startade jag Corvo Calcio (Italienska för Korp Fotboll) med ett gäng kompisar. Efter att jag flyttade till Linköping för studier så fortsatte de under namnet Calcio och hade väl en del framgångar.

Liten anekdot om Björn Hjelte passar in här. Han spelade som mittfältare i EIS med nummer 5 på ryggen. Han var väl duglig på den  nivån men ingen som skulle bli en stjärna av något slag. Han sågades dock rejält i UNT en gång efter en match på Enavallen. Reportern skrev "Det är sällan man ser någon göra så lite på planen som nummer 5 i EIS gjorde". Jag visade denna artikel för Björn och trodde han kände reportern. Björn kände dock inte till namnet men fick artikeln som han ramade in och satte upp på hallväggen.

Får se hur det blir med korpen. Kanske borde vi politiker idrotta lite mot varandra för att lätta upp stämningen (och för att ge igen för tacklingar i talarstolen). Eller så kan vi bilda ett korplag ihop för att visa att vi inte hatar varandra utanför politiken.

Grattis ESK!

Enköpings SK (ESK) förbättrade idag ett svårslaget rekord. Gratulerar!
Det är med stor skadeglädje jag ser att ESK åkte ur div 3 Östra Sveland idag. I princip har det varit klart halva säsongen, men idag blev det ett definitivt slut på div 3 äventyret. Varför jag är skadeglad, kanske ni undrar?! Även om ni inte gör det så kommer jag att berätta :)

Jag började spela fotboll som 7-åring i EIS, den näststörsta klubben i Enköping på den tiden. Varför det blev EIS minns jag inte men vi hade flyttat tillbaka från England och ville börja spela fotboll, så det blev EIS. I min åldersklass var vi bättre än ESK och ESK ingav sällan skrämselhicka (inte för att några lag gjorde det). Vi märkte dock i ung ålder att även på den nivån så var ESK gynnade i kommunen och så har det generellt varit. Som den "större" klubben har man ordnat till sig bättre tider för träningar etc. Så förutom rivaliteten med lokalkonkurrenten så började ett litet frö av hat (starkt ord, men kom inte på något bättre) gro. Dessutom vet ju alla att det inte någonsin funnits några lag med gröna tröjor som varit värda att hålla på.

När ESK sedan nåde Allsvenskan 2003 så började mina olustkänslor för dem öka mer då jag kontaktade klubben med bevis att spelare i egna laget satsade stora pengar emot dem. Jag har skrivit om det förut och jag hade hoppats att man tagit det hela på allvar. Men ointresset var så stort i ESK så jag inte iddes bry mig mer. Det finns 3-4 mycket udda resultat från Allsvenskan där jag vet att ett antal spelare spelade emot laget på ett visst sätt och det med fyrsiffriga belopp. Det är preskriberat nu men skriver jag memoarer någon gång så kommer det väl med:)

ESK hade några år därefter en tränare som blev dömd för misshandel av sin flickvän. Jag är inte insatt i fallet men den dåvarande ordföranden gick ut och försvarade tränaren och sade att föreningen inte skulle lägga sig i hans privatliv. Detta var ett av de mest korkade uttalanden jag sett då man i en klubb med stor ungdomsverksamhet har ett ansvar gentemot dem och att inte fördöma det tränaren gjort rättfärdigar då kvinnomisshandel. Nu vet jag inte om tränaren var någon som ungdomarna såg upp till, men ett skarpare uttalande av ordförande hade gjort att man kunde ta klubben seriöst. Nu spädde det bara på mina förhoppningar om misslyckanden för laget.

Detta samt "ekonomiska dopingen" under åren runt allsvenskan, "Videojuggar", alla förmåner ESK fått i kommunen gentemot andra klubbar, den arrogans man så ofta visat upp mm gör att jag idag gläds enormt över ESK:s förfall inom fotbollen.


Nu när ni läst igenom min klagosång så kanske ni undrar över vilket rekord ESK slog igår?
De är den klubb som rasat längst på snabbast tid efter att ha varit i Allsvenskan. De slog rekord ifjol genom att vara det lag som snabbast nådde 5:e högsta serie efter ensejour i Allsvenskan. Det tog bara 11 år. Att sedan nå ytterligare ett pinnhål längre ned på 12 år är imponerande.

Laget som innehade rekordet innan ESK spelar i div 4 denna säsong och det är IFK Sundsvall som tog 23 år på sig att nå dit. Västra Frölunda tog 12 år på sig att nå div 3 men de rasade inte längre.
Även IFK Malmö och Högadal har rasat till 6:e högsta serien men det togmånga år och Råå rasade ännu längre men tog 40 år på sig.
Lag som efter Allsvenskan spelat längre ned i systemet är bl.a. Derby, Brynäs och IFK Holmsund. I de två förstnämnda fallen var det misslyckade sammanslagningar som först stoppade raset men som klubbarna bröt sig ut ur och då fick börja om från botten. I Holmsunds fall berodde omstarten  lägsta serien på en konkurs.

Kanske hade fotbollen i Enköping mått bättre av att ESK slagit ihop sig med exempelvis EIS för flera år sedan. Men nu får vi iaf lokalderbyn i div 4 nästa säsong och går allt bra så kliver EIS upp i trean och lämnar ESK bakom sig.

Så deppa inte ESK:are. Var glada över att inneha rekord i svensk fotboll. Ni lär få ha det länge för det lär dröja innan ett lag kraschar så igen.

lördag 13 september 2014

Ekot har gått över gränsen

Wow, årets scoop är gjort av Ekot. Jimmie Åkesson spelar och spelar för mycket pengar. Vilken jäkla löjlig och ointressant nyhet. Åkesson säger sig inte ha skulder eller begått något olagligt och hade han gjort det, hade han lånat stora summor via SMS-lån eller annat så hade det avslöjats och visat på ett större problem och brist på omdöme från Åkessons sida.

Jag undrar också angående de 500 000 han skulle spelat för, om det är omsatta pengar eller insatta pengar. Det är stor skillnad. En bra spelare kan omsätta enorma pengar på liten grundinsats genom att förvalta vinster på ett bra sätt. Jag tittade på en insättning jag gjorde hos ett bolag för någon vecka sedan. Det var ett bolag jag sällan spelar hos men jag var tvungen att använda dem denna gång (av vissa skäl som inte spelar roll för historien). Jag satte in en summa, Jag har nu dryga 200 mer än den summan på kontot. Jag har tagit ut en summa från mina vinster och ligger alltså ändå 200 plus på kontot. Under denna tid har jag alltså gått plus men min omsättning har varit ca 3500:-. Stor skillnad vilka siffror man pratar om alltså.

