onsdag 30 maj 2012

Skrämmande råd kring våldtäkt.

Svenskar har en förmåga att alltid tycka att de vet bäst och att de lagar och regler som finns i Sverige är de bästa och på samma gång se ned på de länder och kulturer som gör annorlunda. Ett exempel där Sverige anser sig veta bättre är då det gäller mobiltelefonering i bilen, något som i stort sett hela Europa förbjudit. Här är det dock tillåtet eftersom vi vet bättre än alla de andra länderna (även fast de som inte vill förbjuda mobilpratande har fel). Denna attityd gör att många andra ser svenskar som besserwissers och översittare.
Viss, missförstå mig inte, mycket är bra i Sverige och en del är säkerligen bättre än i de flesta andra länderna. Men allt är långtifrån bra. Jämlikhet är något som många svenskar tycker vi är bra på. Ändå har löneklyftorna mellan könen ökat under moderatregeringen. Tolerans var också något svenskar ansåg sig ligga före de flesta med, men vi ser nu att vissa politiska partier fortfarande har stöd för fientlig politik mot vissa grupper i samhället.

När jag läste juridik och statskunskap på universitetet så hörde jag många studenter fundera kring varför andra länder har så svårt att införa liknande lagar som finns i Sverige och varför det tar så lång tid för andra länder att bli demokratiska. Även fast vi sett demokratiseringsvågor i världen så är det långt kvar till att alla har liknande demokrati som vi har och ska de ens ha det? Ibland när det diskuterades så lät det som om folk ansåg att svensk demokrati var världsledande. men är den verkligen det?
I USA anser de sig ha världens bästa rättsystem med juryrättegångar, trots att hela världen (nästan) inser att det är långt från rättssäkerhet med sådant system, men det innebär ju inte precis att vårt system är bättre. Fast det är väl lika i de flesta länderna, kan jag tänka mig. Det som egna landet gör är "bäst" och alla andra gör "fel".

En sak där Sverige iaf tagit ett stort steg i rätt riktning är synen på våldtäkter och våld mot kvinnor. Men även här finns mängder kvar innan det blir riktig bra. Fortfarande hör man att våldtagna kvinnor var "sexuellt utmanande" eller "var klädd sexigt" eller får skylla sig själv för att hon liftade i en bil med tre män etc. etc. Det är helt sjukt. Jag är långt från expert på våldtäkt och känner inte någon som blivit våldtagen eller våldtagit någon (åtminstone inte vad de berättat) men det behöver man inte vara för att inse att det är en sjuk värld om kvinnor inte får gå klädda hur som helst eller bete sig hur som helst utan att riskera att bli våldtagna.
Ändock så känns det som om vissa svenskar tycker att andra länder med ännu sämre skydd för kvinnor borde skärpa till sig och bli som vi. Men, betänk en sak Det var inte länge sedan synen på våld mot kvinnor och våldtäkt även här i Sverige var riktigt usel. Det kommer ta tid även i andra länder att ändra folks uppfattning och syn på dessa saker.

Varför skriver jag då om detta kanske ni undrar? Jo, som samlare av Enköpingsrelaterat material så kommer man ofta över tidningar med artiklar och liknande om Enköping. "Min Värld" nummer 35 1973 är en tidning jag har av just den orsaken. Flera personer i Enköping hade fått frågor i något de kallade stadsmästerskapet.
"Min Värld" var en veckotidning för kvinnor som kom ut från mitten av 60-talet till mitten av 80-talet och var under en period den största veckotidningen av detta slag. varje vecka hade de flera frågespalter. En av dem hette "Förtroligt talat med Karin Walli". Denna vecka hade någon skickat in en fråga angående en våldtäkt och svaret den personen fick är helt sjuk men visar synen på våldtäkt för mindre än 40 år sedan. Här ser ni hela frågan och svaret (klicka på bilden så blir den större):



Första instinkten kanske är att skratta bort detta som ett tokigt svar men skrattet fastnar i halsen. Flickan som utsattes för våldtäkten (som nu bör vara dryga 50 år om hon lever) kan inte mått mycket bättre om hon fick den "hjälp" Karin Walli rådde till.

bara sista stycket är ju rent bedrövligt:
"Vill inte föräldrarna polisanmäla honom, tycker jag ändå, att mannen bör få reda på att föräldrarna känner till vad som hänt. För att liknande händelser ska förhindras i framtiden."

Nä, allt var inte bättre förut och det kan vara bra att titta i backspegeln för att inse att Sverige minsann inte varit (eller är) så perfekt sett med nutida ögon.

1 kommentar:

Ove sa...

Nej, och går man tillbaka så var det som du beskriver inte mycket som var bra för den vanliga människan. Så vi har på alla sätt fått det bättre. Ändå fanns det tider ännu längre tillbaka som var ännu sämre. Men nu kanske vi får börja diskutera om vad är tillväxt och välfärd. Detta var synpunkter långt ifrån ditt inlägg. :-)


Morgonen var mörk
För många familjer var fotogenlampor allt för dyra, så
man fick vänta på dagsljuset. Vattentoaletter kom först
en god bit in på 1900-talet. I bästa fall fanns det dass på
gården. Det första toalettpappret tillverkades först 1857,
innan dess användes olika skrapredskap. Att tvätta sig
var en högtid och man var tvungen att själv värma sitt
vatten. Att göra det varje dag och dessutom innan man
gick till arbetet var helt otänkbart.
Det fanns inget sätt att hålla maten kall, annat än
i jordkällare. Maten var tvungen att ätas direkt efter att
den tillretts och man undvek färskvaror. För många
människor var maten enformig på ett sätt vi har svårt att
förstå i dag. Potatis, strömming, bröd och gröt kunde
vara både lunch och middag alla veckans dagar.
Människor bodde oerhört trångt. I städerna var
det inte ovanligt att en familj med fem barn bodde i
en lägenhet med ett rum och kök. Man fick sova även i
köket. Ute på gatorna stank det. Avfall samsades med
hästar, grisar, kor och råttor. Sjukdomar spreds snabbt
och många dog i brist på grundläggande vård och
näring, som är självklart för oss i dag. Medellivslängden
i Sverige i mitten på 1800-talet var bara drygt 40 år.
Mer än vart tionde barn dog före ett års ålder.
Hårda, långa arbetSdagar
Kring 1870 var det vanligt med 12-14 timmars arbetsdagar för en vanlig svensk arbetare, sex dagar i veckan.
Ofta var det hårt kroppsarbete i farliga arbetsmiljöer,
där man lätt kunde förlora ett finger eller en arm i en
maskin eller få dålig syn för att ljuset var svagt. Ytterst få
barn gick mer än sex år i skolan, innan de började arbeta.
Arbetarförfattaren Moa Martinson skildrar i en av
sina böcker livet för fabriksarbeterskorna i Norrköping:
”Min mor var ylleväverska och stod på fabrik i flera
intervaller, sammanlagt omkring 12 år. Hon blev sjuk
av oljelukten, bullret gjorde henne döv och gav en frukt­
ansvärd huvudvärk. När mor började på fabrik omkring
1893, då hade redan industriväveriet kommit i vanrykte
och ’fabrikskotor’ var titeln man i många olika kretsar gav
väverskorna, som bleka, med oljeglans i huden och med
mörka fransschalar om axlarna kom strömmande i skaror
morgon och kväll genom Norrköpings gator, hem till
hybblen fulla av vägglöss”.
Detta är bara för drygt 100 år sedan. Sedan dess
och fram till 1970-talet växte Sveriges ekonomi snabbare än något annat lands, förutom Japans. Tillväxten
har gett oss välstånd, bekvämlighet och nya möjligheter.
Men vad är tillväxt egentligen?