Idag är det 18 år sedan Freddie Mercury dog. Denna enorma sångare, låtskrivare, showman mm mm kommer alltid ihågkommas som en av de stora.
Jag själv har varit Queen-fan sedan 1975. Jag var sex år och bodde i England och hörde Bohemian Rhapsody på "Top of the pops". Inte bara hörde förresten, videon de gjorde till låten var väldigt speciell och stilbildande och sedan dess är detta märkliga och underbara musikstycke min absoluta favoritlåt. Jag köpte den som singel, troligen den första musikskiva jag köpte, och spelade den jämt. Året därpå köpte jag "A night at the opera" och sedan dess har jag varit helsåld på Queen.
Jag har alltid haft känslan att det inte varit "fint" att gilla Queen i Sverige. I allafall fram till 1985 då Freddie visade hela världen att han var den största stjärnan av dem alla under Live Aid. Queens framträdande på galan, ett framträdande som bestod av fem låtar, har vid flertal tillfällen röstats fram som det bästa liveframträdandet någonsin. Framförallt nu efter Freddies död så är "alla" Queenfans men innan dess så sågades de ständigt i svenska pressen mm. Jag som liten kille vågade knappt erkänna att jag dyrkade Queen i mitten av 70-talet. Kompisar och andra dissade Queen enormt. Jag tror det mestadels berodde på att de inte förstod sig på Queen. Men i mitten av 70-talet dissades även Abba av svensk press så redan då kunde man inte ta "experter" på allvar.
Jag har haft förmånen att få se Queen live två gånger. Första gången på hovet. Jag var väl 11-12 år misstänker jag. Det var en otroligt makalös känsla. Ännu bättre var det dock på ett regnigt Råsunda några år senare. Gary Moore var förband, vill jag minnas. Då jag sett konserter med Queen på senare år på TV eller liknande så har jag dock insett att publiken i Sverige var klart sämre än den varit på många andra håll. Jag mins från Hovetkonserten att Freddie försökte få med publiken i låten "save me" men det var nästan pinsamt tyst i publiken. Det var den låten som det brukade vara "allsång" till på deras konserter men här lyckades det inte alls. Det är 25 år sedan men jag minns fortfarande hur Freddie satt ensam bakom pianot och började sjunga "It started of so well...". Där avbröt han sig då han märkte att publiken inte alls var med på noterna. Han ställde sig upp och sa "It didn´t start of so bloody well. Come on you motherfuckers".
Apropå att svensk press ogillat Queen. När deras sista skiva med Freddie, "Made in heaven" kom ut så skrev en recensent i en av kvällstidningarna att han tyckte det var för jäkligt att gruppen prånglade ut en till skiva med Freddie som sångare för att tjäna mer pengar. Men det var Freddis vilja att skivan skulle ges ut. Han sjöng in sin sång månaderna innan han gick bort trots att han var rejält sjuk. Det märks dock inte att han var svag då man lyssnar på skivan. Freddie gav allt in i det sista, "The show must go on".
Jag har många minnen förknippade med Queen och deras musik. Jag lyssnar väldigt ofta på deras låtar och jag gråter en tår varje gång jag hör låten "The show must go on". Brian May skrev den mesta av texten. Freddie hade svårt att få till orden så som han ville och dessutom var han väldigt sjuk då den skrevs. Brian fick dock till texten på ett sätt som Freddie var nöjd med och denna låt blev Freddies "Hej då", hans "dödsmässa". Låten släpptes som singel sex veckor innan Freddies död och är det sista som kom ut medan han levde. trots detta är det nog en av hans allra starkaste sånginsatser. Det känns att han menar varje ord.
"My soul is painted like the wings of butterflies"
R.I.P. Freddie. Du kommer aldrig att dö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar