Enköping är ju känt som Pepparrotsstaden. Numera känns det som om Enköping en gång i tiden var känt som det. Pepparroten lyser med sin frånvaro i Enköping och det är synd. Pepparroten är en alldeles fantastiskt god rotfrukt och något vi ska vara stolta för att Enköping förknippas med. Det enda stället man kan finna referenser till pepparroten i Enköping nuförtiden är om man råkar hitta någon av de gamla vykorten från 70-talet eller tidigare. De då det fula schabraket PAUS-huset inte fanns med utan det fortfarande var Schölds (hette det och stavades det så?) som låg på dess plats. På dessa vykort brukar man dessutom inte känna igen Stora torget, både för att det oftast fanns massa grönt på och runt torget och för att det vackra Stadshotellet fanns i bakgrunden.
Jag vet inte om någon kiosk fortfarande säljer dessa gamla vykort men jag vet att det på vissa fanns en pepparrot eller t.o.m. stod "Pepparrotsstaden" på dem. Jag minns att när jag som 7-åring kom tillbaka till Enköping efter några år i England. På den tiden (innan alla parker) så refererades Enköping oftare till pepparroten. Jag fattade inte vad Enköping hade med pepparrot att göra och då gillade jag inte smaken heller. Nu älskar jag pepparroten och kan äta det till det mesta eller som pepparrotsvisp direkt på en smörgås. När jag gick i Korsängsskolan 76-84, så fick vi pepparrotskött. Det var definitivt inget som gjorde att man började gilla pepparrot.
Jag undrar om någon maträtt i skolorna numera innehåller pepparrot. Kanske känner inte ens dagens ungdomar till pepparroten och hur den smakar eller ens varför Enköping är Pepparrotsstaden?!
Jag tycker det är dags att Enköping tar tillbaka epitetet "Pepparrotsstaden" och lyfter fram denna, en gång för Enköping mycket viktiga, rotfrukt igen. Jag spenderar mycket tid i Spanien och här är man stolt över sina gamla mattraditioner. Varje lite stad har sin traditionella rätt och man har fiestor där man bl.a. hyllar denna mat. I staden jag brukar bo så är man stolt över sin Caldera (en gryta) och i samband med en av alla de helgdagar vikta åt helgon så har man stor Calderafiesta. Kommunen anordnar en kväll där det bjuds in till calderaätning, alla över 65 får äta gratis, övriga betalar självkostnadspris (typ 1-2 euro). Det är mängder av folk som lagar caldera, och det går att smaka inte bara av den "officiella" som kommunen anordnar. Jag har ännu inte varit där, men något år ska jag våga mig dit.
Varför kan vi inte ha en "Pepparrotsdag" i Enköping. En helgdag, kanske i samband med någon annan aktivitet i staden. En dag då folk bjus in till torget på dagen för att testa olika pepparrotsrätter och på kvällen blir torget en enda stor festplats med långbord och det bjuds på en pepparrotsrätt till alla.
Kommunen kan ju ordna en årlig tävling där restauranger och privatpersoner får komma in med sina bästa recept på mat innehållandes pepparrot. Sedan kan en jury (exempelvis kommunalråd och några mer kunniga) välja vilken som blir "Årets pepparrotsrätt". Sedan är det rätten det bjuds på under Pepparrotsdagens kväll. Självklart enbart till självkostnadspris och varför inte gratis till pensionärer här med. En glädjekväll där vi hyllar det som en gång gjorde Enköping känt.
Men... det är väl bara en tokig mans drömmar detta. Anordnar man en festlighet i Sverige så känner de flesta tyvärr att de inte "kan ha kul" utan att dricka enorma mängder öl och dessutom lockar "Så ska det låta" mer än en glad festlig kväll med god mat.
Jag tycker trots allt att Enköping ska göra mer för att bli kända som Pepparrotsstaden igen. En fantastisk rotfrukt och krydda som vi ska vara stolta över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar