måndag 26 mars 2012

Moderat springband

Nyss hemkommen från Rehab. Eftersom jag har en whiplashskada och nack- och ryggproblem så harjag börjat på rehabträning. Kul men jobbigt (på många sätt). Inleder och avslutar träningen på springband (eller vad det kallas, jag går iaf får att få upp flåset). Man går och går och går men kommer ingenstans. Känns precis som moderat politik. Hur mycket man än kämpar så kommer man ingenstans med dem. Detta gäller speciellt i Enköping men även i rikspolitiken. Spelar ingen roll hur mycket man springer för att skapa något bra och nytt, springbandet M tar en tillbaka till samma punkt man började vid, bara mer utpumpad. Springbandet håller på med sitt  mantra;

"Sänk skatten, Sänk skatten, Sänk skatten, Fuck skolan, Privatisera, Privatisera, Privatisera, Fuck sjukvården, Sänk skatten, Sänk skatten, Sänk Skatten, Fuck pensionärer - de ska vara glada att de får leva, Privatisera, Sänk skatten Privatisera, Sjuka ska jobba, Sjuka ska dö, Sänk skatten, Straffa sjuka och arbetslösa, Privatisera, Sänk skatten, Privat... AAAAAHHH... var det lika skönt för dig"


Något måste hända i Enköpingspolitiken. Vi har just nu en svag minoritet som "styr". En minoritet som inte har en egen budget att regera över och som inte gör ett dugg vettigt. Jag vill inte uttala mig för mycket om mina förhoppningar om framtiden då jag varken vill avslöja om eller vad jag eventuellt kanske möjligen vet eller inte vet och jag vill inte heller skapa rykten. Jag vet bara att det bästa för Enköping vore om Moderaterna fick bli oppositionsparti. Det skulle både de och Enköping må bra av.

Men, för vissa verkar makten vara viktigare än att göra ett bra jobb och att göra det bästa för kommunen man bor i. Sorgligt och förlorarna blir de 40000 som inte är med i moderaterna.

lördag 17 mars 2012

Lämnar med glädje

Som jag tidigare skrivit så lämnar jag skolnämnden pga min sjukdom till största del. Jag fick åtminstone en fin avskedspresent av nämnden. Det ärende under mina år i skolnämnden som engagerat mig mest var den tänkta nedläggningen av St Ilian-skolan. Det såg riktigt illa ut för skolan ett tag men starka röster, framförallt Tomas Rådkvist (FP) och Magnus Ahlkvist (V), stred för skolan. I mitt parti var rösterna för nedläggning från början starkast. Själv var jag emot och efter att ha lyssnat på vad Rådkvist och Ahlkvist sade (något jag fick rejäl kritik för) så blev min övertygelse om att det vore fel att lägga ned skolan starkare.
Jag har skrivit inlägg här på bloggen i syfte att förändra mina partikamraters åsikter och inför det AK-möte där vi skulle ta ett beslut mailade jag hela KF-gruppen för att försöka få fram mina synpunkter och min åsikt. Jag kunde själv inte närvara vid det mötet så jag vet inte hur mycket jag lyckades försändra folks åsikter. helt plötsligt var det iaf en majoritet emot nedläggning och det var den ställning partiet sedan hade. jag känner iaf att jag har påverkat en del och det har gjort att min tid i skolnämnden burit frukt och varit meningsfull.


När det sedan efter mitt sista möte (som jag inte fick närvara vid för FK) fick höra att det nu klubbats att skolan blir kvar så fylls jag av glädje. Självklart är det en stor glädje för att det är det rätta och bästa beslutet, men även för att det var något jag tidigt stred för så pass mycket som jag orkade och kunde.


Så jag lämnar nämnden med ett leende och med en förvissning om jag någonstans gjorde nytta. På tisdagens KF-sammanträde blir det officiellt att jag lämnar nämnden. vem som ta min plats vet jag inte men jag hoppas det blir någon som lika starkt som jag är övertygad motståndare till friskolor. Det känns inte som så många sådana överhuvudtaget finns i nämnden, inte ens i mitt eget parti. Tidigare hade vi bra diskussioner kring detta, något som jag tycker försvunnit mer och mer.




Angående skolnämnden är jag lite orolig för framtiden. Förra mandatperioden (min första) så hade vi en ordförande, Johan Örjes (C), som jag (trots att jag sällan höll med) kände hade en stark vilja att förbättre skolan. En del brister fanns såklart i hut mycket det var värt och på vilket sätt men jag kände att han verkligen brann för skolfrågor. Denna mandatperiod har han efterträtts av Ingvar Smedlund (M) och jag känner inte alls samma sak med honom. Jag har inte varit med så mycket senaste halvåret pga min sjukdom men av allt jag hört och sett på de möten jag varit med på, av det jag hört av andra politiker och ickepolitiker och av det jag läst som han skrivit själv eller skrivits om honom, så känner jag inte alls att han har samma engagemang och vilja att förbättra skolan.
Ingvar må mycket väl vara en trevlig person privat och av vad jag sett av honom utanför politiken och efter möten så är han sällan bitter eller sur över beslut och annat som tagits (eller så spelar han bra). men som ordförande i skolnämnden anser jag att han har en hel del brister, framförallt känner jag inte det engagemang jag vill att en ordförande ska ha.
Men nu lämnar jag nämnden och låter andra bekymra sig över det.




Lite övriga tankar.


Det var årsmöte i S i Enköping idag. Jag orkade inte gå. I min sjukdom ingår en social fobisk del och den gör att jag kan må riktigt dåligt av möten av de slag som AK-mötena är. Dessutom har jag tappat mycket glädja, inte bara inom politiken utan överlag. Detta beror bl.a. på att det varit extremt jobbigt att vara utförsäkrad och innan jag vet vad bedömningen om mig blir framöver från FK så suger det enorma krafter ur mig. Att tvångsutförsäkrats har inte gjort mig frisk och har inte lett till att jag kommit närmare att kunna arbeta. Det är tvärtom. Den depressiva delen av min sjukdom som jag inte känt så mycket av sedan innan och strax efter min insjuknad har kommit tillbaka med enorm kraft och jag är oftast helt orkeslös.
Jag tar alltid ut det värsta inför olika situationer och har mängder av alternativa planer i huvudet då jag ska göra något i syfte att vara förberedd på allt, något man ju inte kan vara. Att då gå iväg på möten är ibland så jobbigt, även att t.ex. gå och handla kan bli så jobbigt att jag inte orkar mer en dagen. Vissa dagar går allt utmärkt, medan jag andra dagar kan ta på och av ytterkläderna flera gånger i syfte att ta mig ut för att sedan inte kunna ta steget över tröskeln. Detta verkar vara svårt att förstå för vissa men ångest är inte lätt att förstå förrän man själv drabbas.




I opinionsundersökningar i tidningar får S och nye ledaren Löfwen bra siffror. Alla verkar lyriska i mitt parti men jag är en av dem som tar detta med en nypa salt. Oavsett vad som tillträtt efter Juholt så hade det vänt uppåt. Så är det. Både V och C fick uppsving av ny ledare, något som nu klingat av en del (framförallt för C). Själv är jag skeptisk till den riktning vi verkar ta och först då vi kommer med rejäla förslag på de viktiga frågorna (och beslutar vilka de viktiga frågorna är) så kan jag känna efter om jag fullt ut tror på S eller inte.


Till sist vill jag bara säga att jag för några månader publicerade ett mail jag hade fått, där bl.a. Helena Proos kallades fula saker. Nu har jag kollat upp lite och anser mig vara ganska säker på vem som skrivit mailet. men du som skrev det får gärna maila eller kommentera här igen.

söndag 4 mars 2012

Skolpolitiker - No mas!

Idag tog jag ett jobbigt men nödvändigt beslut. Jag har ett långt tag funderat på om jag ska vara kvar i skolnämnden och har nu bestämt mig för att hoppa av.

Orsaken till mitt avhopp är min sjukdom och följderna av den. Jag har haft svårt att närvara senaste tiden för att jag inte mått bra och när jag mått bättre har jag ibland fått stanna hemma ändå pga de regler som Försäkringskassa och Arbetsförmedling mfl. satt upp. Allt har att göra med tiden möten tar och det arvode jag får och att mötena är på dagtid etc. etc. nu då jag precis sjukskrivit mig igen så fick jag besked om att jag inte får närvara på något alls tills dess att jag får besked om sjukanmälan godkänns eller ej.

Jag mår inte tillräckligt bra för att orka hatta på så. Jag mår dessutom dåligt av att hela tiden ställa till det för mitt parti genom att inte kunna närvara. Det lägger extra belastning på övriga i nämnden och det vill jag inte. Dessutom måste jag för en gångs skull tänka på min egen sjukdom och mina problem. Att släppa nämndplatsen gjorde direkt att en stor sten släppte. jag har gått och velat och funderat så mycket att det tagit kraft från annat, både mig själv, min sjukdom och andra saker jag vill försöka göra.

Kanske är ett avbrott med politiken överhuvudtaget det enda som skulle kunna få mig att orka må bättre men jag vill inte hoppa av kommunfullmäktige om jag inte tvingas till det av myndigheterna. Jag tar en bit i taget. Ifjol släppte jag min plats i Stadens S-förenings styrelse då det som då skedde och den förändring i personal som det blev inte skulle göra att jag skulle trivas och må bra. Det underlättade en hel del då jag fick lite färre möten att gå på. Nu hoppas jag att detta avhopp kan bli en ny kick och i slutändan hjälpa mig att må bättre.

I min sjukdom ingår ett stort kontrollbehov och tyvärr hamnar man lätt borta från besluten om man inte är med. men jag hoppas kunna komma med i någon annan nämnd längre fram, en som inte har de dagslånga skolbesöken och sammanträdena som skolnämnden har och en där jag kan få ny inspiration i.

Tills vidare har jag alltså kvar min plats i KF men jag får se vad som händer längre fram. Viktigast för mig är att jag kan försöka må bättre och att jag orkar vara den jag vill vara.

lördag 3 mars 2012

Hur svårt ska det vara?

Idag kan man läsa i Enköpings Posten att en politisk simhallsgrupp har skapats. Det kan ju låta bra men för mig får jag enbart vibbar från alla de torggrupper som startats politiskt och inte gett ett dugg som resultat.

Med en simhall lär det bli enkelt att komma överens iaf. Den sinhall vi har nu duger inte, inte om vi vill ha välmående personal och badgäster som inte ska riskera hälsan. Självklart behöver vi en ny simhall och vi behöver det snart. Det får kosta och måste kosta. Inte behövs massa fancy saker som bubbelpool, rutschkanor och relaxavdelningar om kostnaderna blir för höga. Det viktigaste är att vi har en simhall där invånarna, ung som vuxen, kan lära sig simma, kan ha kul och kan få motion och nytta på samma gång.

Skippa diskussionerna om hur det ska gå till väga. Kommunen måste bygga nytt och IMo är det givet att de även ska driva den. Detta av flera skäl, bl.a. för att jag har sett och hört hur illa vissa privata aktörer sköter de hallar där de finns. jag har simmat i flera av ett företags simhallar i Stockholmsområdet och lyssnar man på folk i Täby, Väsby, Solna mm så hör man en majoritet av besökarna som är väldigt negativt inställda på att simhallarna driva enbart med vinstintresse. De privata aktörer som driver dessa hallar tullar på rengörning, har få och dåligt utbildad simpersonal mm mm och detta till enorma överpriser, allt för att tjäna en extra slant.

Nä, hur jäkla svårt ska det vara? Det bör och måste gå snabbt att komma överens om att vi behöver en simhall och att den ska byggas i kommunal regi.

Fast det blir väl som vanligt - mycket snack och ingen verkstad. Se på torget, stadshotellet mm mm. Om någon frågar mig vad som är typiskt med enköping så är det just det. Massa planer men inget händer och när något händer så tänker vi inte på invånarna i kommunen.

torsdag 1 mars 2012

Saker du inte visste om mig - del 6

Statist, inte trist


Jag har tidigare skrivit att jag har något gemensamt med både Demi Moore och Colin Nutley. Dags att avslöja vad. Demi Moore är bara ett exempel men det passar bra då det var det första någon sade då jag fick reda på att jag stod med på Internet Movie Database. Jag var i London och min bror mailade mig och berättade att jag hade något gemensamt med Demi Moore så det var så det blev. Internet Movie database (IMDb) är en sida där nästan alla filmer som görs och gjorts registrerats. De flesta läsare känner kanske till den men för er som inte gör det kan jag berätta att det är en utmärkt källa om man vill läsa mer om vissa filmer, se trailers, läsa recensioner etc.

Vad gör jag då med där? Det är en lång historia, som vanligt då jag berättar något J

För 20 år sedan anmälde jag och min dåvarande flickvän oss till ett statistregister.  Det var ett produktionsbolag som hette Thorne Film som sökte folk till sina kommande produktioner. Sedan var det inget mer med det förrän ett par år senare. Flickvänen hade då blivit före detta flickvän och jag hade glömt detta statistregister. En dag fick vi båda samtal på våra respektive håll. Thorne Film sökte statister till reklamfilmer för McDonalds och de frågade om vi ville vara med. Vi fick berättat för oss att det inte var garanterat att vi skulle synas i reklamen men det verkade kul ändå och det betalades ju ut ett arvode också.

Eftersom jag och mitt ex fortfarande var väldigt goda vänner åkte vi till statistinspelningen tillsammans. Den skedde i McDonalds i Arlandastad. Alla statister (ca 30-40 stycken om jag minns rätt) placerades i en stor buss på parkeringen där vi fick sitta och vänta på att eventuellt få vara med något under inspelningen. Under tiden (och det var en lång tid) bjöds vi på fria hamburgare mm. Framåt lunch tröttnade vi att sitta i bussen och gick omkring lite. Mitt ex började prata med en kille som ingick i filmteamet och fastnade där. De blev sedan ett par, förresten. Jag vandrade omkring runt McDonalds och började prata med en kort trevlig engelsman. Inte visste jag att det var producenten Josh. Eftersom jag visade intresse för inspelningen fick jag följa med in i McDonalds och se på hur det hela gick till. Mycket intressant. Jag började prata en del med folk i produktionen och med tanke på senare händelser så var det en lyckträff.

Sista inspelningspasset på dagen behövdes jag, mitt ex och en bunt människor till. Vi skulle föreställa kunder på restaurangen och sitta vid borden medan kameran svepte över oss. Kul men lite ovant och lite nervöst, även fast det var stor risk att vi inte skulle synas i reklamen senare. Efter detta inspelningspass kom producenten fram och frågade om vi ville komma tillbaka dagen efter. De behövde ta en del Drive-thru-bilder också och eftersom jag visat sådant intresse så frågade de mig. Kanonkul.

Dagen efter fick jag köra om och om igen genom Drive-Thrun och låstas beställa och ta emot mat. Lite segt men ändå kul. Tyvärr var det ganska klart tidigt att det mesta som eventuellt skulle synas av mig var min arm då jag tog emot maten J

Efter detta var det tyst ett längre tag från produktionsbolaget och inte kom reklamen på Tv heller. Vi visste ju att det kunde ta lång tid från produktion till färdig produkt men började ge upp hoppet om att se filmerna.

En morgon ringde det hos mig. Jag svarade urvaket ”Mårten”. En röst sade ”Hej Mårten, det är Mårten…ööhh.. på Thorne film. Vill du åka till Mallorca och vara med i reklam?”. SJÄLVKLART J

De ville bara ha en provfilmning först. Jag fick sitta hos Thorne Film på söder i Stockholm och bli filmad medan jag pratade och svarade på frågor. Jag kände efteråt att jag absolut inte skulle komma med, för vem vill ha med mig i reklamfilm? Samtidigt som jag var där fick jag reda på att reklamfilmerna för McDonalds höll på at klippas om. Detta då kunden inte blivit nöjd och den kampanj de skulle ha inte skulle genomföras. Jag fick se de tänkta filmerna och det var synd att de inte visades för jag syntes en hel del i dem. Den slutgiltiga produkten fick jag se året senare. Jag bodde i Bollnäs då och pluggade på folkhögskolan där. En morgon såg jag plötsligt mitt ex på TV. McDonaldsreklamen visades äntligen. Jag syntes bara lite snabbt, samt att armen fanns kvar i DT-delen av reklamen.

Tillbaka till mallorcareklamen. Det visade sig att de visst ville ha med mig. Det var i stort sett klart då jag kom på provfilmning. Producenten Josh ville verkligen ha med mig. Både för att jag passade i den roll jag var tänkt för och för att an och jag fick bra kontakt på McDonaldsinspelningen. Så det var bra att jag var nyfiken och h intresserad där.  Ett par veckor senare åkte jag till Mallorca för att göra reklam för Fritidsresor. I reklamen skulle jag spela ”tönten”, en blek kille som var på semester med sin ”snyggare” och brunbrända kompis. Så jag fick order om att inte sola innan avresa. Med från Sverige åkte 3 statister till och skådespelaren Steve Kratz, känd från TV-roller, Stadsteatern och Dramaten och såklart, mest imponerande, så var han Scooby Doos svenska röst. I reklamen skulle även ett par reseledare som fanns på plats vara med, bl.a. den som skulle spela min kompis.

Regissör för reklamfilmerna var Colin Nutley. Det var extra kul med en så känd regissör. Med sig på Mallorca hade hen Helena Bergström och deras nyfödda dotter Molly (som vara var några veckor). Första kvällen då vi kom till hotellet mötte Colin upp med oss och presenterade sig och förklarade för mig att första dagen skulle bli inspelningsfri för mig. Han skulle ha med sig bimbotjejerna och de två gamla damerna och sela in lite med dem enbart, så jag fick ledigt. Jag bestämde mig för att hyra bil och åka runt lite på ön. På morgonen på min lediga dag satt jag i frukostmatsalen och åt frukost med Steve Kratz, som också var ledig första dagen, då Helena Bergström kom in. Hon gick fram till oss och hälsade, Steve kände hon sedan tidigare. ”Jaså, är det du som är tönten”, sade hon när jag presenterade mig (och syftade såklart på min roll… hoppas jag iaf J ). Enormt trevlig människa var hon iaf. Jag kände mig verkligen som en i gänget och det blev en kanonvecka.

4 dagar var jag med på inspelningar. En kväll fotograferades jag och de två äldre damerna i gänget på en lyxbar och det blev bilder som sedan kom med i Fritidsresors katalog året efter J

Det var mycket kul som spelades in och som sedan kom med i reklamen. Bl.a. satt jag och min kompis i en fontän och sjöng ”ole, ole, ole”. Något man inte sökt tillstånd för så när polisen kom var det bara att springa snabbt därifrån. Kul bilder blev det åtminstone.  När Colin regisserar så gillar han naturliga och lite oväntade reaktioner och brukar ofta få skådespelarna att göra något utanför manus. När vi filmades på en strand fick han mig att pussa Steve Kratz, som spelade reseledare, på kinden och det blev en rolig, bra bild som kom med i reklamfilmen sedan. Överhuvudtaget var det en skitkul vecka som skapade mersmak.

Jag pratade en del med Colin under veckan. Bl.a. läste han en biografi om min stora idol, Freddie Mercury, och berättade en del anekdoter om saker som stod i biografin. När veckan var över fick jag boken av honom eftersom han visste att jag gillade Freddie. Han sade även till mig att jag skulle kontakta honom senare under hösten för att han skulle göra en ny film och han berättade om den och ville ha med mig som statist. Nu blev det inte så, både för att jag började på folkhögskola och för att den spelades in i Norge och att han då tog lokala statister. Det var lite synd.


2 år senare fick jag på nytt ett samtal från Thorne Film. Jag hade haft en del kontakter med dem under tiden och visste att det var på gång. Under hockey-VM 1997 skulle man göra reklam för Falcon och den skulle göra live innan matcherna och i periodpauserna. Allt för att vi skulle kunna nämna något om matcherna och visa att det verkligen var direktsänd reklam. Otroligt nervöst och spänt för alla då det var det största live-reklam-projektet någonsin i Sverige. 12 dagars inspelning blev det. 48 reklamfilmer (varav jag var med i 47). Massor av kändisar på besök; Lasse Lönndahl, Micke Dubois, Blossom Taintom, Rolle Stoltz, Linda Lampenius, John Houdi ml. Och en hel del okända gästbesök också. Enormt roliga dagar. Det enda tråkiga var att vi inte kunde se filmerna själv eftersom de gick ut live. Under matcherna repeterade vi en hel del också så det blev inte mycket hockey heller.

Varje kändis som var på besök fick signera en falcontavla (samt även vi andra medverkande). När Thornefilm sedan lade ned verksamheten så fick jag tavlan och den händer nu i mitt vardagsrum. Även det kanonkul, framförallt med tanke på att ett par av de medverkande sedan dess har avlidit.

Dessa var de sista reklamfilmer jag var med i. kanske inte lika många som ”teliapappan” gjort men ändå nästan mest av en Enköpingsbo J Jag har varit med i totalt 53 reklamfilmer. Inte illa pinkat.

Men det var inte detta som fick mig at vara med i IMDb. Producenten Josh ville ge sig in på regiarbete och gjorde senare en kortfilm där jag fick frågan om jag ville vara med. Jag spelar en förare som krockar min bil med en kvinnlig förare (spelad av Josh fru som ä skådespelare). Ett par dagars arbete och en bra kortfilm som tyvärr aldrig visades någonstans (vad jag vet iaf). Josh lade in information om den filmen på IMDb och självklart står jag där med om en av skådespelarna. Googlar ni på mitt namn får ni därför upp en massa träffar just pga att det finns så många sidor som har tagit info från Imdb och gjort till sin egen. Det finns även en länk om man googlar på mitt namn som det står ”Mårten Wedebrand Nude pictures and scenes” på. Men sådana har jag inte spelat in vad jag vet J
 

Nåväl.. så hamnade jag på IMDb, en sida där Demi Moore finns (och massor av andra människor). En kul tid i mitt liv och en tid jag saknar. Statistjobb var enormt kul men det hade varit kul att hålla på med bakomarbetet i produktionsteam. Kanske borde jag satsat på det? Då hade jag andra inriktningar i mitt liv tyvärr som tog mig åt ett annat håll.