Saker du inte visste om mig - del 3

Sjukdom

Allt har inte varit kul i livet. Jag har tidigare i bloggen berättat om min sjukdom och vill du läsa mer om den så är det bara at kolla bakåt i bloggen. Kort kan jag iaf berätta detta.

Jag blev sjuk 2003. Jag hade inte mått bra under en längre tid men 2003 sjukskrevs jag och har varit sjukskriven sedan dess. Jag bodde då i Linköping där jag pluggade. Hade jag gått i väggen? Hade jag panikångest? Berodde mina bekymmer på det projekt jag hade varit med om på sjukhuset i Linköping? Eller var det något annat? Eller kanske en kombination av massa saker? Ingen visste och fortfarande 8 år senare har jag inte fått någon bra diagnos. Det senaste är GAD (Generaliserad ångest) men det är inte en diagnos som passar helt så troligen har jag fler problem. Vad ska väl utredas nu i vinter, hoppas jag.

Sjukdomen yttrar sig iaf bl.a. genom massiv ångest och depression och sömnsvårigheter (de nätter jag sover mer än 4-5 timmar är lätträknade) och framförallt genom ingen stresstålighet, vare sig tids-, situations- eller annan stress är något jag klarar av.

Sista november har regeringen bestämt att jag inte får vara sjuk längre. Då ska jag utförsäkras och testas i arbetsmarknaden. Att jag ska vara frisk nog för ett jobb är uteslutet. Eller… snarare är det så att de eventuella jobb jag skull klara inte finns. Kan man jobba valfria tider, utan tidsstress, jobba hemifrån utan kontakt med massa folk? För jag vet inte från dag till dag hur jag mår och kan därför inte klara av ”vanligt” arbete med ”vanliga” tider. Dessutom klarar jag mig inte med stress som sagt och en v de mest stressfyllda situationerna är att vara bland massor av folk. Min förra handläggare på FK utredde om mitt bloggande var att jämställa med arbete efter att en anmälning kommit in från någon idiot (troligen en ”politiker” från motståndarsidan). Jag sade det att om jag kunde få ett jobb där jag fick skriva vad jag ville, var jag ville och när jag ville så gärna för mig. Skulle jag få sitta hemma och skriva vad som helst mitt i natten de nätter jag inte kan sova och få lön för det så skulle jag kanske kunna jobba. Svårigheten är att hitta ett sådant jobb.

Nu kom hon fram till att varken bloggandet eller de politiska möten jag deltar i är något som ska anses vara jobb eller vara indikationer på att jag kan jobba. Min dåvarande psykolog förklarade att hon rekommenderat mig att vara med mer politiskt för att komma ut från hemmet och träffa folk med liknande intresse som jag och på mina villkor. Mår jag inte bra så går jag ju helt enkelt inte på mötena, som dessutom i snitt är max ett par timmar i veckan. Det är mitt sätt att bryta ”utanförskapet”. ”Utanförskapet” är nog ett av de löjligaste uttryck jag hört. Troligen myntat av en moderatmupp i samband med deras korståg mot de sjuka. Jag har känt många människor som lever i större ”utanförskap” som friska än många gör som sjuka. Fast i ett kallt moderatsverige så är ”utanförskap” detsamma som att vara utan jobb. Att delta i politik, gå kurser, idrotta mm har ingenting med att inte vara utanför enligt dem. Sjukt!

Utförsäkring väntar som sagt. Jag har inget emot testandet mot arbetsmarknaden men varför ska jag som sjuk drabbas av att få så lite pengar och behöva söka socialbidrag? Om de sjuka får behålla sjukersättningen och eventuellt bostadstillägg så skulle det inte bli samma smäll. Och för sådana som mig som är för sjuka för att jobba så blir det en tuffare tid efter de tre månaderna hos AF. Då har man ingen SIG (sjukpenninggrundad inkomst) och får på nytt sjukskrivas och då enbart ha socialen att kunna få pengar från? Så går det när Sverige röstar fram egoister och hatare av sjuka och gamla. Sedan kan ”politiker” som Zander säga att hon vill göra mer för de sjuka. Mycket snack och liten verkstad där.

 

Nåväl, jag kommer blogga om min tid som utförsäkrad också. Kanske är bra att någon politiker verkligen vet vad det är och har fått känna på förnedringen och nedsparkandet från allianshåll.