Jag är alltid tidig till Kommunfullmäktigesammanträdena. Jag tror jag nämnt det vid flera tillfällen. Denna gång var jag dock tidigare än någonsin. Redan två timmar innan mötet, klockan 16, kom jag till kommunhuset. Nu var det inte meningen att vara riktigt så tidig men jag gick från hemmet i Romberga och beräknade inte att jag skulle gå fullt så fort som jag uppenbarligen gjorde.
Orsaken till att jag ville var lite tidigare än vanligt var att jag skulle få papper uppkopierat, papper som jag delade ut på alla ledamöters platser inför det ärende som jag förberett mig för. Min motion (som jag lämnade in tidigare i år med Jesper Englundh, eftersom jag som ersättare inte får motionera själv) om QR-koder hade besvarats och beslut skulle tas under sammanträdet. Det hade tidigare kommit ett fruktansvärt dåligt remissvar som jag skrev i ett tidigare inlägg men Kommunstyrelsen hade återremitterat ärendet till Upplevelsenämnden och nu hade ett nytt svar kommit och hamnat hos oss i KF.
Svaret var inte särskilt bra, varken med tanke på att förslaget var avslag av motionen eller på det sätt motiveringen till avslag löd. Jag hade förberett mig länge på att för första gången gå fram i talarstolen och prata för att övertyga församlingen om att motionen var bra och borde bifallas. För att visa vad QR-koder är och kan användas till så hade jag förberett ett papper med QR-koder som länkade till de källor jag tänkte använda i mitt anförande (om jag skulle komma ihåg att använda källorna vill säga). Dessutom har jag ju lämnat in en annan motion (även fast jag inte fik stå med på den enligt de nya reglerna de hittat på i kommunen) om källhänvisningar och då kunde jag ju passa på att visa att vi politiker visst kan visa vilka källor vi använder då vi går fram i talarstolen.
Men jag ska börja från början.
Jag kanske kan uppfattas som en scrooge-figur men en sak jag hatar och inte ser någon mening med är Lucia. När jag var yngre var det ju kul att i skolan få choklad och lussebullar en dag, något som även var kul på universitetet där jag och ett par vänner flera gånger bjöd in oss själva till personalens frukostlussande, där det även givetvis ingick choklad och lussebullar. I övrigt ser jag inte meningen med Luciafirande. En helt onödig dag om du frågar mig. Inget ont om de som är med och lussar, de gör oftast ett bra jobb. Likaså var det med de kvinnor som lussade för oss i KF. De sjöng ju bra och allt det där. Men det enda bra med firandet var lussebullen efteråt. Jag undrar dessutom var alla stjärngossar var i luciatåget.
Som sagt... mötet inleddes med 30 minuters lussande och lussebullsätande. På arvoderad tid. Nu drog inte sammanträdet ut på tiden så vi fick mer än normala arvodet men om de gjort et och luciafirandet varit orsaken så hade det varit fel av oss politiker att få betalt för lussetiden.
Därefter kunde vi äntligen komma igång. Jag var väldigt nervös inför "min" ärendepunkt och var inte helt närvarande mentalt under de ärenden som avgjordes innan mig. Jag lyssnade men trots dubbel dos betablockarare än normalt (Ja, jag äter betablockerare för att slippa att hjärtat rusar då jag blir stressad. Rusande hjärta eller hjärtklappning gör att jag svettas, får svårt att andas och ångesten kommer då som ett brev på posten, eller inte för posten är ofta sen numera men ni förstår hur jag menar. Så en daglig dos gör att jag kan klara av saker och inför mötet tog jag två extra tabletter) så var stressnivån hög i kroppen. Ett ärende handlade om Vafab miljö och jag minns moderaten Gustaf Carlström prata om soptrappan och att han och vänsterns Magnus Ahlkvist märkligt nog var överrens. redan där borde jag anat att detta inte var ett normalt sammanträde; Först Lucia, sedan var Magnus och Gustaf överrens och dessutom skulle jag besöka talarstolen. Twilight Zone.
Ärendena därefter gick fort och äntligen var det min tur. Jag är en människa som måste vara förberedd och insatt i det jag ska tala om för att verkligen kunna få fram det jag vill. Detta ärende hade jag förberett mig för sedan den dag jag skrev motionen och efter att första motionssvaret kom så började jag förbereda mig för att berätta om varför QR-kodning av sevärdheter skulle vara bra. Så förberedd var jag. Jag hade fått en del råd inför sammanträdet, bl.a. om att skriva ned vad jag skulle säga. Men jag skulle bli mer nervös och känna mig dum om jag glodde ned på ett papper och läste innantill, så jag hade gjort i ordning ett par punkter som stöd och kört vad jag skulle säga ett flertal gånger i skallen.
Jag trodde jag skulle vara mer nervös men gamla Mårten dök upp strax innan jag skulle upp och sade åt mig att skita i vad folk ansåg om hur jag gjorde ifrån mig och istället se till att få fram det jag ville säga.
Förvånansvärt gick det bättre från början än jag trodde och ledamöterna som tittade på mig var inte så skrämmande som jag fått för mig. Faktum är att ett par allianspolitiker, som jag tidigare inte haft helt positiva tankar om, såg riktigt intresserade ut och då jag mötte deras blickar så kände jag ett stöd och det imponerade lite på mig. Troligen var det för att det var första gången för mig och jag gick fram i ett ärende som faktiskt inte var egentlig partipolitik, men det kändes bra. Jag minns inte riktigt hur jag sade det jag sade men jag fick med alla källor jag länkat till och tyckte jag fick fram den kritik mot motionssvaret jag hade på ett bra sätt. Främsta kritiken var att det i svaret stod att det skulle bli dyrt, men det fanns ingen som räknat på egentliga kostnaden och svaret var helt klart skrivet av en som inte riktigt hade kläm på vad QR-koder är.
Efter min stund i talarstolen applåderade församlingen, som brukligt är efter att någon debuterat i talarstolen. Jag hade till mina partikamrater bett om att försöka få fram att jag inte ville det, men ingen lyssnar ju på mig :) Jag tycker det är en liten fjantig sed, men det beror kanske mest på att jag blir så osäker själv. Samma sak efter ärendet var avslutat och folk sade till mig att jag gjort bra ifrån mig. Jag kan verkligen inte ta emot beröm och det beror inte bara på osäkerhet eller att jantelagen sitter hårt i mig, det bara är så och har alltid varit så och kommer alltid vara så.
Mona Örjes (ordförande i Upplevelsenämnden) gick fram efter mig och förklarade varför hon tyckte att motionen skulle avslås (just ja, jag var ju tjänstgörande, så jag fick yrka bifall till min motion också :) ). Hennes svar kändes väldigt luddigt och jag och replikerade på en del saker. Så nu vet jag hur det känns och jag vet hur mikrofonerna fungerar i KF-salen :)
Efter det var flera ledamöter framme från olika partier och sade vad de tyckte. Jan Fredriksson (C) visade både att han (och kanske andra äldre i KF) inte riktigt var ajour med moderna teknologi och at han inte läst handlingarna ordentligt (Vad QR står för stod i motionssvaret, men ändå visade sig Fredriksson okunnig och kanske försökte han skämta, men det blev bara så fel). Jesper från oss i S ryckte då in med sin Ipad och visade vad QR-koder är. Han förklarade på ett bra och roligt sätt och scannade in den extra QR-kod jag hade med på det utdelade pappret. Den ledde inte till någon länk utan när man scannade den fick man fram texten "Rösta ja till Jespers och Mårtens motion om QR-kodning" istället.
Jesper fick Fredriksson att förstå lite mer och troligen fattade även Bengt-Åke Gelin (M) vad QR-koder var för efter Jespers anförande gick Gelin fram och yrkade återremiss av ärendet, vilket även blev det beslut vi tog. En halv seger men jag undrar ändå hur utgången blev om vi gåt till beslut. Fast, känner jag politiken i Enköping rätt hade ingen i alliansen röstat mot sitt parti, även om de tyckte idén var bra.
Angående hur vissa allianspolitiker förändrades i mina ögon så kom en moderat fram till mig efteråt och bad om ursäkt för sina allianskollegers okunskap i ämnet och även det var en sak jag inte kunnat föreställa mig innan. Så jag var helnöjd med kvällen och kände mig lite stolt som vågade gå fram och även replikera och att vi fick ärendet återremitterat. Nu vet jag att man inte dör av att tala inför KF, så det kanske sker igen :)
Efter att "mitt" ärende var avslutat så behövde jag gå ut ett tag och komma ned lite och siktade in mig på att lyssna på den interpellation som Magnus Ahlkvist (V) hade lämnat in till Monica Avås (moderat skolnämndsordförande). Och det blev en konstig debatt.
Väldigt många gick fram för att säga sin åsikt, en del gick fram och sade något av det mest flummiga jag hört i KF-salen (från både majoritet och opposition) och ordförande försökte styra i det hela. Tyvärr styrde han för hårt och då Neil Ormerod (V) krävde att Avås skulle svara på hans inlägg så tystade ordförande debatten genom att säga att det inte var en budgetdebatt och att han inte skulle kräva att Avås svarade. Men en interpellation om Moderaternas "kraftiga uppräkning" av skolans budget borde vara en interpellation som ska skapa en diskussion om budgeten. Jag tycker KF:s ordförande verkar vara en trevlig prick men ibland känns det som han tror att hans jobb är att korta ned KF-sammanträdena genom att bl.a. strypa debatter. Sedan kan jag förstå att debatter kan trötta ut vissa men det finns en demokratisk mening med att alla ska få säga sitt och få fråga meningsmotståndarna saker.
Slutkänslan är iaf att jag kände mig nöjd med KF denna gång. Trots lussefirande och andra konstigheter. jag såg att filmen från KF ligger ute på hemsida. jag tänker inte länka till den och jag tänker inte se mig själv tala, det är jag för självkritisk för. Helst önskar jag att filmen mystiskt bara försvann.
Mina betraktelser idag handlade mycket om mig, men det var ett speciellt sammanträde för mig och jag hade lite svårt att 100% fokusera på allt annat. Nu är det bara att vänta på ett nytt remissvar på denna motion och remissvar på motionen om källor. Då kanske jag dyker upp igen i talarstolen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar