The pain of life overrides the joy to the point that joy does not exist

Ni som följer min blogg har kanske märkt att det varit dåligt med uppdateringar på sistone. Det finns en förklaring och den återkommer jag till. Först ett par ord om senaste tidens händelser. Ny partiodförande - Juholt verkar vara en trevlig snubbe som kommer att gå hem i stugorna. men jag vägrar att falla in i hallelujakörerna som mina partikollegor stämmer upp i (Framförallt de som var på kongressen) tills dess att jag vet mer om vilken politik som kommer föras och hur partiledningen ställer sig i vissa frågor. Min förhoppning är att vi tar ett jättekliv vänsterut och att Juholt verkligen visar att vi både är sociala demokrater och socialdemokrater. Ny ordförande i Enköpings AK - Kanonbra. Äntligen verkar vi fått en ordförande som kan sätta fart på styrkorna och även få nya att intressera sig. Mona Sahlin - Mycket kompetent politiker men med ett bagage som hela tiden togs fram och en stil som irriterade många. För partiets bästa var det mycket bra att hon petades. Dessutom är vi i S uppenbarligen inte redo för en kvinnlig partiledare, iaf inte då alla gamla stofiler fått yttra sig. Ännu ett bevis på ett av de stora felen i S; vi låter alla gamla stofiler få sitta kvar på sina poster och har därmed försvårat för nya och unga att få en chans, vilket lett till att vi inte har så många unga och nya som vi borde ha i partiet. Vi måste våga ta bort de som varit med länge, att få vara med i kommunfullmäktige, riksdagen, AK-styrelser etc. är inget som man ska garanteras för en livstid. Efter ett visst antal år eller mandatperioder så måste vi våga lyfta bort folk om de själva inte inser att de suttit med för länge. St Iliansskolan - Inte övertygad om att nedläggning är det bästa. Jag vet att partiet lokalt anser det och jag vet att vi i nämnden verkar anse det. Men jag (som inte var med på senaste nämnden) har inte hunnit sätta mig in i det hela och har ännu inte hört någons sida förutom skolchefen. Nu till min brist på uppdateringar. Jag har tagit en Time-out. Detta gäller KF, nämnd mm. Samtidigt har jag valt att hoppa av stadens s-förening (även om det finns många andra orsaker till det också). orsaken till min time-out är bl.a. min sjukdom. jag vill inte gå in på den närmare här men jag kan tala om att jag är i en djup svacka för dagen och måste försöka komma ur den innan jag orkar lägga energi på politiken igen. Jag tycker fortfarande att det är kul men en del händelser på senare tid har fått mig att tappa geisten en del. Min sjukdom är (tyvärr) en osynlig sådan. Något som är jobbigt med kontakter med sjukvård och FK, men som även kan ställa till bekymmer socialt då jag, liksom många med liknande sjukdomar, lärt mig spela "normal" och "frisk". Det gör att få märker av min sjukdom medan jag själv tar alla smällar och slåss med alla demoner invändigt. Det tar på krafterna och då andra smällar kommer in så har det just nu sänkt mig totalt. jag hoppas jag snart kan ta mig upp tillräckligt för att avbryta time-outen men inga garantier finns att jag återkommer till politiken.

Rubriken till inlägget kanske någon funderar över. Det är ett citat jag gillar och som ofta passar in på mitt liv (även det politiska livet). Citatat är taget från den sydafrikanske dokumentärfotografen Kevin Carters självmordsbrev. Kevin Carter vann pulitzerpriset 1994 och tog livet av sig samma år. Orsakerna till självmordet är säkerligen flera men en stor del har troligen att hans nära vän och kollega Ken Oosterbroek sköts ihjäl då han var på uppdrag för att dokumentera oroligheterna i Thokoza några dagar före valet 1994. Dessutom fick carter oförtjänt mycket kritik för det fotografi som han vann Pulitzerpriset för. Bilden visar en, av hunger, svårt utmärglad flicka i Sudan och en gam som stirrar på henne. Kritiken som kom var bl.a. att vissa ansåg att Carter borde hjälpt flickan och att han borde jagat bort gamen. För det första så var hans jobb att dokumentera svälten, och som dokumentärfilmare/fotograf så ska man inte, oavsett hur svårt det är, lägga sig i den verklighet man dokumenterar. Dessutom så, enl. carter själv, var detta bara en flicka av många. Överallt fanns döende och svårt utmärglade barn och man skulle inte kunna rädda dem alla. Dessutom hade man fått varningar för att röra vid sjuka etc. då många sjukdomar florerade. Den bild som Kevin Carter tog bidrog dock till en större och viktigare sak, den fick vi i den rika världen att inse att hungerkatastrofen i Sudan var ett riktigt helvete och att vi behövde göra något. Svält är fortfarande ett problem. Man beräknar att det varje år dör 15 miljoner barn pga svält i världen. Det är samma sak som ett barn varannan sekund. Detta inlägg har tagit mig ca 10 minuter att skriva hittills och det innebär att ca 300 barn dött av svält medan jag skrivit detta. Skrämmande siffror.