Har åkesson spelat bort en halv miljon så borde han varit god för den, eftersom han inte (enligt egen utsago) lånat för att spela. Han säger att han kan tänka sig söka hjälp, men jag vet inte om han verkligen behöver hjälp eller om det är något han bara säger för att visa sig ha bra omdöme om sitt spelande. Har han däremot omsatt en halv miljon så säger det inget om hans insatser eller vinster.

Jag ogillar det SD står för men i detta fall gick media över gränsen IMO. Thomas Mattssons förklaring till publiceringen i Expressen blir bara löjlig och Aftonbladets Lena Mellins uttalanden om Åkessons spelvanor visar större brist på omdöme än hos Åkesson själv. Jag har alltid tyckt att Mellin verkar mer än lovligt skogstokig men att säga så här om spelare:
"Om man är spelare kan det löpa amok. Man kan få skulder, bli beroende, eller till och med utpressas av andra"
visar att gumman har noll koll. Visst, folk som spelar kan bli beroende men det kan folk som samlar frimärken, köper handväskor etc bli också. Majoriteten av de som satsar pengar på spel, poker och casino kan hantera sitt spelande. Att spela för mer än sin lön (och vi vet som sagt inte om de menar att han satt in så mycket hos spelbolag eller om han omsatt dessa summor) behöver inte innebära att man är speltorsk eller riskerar bli det.

Hela avslöjandet känns som en kombination av SD-hat och moralkärring-gnäll.

fredag 12 september 2014

Garantipensionen måste höjas

Återigen en insändare från mig i Enköpings Posten, den sista innan valet och därefter får vi se vad som händer.

Jag lägger in 2 versioner av min insändare. Först så som jag ville ha den, sedan den som kom in. EP bad mig minska till 2500 tecken, vilket jag gjorde. Därefter strök de en hel del själva i insändaren. Fick inte vara för positiv till en S+V regering tydligen
Är inte alls nöjd med EP:s redigering men poängen kanske går fram ändå.



Valdags. Löften kastas ut till höger och vänster och det görs både tokiga och heltokiga utspel av partierna och deras representanter. valets viktigaste fråga är jobben och framförallt ungdomsjobb. Jag kan förstå det även fast det är lika viktigt att en 50-åring kan få jobb och slippa fas 3, sjukskrivning mm som nu ofta varit följden av arbetslöshet hos de som börja närma sig slutet av sin arbetsföra ålder.

 En fråga som tyvärr försvunnit i jobbsnacket är sjukförsäkringen. Med M vid rodret så har sjukförsäkringen försämrats flera gånger om. Sjukpenninggrundande inkomsterna (SGI) har sänkts och uträkningen av en persons SGI har förändrats och gjort att den för en långtidssjukskriven inte höjs särskilt mycket och de sjuka halkar efter mer och mer då det gäller inkomster. M satte även in begränsningar på hur länge man får vara sjuk och försvårade för de långtidssjuka att få sjukersättning. Detta har lett till att de sjuka blir fattigare och mår sämre. Vi har nästan dagligen kunnat läsa om hur allvarligt sjuka drabbats och inte fått sjukskrivningar etc. pga de regler M-regeringen skapade.
Moderaterna inledde sin regeringstid med att säga att man ska få ner antalet långtidssjuka. Under senaste mandatperioden har man ändrat i sin retorik och sagt att man lyckats få ner antalet personer med sjukersättning. Man har valt att inte nämna de med aktivitetsersättning (långtidssjuka under 30 års ålder) eftersom man misslyckats totalt och antalet ung sjuka har exploderat och är fler än någonsin. M har valt att dölja det faktumet genom att ändra hur de uttrycker sig.

Många av de med sjukersättning har så låg SGI att de får garantipension. Likaså har många ålderspensionärer för låg pension och får garantipension. De allra flesta av dessa pensionärer är kvinnor och tidigare i år kom siffror som sade att varannan kvinna har eller kommer få lägsta pensionen, garantipensionen. Detta då de inte behövt jobba eller kunnat jobba under sitt liv. Vi måste göra något för att förbättra deras situation.

Det ska löna sig att jobba har varit M:s mantra de senaste 10 åren. Jag kan tala om att det gör det och det gör det utan sänkta skatter (som ju pensionärer och sjuka inte fick ta del av) och utan att ge massa andra avdrag till de som har jobb. Garantipensionen ligger idag på ca 7880:- före skatt för en ensamstående (om man inte bott minst 40 år i Sverige så blir det ännu mindre). På de senaste 8 åren har garantipensionen ökat med bara 500:-. Pensionärerna har dessutom inte fått ta del av samma skattesänkningar som de som kan jobba.

Alla kan förstå att efter skatten är dragen så är det inte mycket kvar av pensionen. Bara hyrorna för de flesta har ökat med mer än 500:- de senaste 8 åren och många gamla och sjuka sitter med hyror som överstiger det man kan få i bostadstillägg och måste betala hela hyreshöjningarna själva.

De sjuka och gamla med garantipension halkar efter mer och mer och skulle något oförutsett hända så har de inte råd med extra utgifterna.

Garantipensionen måste höjas och måste höjas rejält. Därför hoppas jag verkligen att S vinner valet och bildar en regering med bl.a. V för då finns alla förutsättningar för att de som har det sämst får det bättre.
Det lönar sig redan att jobba, nu måste vi börja tänka solidariskt och se till att de som har det sämst får det bättre. Det måste bli slut på allianstänket om att de sjuka och gamla inget är värda. Rösta för ett bättre Sverige, Rösta rött.





Och så EP versionen:


Med M vid rodret så har den försämrats flera gånger om. Hur stor ens Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är och hur den räknas ut har förändrats och gjort att den för en långtidssjukskriven inte höjs särskilt mycket och de sjuka halkar efter mer och mer. M begränsade hur länge man får vara sjuk och gjorde det svårare att få sjukersättning. De sjuka blir fattigare och mår sämre.  

M inledde sin regeringstid med att man skulle få ner antalet långtidssjuka. Under senaste mandatperioden säger man istället att man lyckats få ner antalet personer med sjukersättning. Man har valt att inte nämna de med aktivitetsersättning eftersom man misslyckats totalt och antalet unga sjuka har exploderat och är fler än någonsin. M har valt att dölja det faktumet genom en retorisk ändring.

Många av de med sjukersättning har så låg SGI att de får garantipension. Likaså har många ålderspensionärer för låg pension och får garantipension. De flesta av dessa pensionärer är kvinnor och rapporter visar att varannan kvinna har eller kommer få lägsta pensionen, garantipensionen.
Det ska löna sig att jobba har varit M:s mantra de senaste 10 åren. Jag kan tala om att det gör det och det gör det utan sänkta skatter och utan andra avdrag till de som har jobb. Garantipensionen ligger idag på ca 7880:- före skatt för en ensamstående. På de senaste 8 åren har garantipensionen ökat med bara 500:-. Pensionärerna har dessutom inte fått ta del av samma skattesänkningar som de som kan jobba.

Efter skatten är dragen så är det inte mycket kvar. Hyrorna för de flesta har ökat med mer än 500:- de senaste 8 åren och många gamla och sjuka sitter med hyror som överstiger det man kan få i bostadstillägg och måste betala hela hyreshöjningarna själva.


Personer med garantipension halkar efter mer och mer. Garantipensionen måste höjas och måste höjas rejält. Det lönar sig redan att jobba, nu måste vi börja tänka solidariskt och se till att de som har det sämst får det bättre. Det måste bli slut på allianstänket om att de sjuka och gamla inget är värda.

måndag 8 september 2014

En till insändare

Märkte just nu att jag har två insändare i EP idag. Den andra var ett svar på
en insändare av Anna Wiklund (M) som ifrågasatte fri parkering i centrum. Här kommer den:



Anna Wiklund ifrågasätter i EP om det är rättvist att de som inte har bil ska vara med och betala för gratis parkering. Det måste innebära att Anna inte gillar rut- och rot- avdragen. För varför ska vi, som varken barn eller eget hem, vara med och betala för städhjälp, läxhjälp och folks renoveringar av sina hem. Varför ska vi fattiga, som inte har råd med restaurangbesök, vara med och betala den sänkta restaurangmomsen med våra skattepengar?

söndag 7 september 2014

Har Smedlund ingen koll?

En insändare från mig som finns med i måndagens Enköpings-Posten. Lite kortare än vanligt, men det är ju så EP:s chefredaktör vill ha det:


 
Moderaterna har Ingvar Smedlund som förstanamn på sin KF-lista i Enköping. Denne Smedlund var den som ivrigast ville lägga ner St Illiansskolan. Samma Smedlund hånade HBTQ-ungdomar och jämförde det hat de drabbas av med att ha ”fel” skolväska.
Nu springer Moderater runt med tröjor med HBTQ-vänliga slogans och kallar sig ett parti för HBTQ-folk. Moderaterna har även valaffischer där de säger sig vilja satsa på St Illiansskolan.
Frågan är om Smedlund inte har koll på sitt eget partis värderingar och åsikter och är en dålig representant för sitt parti och skulle bli en svag ledare av Enköping, eller om M slänger ur sig valfloskler för att städa upp och dölja Smedlunds fadäser och kraftiga brist på omdöme?

lördag 23 augusti 2014

Alliansens hån mot Rombergaborna

Jag hade en insändare i EP förra veckan. Tänkte lägga ut den även här ifall någon missat den. Jag hade en förhoppning om att B-Å Gelin skulle kunna ge ett svar men han ids väl inte, han har j aldrig tidigare visat intresse för Romberga. Läste på Facebook igår att det tydligen var en lokal KD-politiker (inget namn stod men de är ju inte så många) så gav negativa kommentarer om Romberga i ett annat sammanhang. Ska kolla vidare vad det handlade om.
Det är bara så typiskt för alliansnissarna att tycka att Romberga är en cancersvulst. De kanske borde ta sig hit någongång och se att det finns villor, radhus, höghus, låghus, bostadsrätter, hyresrätter, lägenheter för gamla, lägenheter för unga. Vi har den vackra fickparken Blommans park och närhet till otroligt mysiga Fagerskogen. Romberga är en av de mer levande stadsdelarna. Folk är ute och går, sitter på gårdarna och pratar och fikar, arbetar i sina trädgårdar, umgås. Det finns många barn och om bara kommunen någongång får ändan ur vagnen och bygger klart lekplatser och andra ställen där de kan vara så blir Romberga ännu bättre.

Här är min insändare;


När kommunen beslutade sig för att göra sig av med Romberga IP så stod både Bengt-Åke Gelin (M) och den centerpartiske ordföranden i Upplevelsenämnden, Mona Örjes, i kommunfullmäktige och lovade att det skulle ordnas en ersättningsplan i Romberga.

Åren gick och inget hände. Sent i våras skapade man dock en ersättningsplan. Det sade åtminstone Gelin i Kommunfullmäktige då miljöpartisten Susanna Hedman ställde frågan till honom. Jag tror inte jag var den enda Rombergabo som inte hade en aning om att planen finns eller var den är belägen. Det var inte kommunens jobb att informera om att det ordnats en ny plan, sade Gelin. Det hördes att han själv inte hade en aning om var den fanns och besökt den hade han inte gjort.

Under en promenad i mitt närområde lyckades jag dock lokalisera den och jag vill uppmana alla, inte bara Rombergabor, att besöka denna nya idrottsplan. Då får ni se alliansens senaste hån mot de boende i Romberga.

Den sk.planen består av ett litet fotbollsmål på en stubbåker som inte är mycket större än målet som står på den."Planen" är så ojämn att det är enklare att vricka foten på den än att slå en rak passning. Dessutom så är "planen" på två sidor omgärdad av ett stort dike. Det är bedrövligt att Gelin på allvar verkar tycka att han och hans allianskamrater gjort rätt för sig.

Det är definitivt inte en plats för spontanidrott och lek och glädje, det är en potatisåker.

Som oppositionspolitker boendes i Romberga borde jag inte vara förvånad. Under de år jag bott i Romberga så har inga politiker från den nuvarande alliansen varit det minsta intresserade av Romberga. Jag tror de flesta av dem inte ens har varit här, om det inte varit för att äta snabbmat eller ragga väljare någon gång vart fjärde år.

Romberga är den bortglömda stadsdelen hos allianspartierna som nu styr Enköping. De bryr sig helt enklet inte om oss som bor här. Bristen på respekt för Rombergaborna visade FP även inför förra valet då man istället för att vilja bygga lekplatser i Romberga sade att barnen kunde leka på gatan, "Reclaim the streets" kallade man det.

Det är dags att Enköping börjar styras av partier och politiker som bryr sig om alla stadsdelar och ser Romberga för vad det är; En mycket trevlig stadsdel med många barn och ungdomar och stor variation vad det gäller bostadsformer och boende. Det måste bli slut på alliansen tokigheter och brist på respekt för medborgarna.

söndag 10 augusti 2014

Njut av varje smörgås

Njut av varje smörgås. Det var rådet som Warren Zevon gav innan sin död; "Njut av varje smörgås". Kanske är det lättare att göra då man är i hans sits. Han visste att han skulle dö. Läkaren hade gett honom viss tid innan sjukdomen skulle svälja hans sista uns av liv. Kanske är det en bra sak att veta när man ska dö. Kanske skulle det göra att människor vågade leva livet fullt ut?! Fast kanske skulle vissheten om ens dödsdag leda till att man gjorde skadliga saker som i slutändan var det som ledde till att man dör den dag man ska. Om du som 20-åring fick reda på att du skulle dö då du var 42, skulle då ett eventuellt ändrat livsbeteende för att leva det korta livet till fullo vara det som gjorde att du dog och hade det kunna vara så att din dödsdag skulle komma då du var 93 ifall du hade levt ditt liv som du gjorde innan du fick reda på dödsdagen?

Oavsett om det vore bra eller dåligt att veta vilken dag man dör så är vi inget vet om det och inte kan få reda på det innan det är försent. När Warren Zevon fick reda på hur kort tid han hade kvar så var det försent eftersom han var döende. Kanske hjälpte det honom att få ett bra avslut med livet och de i det, men det var ändå försent att ändra det som gjorde att han var döende.

Njut av varje smörgås.

Jag undrar om min bror njutit av varje smörgås och det var det som gjorde att han fick en chans att leva vidare? Eller kommer han att njuta av dem mer nu efter att ha varit så nära döden? Han insjuknade snabbt i onsdags och kördes med ambulans till sjukhuset. I sista sekunden har läkaren sagt. Hade han, som man kanske gärna gör, lagt sig för att vila istället för att lyssna på sin fru och ringt ambulans så hade min bror inte haft fler chanser att njuta av en smörgås. Så nära var det. Proppar i båda lungorna kunde ha lett till att hans båda tonårsbarn för tidigt mist sin pappa.

Själv äter jag inte smörgåsar längre. Jag har försökt sluta helt i många år då bröd är en av orsakerna till min övervikt, men det har varit svårt. Efter att tidigare i somras själv uppsökt sjukhus för att jag inte alls mådde bra (inte samma drama som vid min brors sjukhusbesök, men trots detta var ett sjukhusbesök nödvändigt) så har det blivit lättare att inte äta bröd. Mina värden var relativt OK, men sockret och järnet behövde jag tänka mer på. Mer av det ena och mindre av det andra. Här kunde jag försökt vara rolig och skrivit att jag nu därför tar ett järn varje dag, men det skämtet är både gammalt och stämmer illa på mig då jag inte dricker alkohol.

Bröd och juicer mm var två saker jag kände att jag intog för mycket och tänkte att jag skulle sluta helt med och istället skulle jag äta mer frukt och mindre mängder av allt. Vi får se om det hjälper.

Så jag får njuta av vare av något annat. Jag kan tala om att det nog inte finns något jag alltid njutit av och trots att Warren Zevons råd ekar i skallen efter min brors kontakt med döden så vet jag att jag kommer fortsätta stressa upp mig över saker, klaga på mina nacksmärtor och psykiska smärtor, klaga över saker som stör mig och folk som stör mig mer. Jag är bara sådan, jag är en person som aldrig blir nöjd. Jag är ju bara en människa, en människa som visst inte alltid har det så bra.

Jag lovar trots detta att njuta av varje smörgås jag äter framöver, även det förhoppningsvis inte blir så många. Jag ska även försöka njuta av annat. Just nu ska jag försöka njuta av en god natts sömn i visshet om att min bror troligen överlever sin sjukdom.

måndag 30 juni 2014

Parkering i Enköping

Jag läder i dagens Enköpings Posten att man pratat med Tomas Svensson på VTI om en rapport han gjort som visar att gratis parkering missgynnar handeln i städer. Den rapport jag tror man pratar om är den de gjorde på uppdrag åt Linköping Kommun. http://www.vti.se/sv/publikationer/pdf/parkering--politik-atgarder-och-konsekvenser-for-stadstrafik.pdf
 
Är så inte fallet så får EP eller andra gärna rätta mig. Gillar att läsa rapporter mm och läser gärna den rätta isf.
 
 
Jag säger inte att den litteraturstudie som Tomas med kollega gjorde har fel. Jag säger inte heller att EP:s artikel har fel. Jag ställer mig bara lite tvekande till rapportens validitet i en kommun som Enköping.
rapporten är som sagt gjord på uppdrag av Linköpings kommun. Linköping är Sveriges 5:e största kommun med dryga 150 000 invånare. I tätorten bor lite drygt 100 000 invånare. Den kallas i rappoten för en medelstor svensk kommun. Som femte största kommun i landet kan det låta konstigt att man är medelstor men det är troligen relaterat inte baar till storleksskillanden till de stora kommunerna som exempelvis Stockholm, utan även till de utländska städerna som nämns i rapporten.
 
I EP står det att Enköping skulle vara en medelstor svensk kommun. Det är kanske vad folk i allmänhet tycker och säkerligen vad EP:s reporter själv ser Enköping som. Men sett till vad rapporten definierade som en medestor svensk kommun (Linköping) så är Enköping långt från att vara en medelstor kommun. Med 40 000 invånare (26% av Linköpings invånarantal) i kommunen med en tätort med bara lite dryga 20 000 invånare (lite dryga 20% av invånarantalet i tätorten Linköping) så är Enköping definitivt en småstad. En liten kommun som borde ha mycket mer gemensamt med andra småkommuner som Strängnäs (knappa 35 000 invånare och Trollhättan (46 000 invånare) än med "medelstora" kommuner som Linköping.
 
Att jag nämner just Strängnäs och Trollhättan är för att de är två kommuner med fri parkering i centrum. Strängnäs har 2 timmar fritt (och bara ett par gator ifrån är det obegränsad tid) medan Trollhättan har 30 minuter fritt och 1 timme fritt beroende på vilka platser man står på. I båda dessa kommuner anser man att den fria parkeringen gynnar centrumhandeln. Därmed inte sagt att det skulle göra detsamma här i Enköping.
Jag har nog aldrig varit i Trollhättan, men vad detgäller Strängnäs så har de ett större utbud av större affärskedjor än vad vi har i Enköping.
 
Att kalla Enköping för mdelstor kommun är baar löjligt. Åtminstone om det är vad Linköping kallas. Jag har bott i dryga 6 år i Linköping och det är en stor stad och kommun. Stor på flera sätt där Enköping inte kan eller någonsin kan mäta sig. När jag bodde där märkte jag dock att det fanns mycket småstadsmentalitet i invånarna, men det var framförallt hos de äldre (som levde där innan Linköping växte) och hos sådana som bosatt sig i staden efter avklarade universitetsstudier. Tätorten Linköping har en helt annan uppbyggnad än Enköping, där centrum egentligen kretsar runt torget och något kvarter åt ena eller andra hållet. Så jag kan som sagt inte på något sätt förstå hur man kan dra paralleller mellan kommunerna.
 
Däremot håller jag till fullo med VTI-rapporten att utbudet är viktigt och det är där jag tycker det stora felet i Enköping finns. För mig finns inget som lockar i centrum, och de butiker och kedjor jag kan tänka mig att besöka, handlar jag så sällan i  så jag klarar mina behov då jag besöker andra kommuner och köpcentrum där jag dessutom kan handla i andra butker som saknas i Enköping.
Hade det inte varit för "Sossar på torget" och enstaka bankbesök, så skulle jag aldrig ha anledning att åka till centrum.
 
Jag tänker inte utveckla mina tankar om vad jag tror skulle vara bra för handeln i Enköping (men jag hade mer än gärna sett att det planerade köpcentrumet i Myranområdet blivit av) då jag inte är expert eller ens kunnig inom området. Jag gillar bara att läsa rapporter och kanske läste jag någon annan än vad som hänvisas till i EP idag men då får jag väl skriva ett nytt nlägg sedan.
 
Enköping är en småstad, en liten håla, och det får vi acceptera och skapa våra idéer och politiska beslut runt.
 

torsdag 19 juni 2014

Min apné och jag

Jag har så länge jag minns snarkat rejält. Detta har ökat i takt med att vikten gått upp. Folk som hört mig snarka har även under många år påpekat att jag får korta andningsuppehåll under sömnen. Med tanke på att jag emellanåt nickar till framför TV:n och liknande så har jag fått tipset att kolla upp om jag har sömnapné. Det har jag gjort också, men tyvärr enbart på lasarettet i Enköping. Jag har 6-7 gånger fått hem utrustning som ska mäta andning, snarkning mm. Varje gång har jag under natten tagit av mig utrsutsningen utan att vara medveten om det men det har oftast varit eftger ett par timmar så de har (säger de) kunnat registrera tillräckligt och sett att jag inte har apné.

I våras bestämde jag mig för att se till att få en remiss så jag kunde sova en natt på akademiska under övervakning och så skedde i tisdags.
Jag kom dit 21 på kvällen och fick sitta i mitt rum och kolla på brasilien - Mexico ett tag innan jag hämtades och togs in i ett rum där man satte på elektroder som skulle mäta sömnen. Det var 5 elektroder i ansiktet, 4 bakom öronen, 4 uppe på skallen, 4 på benen mm. Så jag var helt täckt elektroder och sladdar som hängde överallt från mig. Sedan var tanken att jag skulle sova med detta. Jag trodde aldrig det skulle gå, då rörligheten var liten samt att jag även filmades hela natten.

Jag vaknade flera gånger men lyckades iaf få till nära 6 timmars sömn. På morgonen, efter en promenad i Stadsträdgården i Uppsala, så fick jag sedan mina resultat.

De flesta brukar anse att gränsen går vid 5 andningsuppheåll per timme, övr det ska det kalals apné. Sköterskan sa dock att då skulle man täcka in ungefär 25% av den manliga befolkningen och på akademiska hade man satt gränsen vid 10. upp till 15 andningsuppehåll ansågs lättare, mellan 15-30 så var det inte så allvarligt men borde ändå behandlas. Har man över 30 andningsuppehåll i timmen så anses det allvarligt och måste behandlas. Jag hade 55 i timmen, alltså 1 i minuten i snitt. Men då jag låg på rygg, som jag hade gjort 55% av natten, så hade jag hela 85 andningsupphåll i timmen. Nära 1 pr minut och med tanke på att de längsta var på ca 30 sekunder så kan ni förstå att det där med att andas inte var något min kropp sysslade mycket med. Det ledde till bl.a. låg syresättning i blodet, jag var nere under 72% som minst.

Så nu ska jag behandlas är tanken. Förutom att jag ska ner i vikt och är förbjuden att sova på rygg (inget jag gör frivilligt) så ska jag få en CPAP-apparat som jag ska ha under natten och som ska hjälpa mig att få luft.

Det är jättebra att jag äntligen fick kollas upp och få hjälp. Tyvärr visar det hela en sak jag tidigare redan ansett, att man är helt inkompetenta på vissa avdelningar på lasarettet i Enköping. Sköterskan på Akademiska sade att han inte fattar hur man kunnat missa detta i Enköping då det är en kraftig apné jag har. Den är så kraftig att jag kommer få förtur till en CPAP-apparat.

En del av de symtom jag har av apnén har jag tidigare tillskrivit ångesten, men det behöver inte vara så nu. Inte heller behöver de toalettbesök jag gör på natten behöva bero på problem med blodsockret, som läkarna i Enköping alltid sagt, det är nämligen ett vanligt symtom vid sömnapné.

Skönt att få bekräftat det jag egentligen visste; att jag sömnapné. Inte kul att höra att den är så allvarlig dock. men... jag är ju van att inte må så bra så jag lär väl överleva detta också.

fredag 16 maj 2014

Roligt möte

Först en disclaimer: Jag använder fejkade namn i detta inlägg så att ingen kan anklaga mig för påhopp eller liknande :)

Ibland är världen liten. Jag befann mig vid ett köpcentrum närliggande kommun. Där fanns även ett par personer som ville locka folk att rösta på deras parti (M) i EU-valet. En äldre man med M-jacka (Evert) talade med en man i min ålder om EU-valet. Evert frågade om mannen röstat och fick till svar att han redan röstat och att det var FP han röstat på. Evert sa då "Det är bra att du röstat. Man får rösta på vad du vill, bara man röstar. Så slipper vi kanske de invndrarfientliga partierna i EU".
Jag tyckte det var ett så bra svar så när Evert närmade sig mig så tänkte jag att jag för en gångs skull kunde vara trevlig mot röstjagare och inte bara fly iväg.
När jag sade att jag redan röstat och jag gjorde det på S, så frågade Evert varför. Jag förklarade bl.a. att jag var S-politiker i Enköping. Det tyckte Evert var kul, för hans son bor tydligen här. Jag fick ett namn (ganska vanligt men ingen jag kände till) och Evert berättade med ett leende att han misslyckats med sin son, för han röstade alltid S och/eller V.

Evert konstaterade "Ni har ju Berit Banan som kommunalråd". Jag svarade jakande ch sade att hon ju avgår efter valet samt att vi självklart tror och hoppas att vi i S tar över.

Det visade sig att Evert inte bara kände till "Berit Banan" utan hade koll på Enköpings politik överhuvudtaget. Jag förstod det som om han och sonen pratade mycket politik och då även det som händer i vår lilla stad. Evert visade sig nämligen känna till "Ingolf Stencil", som ju tar över efter "Berit". Evert sade att "Ingolf" verkar vara en lömsk en och "Han har ju redan gjort bort sig".

Evert hade hört talas om HBT-inlägget "ingolf" gjorde i KF och inte bara det. Det visade sig att han läst min insändare i Enköpings-Posten. Hur vet jag inte men jag misstänker att han sett en tidning hos sonen eller om sonen delat med sig av det som händer i Enköping.

Kul iaf.. inte nog med att jag för en gångs skull talar med en Moderat, han kände dessutom till politiken i Enköping OCH han hade läst min insändare i EP.


Liten värld och slumpen slumpar sig lite hur den vill :)

fredag 2 maj 2014

Mani och första maj

Jag fick ett mail från en person som jag inte är nära bekant med, men som jag vet vem det är. Denne person frågade mig varför jag bloggar så sällan och varför det är så få politiska inlägg.
Jag kan ge ett enkelt svar på detta. Jag mår inte tillräckligt bra. Varken för att blogga eller  tänka politik. Eller... tänka orkar jag väl, men sätta mig in i den känns övermäktigt just nu.
Dessutom är det så att sedan jag bytte från Skolnämnden till Socialnämnden så har jag mindre att skriva om eftersom det mesta intressant är sekretessbelagt i Socialnämnden.

Det var också därför det inte heller i år blev första maj för mig. Jag kände att vara bland mycket folk, vare sig jag gick i tåget eller bara kom till Skolparken, inte var det bästa för mig. Att det sedan var iskallt och snöade på natten underlättade mitt beslut.

I veckan kommer jag att ha avstämningmöte med psyk, FK och Saraprojektet. Jag har provat att arbetsträna och det gick inte bra. Inte bra alls...
Gården jag var på är det inget fel på. Personalen är alltid supertrevliga och har bra förståelse för min sjukdom och vad som krävs för att kunna testa att jobba. Problemet var att hela situationen stressade upp mig. Jag fick kraftigare ångest, hade svårare att sova och dessutom har jag nu fått kraftigare bortdomningar i ansiktet. Dessa består av att ansiktet, framförallt vänstra halvan, domnar bort. jag tappar känseln och allt börjar hänga. Man kan se det enklast på att munnen börjar hänga men jag har även märkt lite problem med att ögat hänger konstigt. Det är nästan helt säkert att detta beror på stress. Innan arbetsträningen hände det ibland att munnen hängde och att jag var bortdomnad upp mot nästippen. Det skedde dock inte ofta. Nu domnar hela vänstra halvan bort, främst från kindbenet till munnen, men även hals och nacke domnar bort. Det sker dessutom mycket oftare. Jag har pratat med läkare om det och bästa rådet jag fick var att vänta och se hu det utvecklas då en stressfaktor, arbetsträningen, försvinner. Jag får se vad som sker.

Det jag politiskt mest tänkt på senaste tiden är hur illa det blivit sedan psykiatrin i Enköping togs över av Landstinget. OK, jag vet att vissa fått det bättre då de slipper en läkare (som det ju stått om en del i tidningar) men Landstinget har valt att köra med hyrläkare som är här ett halvår var (om ens det). Det fungerar inte. Jag har nu haft kontakt med tre olika psykiater sedan landstinget tog över driften i juli ifjol. Hur ska man bygga upp en kontakt och få den bästa hjälpen när det är så? Har man tur hinner man få två träffar med psykiater under det halvåret de är här eller så kanske man kan få en telefontid. Om man hinner.
Jag har därför bestämt att jag kommer söka mig till ett privat alternativ, troligen i Uppsala. Det finns de som frikort gäller hos, så det kostar mig inte mer. Jag kanske då kan få en läkare som hinner sätta sig in i mitt fall, en läkare jag kan bygga upp en relation till och kanske få lite vettigare hjälp än vad det är nu.

Ett stort problem med att träffa olika psykiater hela tiden är att de, liksom de flesta andra läkare man träffar, gillar att ställa diagnoser och har sina favoritdiagnoser. Så var det med den norska läkaren jag gick till på Akademiska. Han var helt säker på att min ångestsjukdom berodde på PTSD efter en bilolycka 1993 (då jag fick min nackskada). Att det sedan yttrade sig först 2001 sade han var helt normalt (det var ju Posttraumatiskt ju). Det är dessutom en olycka jag sällan, om ens någonsin tänker på, men det var inte heller ett hinder. En googling på läkarens namn då jag kom hem visade att denna läkare skrivit mängder av avhandlingar och annat om just PTSD och forskade inom det. PTSD var vad han kunde och då försökte han passa in alla patienter i den fållan.

Lite på samma sätt är det nu. Den senaste psykiater jag träffade här i Enköping sade att jag har Bipolär sjukdom (det som även kallas mano-depressivitet) och ville ge mig extremt starka antiepileptikumtabletter med kraftiga och vanligt förekommande biverkningar. Tidigare fick jag antiepileptikum av en läkare som ville kolla om jag var bipolär men det gick inte bra. Har inte sått så dåligt av några tabletter. Dessutom var det antiepileptikum jag åt i en forskningsstudie om bantning när jag för första gången fick ångest. Att jag skulle vara bipolär har slagits bort som heltokigt av de tre läkare jag haft innan denna senaste. Jag håller med. Tittar man på kriterierna för Bipolär sjukdom står det att man måste haft en manisk period följd av hypomani eller en depressiv period. Jag har aldrig haft maniska perioder. och definitivt inte hypomani. Att jag ibland känns stressande och pratar fort samt att jag säger att hjärnan rusar ibland beror på stressen i första hand.

Kriterierna för att kunna ställa diagnosen för mani eller hypomani är att minst tre av följande symptom, samt att man har en stämningslägesförändring:

  • Ihållande förhöjt stämningsläge eller irritabilitet under minst en vecka  (irritabilitet har jag, men det är även ett symptom på stress och utbrändhet mm. Dessutom är det bara kortare perioder så sker)
  • Grandiositet och förhöjd självkänsla (Definitivt inget jag har. Snarare slår jag ner mig själv och minsta beröm jag får förkastas som något personen inte menar)
  • Minskat sömnbehov  (Nej, jag sover mindre, men behovet finns. Jag är istället trött och aldrig utvilad och det leder också till min irritabilitet)
  • Talträngdhet  (Betyder att man är indiskret och snackar mycket. Pratar mycket gör jag men indiskretion är inte min grej och jag har alltid pratat mycket då jag blir ivrig)
  • Lättdistraherbarhet och tankeflykt (Har jag inte heller. På samma gång som mina tankar ibland går åt annat håll så är jag enormt medveten om här och nu. Främst beror detta på mitt otroliga kontrollbehov)
  • Ökad målinriktad aktivitet (Jag klarar inte ens av att ha målet "Diska" en dag. Jag kan dra mig flera dagar för att skriva ett mail eller vad som helst. Prokratination är mitt mellannamn. Så det blir ett nej också)
  • Psykomotorisk agitation (Jag har inte heller några omedvetna kroppsrörelser eller beteenden. Inte vad jag sett iaf :) )
  • Hängivelse åt lustbetonade aktiviteter som har potentiellt negativa konsekevenser (Detta är vanligt även i ångestsjukdomar. man gör saker för att döda ångesten och för att tänka på annat. Jag har mitt spelande och det kan ju ha negativa konsekvenser men inte på det sätt så det blir sjukligt. Vanligt här är annars översexualitet, köpgalenskap mm och jag som kallats asexuell av fler än en och som inte brukar handla för mycket passar det inte in på).
Så.. mani kan vi glömma och då även bipolär sjukdom. Så jag hoppas att läkaren inser detta eller så får jag fixa "a second opinion" då jag söker sjukersättning.
 
hmm... skulle skriva om något mer men då jag kom till stycket om Mani så tappade jag orken och glömde vad jag skulle skriva. Så är det ofta... jag har koncentrationssvårigheter då jag bl.a. läser en bok. Det är därför jag oftast läser i badet. Då låter jag det heta vattnet koppla bort mig och lindra det onda och stela, och samtidigt kan jag inte fly någonannanstans utan kan fokusera tankarna på boken.
men det var inte det jag skulle skriva... äh... kommer väl på det senare och då blir det ju ett nytt inlägg :)

lördag 19 april 2014

Sorgligt agerande i fullmäktige

Hade en insändare i Enköpings-Posten idag om det Ingvar Smedlund sade om HBT-certifieringen. hans ord störde mig något enormt. Pinsamt för Enköping om han blir KSO.


Jag heter Mårten och är heterosexuell. Det är inget jag valt själv, varken namn
eller läggning. Namnet kan jag ändra, men min heterosexualitet föddes jag med. Jag vaknade inte en morgon och tänkte ”wow,om jag skulle vara heterosexuell kanske?”, inte heller beror den på mina föräldrar eller min uppväxt.

Samma sak är det för en homosexuell (och för alla HBTQ-personer). De är precis som jag född med sin läggning och får leva med den varje dag.
Den stora skillnaden är att jag aldrig mobbats, misshandlats, nedvärderats eller diskriminerats för min sexuella läggning. Jag har mobbats av andra orsaker men inte en enda gång har mobbaren kallat mig ”jäkla hetero-jävel”, inte en enda gång har någon slagit mig för att jag sexuellt tänder på kvinnor.
Så är det inte för många homosexuella, inte ens i ett land som anser sig vara modernt och öppet som Sverige. Dagligen diskrimineras, hånas, mobbas, misshandlas och stöts ut folk enbart för de älskar personer av samma kön.

Det är sorgligt att det ska behöva vara så i skolor, på arbetsplatser, i idrottsklubbar.
Det är sorgligt att en man som har som mål att bli kommunalråd åt Moderaterna i Enköping jämställer det som HBTQ-personer drabbas av med de som mobbas för att de har ”fel” väska.
Det är sorgligt att en vuxen man kan stå i talarstolen i fullmäktige och säga sådana saker som Ingvar Smedlund gjorde.
Nu försökte Ingvar på något sätt göra en pudel när replikskiften startade efter hans uttalande. Men faktum är att han i sitt första uttalande hade med sig en fusklapp, så jämförelsen mellan mobbingen mot HBTQpersoner och det som kan drabba den som råkar ha en väska av ”fel” märke var något som han tänkt på innan han ställde sig i talarstolen. I hans hjärna skapades denna tanke och hann formuleras ned på ett papper, utan att Smedlund insåg hur otroligt fel han hade.

Det är sorgligt och skrämmande.

Det är sorgligt att alliansen i Enköping inte vill HBT-certifiera skolan. Jag påstår inte att det skulle utrota mobbingen och diskrimineringen mot de homosexuella i skolan men det skulle vara ett stort steg som kan hjälpa en homosexuell elev att våga stå för det den är, det den fötts till, det den lever som, utan att behöva vara rädd.
Lika lite som man kan välja vilken hudfärg man föds med, lika lite kan man välja vilken sexuell läggning man föds med. Man kan välja att vara homofob, man kan välja att vara moderat. En homosexuell kan dock inte välja att vara något annat, lika lite som en heterosexuell kan. Precis som Per Markus Risman skrev i sin utmärkta insändare så kan han, som homosexuell, inte välja att plocka av sig läggningen och lägga undan den.

Jag tror inte bara att det är vi i oppositionen som förstår vikten av att göra homosexuella skolelevers vardag bättre. Jag tror att det var annat som låg bakom att alliansen röstade ned förslaget.
Jag tror inte Ingvar Smedlund är homofob eller okänslig. Men det han sade i KF var okänsligt, det var sårande, det var heltokigt och framförallt så är det värt en ursäkt från honom till de grupper av människor han sårade.

fredag 21 mars 2014

Svettnatt

Jag trodde jag skulle slippa dem nu. Det är nästan ett år sedan men nu i natt kom den tillbaka: det jag kallar svettnatt.
Svettnatt är då jag vaknar dryga timmen efter jag gått och lagt mig och jag svettas som om jag suttit en bastu. Det har inget med värme i rummet eller vad jag sover i. Det enda som skapar dessa svettnätter är ångest, rejält jävla fucking kraftig ångest.

Ibland kan jag känna hur det sveper över mig, svettningarna börjar alltid nere vid fötterna och sker enbart då jag lagt mig (men kan förekomma om jag halvligger på soffan framför TV:n också). Det sveper in nerifrån, vandrar snabbt uppåt och sedan tar ångesten en stor tugga, sväljer mig och äter upp mig för att spotta ut mig igen. Då rinner svetten och sängen är blöt som en bassäng.

Det har inget med värme eller min kroppshydda att göra. Det enda som det beror på är ångest, ångest och mer ångest.
Vissa gånger kan det känna skönt efteråt. Som om ångesten genom svetten rinner ur min kropp. Men för det allra mesta sitter den kvar. Ibland lurandes i ett hörn, beredd att slå till igen då jag börjar andas ut och känna mig säker, ibland släpper den inte det grepp den har, det bett den har inne i mig och som ett halvskadad antilop med ett lejon hängandes på sig så ger jag så sakteliga upp. Det går inte att kämpa emot och ångesten får fortsätta att slita söner mig resten av natten.

Så är det nu. Förutom svettningarna så vaknade jag med ont i bröstet och andnöd. Som om jag sprungit 2 maraton för att rädda mitt liv. Ångesten släpper inte och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Till slut blir det ändå sängen, men nu är ångesten för stor och sängen för blöt av svett.

Jag trodde som sagt att jag skulle slippa dessa svettnätter då jag inte haft dem på länge, även om jag haft mycket ångest. Men efter att jag börjat arbetsträna så ökar ångesten dag för dag, sekund för sekund. Det fungerar inte. Så här kan jag inte tvingas ha det mer.


Bang Bang he shot me down, Bang Bang I hit the ground.

söndag 16 mars 2014

Du föds och lever ensam

Jag älskar spanska filmer och spansk musik. Till viss del beror väl detta på att jag älskar Spanien, men det finns en speciell spansk känsla av vemod och sorgsen djuphet som passar bra med den sinnestämning jag har i mitt liv.
 
En av mina favoritgrupper från Spanien heter El canto del loco (betyder typ "Den galnes sång"). De har gjort en låt som heter "Puede ser" ("Det kan vara så"), som har en fin text som jag känner igen mig i.
 
Jag kan inte spanska. Jag förstår en del som jag hör och jag förstår mer då jag läser, men det är allt. Men det hindrar mig inte från att snappa upp tillräckligt mycket i vissa låttexter, så jag förstår andemeningen. Därefter finns bl.a. googles översättningsprogram för att hjälpa mig förstår mer :)
 
Och för att hjälpa er förstå så har jag med lite hjälp gjort en översättning av texten. kan ni mer spanska och tolkar något annorlunda så ropa gärna till :)
 
Spela videon också så hör ni att både musik och text är bra. Framförallt stycket:
De leker med dig,
De krossar din kärlek,
De lämnar dig ensam, helt ensam.
är något jag känner igen från mitt liv.
 
 
 
 

 
Jag vet inte om det fortfarande finns vänner
eller om kärleken existerar
Eller om jag kan räkna med dig
då jag behöver prata om smärta
Eller om någon lyssnar
då jag höjer min röst
så att jag inte känner mig ensam

Det kan vara så att livet leder mig till solen
Det kan vara så att det onda dominerar dina timmar
Eller att ditt skratt övervinner smärta
Det kan vara så att det är dåligt idag

Jag gör upp mina planer
Jag lär mig om mig själv
Jag söker min plats
Jag börjar få kontroll
 
De leker med dig,
De krossar din kärlek,
De lämnar dig ensam, helt ensam.

Du föds och lever ensam

Något kan bli bättre
Jag kan finna något
Något som ger mig uppmuntran
som kan få mig att se framåt
 
Och jag vill föröka uppnå det
Och jag vill bara minnas
Och ta mig den tiden nu
Så det kan hjälpa mig att betvinga det
Så jag kan få din tillgivenhet
 
 
 
Orginaltexten på spanska:
 
No sé si quedan amigos
y si existe el amor,
si puedo contar contigo
para hablar de dolor,
si existe alguien que escuche
cuando alzo la voz
y no sentirme sola.

Puede ser que la vida me guíe hasta el sol
puede ser que el mal domine tus horas o
que toda tu risa le gane ese pulso al dolor,
puede ser que el malo sea hoy. 


Voy haciendo mis planes
voy sabiendo quien soy,
voy buscando mi parte
voy logrando el control, 


van jugando contigo
van rompiendo tu amor,
van dejándote solo

naces y vives solo 

Algo puede mejorar,
algo que pueda encontrar
algo que me de ese aliento
que me ayude a imaginar

y yo lo quiero lograr,
ya no quiero recordar,
y darle tiempo a este momento
que me ayude a superar
que me de tu sentimiento.