Närpsykiatri

Närpsykiatrin i Enköping, och framförallt företagets chef, har blivit rikskända pga en skandal. Jag är inte insatt i detta ärende och har bara fått information via media. Jag tänker inte uttala mig om den chefen eller vad denna gjort men på intet sätt försvarar jag läkare eller annan vårdpersonal som kränker eller medvetet felbehandlar patienter. Det är inte det som detta inlägg ska handla om.

Just nu kan man läsa och höra mycket om närpsyk i Enköping. På många (varav troligen de flesta aldrig satt sin fot där) låter det som om all behandling på Närpsykiatrin i Enköping är dålig. Så är det inte, definitivt inte.

Jag har varit patient hos Närpsykiatrin i Enköping sedan 2004. Just nu går jag i KBT (Kognitiv beteendeterapi) hos min psykolog i ett försök att bli frisk. Eller frisk och frisk, det kan jag nog aldrig bli till 100% (och vem avgör vad som är friskt). Jag har en psykiater där också som jag har regelbunden kontakt med för att få recept på mediciner och sjukintyg, samt för att få en korrekt diagnos på min sjukdom.
Jag säger inte att ingen kränkts eller farit illa på Närpsyk, det har jag ingen aning om. Jag kan dock säga att jag alltid mötts med stor respekt och, vad jag känt, en stor vilja att försöka hjälpa mig till ett bättre och friskare liv. Javisst, detta hade säkert kunna ske även om ett annat företag drev närspykiatrin i Enköping, men samtidigt kunde det varit sämre, mycket sämre. För så har det varit.

Innan det företag som nu tog över Närpsykiatrin i Enköping så var det kaos, ordentlig kaos. Det fanns aldrig fasta psykiater och det ställde till med problem för oss sjuka. I stort sett varje halvår kom det en ny, som bara var temporär. Under lång tid fanns det inte ens psykiater i Enköping och de som ville ha och behövde sådan kontakt hänvisades till Uppsala. Även där var det svårt att träffa samma psykiater flera gånger.
Problemet med detta är att man som sjuk (inte bara om man har psykiska problem utan även inom den allmänna sjukvården) behöver bygga upp en relation till sin läkare för att få bästa vård och behandling. Tyvärr är det alltför vanligt att läkare har sina egna tankar och favoritdiagnoser och förkastar det som läkaren innan kommit fram till. Detta har hänt mig både inom psykiatrin och inom vanliga sjukvården. Jag har träffat läkare på husläkarmottagningar som skrivit ut bantarpiller till alla som haft minsta övervikt, oavsett vilka problem de haft. Jag sökte för oregelbunden hjärtrytm (något jag nu fått annan hjälp med som fungerar ganska bra) och utan att undersöka mig skrev läkaren ut bantarpiller. Nästa läkare jag sökte om detta hade helt egna idéer om mina problem.
Inom psykiatrin har jag fått diagnoser som varit helt vansinniga efter att ha bytt psykiater. En psykiater i Uppsala diagnostiserade mig med PTSD och sade att mina psykiska problem berodde på en bilolycka 1993. En bilolycka somförvisso gav mig en whiplashskada men som på intet annat sätt orsakade att jag blev sjuk 10 år senare. Efter lite googling såg jag att den läkaren skrivit mycket om PTSD och var stor expert i ett av våra grannländer. Inte konstigt att man anses bra att ställa den diagnosen om man gör det på alla patienter man får. Nästa psykiater jag träffade  ställde en helt annan diagnos och det är först nu, då jag haft samma psykiater i flera år som jag kunnat börja få en korrekt diagnos. Om landstinget skött närpsykiatrin bra innan nuvarande företag tog hand om det så kunde jag (och säkerligen många med mig) fått bra diagnoser tidigare och därmed bättre förutsättningar för att lättare kunna bli friskare.
För ju längre man går med dessa problem desto mer rotar de sig och skapar andra psykologiska problem som sammanfattat gör att man blir mycket svårare att behandla och bota.

Jag har aldrig haft kontakt med den chef som det nu står om i media. jag har däremot hast kontakt med enhetschefen, ett par psykiater och psykologer och har som sagt aldrig bemötts med annat än respekt och välvilja. Den administriva personalen har även den alltid varit bra och hjälpsam.
bara för att en chef inte är bra så behöver det inte betyda att all personal är rutten. Jag har dessutom mött rutten personal som kränkt mig på husläkarmottagningar där chefen varit bra. Hos carema i stan så anklagades jag av min dåvarande läkare för att vara knarklangare då han ansåg att han skrev ut för mycket smärtlindrande för min whiplashskada än jag skulle kunna äta. Detta trots att exempelvis apotekspersonal ofta ifrågasatte varför jag alltid fick så få tabletter utskrivna. detta är ett helt annat ärende förstås och jag anmälde läkaren och det mesta löste sig efter detta. vad jag menar är att det överallt finns folk som har jobb de inte borde ha men att det inte innebär att deras eventuellt anställda behöver ärvt chefens galenskaper.

Visst, nu talar jag lite egoistiskt. Men jag är rädd för den dagen då tillståndet att driva närpsykiatri eventuellt ges till ett annat företag eller går tillbaka i landstingets regi. Att behöva börja om igen med nya läkare och psykologer kommer bli extremt jobbigt och för patienter som har liknande problem som jag, finns risken att vägen tillbaka blir ännu längre. Visst, avtalet skulle ändå sägas upp någon gång, men tidigare pratades det om att man ville försöka förlänga 2 år till. Nu, efter det som chefen gjort, finns det inte många ansvariga kvar som har de tankarna.

Ja, detta är mina tankar och min berättelse om närpsykiatrin i Enköping. Säkerligen har de flesta olika känslor och erfarenheter och jag är helt säker på att folk kränkts eller känt sig kränkta. Om det sedan skett i större utsträckning än tidigare eller på annat håll kan inte jag uttala mig om. Det finns dock oss som fått riktigt bra behandling och vård av närpsykiatrin i Enköping, även om vi inte syns i mediarapporteringen just nu.

Jag hoppas bara att de som bestämmer om vilka som ska driva närpsykiati i Enköping i fortsättningen tänker på patienternas bästa och inte ignorerar dem och deras problem (så som det gjordes tidigare).
Ingen ska behöva fara illa av den de söker vård hos. men samtidigt ska ingen behöva fara illa av att oinsatta politiker tänker fel.