30 dagar som blev 60 som blir......

Alla som följer min blogg vet att jag har varit sjuk länge. Fram till december hade jag sjukersättning men blev då utförsäkrad. Tre månader hos arbetsförmedlingen gick bättre än jag trodde. Inte för att det ledde någonstans mer än ett konstaterande att jag inte var frisk nog för att återgå till arbetsmarknaden, utan för att det inte var så betungande för min sjukdom som jag hade befarat. under tiden löste sig ekonomin med pengar från Alfakassan och socialbidrag.

Efter utförsäkringsperioden sjukskrev jag mig igen 1 mars. Både min läkare, arbetsförmedlaren och den handläggare jag hade innan utförsäkringen höll med mig om att det var den enda vägen att gå. Den utredning jag varit med om skulle avslutas och jag behöver tid för att få rätt hjälp att för att överhuvudtaget kunna bli friskare.

Sjukanmälan och läkarintyg skickades in till FK och enligt deras egna uppgifter ska det ta max 30 dagar att få besked om sjukpenning ansökan beviljas, med reservation att det kan lite mer tid då man behövde utreda om jag hade kvar min SGI (sjukpenninggrundad inkomst) eller om jag hade blivit nollklassad.

Som alla vet, både friska och sjuka, så är pengar väldigt viktigt. Man har hyror att betala, man måste äta mm mm. I slutet av mars fick jag bostadsstöd av FK för februari, efter nya regler infördes vid årsskiftet. Det räckte för att betala hyran men inte mer. Det blev dock för mycket pengar för att jag skulle kunna söka socialbidrag, men jag var ju förvissad om att det bara skulle dröja dagar tills jag fick reda på om jag fick sjukpenning och hur mycket.

Påsken kom och gick, veckan efter fick jag ett brev från FK där det stod att jag hade SGI och hur mycket den låg på. Detta gjorde mig jätteglad då det är tillräckligt mycket för att jag ska kunna överleva utan socialens hjälp. Skönt både för mig och en besparing för kommunen. Sedan hände ingenting, därefter ingenting. Förra måndagen ringde jag FK och fick reda på att jag hade fått en ny handläggare. Jag fick prata med henne och hon sade då att hon inte tittat på min ansökan än och skyllde på att det hade tagit tid att ta reda på om jag hade SGI eller inte. Märkligt, enligt min uppfattning, att det ska spela roll om jag anses sjuk eller inte. Även om jag vore nollklassad så skulle pengar kunna ordnas på annat sätt, bara jag får ett besked om sjukskrivning godkänts eller om FK ville tvinga tillbaka mig till AF. Dessutom kändes det märkligt att det skulle ta över en månad tills de fick besked om min SGI.

Handläggaren lovade att kolla upp min ansökan på en gång och återkomma under veckan. Veckan gick och det bidde ingenting. snart har denna vecka också gått och ingenting har meddelats från FK. Nu blir jag tvungen att söka socialbidrag för maj (om än sent) för att kunna ha råd att betala räkningarna (som jag fått låna till) och dessutom få lov att återbetala de pengarna till Socialen om/när sjukpenningen kommer. För när den väl kommer så bli r det från 1 mars och framåt. Och återbetala måste man ifall socialen betalat ut pengar för en månad när man får andra pengar. Inget fel med det men i mitt fall innebär det två förlorade månaders inkomst pga detta.

Jag fick inget socialbidrag i december då en vän återbetalat pengar till mig  månader innan. pengarna jag fick i januari från socialen var tydligen för februari, och då fick jag bostadsstöd från FK, så de ska återbetalas. pengarna kom dock i mars vilket ledde till att pengar som jag hade behövt i februari nu gjorde att jag inte kunde söka socialbidrag för april. Krångligt och märkligt men socialen ser till vilken månad pengar kommer in på kontot, inte för vilken månad pengarna är menade.

Allt detta innebär att om jag får sjukpenning så ska en stor del återbetalas till socialen i Enköping och med tanke på att jag nu söker socialbidrag för maj så kommer isf även de pengarna behövas återbetalas vilket innebär att januari och april är månader utan pengar för mig. Allt detta pga en utförsäkring och pga att FK tar så erbarmligt lång tid på sig att komma med svar till mig. Det har nu gått 64 dagar, lite mer än de 30 de säger att det ska ta.


Jag trodde att utförsäkringen skulle bli jobbig (vilket det var) men kunde inte ana att tiden efter skulle bli ännu jobbigare. För det är jobbigt att inte få pengar, att inte veta om man får pengar, att inte veta om man är sjuk eller arbetslös. Skulle jag bli utsparkad igen och behöva gå till AF, så får jag heller inga pengar retroaktivt. Vilket kostar mig och kommunen pengar.

Detta tar enormt på krafterna för mig. Jag är helt slut, går och oroar mig och saknar glädje i livet för tillfället. Jag orkade därför inte med 1:a maj eller möten för tillfället för politiken är det som får lida för att jag mår dåligt. Tyvärr.


Jag är inte ensam om att hamna i denna situation, det är jag säker på. Man behöver dock inte vara döende för att idiotierna med utförsäkringen och strulet under och efter ska bli enormt betungande, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Jag har som tur var föräldrar som hjälper mig men alla har inte den förmånen. Vi är många drabbade och nu måste något göras för att fixa detta. Sluta utförsäkra folk och om regeringen fortfarande vill straffa sjuka så gör det inte ekonomiskt. Låt utförsäkrade behålla sjukpenningen eller sjukersättningen under hela utförsäkringsperioden. Vi är sjuka, det räcker med det. Att vara utförsäkrad och behöva strula med socialen och FK gör ingen friskare, snarare tvärtom.