Jag har så länge jag minns snarkat rejält. Detta har ökat i takt med att vikten gått upp. Folk som hört mig snarka har även under många år påpekat att jag får korta andningsuppehåll under sömnen. Med tanke på att jag emellanåt nickar till framför TV:n och liknande så har jag fått tipset att kolla upp om jag har sömnapné. Det har jag gjort också, men tyvärr enbart på lasarettet i Enköping. Jag har 6-7 gånger fått hem utrustning som ska mäta andning, snarkning mm. Varje gång har jag under natten tagit av mig utrsutsningen utan att vara medveten om det men det har oftast varit eftger ett par timmar så de har (säger de) kunnat registrera tillräckligt och sett att jag inte har apné.
I våras bestämde jag mig för att se till att få en remiss så jag kunde sova en natt på akademiska under övervakning och så skedde i tisdags.
Jag kom dit 21 på kvällen och fick sitta i mitt rum och kolla på brasilien - Mexico ett tag innan jag hämtades och togs in i ett rum där man satte på elektroder som skulle mäta sömnen. Det var 5 elektroder i ansiktet, 4 bakom öronen, 4 uppe på skallen, 4 på benen mm. Så jag var helt täckt elektroder och sladdar som hängde överallt från mig. Sedan var tanken att jag skulle sova med detta. Jag trodde aldrig det skulle gå, då rörligheten var liten samt att jag även filmades hela natten.
Jag vaknade flera gånger men lyckades iaf få till nära 6 timmars sömn. På morgonen, efter en promenad i Stadsträdgården i Uppsala, så fick jag sedan mina resultat.
De flesta brukar anse att gränsen går vid 5 andningsuppheåll per timme, övr det ska det kalals apné. Sköterskan sa dock att då skulle man täcka in ungefär 25% av den manliga befolkningen och på akademiska hade man satt gränsen vid 10. upp till 15 andningsuppehåll ansågs lättare, mellan 15-30 så var det inte så allvarligt men borde ändå behandlas. Har man över 30 andningsuppehåll i timmen så anses det allvarligt och måste behandlas. Jag hade 55 i timmen, alltså 1 i minuten i snitt. Men då jag låg på rygg, som jag hade gjort 55% av natten, så hade jag hela 85 andningsupphåll i timmen. Nära 1 pr minut och med tanke på att de längsta var på ca 30 sekunder så kan ni förstå att det där med att andas inte var något min kropp sysslade mycket med. Det ledde till bl.a. låg syresättning i blodet, jag var nere under 72% som minst.
Så nu ska jag behandlas är tanken. Förutom att jag ska ner i vikt och är förbjuden att sova på rygg (inget jag gör frivilligt) så ska jag få en CPAP-apparat som jag ska ha under natten och som ska hjälpa mig att få luft.
Det är jättebra att jag äntligen fick kollas upp och få hjälp. Tyvärr visar det hela en sak jag tidigare redan ansett, att man är helt inkompetenta på vissa avdelningar på lasarettet i Enköping. Sköterskan på Akademiska sade att han inte fattar hur man kunnat missa detta i Enköping då det är en kraftig apné jag har. Den är så kraftig att jag kommer få förtur till en CPAP-apparat.
En del av de symtom jag har av apnén har jag tidigare tillskrivit ångesten, men det behöver inte vara så nu. Inte heller behöver de toalettbesök jag gör på natten behöva bero på problem med blodsockret, som läkarna i Enköping alltid sagt, det är nämligen ett vanligt symtom vid sömnapné.
Skönt att få bekräftat det jag egentligen visste; att jag sömnapné. Inte kul att höra att den är så allvarlig dock. men... jag är ju van att inte må så bra så jag lär väl överleva detta också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar