--------------------------------------------------------------
Alla vill vi väl ha så normala namn som möjligt? I vissa fall för att slippa bli retade och i andra fall för att slippa bokstavera dem för jämnan. Vi döper våra barn till Maria, Tomas, Lisa och Björn. Visst förekommer ovanligare namn men det är sällan man dyker på dem. Även våra husdjur får vanligare namn, typ Stampe, Fido och Misse. Men då en person skaffar häst så sätter fantasin igång. Det verkar som ju konstigare namn desto bättre. Kanske kan man lura någon att spela på ens häst om namnet är udda. Eller ännu troligare är nog att man avskräcker folk från att spela så man själv kan tjäna en hacka på sin egen häst.
Springande Staket, Min Bästa Kostym, Lördag Tystnad, Utan Bly. Är det namn som lockar till spel? Knappast, men om man översätter till engelska då, Running Fence, My best suit, Saturday Silence. Eller franska; Sans Plomb. Genast låter namnen mindre löjliga och mer spelvänliga. Faktum är att väldigt få varmblod har svenska namn. Hos kallbloden är det tvärtom! Nästan bara svenska namn. Inte för att det hjälper. Oftast är namnen lika svåra att förstå. Trons Trollmin, Svintul och Kinde Pilen är bara ett par exempel. Varför ska det vara på detta viset?
Inte nog med att man undrar var namnen kommer ifrån, de kan upphov till förvirring då de dyker upp i startlistorna. Även lättare namn kan skapa förvirring. Vem, förutom de i trav insatta, kan skilja på Lassas Lavin och Lassas Lavior. För att inte tala om Nektarin Bravo, Jaffarin Bravo och Mandarin Bravo. Att dessutom hästen Mandarine Cooler finns underlättar inte precis. Det är nog mycket pengar som slängts i sjön på spel på "fel" häst under åren.
Man kan märka hur bra en häst är på namnet, eller i allafall vad ägaren tycker om hästen. Jag menar, låter Sleepwalker, kanske och lagom som bra hästar? Nej, då är det bättre med Ozo Quick, Very Good och Extrem. Med ett sådant namn måste hästen få ett bättre självförtroende och därmed vinna fler lopp. Fler lopp önskar nog ägaren till Vinn Då att hans häst ska ta.
En del verkar tro att det går att skrämma sin häst till framgång. Stenkol och Träkol går säkert bra att sakta grilla en misslyckad travare över, men är det bra hästnamn? Ägaren till den Australienska galoppören Big Mack måste verkligen ha klart för sig vad som händer med hästen då den inte vinner längre.
Det finns vissa regler för vad tävlingshästar får heta och alla namn måste godkännas. Reklam får t.ex. inte förekomma. Ändå har namn som Twigs Nissan Sunny, Pepsi Light och Pripps Porter slunkit igenom. Statoil gick däremot inte bra men St Atoil dög!?! I Danmark är kanske reglerna annorlunda för där finns flera hästar med "efternamnet" Frökjaer som är en varuhuskedja. Ungefär som att kalla hästarna kalle Ica eller Ruben Åhlens.
Inte heller snuskiga ord får förekomma vilket inte stoppade ägarna till Biggus Diccus, som man ändå måste säga är ett passande namn på en häst. Ibland undrar man om inte hästarna får namn som ska försvåra för den stackars speakern. Kanske tur att Shesellsseashells och Billyjojimbob aldrig utkämpade en tät upploppsduell. Då hade speakern säkerligen stukat tungan.
Till allt detta förekommer nonsens namn som Self Coline, ilord Logoj och Ragathon Neth. Vissa erkänner dock att de inte har fantasi. Som ägarna till Västerbo No Name. Att sedan Västerbo är uppfödarens namn gör det inte mera fantasifullt! Jag måste ändå säga att en del hästar har fått mycket passande namn. Framför allt tänker jag på den Australiske galopphingsten Brave Warrior som var den tappraste krigaren jag sett på ett upplopp och travaren Queen L som var ståtlig som en drottning både på och av banan. Att hon sedan är den eviga svenska travdrottningen (Ina Scot får ursäkta) går ju inte att undvika med det namnet.
Med alla dessa krångliga och i vissa fall löjliga namn är det tur att vi har hästägare som Stall Brandklipparen som har den exceptionellt goda smaken att döpa sin häst till Mårten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar