Kd-idioti fick mig till politken

Semestertider är även bra tider att se film. Det finns så mycket att se på och under den tid som jag varit sjuk så har jag sett mer än 200 filmer per år. Vad annars kan man göra då man sitter hemma om dagarna? Mycket är så klart skräp, visar det sig, men en hel del bra filmer har jag sett genom åren.

Biblioteket i Enköping har ett bra utbud på film och man får hyra dem till rimliga priser och ha dem hemma flera dagar. Filmerna på biblioteket är en av orsakerna att jag började med politik. Något år innan jag kom med politiskt var det nämligen ett förslag uppe från Mikael Bergman (fd kristdemokrat) som nog var det mest dåraktiga förslaget som kommunfullmäktige diskuterat under alla år. Han ville förbjuda uthyrningen av filmer på biblioteket. Som orsak angav han bl.a. att kommunen inte ska konkurrera med privata näringsidkare. Vilket torde innebära att kommunen inte ska driva skolor (eftersom privata näringsidkare gör detsamma i kommunen) och om jag vill starta ett privatägt badhus så måste kommunen stänga ned sitt. Ni hör själva vilken ointelligent idé det var.

Jag såg debatten från KF via sändningen på nätet. Om jag inte minns fel hade Micke även fått med sig Anna Wiklund på idén, vilket borde rendera i en omöjlighet att vara kommunalråd om man är så kulturfientlig. Under debatten hade de mage att påstå att de visste vad kultur var, vilka filmer som var kultur och vilka som inte var det. Synd bara för dem att de sade emot sig själva. Enligt Bergman var en populär film inte kultur medan Anna sade att Astrid Lindgrens filmer var kultur (fast de troligen är något av det populäraste vi har i filmväg i Sverige).

 Dårskapet stoppades som tur var men fick till följd att ni får dras med mig i politiken istället. En orsak till att jag började politiskt var att S förlorade riksdagsvalet 2006 och jag ville vara med om att göra en förändring, framförallt för de som är i min situation som sjuka och för andra utsatta som har det svårt i samhället. En annan orsak var ju självklart att jag ville ha något att göra under min sjukdomsperiod för att bryta ensamheten och då ingen i min närhet gillar att prata politik så sökte jag mig till politiken istället. En tredje orsak är just Bergmans påhitt. Jag kände att om detta var den låga nivån inom politiken så skulle även jag kunna bidra med något. Stor humornivå på hans förslag men inget en seriös människa skulle kunna ta på allvar (och de enda som tog det på allvar var väl hans parti och Anna Wiklund… det säger väl allt?). 

Att ha sett så mycket film de senaste åren gör ju självklart att jag har en hel del favoritfilmer. Intressant då jag tänker igenom dem är att så få är amerikanska och de få amerikanska jag verkligen gillar r nästan uteslutande gamla. Här är en del filmer jag älskar och som jag rekommenderar varmt. Jag kan inte rangordna dem så den ordning de kommer i har inget med vilken jag anser vara bäst. Alla är ju självklart sevärda J Jag hävdar inte heller på något sätt att dessa filmer är mer kulturella än andra och jag hävdar inte heller att min syn på film är finare eller bättre än någon annans. Bara så ni vet. Jag har min smak och smaken är som baken. I mitt fall bred.

 

Das Experiment

En film som senare gjordes i en mycket sämre amerikansk version. Alla amerikanska remakes av europeisk film blir alltid så enormt mycket sämre än originalen. Kanske tur att Änglagård aldrig gjordes i amerikansk version. Colin Nutley fick ju pengar för att den såldes till USA och det var snack om Madonna i Helena Bergströms roll etc. Nu får vi ju njuta av det svenska originalet istället och slipper höra om en amerikansk skräpversion.

Das Experiment är en tysk film som handlar om ett ”Stanford prison” experiment. Stanford prison experimentet är ett mycket välkänt experiment inom psykologin där man delade upp försökspersonerna i vakter och fångar i ett påhittat fängelse och därefter såg hur det påverkade dem. Vill inte avslöja för  mycket om experimentet för er som inte känner till det  men filmen får till en bra, sann version. Det är så enormt välspelat och det är så enormt bra känsla i filmen. Den är intressant och på sitt sätt skrämmande (och som sagt, bättre än amerikanska versionen av filmen).

När solen står som högst

En vietnamesisk film jag såg mest av en slump. Under min studietid i Linköping hade jag ett par vänner som ville se filmen. Jag trodde att de ville vara ”kulturella” på det sätt alltför många blir då de anser sig vara akademiker. Man blir lite finare och bättre än andra, verkar de tycka. Jag gick med iaf, trots att jag inte visste mycket om filmen och jag blev helt betagen av den.

Den handlar om tre systrar och deras förhållande till varandra och männen i deras liv. Man kan inte göra filmen rättvisa genom att berätta om den, den måste ses för att förstås. Filmen är ganska långsam och passar troligen inte alla i  den sk. MTV-generationen, som gillar snabba klipp och action genom en hel film. Fast det är ju deras problem. Kan de inte se en bra film så missar de ju sådana. Synd om dem.

 Filmen är vacker och har bra musik och ger en känsla som inte släpper på ett långt tag. Mig gav den även en suktning efter ris J

Pans labyrint

En spansk film som verkligen var annorlunda än jag trodde. Efter att ha sett trailers om den så trodde jag att det var en film mer åt fantasyhållet med lustiga figurer och äventyr. Inget kunde vara mer fel. Det är en helt unik och fantastisk film som visar en ung flickas upplevelse av spanska inbördeskriget.

En film jag kan se om och om och varje gång grips jag tag i den och älskar den till döds. Så enormt känsloladdad och mångfacetterad och framförallt så enormt bra.

 Det stora blå

Luc Besson är en av mina stora favoriter. Både hans egenproducerade filmer som denna, Leon, Subway mm samt de han skrivit som Arthur och minimojerna, actionrullen From Paris with love och de filmer som innehåller makalös parkeur, som bl.a. Wasabi är filmer jag älskar. Fast mest av allt älskar jag Le Grand Bleu. Aldrig någonsin har jag sett en film där bild och musik passar så bra. En av de visuellt vackraste filmer jag sett och en film där t.o.m. den långa versionen känns för kort. Jean Reno är mästerlig men det är regin, filmatiseringen och musiken som gör den till det mästerverk den är.

The apartment

Billy Wilders mästerverk med Jack Lemmon i huvudrollen. Om kontorsarbetaren som lånar ut sin lägenhet till sina chefer då de vill vara otrogna och som sedan själv möter en av kvinnorna, Shirley Maclaine. Ett mästerverk på alla sätt. Otroligt bra manus och jack Lemmon är som han alltid var, mästerlig. Min stora skådespelarfavorit och även de sämre filmer han har varit med i har lyfts upp ett snäpp av honom.

 

Tala med henne

Även detta en vacker spansk film. Denna gång är det Almodóvar som regisserat. Jag gillar alla hans filmer sedan han började bli djupare med ”Allt om min mamma” och alla därefter  är riktigt bra men ”tala med henne” är min klara favorit. Även detta en lugn film som ger eftertryck och en mycket tänkvärd film. Filmen handlar om en man vars kärlek ligger i koma efter en tjurfäktningsolycka och den sjukskötare som har hand om en annan kvinna på sjukhuset, en kvinna som sjukskötaren varit hemligt kär i. Läser man en synopsis av filmen så kan handlingen verka konstig men ser man filmen så blir man berörd på fler än ett sätt.

Apocalypto

Mel Gibsons mästerverk om indianerna i Amazonas är även den fantastisk bra. En film man kan se om och om. Spelas på indianernas eget språk vilket gör den mer verklig och nära, ungefär som Gibsons jesusfilm var. Äventyr och spänning på bästa sätt.

 Avatar

Jag trodde inte detta skulle vara en film för mig. James Cameron har tidigare inte imponerat på mig. Hans filmer har varit OK, men inte mer. Men efter jag sett denna så har den blivit en favoritfilm som jag sett flera gånger. Själva idén är helt OK och effekterna är ju bra men det är handlingen som gör den så bra som den är. Tänkvärd film som berör verkliga (och jordiska) händelser.

Den bästa sommaren

Min favoritfilm från Sverige. Kjell Bergqvist spelar på ett fantastiskt sätt mannen som tar hand om 2 sommarbarn. Han gör det för pengarnas skull men det slutar med att han älskar dem. En film med vansinnigt bra manus och många roliga repliker. En fin, varm och samtidigt rolig film.

Återigen en film jag upptäckte av en slump. Jag ser sällan svensk film och missar kanske några som är bra pga detta men så mycket svenskt är uselt (framförallt de ”roliga” filmerna). Samma vän som tog med mig på ”När solen står som högst” fick mig att se denna film genom att bjuda hem på videokväll. Ett bra initiativ. Jag har gillat Kjell Bergqvist sedan den intressanta och udda miniserien ”Silvermannen”; som är gjord av samma regissör som gjorde ”Den bästa sommaren”.  Se båda!

Aristocats

 Jag älskar animerad film. Min DVD-hylla hemma är fylld av Pixarfilmer, disneyfilmer och en hel del annat animerat. Aristocats är min favorit av dessa. Den gjordes på den tiden då tecknat verkligen var tecknat och inte datorgrafiskt tecknat. Den gjordes även på den tid då man hade bra musik i filmerna, och inte de smöriga balladerna som ”lejonkungen” mm. ”Alla snubbar vill ju vara katt” är den bästa disneylåten någonsin och det svänger verkligen om filmen då den spelas. Bra manus, bra karaktärer (som är lagom corny och inte för tillskruvade som i en del andra filmer från Disney). Dessutom är det riktigt bra svenska röster. Samma sak där, det fanns en tid då man hade bra skådespelare som röster i Disneyfilmer, tur det för utan Beppe som Djungelbokens Baloo så hade den filmen varit långt sämre.

 Aristocats är tillsammans med Djungelboken och Robin Hood de enda Disneyfilmerna jag hellre ser på engelska. Det beror nog till viss del på att jag först såg filmerna som barn och då självklart med svenska röster. Men jag tror även det beror på att i just de filmerna så är svenska rösterna bättre än originalrösterna. En film där det är tvärtom är Aladdin där Robin Williams som ande fick fria händer för sina tokerier och sedan animerades anden efter Williams. Svenska dan Ekborg är långt ifrån lika bra. Dessutom har det stört mig lite att han fick göra rösten och därmed bojkottar jag filmen. I mitten av 90-talet lärde jag känna Steve Kratz, skådespelare och den gamla Scooby doo-rösten i Sverige. Han är en enormt trevlig kille och han berättade att han egentligen fick jobbet som ande, som är ett stort jobb för en som dubbar animerade filmer, men så hade Ekborg plötsligt ångrat sig och då plockade man bort Steve. Det kan ju också ha påverkat min åsikt om Ekborgs jobb?!

 

Apropå Disneyfilmer så har jag två små saker att berätta om då det gällde biobesök då jag var liten. Jag var nog 3-4 år då Djungelboken kom till Saga i Enköping. Jag gick med min pappa och min 2 år äldre bror. En bit in i filmen blev jag bajsnödig och jag var på den tiden livrädd för offentliga toaletter (något mina magproblem numera tvingat mig att överkomma) och vägrade gå på toaletten på biografen. Om jag minns rätt (det lilla jag minns från händelsen) så erbjöds jag att gå på de anställdas toalett men vägrade det också. Så pappa fick köra hem med mig till munksundet, där vi bodde, medan min bror satt kvar på bion och såg filmen. Efter jag bajsat klart så åkte pappa och jag tillbaka (tror jag, det kan vara så att han lämnade mig hemma och åkte tillbaka direkt till min bror på bion). Jag var för ung och minns inte). Redan då ställde min mage till med problem för mig alltså, ett genomgående tema i mitt liv.

En annan Disneyfilm jag såg som liten var Robin Hood. Jag bodde i England då den kom ut och vid ett besök i Sverige under julen så bjöd min farfar med oss på bio för att se den. Jag fattade ingenting. Jag tyckte att de pratade för fort och förstod inte vad de i filmen sade. När vi kom tillbaka till England gick vi och såg den igen, på engelska, och jag tyckte det var en kanonbra film. Jag gick i engelsk skola där (från 5-dryga 7 års ålder) och såg engelska barnprogram och pratade mest engelska, så jag hade svårt att höra svenska J

Den första skolan jag gick i i England lärde ut ord på ett bra sätt. De hade stora fyrkantiga block som man delade in i 4 delar. Sedan skrev lärarinnan högst upp i varje ruta ett ord som man skulle rita (exempelvis Car eller house). Då lärde man sig läsa och även förstå en del ord som man inte var så säker på innan. Jag minns (och ser i min sparade ritbok) att jag blandade ihop lolly och lorry (godisråtta som jag är) och min lastbil har väldigt hög och mal last pga det J En gång kom jag hem från skolan och frågade min mamma vad Umbrella heter på svenska. För mig blev engelska nästan mitt förstaspråk under åren i England och det var tur att vi pratade svenska hemma, annars hade jag varit ännu sämre än jag var när jag kom tillbaka till Sverige. Jag fick gå hos talpedagog för att jag hade engelska uttal av flera bokstäver, t.ex. r. men det är en annan story, nu pratar jag ju film egentligen J

Det är 10 av mina favoritfilmer i ingen bestämd ordning. Det finns fler bra filmer och kanske har jag glömt någon medan jag suttit här och skrivit. Tack om ni orkade er igenom hela inlägget förresten. Jag hade mycket att skriva om.