En månad

En månad sedan jag skrev senast. Lite för länge. Men som ni kanske förstod av förra inlägget så ha jag inte mått så bra. Det har varit en jobbig period och inte underlättas den av det fruktansvärda vädret. Jag är verkligen ingen vintermänniska. Visst, jag kan också tycka att det är fint en solig vinterdag med 20 grader minus och massa snö. Att det är estetiskt vackert ett par dagar per vinter gör ju inte att de andra dagarna inte är ett helvete. Snöstormar, kyla, problem i trafiken. Allt sådant gör vintern till något meningslöst jag gärna skulle slippa.
Hade jag pengar och möjlighet skulle jag inte tveka. När jag ser att den plats jag åker till i Spanien på somrarna ska ha 20+ denna helg så vet jag var jag hellre skulle bo.

Nä, vintern med kyla, torr luft och alla problem är något jag hatar.

Vad har hänt sedan sist? World Aids Dagen den 1/12 försvann lika obemärkt i media som varje år. Jag har skrivit det förut, det verkar som vi bryr oss mer om kanelbullens jäkla dag än vi gör om viktiga World Aids Dagen. Även andra sjukdomar, som bröstcancer får mer uppmärksamhet. Det är ju bra att den får det men WAD borde å minst lika stor uppmärksamhet. Okunskapen om HIV och AIDS är enorm i Sverige. Efter 80-talets kampanjer så verkar sjukdomen fallit i glömska i Sverige och många verkar tro att den inte finns längre. Lite uppmärksamhet fick AIDS efter Jonas Gardells "Torka aldrig tårar", men den utspelade sig på 80-talet och jag tror folk har svårt att förstå att sjukdomen sprids lavinartat fortfarande. Nu finns det bromsmdiciner och de flesta HIV-smittade i länder som Sverige får ett fult liv utan att AIDS bryter ut. Men det finns länder där de sjuka inte har det lika bra och inte har samma möjligheter. I fattiga delar av världen dör det fortfarande skrämmande mängder AIDS-sjuka per dag och skrämmande mängder barn föds med sjukdomen. Här kan i göra något, men vi verka vilja blunda.

För mig känns det som om svenskarna gått tillbaka till okunskapens 80-tal och tror att det enbart är en bögsjukdom, så är inte fallet idag. Okunskapen om vad HIV är är för stor. En undersökning visade att 7 av 100 svenskar vill att HIV-smittade ska ha egna toaletter på jobbet t.ex.

Varje år gör Peter Englundh från Diamond Dogs ett kanonjobb då han sätter ihop WAD-galan på Kolingsborg. Jag var där ett år och det var en kanonkväll. Bra musik, trevlig stämning och så fick jag träffa Maria Montazami :)
Ett tips - kolla på dessa filmer i den Novemberkalender som WAD-galan satt ihop. Verkliga människor pratar om HIV och AIDS och det är rörande, skrämmande och bra.
http://www.youtube.com/user/WorldAidsDayGala2012


Vad har skett i övrigt sedan senast? Jo det har varit ett Kommunfullmäktige och rapport kommer i dagarna. Dock inte från bakre bänk :)

För mig personligen så har jag fått sömntabletter för att försöka komma till bukt med mina sömnproblem. Jag har tidigare testat Propavan men fick fruktansvärd "baksmälla" dagen efter. Så nu har jag fått en insomningstablett istället. Visst, jag blir trött efter att jag tagit den (vilket jag kanske hade blivit ändå?) och jag somnar snabbt de kvällar jag tar tablett. Men likförbannat vaknar jag ändå efter ca 4 timmar. Klurigt och stressande för kropp och skalle. Jag måste lösa det där på något sätt om jag ska orkamed överhuvudtaget.