Frågar man vad folk vet om sjukdomen nämner de flesta de vokala tics som är en av diagnoskriterierna. De flesta tror dock att det alltid är könsord och liknande som ticsen består av, dessutom känner de flesta inte till att det även förekommer motoriska tics.
Genom att läsa norrmannens Pelle Sandstraks självbiografikska bok får man lite bättre insikt i sjukdomen. Han fick sjukdomen tidigt i livet men ingen diagnostisera den förrän han var vuxen. I boken får vi, oftast med humor men även en hel del tragik, följa hans uppväxt och hans vuxna liv fram till att han fick hjälp. Och det är bra, mycket bra till och med. I alla fall till den största delen.
Jag såg Pelle på TV för några år sedan då boken kom ut och blev fascinerad. Både av honom som berättare och hans berättelse. Jag vet att han emellanåt turnerar runt och berättar om sitt liv och de som hört honom verkar alltid tycka att det är förbaskat bra.
Jag brukar inte inte gilla att läsa för mycket om psykiska sjukdomar, Definitivt inte om sjukdomsproblematik liknar min egen, då det är för jobbigt. Tourette lider jag som tur var inte av, men i vissa ställen i boken kan jag känna igen mig lite i hans tankesätt och hur han och hans sjukdom bemöts.
Detta är en tänkvärd bok, som trots det allvarliga ämnet aldrig blir tung att läsa. Det är en självbiografisk bok, men även en skröna. Som Proust skrev : "Remembrance of things past is not necessarily the remembrance of things as they were" (han skrev det inte på engelska men jag hittade ingen bra svensk översättning av citatet). men så är väl fallet med de flesta memoarer och självbiografier och kan man överse det så är de ofta intressanta att läsa.
Det enda som irriterade mig lite med boken är då han började berätta om när han fick hjälp med sjukdomen, när han gick i KBT etc. Efter det avslutas boken fort och jag skulle vilja veta mer om livet nu, hur Touretten påverkar det liv han har idag. Jag misstänker att jag får besöka en av hans föreläsningar för att få reda på det.
En bra bok är det iaf, både sett som självbiografi och som en sjukdomsinsikt och jag rekommenderar er att läsa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar