Viktiga problem

Jag försöker gå ned  vikt. Det är ett långt projekt men behövligt. Förra sommaren vägde jag 118, det mesta jag vägt. Jag lyckades gå ned 12 kg under den tid jag var i Spanien men sedan km jag hem till Sverige och ångest och stress, vilket gjorde att jag inte skötte mig och gick upp en del av det jag tappat. Många tror att människor med depressioner tappar matlusten, men ofta är det som i mitt fall för de som har långa och djupa depressioner med ångest; man äter för att dämpa ångesten. Min psykolog sade att jag verkade ha fobi för att känna saker. Lite ont i kroppen och jag tar tablett, lite hunger och jag äter etc. Vilket nog kan stämma. Problemet är att det lätt blir fel saker man äter dessutom.

Jag har sojaintolerans så jag kan inte äta de flesta chokladsorterna på svenska marknaden, och dessutom innehåller det för mycket socker, och det är också en sak jag nästan slutat med. Numera dricker jag mjölk och vatten istället för läsk och juice. Efter ett akutbesök i Ulm på väg till Spanien insåg jag att jag verkligen måste sluta äta socker och bröd och det har jag försökt hålla. Ett fåtal avbräck och lite socker går bra, men det mesta innehåller sjuka mängder socker och är vidrigt.

Jag fick i våras besked om att jag har kraftig sömnapné, vilket också är en orsak att tappa vikt. Så nu är målet 90kg. Jag väger ca 105 idag och ska under 100 gränsen under hösten och hoppas vara under 90 till våren. Då kanske ändrad livsföring även får ner mig mot 80, om jag har tur och ork.

Jag måste motionera mer och saknar fotbollen, så jag kanske får söka upp något korplag till våren. Om nu någon vill ha en vass målskytt som är småful på planen (och som spelar lite ruffigt också). Jag har tidigare spelat en hel del i korpen och saknar det lite. Det jag inte saknar är lagkamrater som inte dyker upp och som man får jaga inför varje match.
För så har det alltid varit för mig eftersom jag axlat rollen som lagledare. Första korplaget jag startade var med killar från 69:orna i EIS, efter att vi insåg att vi inte skulle bli något större (utan att träna häcken av oss). Vi döpte oss till Contras, ett namn som Björn Hjelte kom på. Han spelade i EIS A-lag och var inte med i korpen såklart, men vi var arbetskamrater på Combac. Vi skaffade tröjor och fick t.o.m. sponsring till våra tröjor ett tag. Men då killarna, som tidigare knappt orkade träna efter att vi blev juniorer, nu skulle börja träna två gånger i veckan så tröttnade jag. Det blev för seriöst och det var inte meningen med korpspelet.

Sedan startade jag Corvo Calcio (Italienska för Korp Fotboll) med ett gäng kompisar. Efter att jag flyttade till Linköping för studier så fortsatte de under namnet Calcio och hade väl en del framgångar.

Liten anekdot om Björn Hjelte passar in här. Han spelade som mittfältare i EIS med nummer 5 på ryggen. Han var väl duglig på den  nivån men ingen som skulle bli en stjärna av något slag. Han sågades dock rejält i UNT en gång efter en match på Enavallen. Reportern skrev "Det är sällan man ser någon göra så lite på planen som nummer 5 i EIS gjorde". Jag visade denna artikel för Björn och trodde han kände reportern. Björn kände dock inte till namnet men fick artikeln som han ramade in och satte upp på hallväggen.

Får se hur det blir med korpen. Kanske borde vi politiker idrotta lite mot varandra för att lätta upp stämningen (och för att ge igen för tacklingar i talarstolen). Eller så kan vi bilda ett korplag ihop för att visa att vi inte hatar varandra utanför politiken.