söndag 30 december 2012

Gott slut?

Jag hade egentligen tänkt skriva Betraktelser från bakre bänk, eller snarare Betraktelser från lite längre fram. För jag fick hoppa in som tjänstgörande eftersom vi hade många sjuka och frånvarande. Vi hade dessutom precis rätt antal ersätare, så alla fick tjänstgöra under kvällen.
Jag blev dock sjuk efter Kommunfullmäktige, snuvig och febrig (inte konstigt i kommunens usla, dragiga och kalla lokaler) och orkade inte skriva betraktelser. Sedan mådde jag bättre men åkte direkt på en ännu kraftigare förkylning (efter ett besök i en ännu kallare kommunal lokal).
Dessutom skulle ju jorden gå under 21 december, ingen idé att lägga tid på att blogga om vi ändå alla skulle dö.

Nu blev det ju inte riktigt så. Jorden gick inte under (även om det kan kännas som att vi hamnat i helvetet med all denna snö, kyla och blåst). Hade mayaindianerna alltså fel? Nä, det tror jag inte. Snarare är det den tolkning som Européerna genom åren gjort av mayakalendern som troligen är fel. Jag vet för lite för att veta hur den egentligen ser ut men jag är säker på att det tolkats en hel del och att det sedan inte stämmer. För det är så vi har gjort genom alla tider, vi tolkar och gissar och blir sedan förvånade att detinte blir eller är som vi säger att det ska vara.
Det görs fortfarande. Det tolkas och gissas och antas hur en sjuk människa mår och hur man ska bota dem. Detta trots att varje sjukdom måste ses individuellt. Framförallt gäller denna inom psykiatrin. Jag går nu i KBT (Kognitiv beteende terapi) och det är märkligt hur det som skrivits om sådant säger att något ÄR si eller så. De människor jag känt med Panikångest och ångestattacker har alla upplevt sin sjukdom annorlunda och jag är helt säker på att tillvägagångssättet för att försöka bota (eller delvis hjälpa) dessa människor är olika beroende på individen. Dags att ser mer fenomenografiskt på de sjuka.

Apropå Maya och fenomenografi. Den kanske intressantaste kursen jag läste på universitetet var Religionsfenomenologi. Där berättade föreläsaren om hur antropologer och sociologer i många fall förstört vad som kunde bli riktiga kunskaper om ett fenomen genom tolkningar och gissningar som baserats i deras egna (eller deras egen kulturs) värderingar.
Bland annat berättade han om en afrikansk stam. När Européer kom dit för ett antal hundra år sedan så märkte de hur stammen offrade till ett vitt träd. Det var olika typer av offer och de intresserade sig antropologiskt. Ensam på en kulle stod det där vita trädet och av någon anledning så fick antropologerna för sig att eftersom vitt är oskuldens och renhetens färg (i Europeisk kultur) och därmed hade offringarna något med det att göra.
När man långt senare fick för sig att prata med och fråga stammen om varför man offrade till det vita trädet så fick man ett helt annat svar. Det bar det enda vita trädet i närheten, det enda vita träd de öht sett. Och eftersom det skilde sig så mot alla andra träd i deras närhet så måste det vara något speciellt med det vita trädet, något gudomligt.

Så antropologernas tolkning var fel just för att de använde fel kunskap att basera sina teorier på. Detta var bara ett litet exempel. Det finns större och allvarligare fel med tolkningar och teorier, saker som letat sig in i vår "kunskap" än idag och när det upptäckts vara fel så har det tagit lång tid att ändra folks medvetenhet.
För vissa är Pluto fortfarande en planet.


Just ja. Kommunfullmäktige. Ingen rolig tillställning. Kändes som det drogs ut på tiden så att arvodena skulle bli högre. För det kunde gått snabbare. Fast en sak störde mig lite. Vi fick en riktigt tjock lunta papper inför mötet. Nog sjutton hade det gått att ha en del av alla ärenden redan i november, då ju KF ställdes in. Jag tycker det är värdelöst då KGF ställs in eftersom det är ett tillfälle mindre där allmänheten kan komma till tals och få inblick i frågor som är viktiga för dem.

Annars kan ett par saker noteras från KF. Alliansen (eller iaf Moderaterna och kd) har ny taktik. Eller ny och ny, den har alltid varit likadan men nu börjar det bli löjligt. Man svarar inte på repliker från oss i oppositionen. Antingen upprepar man bara det man sagt tidigare eller så slår man bara ifrån sig. Ett beteende som inte bara är barnsligt, det är en fara för demokratin. M med ledhundar sitter där och tror att de är diktatorer som inte behöver svara på motståndarens frågor och kritik. Löjligt.
En annan sak jag noterade är att jag är tillbaka i nänmdarbete. Numera tillhör jag Socialnämnden. Jag blev invald som ledamot efter Owe Starmyr som gick bort i somras. Jag trodde tanken vara att jag skulle bli ersättare men får väl ta upp det med de ansvariga efter att julledigheten slutet.


Första sammanträdet för Socialnämnden var veckan efter KF. Jag kände mig lite friskare och gick dit men det var den kallaste lokal jag upplevt och jag blev ännu sjukare efteråt. Lokalen öht var stel och tråkig och hela sammanträdet kändes likadant. Efter att ha varit med i skolnämnden med en hel del lite yngre ledamöter och en del trevligt snackande över blockgränserna så hamnade jag nu i en helt ny värld. Här var det äldre (framförallt på allianssidan) och stelt och tråkigt. Kanske var det för att det var mitt första möte, eller så får jag se det som mål att liva upp lite. Glada politiker tar de bästa besluten.

Det var iaf nästan inga politiker borta från detta möte, vilket kanske förklaras av att det bjöds på jultallrik efteråt. jag vet ju sedan tidigare att arvoden och fri mat är det som lockar politiker i Enköping. Själv stod jag över jultallriken. Jag har sedan tidigare föreslagit för min gruppstyrelsen att vi ska sluta med gratismat till politiker. Ingen populäridé verkar det som. Men vi är inte "värda" det, som många andra använder som förslag för att äta gott gratis. Vi får dessutom oförskämt mycket pengar för ett sammanträde och har råd att betala åtminstone självkostnadspris på fika och den mat som vi nu får gratis vid jul. Jag har valt att stå över denna gratismat åtminstone. Jag vet inte vad det kostade men ALLA närvarande skulle ha råd att betala själva för det med bara en gnutta av det arvode de fick för mötet innan.

Dessutom satt vi på mötet och pratade om hemlösa och andra utsatta i samhället. För att sedan gå och få gratismat!? Nä, det rimmar riktigt illa för mig och jag ställer inte upp på det. Tyvärr verkar detta inte vara något jag kan få andra att ändra sin uppfattning om, men jag kämpar på.


Nu slutar iaf 2012. Ett år som varit ett riktigt skitår. Att bli utförsäkrad och jagats av FK hela året tar på krafterna och idag är jag en sjukare man än jag var för ett år sedan och står längre från möjligheten att bli frisk nog att en dag kunna börja jobba igen.
2013 kanske blir ett bättre år? Jag tvivlar men hoppas.



söndag 16 december 2012

En månad

En månad sedan jag skrev senast. Lite för länge. Men som ni kanske förstod av förra inlägget så ha jag inte mått så bra. Det har varit en jobbig period och inte underlättas den av det fruktansvärda vädret. Jag är verkligen ingen vintermänniska. Visst, jag kan också tycka att det är fint en solig vinterdag med 20 grader minus och massa snö. Att det är estetiskt vackert ett par dagar per vinter gör ju inte att de andra dagarna inte är ett helvete. Snöstormar, kyla, problem i trafiken. Allt sådant gör vintern till något meningslöst jag gärna skulle slippa.
Hade jag pengar och möjlighet skulle jag inte tveka. När jag ser att den plats jag åker till i Spanien på somrarna ska ha 20+ denna helg så vet jag var jag hellre skulle bo.

Nä, vintern med kyla, torr luft och alla problem är något jag hatar.

Vad har hänt sedan sist? World Aids Dagen den 1/12 försvann lika obemärkt i media som varje år. Jag har skrivit det förut, det verkar som vi bryr oss mer om kanelbullens jäkla dag än vi gör om viktiga World Aids Dagen. Även andra sjukdomar, som bröstcancer får mer uppmärksamhet. Det är ju bra att den får det men WAD borde å minst lika stor uppmärksamhet. Okunskapen om HIV och AIDS är enorm i Sverige. Efter 80-talets kampanjer så verkar sjukdomen fallit i glömska i Sverige och många verkar tro att den inte finns längre. Lite uppmärksamhet fick AIDS efter Jonas Gardells "Torka aldrig tårar", men den utspelade sig på 80-talet och jag tror folk har svårt att förstå att sjukdomen sprids lavinartat fortfarande. Nu finns det bromsmdiciner och de flesta HIV-smittade i länder som Sverige får ett fult liv utan att AIDS bryter ut. Men det finns länder där de sjuka inte har det lika bra och inte har samma möjligheter. I fattiga delar av världen dör det fortfarande skrämmande mängder AIDS-sjuka per dag och skrämmande mängder barn föds med sjukdomen. Här kan i göra något, men vi verka vilja blunda.

För mig känns det som om svenskarna gått tillbaka till okunskapens 80-tal och tror att det enbart är en bögsjukdom, så är inte fallet idag. Okunskapen om vad HIV är är för stor. En undersökning visade att 7 av 100 svenskar vill att HIV-smittade ska ha egna toaletter på jobbet t.ex.

Varje år gör Peter Englundh från Diamond Dogs ett kanonjobb då han sätter ihop WAD-galan på Kolingsborg. Jag var där ett år och det var en kanonkväll. Bra musik, trevlig stämning och så fick jag träffa Maria Montazami :)
Ett tips - kolla på dessa filmer i den Novemberkalender som WAD-galan satt ihop. Verkliga människor pratar om HIV och AIDS och det är rörande, skrämmande och bra.
http://www.youtube.com/user/WorldAidsDayGala2012


Vad har skett i övrigt sedan senast? Jo det har varit ett Kommunfullmäktige och rapport kommer i dagarna. Dock inte från bakre bänk :)

För mig personligen så har jag fått sömntabletter för att försöka komma till bukt med mina sömnproblem. Jag har tidigare testat Propavan men fick fruktansvärd "baksmälla" dagen efter. Så nu har jag fått en insomningstablett istället. Visst, jag blir trött efter att jag tagit den (vilket jag kanske hade blivit ändå?) och jag somnar snabbt de kvällar jag tar tablett. Men likförbannat vaknar jag ändå efter ca 4 timmar. Klurigt och stressande för kropp och skalle. Jag måste lösa det där på något sätt om jag ska orkamed överhuvudtaget.

torsdag 15 november 2012

Ångesten - din djävul

I min sjukdom ingår något som heter förväntansångest. Enkelt sagt så är det ångest över att få  ångest, jag tar ut oron i förväg. Vad jag än ska göra i livet så måste jag planera för att minimera risken för ångest och även vara förberedd om den slår till. Vart jag än ska så måste jag ha flyktvägar, jag måste ha koll på var toaletter och utgångar finns, så jag snabbt kan fly om ångesten hugger tag i mig.

Jag är fullständigt medveten om att denna förväntansångest är destruktiv och oftast irrationell. Att den ändå finns där beror på min sjukdom. Att se fram mot saker med lite nervositet och tillförsikt är vanligt, det gör nog de flesta. Men då ångesten styr över hela ens liv och förlamar en så är det rent ut sagt för jävligt.

I mitt fall innebär det att inför varje sak jag ska göra utanför hemmet (eller inför andra saker, som vissa telefonsamtal) så måste jag planera alla eventualiteter, vara förberedd på vad som kan hända och på hur jag tar mig dit och hem etc. Ska jag exempelvis träffa ny läkare, handläggare från FK eller någon överhuvudtaget som jag inte vet vem det är så googlar jag fram information om denna, just i syfte att kunna minska risken för ångest.
Jag är medveten om att det kan ske saker som jag inte har planerat för. Faktum är att det ofta gör det. Men i mina ångestelimineringsförsök så kan jag även räkna in att det okända kan ske och ha planer för hur en sådan händelse kan påverka min ångest.

Tyvärr vinner ångesten över  att få ångest och växer sig så stark att det utvecklas ångest och jag inte klarar av att göra det jag tänkt göra, inte kunnat gå på det möte jag velat gå på etc. Jag börjar känna min ångest så pass bra att jag vet att det redan nu, en vecka innan, inte är någon idé att ens fundera på att gå på nästa AK-möte. Det är förlagt till en för mig okänd lokal och jag vet att alla försök att styra ångesten skulle leda till ångest då det för mig finns för mycket okänt. Jag har därför hittat en annan sak att göra samma kväll som jag vet att jag klarar av. Så slipper jag få ångest inför mötet och ångest för att jag inte klarade av att gå på det (om ni föstår).


Orsaken till att jag skriver om detta nu är att jag just nu sitter med ångest som skapats av förväntansångest inför ett möte jag ska ha på fredag, ett möte som det just nu känns som jag inte kan ta mig till då ångesten redan blivit så kraftig. Ofta, liksom i detta fall, så skapar ångesten fysiska problem som svår stress, dålig mage etc. och det blir lika handikappande som ångesten själv. Dessutom slutar aldrig den förbannade hjärnan att fundera och arbeta, så det är svårt att koppla av med sömn etc.

Nä, ångest inte så jäkla kul precis. Det tar på krafterna och bryter ner och tyvärr är det oftast osynligt för andra, vilket gör att många inte förstår att det är sjukdom och man kan sällan se vilka som är drabbade.
Ångesten är en del av mig, på gott och ont, och på samma gång har den skapat den jag är idag.

onsdag 7 november 2012

Val val val

Jaha, Obama vann i natt. Kanonbra att det blev demokraternas kandidat som vann i USA, oavsett vem de har så är det bättre än abort- och gaymotståndarna hos republikanerna. Obama har lite tur som vann. Nu har han chansen att visa att han är en bra president. Nu får han 4 år på sig att genomföra det han lovade inför förra valet; stänga Guantanamo bland annat. Hade han förlorat i natt så hade Obama gått till historien som en av de sämre presidenterna, nu får han en chans till.
För det är inte just det faktum att Obama valts som får de flesta i Sverige att jubla, utan det är att demokraterna vann som gläder oss.

I Wisconsin röstade man fram USA:s första öppet homosexuella senator, demokraten Tammy Baldwin. Det känns stort av väljarna. Jag vet inget om hennes politiska tankar och om orsaken till hon valdes, kanske för att hon är den bästa senatorn, kanske för att hon är gay, kanske enbart för att hon var demokraternas kandidat?!
Jag ställer mig iaf frågan om en öppet homosexuell man kunde ha valts. Tyvärr så verkar en del män ha en romantiserad (och sexuell) bild av kvinnliga homosexuella (efter att ha sett för mycket porrfilm) och jag tror att toleransen mot en gay kvinna ä större än mot en gay man. Titta bara på kändisar som kommer ut som homosexuella; kvinnor blir hjältar medan män blir avskydda (iaf av andra män och kvinnor som kärat ned sig i dessa kändisar för att de trodde att de var straight).
Överhuvudtaget är det sjukt att det i dagens samhälle överhuvudtaget spelar roll vilken sexuell läggning man har. Vad spelar det för roll om man älskar män eller kvinnor eller både och? Jag förstår det inte. varför skulle en människa vara sämre eller bättre på sitt jobb, sin idrott eller politik t.ex. för att hon eller han är homosexuell eller inte?
Likadant är det då det gäller kön eller hudfärg. Nu har USA en färgad president och om 4 år får de förhoppningsvis sin första kvinnliga prsident. Wow, så bra för dem men varför ska kön, hudfärg och sexuell läggning spela roll? Och tro inte bara att det är så i USA, i Sverige är det nästan värre. Titta på alla kvinnor som varit partiledare. de har fått utstå mycket mer än sina manliga kollegor och det finns fortfarande folk (även i mitt parti) som öppet är kvinnonedsättande och aldrig skulle rösta på en kvinnlig statsministerkandidat. Sjukt.


Jag såg inte några valvakor i natt. För det första var det inte intressant och för det andra så var det klart sedan länge att Obama skulle vinna. Rykena om att det var jämnt kom ju främst från partinära organisationer för att folk skulle ta sig ut och rösta. Som vanligt kunde man lita på spelbolagen som hade Obama som enormt stor favorit, större än för 4 år sedan.
jag råkade dock hamna i en valvaka på aftonbladet. Helt utan fri vilja utan de sände den bar man gick in på deras sida och kollade nyheter. Per Schlingmann var en av gästerna. Jag gillar inte honom egentligen (inte bara för att han är moderat) men jag måste ändå säga att jag imponeras lite av att han är smart då det gäller det taktiska.
Det som mest intresserade mig i det han sade var när de diskuterade vikten av sociala medier och bloggare. Han nämnde bland annat en bloggare som inte är knuten till partiet och som skriver bra och öppet om varför han eller hon röstar på ett visst parti är värt lika mycket som det arbete en partimedlem gör inför valet, om inte ens mer till och med. På social medier finns den stora möjligheten att påverka och få folk, som annars kanske inte är så intresserade, att diskutera poltik, även om de inte vet att det just är politik de diskuterar.

Tyvärr är detta något de flesta partier i Sverige har varit usla på och jag måste tyvärr säga att mitt parti varit sämst. kanske beror det på att vi är ett parti med många gamlingar i ledande positioner som är att par generationer äldre en de som nyttjar internet och sociala medier mest. Tyvärr verkar inte mitt parti inse hur viktigt det är att finnas med och påverka på en plats där majoriteten av svenskarna finns varje dag. Var når man enklast ut till ungdomar till exempel om inte på nätet. Där kan man även synas och påverka jämnt, inte bara de sista veckorna innan val (då det oftast är den tid partierna syns bland allmänheten).
Om S inte inser vikten av sociala medier och internet så kommer vi tyvärr inte att vinna nästa val heller. Inför förra valet så hade vi i Enköping besök av en av de viktigaste kuggarna inom distriktet. På frågan om internet och sociala mediers påverkan så var han bestämd med att det inte var viktigt. Märkligt och farligt att tänka så.

Gå in på vilket forum som helst på nätet. Till slut kommer politiska tankar och beslut att diskuteras. Titta vilka som då syns mest och fundera sedan på varför de gör så bra ifrån sig i val och opinionsundersökningar!?

Till mitt eget parti måste jag säga att det är dags att lämna stenåldern och tron på att politik utövas på samma sätt som på 50-talet. En ny tid nu och vi måste hänga med innan vi blir överkörda.




måndag 5 november 2012

Idiotpolitiker

Såg idag att Kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, Socialdemokraten Jimmy Jansson, sällat sig till den skara idiotpolitiker som gör en Zander. En Zander kallar jag det då en politiker låstas leva som fattig eller liknande under en mycket kort del för att sedan kunna slå sig för bröstet och berätta hur duktig han/hon varit och för att få kunskaper och erfarenheter (vilket denna lilla period inte ger). Detta döpt efter Solveig Zander, Centerpartistisk riksdagskvinna från Enköping som under 2 veckor mitt i en sommar levde som pensionär med grundpension. Ja, ni hör själva hur idiotiskt det låter och ni inser ju att Zander, liksom Jimmy Jansson gör bort sig själva mer än de gör nytta. Zanders idiotpåhitt har jag skrivit om tidigare men kan kortfattat beskrivas så här: En höginkomstkvinna låstades vara fattig pensionär i 2 veckor en sommar. Detta innebar att hon levde ett liv som de flesta andra på sommaren. Hon kunde inte ta sig råd att gå ut och äta på fina krogar och liknande, fast hennes man kunde ju inte vara ifrån räkmackan efter golfrundan, förstås. Golf och räkmacka är två saker som inte hör ihop med att leva på garantipension, men de rika måste ju få ha sina nöjen (eller?). Efter dessa två veckor, som hon skröt om i alla medier, så åkte hon på semester. Då var det slut med fattigmanslivet och hon hade gjort något så enormt bra (i hennes egna ögon och ingen annans). Fjanterier som drar skam över politiken och de politiker som försöker vara seriösa.

Nu kör Eskilstunasossen en liknande grej. han ska leva på försöjningsstöd (eller socialbidrag som jag kallar det i texten eftersom det är vad det kallas i folkmun fortfarande. bara för man byter namn på saker så ändras inte vad de är). Samtidigt bloggar han om det och redan efter ett par dagar så märker man vilka uppoffringar han fått göra. han låstas ju om att han inte har bil, t.ex. Jimmy, testa att lev som socialbidragstagare på riktigt; Sälj bilen! För det är det som drabbar många som behöver socialbidrag. Flytta dessutom till en så liten och billig lägenhet som möjligt. Jo, dessutom hade säkert jimmy bra inkomst innan detta test. För de som söker socialbidrag (vilket även jag gjort under den tid jag var utförsäkrad) så kollar man inkomsterna 3 månader bakåt. Jimmys lön skulle inte ens berättiga till socialdrag, kan jag tänka mig.

Jag fattar inte hur man kan vara så urbota dum som Jansson, Zander och tyvärr flera andra politiker och tro att man verkligen gör nytta med sina påhitt. Vill ni veta vad det innebär att leva på socialbidrag och existensminimum, vill ni veta hur det känns att leva i enorm osäkerhet, få lov att göra sig av med bil, bostad, båt etc, vill ni veta hur det känns att varje månad lämna in ansökan till Socialkontoret och få varenda utgift, varenda krona genomgången, vill ni veta hur det känns att inte ha råd med massor av de saker som de med bra inkomter tar för givet (mobiler, platt-TV etc etc.), vill ni veta hur vissa skäms för att behöva söka socialbidrag, hur deras barn mår dåligt och i vissa fall mobbas. Då kan ni ger er ut och prata med folk som lever detta liv. Människor som inte bara lever fattigt under 2 veckor till en månad för att sedan ta sin höga lön och köpa allt de vill. Sök upp dessa människor. Många vill berätta, många vill bli hörda och många har fruktansvärda öden att dela med sig av.
Låstas för 17 inte att ni gör något bra och tro fanimig inte att ni lär er något. Lyssna på de som lever på detta sätt, sätt er in i deras situation istället.

Fundera lite på hur nedsättande det känns när höginkomsttagare leker fattig eller sjuk.

Om vårt Socialdemokratiska kommunalråd i Enköping, helena Proos, skulle hitta på något liknande så skulle jag omedelbart lämna partiet. Nu är jag som tur var inte Socialdemokrat i Eskilstuna, men vore jag det skulle jag tappa allt förtroende för Jimmy jansson (något jag iofs har gjort nu också och kommer hans namn någonsin fram i något val eller liknande så har han diskvalificerat sig från att bli vald i mina ögon). Jag skulle dessutom jobba för att få honom avsatt då jag skulle skämmas otroligt mycket att ha en sosse med så enormt dåligt omdöme i ledande position.


Idiotpolitiker är vad ni är och ni gör ingen nytta. Att hitta på sådant där larv drar ett löjets skimmer över alla andra som jobbar politiskt och framförallt över er själva!

måndag 8 oktober 2012

Saker du inte visste om mig - del 7

Coke is it?

Dags att vara lite mer personlig igen. Det var ett tag sedan :)

De som någon gång besökt mig känner till det som jag avslöjar nu, men det är ju så få som hälsat på...

Jag har alltid varit en samlare. Som liten samlade jag på frimärken, nyckelringar, ölburkar, tändsticksaskar mm. Ibland har samlandet kanske blivit lite väl maniskt men så är det väl för alla oss som samlar på något. Ofta har samlarivern gått över ganska fort. Av ovanstående så har jag kvar frimärkssamligen i källaren någonstans och nyckelringar samlar jag fortfarande på då jag får sådana. Jag köper inte längre nyckelringar som souvenirer, på så sätt som jag gjorde som liten. Utbudet är både för stort och intresset för litet.

Under de senaste dryga 20 åren har jag dock hållit i en samlarmani och det är det enda jag verkligen samlar på för tillfället; Coca Cola-prylar.

Hur det riktigt började minns jag inte. Jag minns att jag hade några pepsiburkar som var fina på min kryddhylla (de har jag kvar men då de inte är Coca cola prylar ska jag sälja dem, har jag tänkt). Sedan dök det väl upp någon Coca Cola burk som var lite annorlunda och efter att jag fått burkar från ett par vänner som varit utomlands (bl.a. israel) så satte det hela igång lite långsamt.

Inledningsvis var det nästan enbart burkar och flaskor som jag sparade på och under åren har det blivit många sådana från alla världens hörn. Min bror köper ibland otroligt fina och ovanliga burkar då han är i USA eller annorstädes. Han fixade även hem en stor glasflaska från Sri lanka, som är en av de mer udda länderna i samlingen. Jag har även en del ovanliga flaskor och burkar som bara finns i begränsad upplaga. Utgåvor som bara fanns en viss tid eller som gavs ut i starkt begränsad upplaga. Såsom stoltheten bland flaskorna i samligen; Karl Lagerfeldt-flaskorna i metall, som gavs ut i begränsad upplaga och nu ibland kan dyka upp till höga priser på nätet.

De flesta burkar och flaskor står nedpackade då de, liksom alla dricksglas jag samlat på mig, bl.a. från McDonalds, genom åren skulle uppta alldeles för stor plats i lägenheten om de skull stå framme.

Hade jag råd med fler rum eller en stor villa så skulle jag kunna ha ett helt Coca Cola-rum som museum :)

Jag har en del vänner som hjälper till att fylla på samlingen titt som tätt. Det brukar kunna bli en hel del roliga saker. Dessutom händer det att jag vinner saker i tävlingar, som t.ex. snowboard, cykel, kylskåp mm.

De enda gånger jag köper prylar är då jag hittar till bra priser. Jag har inte ekonomi nog att samla på och köpa in de dyra rariteterna som man kan finna på auktioner eller på nätet, framförallt i USA. Men samlandet blir ju roligare om man hittar prylar för en billig slant, prylar som för samlaren blir en dyrgrip.

På väggarna i vardagsrummet och köket är det fullt med Coca Cola. I köket har jag massor av plåttavlor, bl.a. en riktigt gammal jag fick av en vän som hittade den i Kanada. I vardagsrummet har jag tavlor, gamla Coke-annonser och ett par skåp och hyllor som är fulla med Coca Cola prylar.

En hel del saker har det blivit under åren, jag har inte ens koll på vad jag har nedpackat i lådor. Jag borde kanske gå igenom och katalogisera samligen någongång då ork finns. Det är ju inte meningen att saker ska ligga undenpackat och bli bortglömt. Emellanåt får jag gå igenom samligen och möblera om lite i den. Dessutom har jag bestämt mig för att sälja av en del saker som jag har i flera upplagor, både för att få bättre plats, för att få lite pengar för det och för att det är onödigt att ha 3-4 exakt likadana saker i samligen.

En del saker är jag lite extra stolt över, en del ögonstenar finns i samligen. Dessa saker behöver inte vara de som är värda mest men för mig är de värda en hel del.

På vardagsrumsväggen har jag en tidningssida från en amerikansk dagstidning från 1913 med en gammal fin Coca Cola reklam. Bredvid den hänger en elgitarr som jag fick av en vän (hon brukar ge mig saker, bl.a. om hon vinner CC-prylar, som kylskåp, en till cykel, gitarren, ett airhockeybord mm). Jag har en fin fickkniv från en världsutställningen från tidigt 1900-tal, ett fint CC-shackbräde och fia med knuffspel mm mm.

Som sagt, får ni någonsin en inbjudan till mitt hem så kan ni ni inte undvika att se delar av samlingen. Jag tycker samlandet är kul (så länge det tar rimliga proportioner) och tycker det blir fint med CC-prylar i hemmet. Visst skulle jag kunna samla på mig ännu fler prylar men utan bra ekonomi så får man ta det lugnt, dessutom ratar jag ibland bort inköpet av saker som inte lockar mig. Vid mina få resor så brukar jag iaf alltid kolla butikshyllorna efter burkar som har någon typ av samlarvärde för mig. Någon gång kanske jag tröttnar på detta samlande också, men jag tvivlar på det. Jag har hållt på så länge, har så mycket saker och börjar bli för gammal för att hitta nya saker att samla på. Och nej, jag är ingen storkonsument av Coca Cola numera. För et första undviker jag socker, framförallt i drycker och liknande och de osockrade cokedryckerna är inte de godaste osockrade koffeindryckerna. Dessutom är koffein något jag också försöker dra ned på. Det går bra att samla ändå

Bad och Bowling

Nu får vi äntligen ett nytt badhus i Enköping. Eller nu och nu... det dröjer flera år innan det står klart. Men äntligen har partierna enats kring ett förslag, något som de borde ha gjort för länge sedan och med bättre politisk ledning i kommunen så hade så skett.

Som det är nu kommer nuvarande badhus att rivas och ett nytt byggas på samma plats. Under byggtiden finns inget badhus i staden och även efter det nya står klart så kommer en bowlinghall att saknas, åtminstone i absolut närhet till badhuset, så som det varit under lång tid. Detta är mycket beklagligt. Jag själv är ingen större fantast av bowling, så länge det inte är Stigas bowlingspel eller bowling på Wii, och ser väl bowling mer som rekreation än sport. Fast det innebär inte att det inte är en idrott som utövas av många spelare i vår kommun och trots att jag inte är intresserad av bowling så anser jag och inser jag att vi måste ha en hall för bowlarna att utöva sin idrott i och för andra att ha lite kul på hobbynivå.

Eftersom bowlinghallen försvinner så känner jag att det finns en risk ingen ny byggs i kommunens regi. På ett sätt vore det ju bäst om kommunen ägde det, precis som nu, men jag ser inte att det är helt nödvändigt. Det finns säkert privata intressenter som kan göra en bättre bowlinghall och som kan driva det på ett bra sätt. Risken då är väl bara att de klubbar som finns kanske kan få svårare att hitta träningstider mm, vad vet jag, och det är inte bra.

Allra bäst vore en bowlinghall där bowlingklubbarna får vara med och komma med önskemål om vad de behöver för att få en ultimat hall, innan den byggs. Det är trots allt de som sitter inne med expertisen i detta ämne.

Vilket som, en bowlinghall behövs i kommunen, och allra helst i centrala Enköping. Bowlarna måste få möjlighet att utöva sin idrott precis som rugbyspelare mfl, som ju har sina arenor. Fotbollen, som på herrsidan är så usel i Enköping tjatar om nya planer och ny Enavallen för att utvecklas. Ska inte bowlarna få samma chans i en ny fin hall? Jag tror chansen till att Enköping får en världsmästare i bowling är större än att vi får se ett lokalt fotbollslag i Superettan igen. Dessutom vill jag minnas att Enköping en gång i tiden berömde sig själv för att vara en stad där många små idrotter utövades. Då fanns det även en Curlinghall i staden, något jag saknar nu. Jag minns alla friluftsdagar som tillbringades i den hallen spelandes en av de roligaste sporter jag testat på. Nu kanske bowlingen följer med i curlingens grav?

Vi Socialdemokrater kommer inte låta det hända och jag personligen ska göra vad jag kan för att se till att mitt parti är med och ordnar detta.

Jag förstår att många Enköpingsbor är besvikna på hur ärendet skötts och stämmer det som Enköpings Posten skriver så är det verkligen uruselt. Lite mer respekt för bowlarna och klubbarna borde kommunen haft. Man borde ha bjudit in dem för att förklara vad som var på gång att hända och inte som nu, låta dem få reda på det genom tidningen.

Badhuset i övrigt då. Blir det bra? Jag hoppas det men är långt från lika optimistisk som kommunens folk är då det gäller antalet besökare. Första året, då nyhetens behag finns kvar, så kanske många tar sig ett bad men det krävs mer för att få folk att återkomma.

Jag hade gärna sett ett bygga på annan plats, även om närheten till idrottshuset och fotbollsplanerna där givetvis är bra. Men då hade man kunnat bygga och ha igång det gamla badhuset (även om badet kanske skulle falla ihop under tiden) och bowlinghallen under tiden. Då hade man även kunnat bygga en hall med 50-meters banor och på sätt öppnat för chansen för fler simtävlingar i kommunen. Fast, logistik och ekonomi gör ju sitt och jag är helnöjd med att planer för ett nytt badhus kommer göras.

Tre önskemål bara från min sida.

1. Bra bastun behövs. Något det tyvärr slarvats med vid andra badhusbyggen. Gärna både torr- och våtbastu.

2. Bowlingen måste få en ny hall INNAN badhuset och bowlingen rivs. De måste iaf få komma igång med byggandet av det innan dess så bowlingen som sport inte drabbas för hårt.

3. Låt inte Enköping vara dåliga förlorare igen. Bad Sport-skyltar klarar vi oss utan.

måndag 24 september 2012

En insändare

Jag hade en insändare i Enköpings Posten i onsdags (19/9) som hade med mitt gamla nämndområde att göra, skolan.
Jag reagerade på att inga nu i budgettider verkar vilja satsa på de mjukare värdena i skolan. Förbättra resultat är en sak, men jag anser att vi måste göra mer för att hjälpa de barn som mår dåligt i skolan av olika skäl. Tyvärr hade EP klippt bort en del av min avslutning. den delen innehöll kritik mot de styrande moderaterna i kommunen och det gillades tydligen inte.

Jag återger här versionen som fanns i EP. Kritik mot M antar jag att ni redan vet att jag har massor av :)


Så här i budgettider så ser vi hur partierna slår knut på sig själva i försök att se ut som om man satsar på skolan. Tyvärr blir det ändå alldeles för lite. Emellanåt görs lovvärda satsningar, så som vi i S vill lägga pengar på att se till att elevernas läskunskaper ökar.
För det är faktiskt en enkel sanning att man måste kunna läsa för att få full tillgång till livet, ofta måste man även kunna läsa bra. Självklart finns det de som lyckats alldeles utmärkt trots bristande eller obefintliga läskunskaper men majoriteten av de som inte kan läsa stängs ute från mycket i samhället.

Häromveckan kom dessutom rapporter om att läskunskaperna minskat avsevärt i Sverige de senaste åren och det är en skrämmande framtid vi har om allt fler går ur skolan utan att ha goda läskunskaper. Även de icke läskunniga elevernas framtid kan bli tuff då det kan innebära svårigheter med framtida studier och jobbmöjligheter.

Men vi får inte tro att resultaten i skolan förbättras enbart av att elever läser bättre eller kan mer matematik.
Det finns fler faktorer som är viktiga för att barn till fullo ska kunna tillgodogöra sig den utbildning de får, faktorer som alltför ofta glöms bort eller ignoreras av de styrande politikerna. För att eleverna ska ha möjlighet att ta till sig kunskaperna och delta i och lära sig det sociala samspelet som sker i skolan så måste de må bra och känna trygghet. Tyvärr är det alldeles för ofta inte fallet. Under de år jag var med i skolnämnden (och säkerligen både före och efter det) så kom återkommande rapporter om att många, alltför många, elever mår dåligt i skolan.
I snitt är det 2–3 elever per klass som uppger att de inte mår bra i skolan. Det är alldeles för många. Likaså är det alldeles för många unga flickor som uppger att de skär sig, något som är ett tecken på att man inte mår bra. Hur ska dessa barn kunna få ut det mesta av sin potential? Det är något vi alla måste försöka hitta en lösning på. Hur kan vi tillåta att ett endaste barn går till skolan och känner sig otrygg för att han mobbas av dem som borde vara hans skolkamrater, eller går runt med ont i magen hela dag arna för att mamma och pappa bråkar hemma?

Vad kan vi göra för att se till att alla barn mår bra i skolan? Mobbing och bråk mellan föräldrar etcetera kan vi nog aldrig stoppa. Jag har en fast övertygelse att exempelvis fler vuxna i skolan skulle kanske kunna hjälpa!? Fler vuxna som både kan uppmärksamma barnet och vara någon för barnet att söka stöd och hjälp hos. Självklart är detta ingen universallösning men jag tycker vi politiker ska sluta stirra oss blinda på siffror och procentsatser och istället se till människan bakom siffrorna och inte vara nöjda förrän alla elever, utan undantag, mår bra i skolan, kan läsa och går ut med godkända betyg i alla ämnen.

fredag 31 augusti 2012

Graffiti och förlämpningar

Några tankar som dykt upp under sommaren om den Graffitidebatt som dök upp i KF innan sommaren. Jag minns tyvärr inte om det var där eller i socialdemokratiska KF-gruppen (eller kanske t.o.m. på båda ställena) som någon kritiserade Graffiti som konstform då den inte är beständig (åtminstone inte på den sk. graffitiväggen, som diskuterades just i KF). Personerna som uttryckte detta ansåg att svårigheten att bevara konstverket gjorde det en sämre konstform än mer bestående konstformer. Redan då jag hörde detta så reagerade jag med lite ilska, både över att politiker ska kommentera vad som är konst eller inte samt att även tillfällig konstverk kan vara stor konst. Ännu mer har jag tänkt på detta efter att i sommar sett flera avsnitt av ett par amerikanska realityserier som handlar om bagerier som gör otroliga tårtor och andra bakverk. De kan lägga ner många dagar på att skapa tårtor i form av vad som helst med figurer och massa andra finesser och effekter. Dessa tårtor blir otroliga konstverk vars enda syfte är att ätas upp och därmed försvinna som fysiska konstverk, men likförbannad är det konst de håller på med. Konst som dessutom verkar väldigt god. I den del av Spanien där jag ofta tillbringar mina somrar finns det mycket graffiti, både på väggar och murar i städerna (ofta sanktionerad av kommunerna) och på övergivna kåkar och lokaler. I en del av dessa städer så beställer t.o.m. kommunerna graffiti för att täcka fula, färglösa väggar och liknande, även i bostadsområden. Allt för att förfina och skapa konstverk för att ge invånarna färg och glädje i sin närmiljö. I Spanien finns så mycket mer färg än i Sverige ändå så här i sverige skulle vi verkligen behöva måla upp det grå och tråkiga (något M verkligen vill att Enköping ska vara). Det intressantaste är att man i "min" del av spanien bestämt hävdar att det finns undersöningar och bevis på att graffitimålade väggar minskar benägenheten till klotter på just de väggarna. Alltså, där kommunen beställer graffiti (från företag, konstnärer eller ungdomar) så klottras det inte av andra på dessa väggar. Folk ahr respekt för den konst som skapats. jag tror nog vi skulle kunna ha det så i Enköping också!? Lite fler tankar som dykt upp. En debattartikel i EnköpingsPosten efterlyste fler förolämpningar inom politiken. Just den typen av "förolämpningar" som artikelförfattaren gav exempel på var väldigt mjäkiga och milda förolämpningar och jag håller med om att det kan skapa mer intresse hos allmänheten än det skulle skapa politikerförakt. I Enköping har moderaterna vid ett flertal gånger påstått att vi i oppositionen (även jag, otroligt nog) håller på med personangrepp, personpåhopp och förolämpningar. Detta trots att de själva (framförallt kommunalrådet) är de som gör flest aangrepp på andras person och åsikter. Man behöver bara minnas tillbaka en liten bit då FP:s tillfälliga avhopp från alliansen renderade i fruktansvärda påhopp på politiker och anhängare till V, SD, FP mfl. Samtidigt har M-politikerna ( i flera fall samma som själv gör påhopp) grinat och surat och påstått att det varit personangrepp för att deras namn, och i vissa fall yrken, nämnts i insändare och på sidor på nätet. ganska omoget beteende i M som visar på svag självkänsla hos dem och jag tror alla genomskådar deras tafatta försök att försöka ta fokus bort från den debatt de för tillfället förlorar (i princip alla). Apropå menlösa saker så känns kommunens beslut att ta bort massa övergångsställen för menlöst, nej idiotiskt. det har varit det stora diskussionsämnet i EP under sommaren och de svar kommunens tjänstemän gett har inte gjort någon klokare. Jag vet inte vilka rådgivare de har i liknande frågor, men de verkar inte bra. En sak kan man iaf lyckas med genom borttagandet av övergångsställen. Antal olyckor på övergångsställen lär minska. Vi får se hur det hela blir till slut men jag är inte ensam om att att i dagsläget anse det vara ett idiotbeslut.

Lite sommaruppdateringar

Jag har inte orkat uppdatera bloggen under sommaren men här är en liten sammanfattning bestående av tre inlägg jag varit på väg att lägga upp. Kommer uppdatera mer under hösten, I promise! Sommaren är alltid lugn vad det gäller politik, både lokalt och på riksplanet. Det är egentligen märkligt att vi i Sverige bara har 11 månader på ett år, juli är alltid helt död då det gäller det mesta. I år gällde det även vid regn. Sommaren är inte över, men det ska mycket till för att den ska kunna bli klassad som något annat än skit. Säkert skönt för en del som kunnat sitta inomhus och se fotbolls-EM och OS utan att missa för många soltimmar. Vad gör man förutom att se sport då sommaren regnar och pissar bort? I mitt fall har jag emellanåt funderat en hel del. Inget konstigt med det iofs, då en stor del av mitt liv går i funderandets tecken, men jag har denna sommar tänkt en del politik och inte bara kring min sjukdom. Förhoppningsvis leder detta tänkande till något positivt och kreativt. Får jag bara mina partikamrater med mig så ska det väl åtminstone bli någon motion av dem (Hoppas jag). En grej har jag redan dragit för partigruppen och kanske kan det bli något av det, även fast jag misstänker att en del inte förstår sig på vad det hela handlar om riktigt. Jag har haft en insändare i Enköpings Posten under sommaren iaf. Det var ett svar, eller mer kommentar, till en annan insändare där någon funderade över varför kommunen ännu inte upprättat listor med GPS-punkter till sevärdheter. Eftersom det var min idé så skrev jag och höll med då det är något som kunnat ske på mycket kort tid. Någon dag senare stod det i EP att man satt igång och jag fick även ett svar om att sådana listor (om än mycket långt från kompletta, fanns på hemsidan och på turistbyrån. Kul att se att något man funderat ut blir verklighet. Ingen riktigt politisk fråga kanske men något som är gynnsamt för kommunens besökare, vilket även min senaste idé är. Angående de upprättade GPS-listorna så såg jag i EP att man skapat dem genom att kolla på Eniros kartor på nätet. Det är kanske ett smidigt sätt att göra det men jag hoppas de är medvetna om två saker. För det första är inte Eniros utmärkning av saker perfekt. De har ofta fel och söker man vissa adresser kan man ibland hänvisas till fel sida av gatan eller ännu mer fel, tyvärr. så de koordinater man får fram borde dubbelkollas genom att de åker runt också. För det andra så finns det en risk att man, genom att peka direkt på en sevärdhet får en punkt som ligger mitt ute i "ingenting". Visst, det är rätt koordinater för just den sevärdheten men GPS:er kommer inte kunna hitta en väg dit för att punkten inte ligger på väg av något slag. men,men... nu ska jag lämna det där med GPS-punkter. Kul bara som sagt att se den motion man legat bakom bli en realitet. Får satsa på mer politiska motioner framöver också. Just ja, Urban Wahlberg har meddelat att han avgår som centerpartistiskt kommunalråd. Inte precis överraskande och säkert helt rätt beslut. Att ha ett kommunalråd på deltid, som vi haft i Enköping då Ubbe samlat flygtimmar, är inte bra för kommunen. Det är säkert bra även för honom själv också då det måste varit en jobbig situation. Urban verkar vara en trevlig prick (Liksom de flesta centerpolitiker jag träffat) och jag förstår att dela sin tid mellan yrket och politiken slitit på honom. Det har heller inte känts riktigt som han var rätt som kommunalråd. Väldigt oerfaren politiskt som han var och han kändes mer som en nödlösning då C inte hade någon mer passande att tillgå efter senaste valet. Frågan är om de har någon som kan "step up to the plate" nu istället. det är inte mitt jobb att utse kommunalråd åt centern och jag avundas inte deras valberedning. jag satt själv med i valberedningen som utsåg Helena till S-kommunalråd och det var en relativt smärtfri process då vi enbart hade en passande kandidat att tillgå. jag kan dock inte se någon sådan figur bland de C-politiker jag känner till, men de har väl folk som ingen annan har koll på, precis som alla andra partier. Det är ju dock en fördel om kommunalrådet sitter med i KF. När man tänker efter lite så är det väldigt få i KF som känn kommunalrådsaktiga. Vi har då ingen annan än Helena för tillfället. MP har Magnus Westerlund, som säkert skulle göra bra ifrån sig. Moderaterna har då ingen alls, inkluderat sittande kommunalråd. Jag hade kanske kunnat tänka mig Ingvar Smedlund förut, men efter hans svaga insats som ordförande i Skolnämnden (åtminstone den tid jag var med) så ser jag inga sådana kvalitéer hos honom. Övriga allianspartier har inte heller någon som direkt känns kommunalrådsmässiga heller. Jag hoppas C får till det bra och återgår till en politik som inte bara är till för M:s skull. FP och KD som knähundar får räcka. Spännande iaf att se vem som dyker upp i kommunhuset för C:s del. Jag har motionerat för första gången. De som sett mig förvånas väl inte över det, men jag kan intyga att jag motionerar ofta hemma med Wii Fit. Jag har däremot skrivit en motion till KF. Jag får ju inte lämna in motioner eftersom jag är ersättare men någon av mina partikamrater får väl lämna in den. Sedan kan jag ju tala för saken i KF. Eftersom jag kanske ändå är den enda som förstår mina tankar med motionen så är det väl ändå bäst att jag förklarar intentionerna för KF. Jag gick ju aldrig fram då min GPS-motion dök upp och under graffitidebatten hann ju Magnus och Magnus ta mina tankar innan jag ens hann räcka upp handen. Vi får se hur det blir men till oktobermötet lär motionen lämnas in.

måndag 18 juni 2012

Lilla Chabo

Sedan i fredags finns ett tomrum i mitt liv. En av mina bästa vänner gick bort. I åtta år fanns han i våra liv, mina föräldrars tax Chabo. I fredags blev mina föräldrar tvungna att ta det tunga beslutet om att låta honom somna in.
Det tunga beslutet men även ett lätt beslut. Den senaste dryga veckan hade Chabo varit hängig och åt inget. Efter några dagar på Ultuna djursjukhus konstaterades det att han hade akut leukemi. En sjukdom som troligen ändå hade lett till hans död inom mycket kort tid. Att utsätta Chabo för strålning mm i ett försök att bota honom vore både smärtsamt för Chabo och egoistiskt. det mest humana var att ta ett snabbt beslut och låta honom somna in.


I åtta år fanns han i våra liv och spred glädje. Nästan lika länge som jag varit sjuk. Under stor del av min sjukdomsperiod har jag sagt att jag skulle låna Chabo och ta ut honom på promenader som ett sätt för mig att komma ut. Tyvärr hände det alltför sällan. När mina föräldrar reste så bodde Chabo hos mig. Även om det pga min sjukdom ibland kändes jobbigt (jag blev ju tvungen att gå ut med honom mm) så kommer jag att sakna det. Varje natt sov han i min säng med huvudet på en egen kudde precis bakom min rygg. På morgonen väcktes jag av att han slickade mig i nacken. När han var hos mig ville han gärna leka. När jag satt där jag sitter nu, vid skrivbordet, så kom han fram med sin kalla nos och tryckte på undersidan av min arm för att visa att jag skulle leka eller klappa honom. Oftast räckte det att jag klappade honom för att han skulle vara nöjd. Chabo älskade då man kelade med honom och han kunde ofta komma och lägga sig på rygg för att visa vad han ville, att bli klappad på magen.


Chabo var en hund som alltid var glad och ungdomlig. Han hoppade, nej, kastade sig mot mig jämt då jag kom hem till mina föräldrar. Om jag var där för att äta så lade han sig med hakan på mina fötter på golvet. Då kände han ju om jag skulle ge mig av.


Jag minns första gången jag träffade Chabo. Mina föräldrar hade nyss köpt honom och jag besökte deras lantställe och Chabo var liten, enormt lite. Det är svårt att förstå att den stora taxen en gång var så liten som han var. Han var dock redan då kelig och ville vara nära alla. När jag tog en tupplur på soffan så sov lilla Chabo på mitt bröst :)


Chabo hade många lustiga egenskaper. Ett av dem var att han hatade att gå i vatten. När man var ute med honom så hoppade han över vattenpölar eller försökte gå runt dem. Även om man sprang med honom så hann han registrera var dessa var belägna och tog ett skutt då de dök upp. Det är just därför mitt favoritminne med Chabo har med vatten att göra
Mina föräldrar var bortresta och jag var hundvakt. Jag hälsade på en vän i Stockholm. En vän som Chabo förresten också gillade mycket, varje gång han såg henne skulle han upp och slicka henne på munnen :) Vi åkte till Hellasgården i Nacka för att ge Chabo en skön promenad i värmen samtidigt som vi också fick motion genom att gå runt sjön.
Vid ett ställe längs stigen så gick vi ut på ett par klippor och matade ankorna som fanns i strandkanten. Chabo verkade väldigt nyfiken på dem. Min vän kände till Chabos säregna vattenogillande och jag hade även tidigare på dagen sagt att det är lugnt att ta Chabo nära vatten för att han undviker det ändå. Men helt plötsligt då vi stod där och tittade på ankorna så tog Chabo ett jätteskutt och kastade sig ut i vattnet. Han var på ankjakt och då skulle inte ens vatten stoppa honom. Han simmade och försökte komma åt dem. De var för snabba och jag höll i kopplet, så det var lönlöst, men han försökte. Han försökte inte bara en gång utan tre gånger hoppade han i vattnet. Min vän filmade det hela och det var tur för annars hade ingen trott på mig. Chabo gillade ju inte vatten, det visste vi ju, likförbannat hoppade han i och simmade.
Jag kommer aldrig att glömma det. Både för att det var fantastiskt kul att se honom hoppa i och för den reaktion alla andra fick då jag berättade och visade det hela.


Året efter åkte vi till Hellasgården igen. Även denna gång gick Chabo ut i vattnet utan att tveka. Men lite lugnare och bara till bröstkorgen, i syfte att slicka på en stenbit med fågelbajs på. Så på Hellasgården kunde Chabo iaf bege sig ut i vatten, även om han fegade på andra håll.


Nu finns inte Chabo kvar men alla de minnen han skapade kommer för alltid att leva vidare. Visst är det jobbigt att han gick bort redan vid 8 års ålder, men det hade varit ännu jobbigare att se honom lida. Vi kommer självklart sakna honom men vi får samtidigt glädjas åt de stunder vi hade med honom.


Lilla Chabo, älskade lilla Chabo. Tack för den glädje du spred. Tack för all stunder vi fick med dig. Du kommer alltid att vara saknad.







fredag 15 juni 2012

Betraktelser från bakre bänk - juni

Sista kommunfullmäktige innan sommaren. Normalt ett fullmäktige fullt med budget och sövande politiker som pratar alldeles för länge om saker som ingen ids lyssna på. Men icke så i år då budgeten är skjuten på framtiden. Därmed inte sagt att det blev ett kort kommunfullmäktige, snarare hade vi behövt två dagar ändå för att hinna med allt.


Det började med att jag återigen kände mig som Lasse Eriksson. nej, inte den döde komikern utan  fotbollslandslagets målvaktstränare. Han var en helt Ok målvakt, inte mer, som spelade i bl.a. Bajen och Norrköping. Under 7-8 säsonger var han andremålvakt i landslaget bakom Thomas Ravelli, som ju även han var enbart en OK målvakt men som efter en straffräddning i VM 1994 lyckades bli nationalhjälte och som sedan övervärderats. Jag tror de flesta glömt den kritik han fick i kvalet och även i inledningen av turneringen. Hade Ravelli inte räddat straffen mot Rumänien och Sverige hade åkt ur i kvartsfinal så hade Ravelli varit lika bortglömd som Bernt Ljung.
Men, Lasse Erikssson var det ju. Jo, under 7-8 säsonger var han alltså andremålvakt bakom Ravelli. Lasse fick under denna period bara spela 17 matcher, Alla var i meningslösa träningsmatcher och en del gånger byttes han in först i halvtid. Han debuterade i Sveriges sista match mot DDR (alltid något) i en träningsturnering på kanarieöarna. I laget den matchen spelade även hans Ulf Eriksson , känd ESK-are (och hammarbyare förstås). Lasse stod även då Sverige krossades med 0-6 av Danmark 1990.


Nåväl... vart är jag på väg börjar ni undra!? Jo, Lasse var den ständige reserven i Landslaget och när han senare flyttade till Porto så var det likadant. han spenderade en stor del av sin tid på bänken men han var nöjd med det. Jag minns en intervju med honom då han spelade i Porto. Han sade något i stil med att han trivdes med att få bra lön (om jag minns rätt så var det inte mycket mer än vad ett kommunalråd tjänar i Enköping) genom att hålla på med det han älskade, fotboll, och att sitta på bänken inte gjorde något. Att sitta på bänken i värmen och se på fotboll och få betalt för det var något han tyckte var fantastiskt. Som reserv var han ju dock alltid redo för eventuellt inhopp (även om så sällan skedde).


I onsdagens KF så var fyra av mina partikamrater borta. De fyra ersättare som finns före mig var dock alla där och jag hamnade precis utanför att få tjänstgöra (för andra gången detta år). Men jag är nöjd. Jag är med ändå, jag får yttra mig (om jag vill), jag får skratta åt alliansen (precis som alla andra) och jag gör något kul. Precis som Lasse Eriksson gör det mig inte ett dugg att jag inte får tjänstgöra, det är inte det viktigaste :)




Inte bara vi hade flera ledamöter borta från senaste KF, överhuvudtaget var det många ledamöter som inte närvarade. Det blir väl så då möten ligger under skolavslutningstider (och under EM, men det kanske inte var främsta orsaken till frånvaron!?)


På detta möte var det fyra ärenden som gjorde att det drog ut på tiden och att flera ärenden fick bordläggas till senare KF.
Det första var frågan om Taxor och avgifter 2012 för Upplevelsenämnden. Vi i S hade satt oss emot höjningen av avgifter för kulturskolan och hyra av instrument för barn och ungdomar.
Mona Örjes (Centerpartistisk ordförande i nämnden) trodde inte höjningen skulle påverka ens de familjer som har det sämst. 100:-/termin är "små pengar" sade hon. Återigen en allianspolitiker som inte har koll på hur livet är för de som har det sämst. Alla små höjningar av avgifter och kostnader var för sig är säkert inte så farliga men tillsammans blir det stora summor och det finns familjer med svag ekonomi som har flera barn.
Dessutom har man ingen koll på vad höjningen ger för effekt, men höja ska man.


En del märkliga argument gavs från allianshåll men inget som gjorde någon klokare.


Nästa stora fråga var omfördelningen av budget mellan kommunstyrelsen och upplevelsenämnden. Här fick FP kritik för att man plötsligt bytt åsikt efter att ha blivit moderaternas BFF igen. (BFF betydee Best Friends Forever och är ett vanligt uttryck bland unga high school flickor i USA, och för Paris Hilton. Tänkte bara förtydliga det då Moderaterna i Enköping både har svårt med engelskan och har svårt att förstå modernare uttryck).
Återigen gavs många märkliga anföranden från allianshåll. Tydligen anser man att fonden för sociala investeringar är en gottpåse som man kan plocka ifrån lite här och där för att göra nödlösningar. Inte alls vad det var tänkt för.


Även i ärendet om Joar som kulturskola så visade framförallt Urban Wahlberg hur opålitligt och slumpaktigt alliansen driver sin politik i Enköping. Även här har ju FP flipfloppat (För eventuella moderat läsare så betyder det att man bytt sida/åsikt), fast mest floppat. Komiskt iaf då man sände fram Börja Isaksson med gamla ritningar över planer för hamnverken och jag tror ingen förstod om han var för eller emot något eller vad han egentligen menade. Som vanligt med Börje alltså. Reclaim the Hamnverken, kanske var hans tanke?


Efter dessa ärenden och efter voteringarna på två socialdemokratiska motioner så stod iaf en sak klar. FP har begravt sin näsa så långt in i Moderaternas giriga rövar att det känns som FP aldrig kommer andas fräscha idéer eller egna tankar igen (tänkte även skriva att det märks på allt skit de sväljer från moderaterna men det lät lite äckligt). Sorgligt men e gräver sin egen grav och trycker de bara in näsorna lite till så kommer de gå upp i och bli de moderater man tydligen nu avgudar.




Sist (eftersom mer inte hanns med efteråt) kom då det ärende som intresserat mig mest upp. Frågan om Graffitiprojekt och lagliga graffitiväggar, som jag skrivit om på bloggen tidigare. Detta blev kvällens längsta diskussion och trots att motionen röstades ner (inte bara pga FP:s näsor utan även pga att alliansens nya stödparti, Sverigedemokraterna, röstade emot motionen) så var det intressant och kul, även om det var frustrerande att höra hur oinvigda och okunniga vissa allianspolitiker var i frågan.
Av någon anledning skickade Moderaterna fram Emelie Färnkvist som sin förste talare. Troligen valde man henne för att man ville att den yngsta skulle visa att ungdomar inte gillar graffiti (eller något sådant) men det var som att skicka ett "lamb to the slaughter" (Ids inte översätta detta för moderaternas skull, de får googla). När Enmelie sagt sitt anförande, som tydligt visade att hon och M gått på myterna och lögnerna om graffiti/klotter, så började slakten. När flera MP-politiker och Vänsterns magnus Ahlkvist satte igång med att såga, nej slita, söner hennes argument så var det nästan pinsamt att se henne. Hon var helt oförberedd och okunnig och hade inga svar på de repliker som kom. Mycket troligt för att hon (till skillnad från många av oss i oppositionen) inte hade läst på och inte hade en susning om vad motionen handlade om och vad graffiti handlar om.
Senare gick Anna Wiklund upp och upprepade lögnerna och myterna. Hon hade minsann talat med närpolischefen och han hade sagt si och så. Fast att all forskning och alla undersökningar visar tvärtemot så hade Wiklundskan och närpolischefen rätt. När Wiklundskan pressades rapade hon även ut specifika brott som graffiti leder till och nämnde då misshandel. Intressant för det är ett grövre brott som aldrig annars nämns i diskussionerna men wiklundskan vet väl allt...


Det som som störde mig mest med diskussionen i detta ärende är att var att ingen verkade ha förstått motionen från MP. Fast, att Alliansen är fyllda av okunskap är ju inget nytt.


Magnus Ahlkvist tipsade iaf församlingen om att läsa min blogg. Det var snällt och jag undrar om det ger fler träffar. Har de inte adressen så kan de fråga Anna Wiklund, för hon verkar ju ha bra koll på det jag skriver. Detta trots att jag "bara" är ersättare i KF.
När Magnus var framme fick vi även ytterligare en gång höra moderat debatteknik. Magnus tog upp om restaureringen av målningarna på Berlinmuren. Då kom en replik från en moderat att när hon var i Berlin då var minsann alla målningar överkladdade med graffiti och att hon hade hört att man minsann inte alls satsade pengar på att restaurera murens målningar, Två saker som efter lite googlingar visade sig vara lögner och överdrivet. Typiskt det sätt moderaterna debatterar. Man måste kolla allt de säger för de vräker ut sig osanningar och hävdar att det är just på det sätt det är då de vet att få hinner eller ens ids kolla upp deras förvrängda fakta.
Dessutom sade moderaten "det var exakt likadant i Prag". Va?? Var Berlinmuren även sönderklottrad i Prag? Märkligt...




Det som detta KF tydligast visade är att SD numera är en del av alliansen. Eller åtminstone röstar de alltid för alliansens förslag i voteringar. Känns väl skönt att ha ett stödparti där kan jag tänka. Dessutom är FP mer och mer moderater och förvirrande och fliploppande och allt det vi befarade då de hoppade i säng med moderaterna igen.


Dessutom känner jag mig återigen besviken på mitt eget parti. Vi tog ingen ställning i graffitifrågan och att det är fel enligt mig har jag redan skrivit om. Men flera (iaf gamlingarna) i partiet röstade emot MP:s graffitimotion. Jag kan inte förstå när S blev så emot konst och ungdomar. Troligen hade de vägrat lyssna på fakta och inte tar undersökningar på allvar, iaf inte de som går emot deras egna fördomar och åsikter. Precis på samma sätt som hos M, alltså.
jag vet att vissa av mina partikamrater kommer bli sura för att jag skriver detta. men jag är inte sur för att de röstade emot motionen, jag är sur och besviken på de skäl de hade. Nu vet jag självklart inte vad vissa hade för skäl men jag hörde en del prata under graffitiärendet och jag hörde andra på gruppmötet. Sorgligt...




Vill lämna er med en sista fråga:
Vad är skillnaden på Yoghurt och ett moderatstyrt Sverige?
I yogurt finns åtminstone levande kultur.










----------------------------------------------------------------
3 tillägg


1. jag hade tänkt gå upp och säga mitt i graffitifrågan men det gjorde andra å bra och är det en sak jag hatar så ä det politiker som bara upprepar vad andra sagt. En sådan vill inte jag vara.


2. En centerpolitiker skrev efter mötet att orsaken till att de var emot graffitivägg var; "För att vi är gamla stofiler. Dessutom påstår BRÅ att det ökar klottret."
Så C hade alltså inte lyssnat på fakta de heller. Skrämmande att politiker i Enköping så bortser från fakta och de undersökningar och doktorsavhandlingar som gjorts i ett ämne och bara gissar vad som kan vara rätt. Inte undra på att Enköping är på väg åt fel håll.


3. Det var även så att vi utsåg demokratikommitté. Den ordförande som ALLA ville ha var Åke Hedén, fd kommunalråd från C. MEN... Moderaterna vägrade och tjurade om det som en bunt 11-åringar som kissat på sig i sandlådan. Så det blev inte så..

















onsdag 13 juni 2012

Hyresgästföreningen försöker inte ens

Först döpte Hyresgästföreningen sin tidning till Hemohyra (vägglöss då misstänker jag) och nu har verkliga beviset för att de gett upp kommit.


Kolla bildgåtan i senaste numret. De försöker ju inte ens...
Hoppas det beror på att de lägger mycket tid på hyresförhandlingar och liknande, även fast det inte märks.


fredag 8 juni 2012

Laglig graffitivägg

Inför kommande Kommunfullmäktige har en mycket bra motion inkommit från MP, en motion som V stöder men som mitt parti inte ids ha en åsikt om.
Motionen handlar bl.a. om upprättandet av en laglig graffitivägg och skapandet av graffitiprojekt. Motionen och svaren kan läsas under ärende 17 här: http://w3d3.enkoping.se/__D2_DOWNLOAD__/198d43cc-70e5-47fa-9771-448e38023d5f/Kallelse_med_handlingar_KF_20120613.pdf

Eftersom jag tycker motionens förslag var mycket bra och svaren på motionen från remissinstanserna var usla och fulla av myter mer än fakta så satte jag mig in i frågan och tänkte ta upp det med Socialdemokratiska gruppen på gruppmötet igår kväll. Men när frågan kom upp så kände jag att det inte var riktigt läge. Alldeles för många verkade totalt ointresserade av denna "lilla, oviktiga" fråga. Dessutom kände man hur de flesta redan siktat in sig på den grillade maten som skulle ätas efter vi gått igenom handlingarna. Med saliverande munnar och kurrande magar så skulle ändå ingen vilja lyssna på vad jag skulle säga, dessutom hördes direkt att flera av de närvarande också trodde på myterna om graffiti/klotter och därmed inte skulle bry sig. Kanske är det en generationsfråga? Vad vet jag. Det märktes iaf att ingen (eller iaf väldigt få) tog denna motion allvarligt. "Ingen ideologisk fråga" sades det.

Ju mer jag tänkt efter (och jag är tyvärr en sådan som behöver tänka efter, främst pga min sjukdom som gjort mig lite konflikträddd) så känner jag att mina partikamrater hade fel, både då det gäller ideologin och hur viktig frågan är.
För de som sysslar med graffiti är frågan viktig. Chansen att få måla lagligt skulle uppskattas då det annars bara finns olagliga alternativ, och det kan bli dyrt för graffitikonstnären. Dessutom är det visst en ideologisk fråga. det handlar om at vi förtrycker en konstform. Mitt parti anser sig vara kulturintreserade, nå, graffiti är en konstart, oavsett vad man själv tycker om den, en konstart som nu bara kan göras på olagligt sätt. Dessutom är det en fråga som intresserar ungdomar.
Ungdomar och kultur - två viktiga ideolgiska punkter för oss i S. Så nog sjutton är frågan både viktig och ideologisk.

Jag skriver detta nu, både för att jag vill dela med mig av det jag kollat upp och för att kanske kunna påverka någon politiker (främst i mitt eget parti) att ändra åsikt och ta detta allvarligt.

Jag är ingen graffitiexpert. Jag älskar graffiti och tycker det är en vacker konstform (som ger mig mer än Picassos konstverk och Mona Lisa, som är ganska meningslös, om än känd, liten tavla). Skulle något jag skriver vara fel så påpeka gärna detta, men se till att ni inte bara går på myterna utan har bevis för era påpekanden.


Jag har varit i kontakt med en del orter som har lagliga väggar, bl.a. Norrköping. Jag har även haft kontakt med Graffitifrämjandet, en organisation som ligger under Riksteatern och även författaren till boken "nolltolerans - kampen mot graffiti", Jacob Kimvall. Jag har även läst undersökningar och rapporter som ligger på nätet mm.

Innan jag sätter igång så tänkte jag definiera klotter och graffiti. Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) definierar klotter som då det görs olagligt och graffiti då det görs lagligt. Detta är både förvirrande och i mina ögon en felaktig definition. Jag använder i denna text de mer etablerade definitionerna;
Klotter - något som skapats utan konstnärliga ambitioner
Graffiti - något som skapat med konstärliga ambitioner.


Först vill jag behandla remissvaren som ni kan läsa via länken ovan.
De olika remissinstanserna ger bl.a. olika besked om vilka som sysslar med graffiti, vilket visar okunskapen och ointresset att sätta sig in i frågan.
Upplevelsenämnden skriver att det företrädesvis är unga som sysslar med graffiti medan Tekniska nämnden skriver att det främst är "killar runt 30 år med bra jobb" som håller på med graffiti. Sanningen är att det främst är unga killar under 20 som sysslar med det i Sverige. Visst finns det äldre men de som var med då graffitikulturen kom till Sverige på 80-talet har oftast gått vidare till andra relaterade jobb, som exempelvis grafisk design mm.

Den farligaste lögnen (eller myten) som tas upp i svaren kommer bl.a. från lokala BRÅ. De säger att "klotter ofta är en inkörsport till annan brottslig verksamhet". detta upprepas även av Kommunstyrelsen. Det är lögn och förbannad dikt!! Något sådant samband har ALDRIG visats i någon undersökning.

SL och SJ mfl. sponsrade under flera år ett forskningsprojekt av Stockholms universitet där de ville få fram att klotter leder till grövre brottslighet. Utredningen kom fram till att inget sådant kunde påvisas och SJ och SL använde sig aldrig av rapporten. Den ledde dock fram till en doktorsavhandling av David Shannon, "Swedish Graffiti", som är läsvärd för den som vill veta mer om detta. Han visade att det inte finns några som helst bevis för påstendet att det leder till mer och grövre brottslighet. Visst finns det kriminella element bland de som klottrar och de som målar graffiti. men sådant finns i alla grupper, även bl.a motocrossförare, filatelister och politiker bl.a., och det finns inget som tyder på att de inte skulle vara lika kriminella om de inte "klottrade".

Polisen går ofta ut och sprider denna felaktiga myt. En orsak är bl.a. att det blir svårare för dem att stoppa ungdomar med sprejburkar om det finns lagliga alternativ eftersom de då kan hävda att det är den lagliga väggen de är på väg till. men att polisen ofta är lata har ju även Leif GW Persson mfl. visat så det är inget nytt.


Könskillnader tas upp i ett remissvar. Det stämmer att det främst är unga killar som sysslar med graffiti men i bl.a. Norrköping, har man märkt att fler och fler tjejer intresserat sig efter att man skapat kurser i graffiti och lagliga väggar att måla på.
Det är inget konstigt. Forskning visar att tjejer oftare är försiktigare (läs: smartare) då det gäller olaglig verksamhet. I en rapport som jag läst påstås det att 95% av alla som laddar ned stora mängder musik och film olagligt (på bl.a. torrentsiter) är killar. Samtidigt är det fler tjejer än killar som använder sig av lagliga metoder till nedladdning (exempelvis vis Spotify). Det är så inom de flesta områden att tjejer gärna sysslar med samma saker som killar men har en större benägenhet att inte göra det på olagligt sätt. Det finns inget som visar på att det inte skulle vara detsamma då det gäller graffiti. Graffitifrämjandet är inne på min linje i detta också.

En del städer har och har haft graffitiväggar för laglig målning. De flesta har positiva åsikter om det. Norrköping har jag som sagt varit i kontakt med. Där har man sett en mycket positiv utveckling sedan man införde lagliga alternativ.
I Märsta har olagligt klottrande minskat avsevärt sedan införande av Graffitivägg.
I Orminge ledde klottervägg till klart mindre saneringskostnader.

Så det finns många kommuner som är helnöjda med att ha inrättat graffitiväggar, varför skulle inte detsamma hända i Enköping?

I Brügge i Belgien har man lagliga väggar. Samtidigt tog man mycket hårdare tag mot olagligt målande och det ledde till klart minskade klotterproblem och att man fick European Crime Prevention award 2001.


I Helsingfors hade man Nolltolerans mot klotter (som Stockholm och Enköping mfl). man har nu frångått den och har bättre kommunikation med de som målar och har även inrättat graffitiväggar. Om jag förstått rätt har man en kilometerlång vägg att måla lagligt på.Måste vara maffigt :)
Sedan man frångick nolltoleransen har saneringskostnaderna minskat rejält.

Överhuvudtaget har städer med sträng nolltolerans mångdubbelt fler klotteranmälningar än städer med lagliga alternativ. Dock är det inte klarlagt vad som ligger bakom de färre anmälningarna.


Socialdemokraterna med Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin i spetsen har börjat fundera på att man ska skippa nolltoleransen i Stockholm. Tomas Rudin är en av få politiker som velat sätta sig in i graffitins värld och det ska han ha all heder för. Bra initiativ.

Apropå det jag tidigare skrev om ålder så ska ni veta att det inte är enbart unga som sysslar med graffiti och gatukonst. Graffitifrämjandet har varje år ett gatukonstevenemang och från Finland kommer en grupp som heter K65 att komma. Det är en gatukonstgrupp där alla medlemmar är över 65 år. Skitkul :)

Avslutningsvis i detta långa inlägg vill jag bara uttrycka mitt stöd till MP:s motion med en förhoppning att mina partikamrater ids ta en fördjupad fundering om detta och inse att det inte är en oviktig fråga.

Graffiti och klotter bedöms olika av alla då det gäller konstvärde men titta på de fula statyer och byggnader som kommuner uppför. Inte alla gillar dessa heller men de finnsdär och godkänns. Konst är konst är konst. Tänk på det!

Skapar man ett projekt kring det hela och har kontakt med ungdomsrådet så är jag säker på att det blir lyckat

tisdag 5 juni 2012

Motorbana och pengar

Det har varit så mycket med allt (vilket ni kunnat läsa i bloggen) så jag ha inte haft ork att skriva inlägg eller tänka politik. Ska dock försöka ta mig iväg på gruppmötet inför nästa veckas KF då jag har en del saker att säga kring ett av ärendena. Sedan är det väl som vanligt, ingen bryr sig, men jag tänkte ändå säga det jag har kollat upp i frågan. För tyvärr fattas många beslut på felaktiga grunder eller på för dålig källkoll.

För mig personligen så har jag äntligen fått lite från FK. Men det är bara i avvaktan på en utredning om hur min sjukdom påverkar min arbetsförmåga. Ännu en utredning alltså. jag kan tala om för FK att allt detta tjafsande och strulande inte gör folk friskare, det är faktiskt tvärtom. För mig exempelvis, så kan jag inte börja fokusera på att bli friskare (om det ens går) innan allt är ordnat omkring mig eftersom stressnivån i mig är för hög annars. Förstår inte tanken med att slänga ut så mycket pengar mm på en ny undersökning när de gjorde en 3 år sedan och då det finns en ny utredning från psyk att tillgå.

Glädjande siffror i senaste undersökning från SCB förresten. Som vanligt slår sig en del sossar för bröstet och börjar tro att allt är klart. Visst ska vi se det positivt att S går framåt, men jag tycker vi ska glömma siffrorna och jobba på som vi gjort. Det är som att leda med 3-0 i halvtid i en fotbollsmatch. Hälften vunnet anser man och därmed kämpar man inte "ända in i kaklet" och förlorar på straffsparkarna. Håller till viss del med M; siffrorna nu spelar liten roll. Iaf eftersom vi vet att M kommer försöka lura till sig väljare inför valet med nya omöjliga löften och lögner. Själv bryr jag mig inte ett dugg om opinionssiffrorna just nu förutom att jag är glad att det går åt rätt håll.


Såg i Enköpings-Posten att tjänstemän på kommunen motsätter sig en motorbana i Enköping. Detta med hänvisning till miljömålen. Bra, tycker jag. Det finns ingen anledning för oss att ha motorbana i Enköping. Eftersom beslutet togs innan min tid som politiker så vet jag inte vad mina nuvarande partikollegor såg som positivt i det hela. 
Jag vet alltså inte om tillståndsansökan till mark- och miljödomstolen är annorlunda än de uppgifter politikerna hade att gå till beslut på. Men om det framkommit nya uppgifter som gör att de miljömål som satts upp inte kan uppfyllas så måste vi politiker kunna ändra åsikt, och inte som centerns Roger Andersson säga att vi redan sagt ja en gång. Det har ju hänt förut att politiker röstat om i frågor då nya uppgifter kommit fram.

Jag hoppas att det inte blir någon motorbana. Jag tror även att de flesta i Enköping kommer hålla med i efterhand om det blir bana med massa tävlingar.


onsdag 30 maj 2012

Skrämmande råd kring våldtäkt.

Svenskar har en förmåga att alltid tycka att de vet bäst och att de lagar och regler som finns i Sverige är de bästa och på samma gång se ned på de länder och kulturer som gör annorlunda. Ett exempel där Sverige anser sig veta bättre är då det gäller mobiltelefonering i bilen, något som i stort sett hela Europa förbjudit. Här är det dock tillåtet eftersom vi vet bättre än alla de andra länderna (även fast de som inte vill förbjuda mobilpratande har fel). Denna attityd gör att många andra ser svenskar som besserwissers och översittare.
Viss, missförstå mig inte, mycket är bra i Sverige och en del är säkerligen bättre än i de flesta andra länderna. Men allt är långtifrån bra. Jämlikhet är något som många svenskar tycker vi är bra på. Ändå har löneklyftorna mellan könen ökat under moderatregeringen. Tolerans var också något svenskar ansåg sig ligga före de flesta med, men vi ser nu att vissa politiska partier fortfarande har stöd för fientlig politik mot vissa grupper i samhället.

När jag läste juridik och statskunskap på universitetet så hörde jag många studenter fundera kring varför andra länder har så svårt att införa liknande lagar som finns i Sverige och varför det tar så lång tid för andra länder att bli demokratiska. Även fast vi sett demokratiseringsvågor i världen så är det långt kvar till att alla har liknande demokrati som vi har och ska de ens ha det? Ibland när det diskuterades så lät det som om folk ansåg att svensk demokrati var världsledande. men är den verkligen det?
I USA anser de sig ha världens bästa rättsystem med juryrättegångar, trots att hela världen (nästan) inser att det är långt från rättssäkerhet med sådant system, men det innebär ju inte precis att vårt system är bättre. Fast det är väl lika i de flesta länderna, kan jag tänka mig. Det som egna landet gör är "bäst" och alla andra gör "fel".

En sak där Sverige iaf tagit ett stort steg i rätt riktning är synen på våldtäkter och våld mot kvinnor. Men även här finns mängder kvar innan det blir riktig bra. Fortfarande hör man att våldtagna kvinnor var "sexuellt utmanande" eller "var klädd sexigt" eller får skylla sig själv för att hon liftade i en bil med tre män etc. etc. Det är helt sjukt. Jag är långt från expert på våldtäkt och känner inte någon som blivit våldtagen eller våldtagit någon (åtminstone inte vad de berättat) men det behöver man inte vara för att inse att det är en sjuk värld om kvinnor inte får gå klädda hur som helst eller bete sig hur som helst utan att riskera att bli våldtagna.
Ändock så känns det som om vissa svenskar tycker att andra länder med ännu sämre skydd för kvinnor borde skärpa till sig och bli som vi. Men, betänk en sak Det var inte länge sedan synen på våld mot kvinnor och våldtäkt även här i Sverige var riktigt usel. Det kommer ta tid även i andra länder att ändra folks uppfattning och syn på dessa saker.

Varför skriver jag då om detta kanske ni undrar? Jo, som samlare av Enköpingsrelaterat material så kommer man ofta över tidningar med artiklar och liknande om Enköping. "Min Värld" nummer 35 1973 är en tidning jag har av just den orsaken. Flera personer i Enköping hade fått frågor i något de kallade stadsmästerskapet.
"Min Värld" var en veckotidning för kvinnor som kom ut från mitten av 60-talet till mitten av 80-talet och var under en period den största veckotidningen av detta slag. varje vecka hade de flera frågespalter. En av dem hette "Förtroligt talat med Karin Walli". Denna vecka hade någon skickat in en fråga angående en våldtäkt och svaret den personen fick är helt sjuk men visar synen på våldtäkt för mindre än 40 år sedan. Här ser ni hela frågan och svaret (klicka på bilden så blir den större):



Första instinkten kanske är att skratta bort detta som ett tokigt svar men skrattet fastnar i halsen. Flickan som utsattes för våldtäkten (som nu bör vara dryga 50 år om hon lever) kan inte mått mycket bättre om hon fick den "hjälp" Karin Walli rådde till.

bara sista stycket är ju rent bedrövligt:
"Vill inte föräldrarna polisanmäla honom, tycker jag ändå, att mannen bör få reda på att föräldrarna känner till vad som hänt. För att liknande händelser ska förhindras i framtiden."

Nä, allt var inte bättre förut och det kan vara bra att titta i backspegeln för att inse att Sverige minsann inte varit (eller är) så perfekt sett med nutida ögon.

torsdag 3 maj 2012

30 dagar som blev 60 som blir......

Alla som följer min blogg vet att jag har varit sjuk länge. Fram till december hade jag sjukersättning men blev då utförsäkrad. Tre månader hos arbetsförmedlingen gick bättre än jag trodde. Inte för att det ledde någonstans mer än ett konstaterande att jag inte var frisk nog för att återgå till arbetsmarknaden, utan för att det inte var så betungande för min sjukdom som jag hade befarat. under tiden löste sig ekonomin med pengar från Alfakassan och socialbidrag.

Efter utförsäkringsperioden sjukskrev jag mig igen 1 mars. Både min läkare, arbetsförmedlaren och den handläggare jag hade innan utförsäkringen höll med mig om att det var den enda vägen att gå. Den utredning jag varit med om skulle avslutas och jag behöver tid för att få rätt hjälp att för att överhuvudtaget kunna bli friskare.

Sjukanmälan och läkarintyg skickades in till FK och enligt deras egna uppgifter ska det ta max 30 dagar att få besked om sjukpenning ansökan beviljas, med reservation att det kan lite mer tid då man behövde utreda om jag hade kvar min SGI (sjukpenninggrundad inkomst) eller om jag hade blivit nollklassad.

Som alla vet, både friska och sjuka, så är pengar väldigt viktigt. Man har hyror att betala, man måste äta mm mm. I slutet av mars fick jag bostadsstöd av FK för februari, efter nya regler infördes vid årsskiftet. Det räckte för att betala hyran men inte mer. Det blev dock för mycket pengar för att jag skulle kunna söka socialbidrag, men jag var ju förvissad om att det bara skulle dröja dagar tills jag fick reda på om jag fick sjukpenning och hur mycket.

Påsken kom och gick, veckan efter fick jag ett brev från FK där det stod att jag hade SGI och hur mycket den låg på. Detta gjorde mig jätteglad då det är tillräckligt mycket för att jag ska kunna överleva utan socialens hjälp. Skönt både för mig och en besparing för kommunen. Sedan hände ingenting, därefter ingenting. Förra måndagen ringde jag FK och fick reda på att jag hade fått en ny handläggare. Jag fick prata med henne och hon sade då att hon inte tittat på min ansökan än och skyllde på att det hade tagit tid att ta reda på om jag hade SGI eller inte. Märkligt, enligt min uppfattning, att det ska spela roll om jag anses sjuk eller inte. Även om jag vore nollklassad så skulle pengar kunna ordnas på annat sätt, bara jag får ett besked om sjukskrivning godkänts eller om FK ville tvinga tillbaka mig till AF. Dessutom kändes det märkligt att det skulle ta över en månad tills de fick besked om min SGI.

Handläggaren lovade att kolla upp min ansökan på en gång och återkomma under veckan. Veckan gick och det bidde ingenting. snart har denna vecka också gått och ingenting har meddelats från FK. Nu blir jag tvungen att söka socialbidrag för maj (om än sent) för att kunna ha råd att betala räkningarna (som jag fått låna till) och dessutom få lov att återbetala de pengarna till Socialen om/när sjukpenningen kommer. För när den väl kommer så bli r det från 1 mars och framåt. Och återbetala måste man ifall socialen betalat ut pengar för en månad när man får andra pengar. Inget fel med det men i mitt fall innebär det två förlorade månaders inkomst pga detta.

Jag fick inget socialbidrag i december då en vän återbetalat pengar till mig  månader innan. pengarna jag fick i januari från socialen var tydligen för februari, och då fick jag bostadsstöd från FK, så de ska återbetalas. pengarna kom dock i mars vilket ledde till att pengar som jag hade behövt i februari nu gjorde att jag inte kunde söka socialbidrag för april. Krångligt och märkligt men socialen ser till vilken månad pengar kommer in på kontot, inte för vilken månad pengarna är menade.

Allt detta innebär att om jag får sjukpenning så ska en stor del återbetalas till socialen i Enköping och med tanke på att jag nu söker socialbidrag för maj så kommer isf även de pengarna behövas återbetalas vilket innebär att januari och april är månader utan pengar för mig. Allt detta pga en utförsäkring och pga att FK tar så erbarmligt lång tid på sig att komma med svar till mig. Det har nu gått 64 dagar, lite mer än de 30 de säger att det ska ta.


Jag trodde att utförsäkringen skulle bli jobbig (vilket det var) men kunde inte ana att tiden efter skulle bli ännu jobbigare. För det är jobbigt att inte få pengar, att inte veta om man får pengar, att inte veta om man är sjuk eller arbetslös. Skulle jag bli utsparkad igen och behöva gå till AF, så får jag heller inga pengar retroaktivt. Vilket kostar mig och kommunen pengar.

Detta tar enormt på krafterna för mig. Jag är helt slut, går och oroar mig och saknar glädje i livet för tillfället. Jag orkade därför inte med 1:a maj eller möten för tillfället för politiken är det som får lida för att jag mår dåligt. Tyvärr.


Jag är inte ensam om att hamna i denna situation, det är jag säker på. Man behöver dock inte vara döende för att idiotierna med utförsäkringen och strulet under och efter ska bli enormt betungande, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Jag har som tur var föräldrar som hjälper mig men alla har inte den förmånen. Vi är många drabbade och nu måste något göras för att fixa detta. Sluta utförsäkra folk och om regeringen fortfarande vill straffa sjuka så gör det inte ekonomiskt. Låt utförsäkrade behålla sjukpenningen eller sjukersättningen under hela utförsäkringsperioden. Vi är sjuka, det räcker med det. Att vara utförsäkrad och behöva strula med socialen och FK gör ingen friskare, snarare tvärtom.